View tracker

Rådet jag ofta får av mina nära, kära och behandlande läkare är; vila mycket nu! Passa på att sova på dagarna när du är hemma själv. Sömn läker! Sömn är bästa medicinen...
Mmm, va bra. För det är så lätt. Jag bara lägger huvudet på kudden och somnar då?!
Eller inte.
Före varje behandling är man speedad för att man ska göra något, ofta omfattas det av sprutor, smärta och blod, ungefär i den ordningen. Har jag nämnt att jag är rädd för samtliga tre? Plus sjukhus, sjukhus ger mig handsvett och lös mage, typ. Även kalla kårar i vissa fall, framförallt i skräckfilmer. Man borde förbjuda sjukhus i skräckfilmer, och då tänker jag främst zombiefilmer. Alla vet att zombies bor på sjukhus, och i min källare. I allas källare, det är sant, sett det på film, då måste det vara sant.
I alla fall, nu kom jag av mig, tanken var inte att skriva om zombiesarna utanför min dörr på nätterna, tanken var att skriva om hur svårt det är att sova ut när man inte gör nåt annat än ligger i en säng hela dagarna, men det får bli en annan gång, om jag nu kommer ut levande från det här zombiehaket. 😱

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 27 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag tillhör den där skaran "ni andra" kallar dumma i huvet... Jag är rökare, inbiten rökare, en sån där som slösat mer än halva sitt liv och en jävla massa pengar på att lukta illa och förkorta livet. Men det positiva med oss rökare är att vi glatt suger i oss gifterna utan att tänka på morgondagen. Eller alla roliga resor man kunde gjort för pengarna, eller alla coola saker man kunde haft, eller en flashigare bil än den Corollan från 02 som jag förnedrar mig själv i.
I alla fall, av en händelse har jag blivit inlagd på sjukhus, närmare bestämt Södersjukhuset. Och för den som inte känner till det så är SöS ett rökfritt sjukhus.
Men, man kan, om man vill, gå ner med sin rakade skalle, solkiga sjukhusskjorta och droppställning och förnedra sig själv i rökrutan precis vid sjukhusentren med de andra dumskallarna.
Jag har slutat röka nu.

  • 36 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag är en av de få lyckligt lottade som faktiskt aldrig blivit opererad, min enda erfarenhet av sjukhus, förutom när jag var sju och låg inne för hjärnhinneinflammation, har varit en snabbis in på förlossningen och fött två barn.
Helt okomplicerat, in, tryck ut, åk hem.

Efter första floppen att ha åkt själv till bröstmottagningen och fått diagnosen hade jag nu en av mina många ledsagare med. Min svägerska Susanne, inte bara familj och vän, hon är sjuksyrra också! Lucky me...

För den som inte känner mig, eller mina vänner, jag är envis, de är ännu envisare. Inget jag har gjort efter den 15 september har jag gjort själv, inga läkarbesök, perukprövningar, operationer, provtagningar, absolut inget får jag göra själv.
Sjukt jobbigt när man är van att klara sig på egen hand😎men också galet skönt eftersom ensam inte är starkast...

Att bli sövd var ju helt fantastisk, ena sekunden var jag vaken i en operationssal, för att nästa vakna upp i en helt annan sal och undra när de skulle börja?
Med hela bröstet kvar, två små operationsärr och ett positivt besked från läkaren, blev jag hämtad av min kille och fick åka hem, två timmar efter uppvak.

Likes

Comments

Jag är en av de få lyckligt lottade som faktiskt aldrig blivit opererad, min enda erfarenhet av sjukhus, förutom när jag var sju och låg inne för hjärnhinneinflammation, har varit en snabbis in på förlossningen och fött två barn.
Helt okomplicerat, in, tryck ut, åk hem.

Efter första floppen att ha åkt själv till bröstmottagningen och fått diagnosen hade jag nu en av mina många ledsagare med. Min svägerska Susanne, inte bara familj och vän, hon är sjuksyrra också! Lucky me...

För den som inte känner mig, eller mina vänner, jag är envis, de är ännu envisare. Inget jag har gjort efter den 15 september har jag gjort själv, inga läkarbesök, perukprövningar, operationer, provtagningar, absolut inget får jag göra själv.
Sjukt jobbigt när man är van att klara sig på egen hand😎men också galet skönt eftersom ensam inte är starkast...

Att bli sövd var ju helt fantastisk, ena sekunden var jag vaken i en operationssal, för att nästa vakna upp i en helt annan sal och undra när de skulle börja?
Med hela bröstet kvar, två små operationsärr och ett positivt besked från läkaren, blev jag hämtad av min kille och fick åka hem, två timmar efter uppvak.

Likes

Comments

Något som ändras drastiskt när man berättar för familj, vänner och kollegor är ögonen. Jag vet exakt hur varje människa kommer att se ut, de flesta drar liksom ihop ögonen och ser ut som ledsna hundar. Utan undantag. Jag ser förmodligen likadan ut när jag får ett tråkigt besked, ska träna på ett annat uttryck, nåt man blir glad av och får personen att glömma för en stund.
Tiden mellan diagnos och operation kändes som en evighet. Trots att det bara gick två veckor emellan. Man försöker att tänka på annat men det är svårt, hela ens vardag fylls med tankar om cancer. Hur kommer jag se ut, hur kommer jag må, kommer barnen fixa det här, hur blir det med min nya relation?
Kommer jag kunna jobba? Hur ska jag klara min ekonomi? Ok, listan blir för lång om jag ska fortsätta så jag slutar.
Det positiva i allt elände var att jag faktiskt fick bra odds, 95% chans att överleva, det är jävligt bra!

Likes

Comments

Jag hade varit på provtagning på Sabbatsberg bröstmottagning, inga konstigheter. Knölar i bröstet har jag haft förut. Ingen fara tänkte jag.
Så där och då 15 september sitter människan mitt emot mig och säger att jag har en elakartad tumör, som måste bort, helst igår.
Jag har aldrig fått en käftsmäll, jag vet inte hur käftsmällar känns faktiskt. Men jag tror de känns på ungefär samma sätt som att helt oförberedd få en cancerdiagnos. Man ska inte vara själv, man måste ha någon som står bredvid som tar emot när man faller, för det gör väldigt ont.
Så jag grät, och grät, sen grät jag lite till. Och min första tanke var såklart. Vad fan säger jag till barnen? Till min nya kille som jag träffat i en månad? Vännerna, familjen och släkten?
Och ska jag dö nu?

Likes

Comments