Är alltid lite extra nervös när det trillar ner ett brev i postlådan från just försäkringskassan, eftersom man aldrig vet om de kommer att kräva ut en i arbetslivet igen eller neka en fler pengar. Den här gången fick jag ett brev där det stod att de ville ha ett möte med mig för att diskutera min väg tillbaka till arbetslivet igen, och att jag skulle läsa i någon broschyr om vad som händer när man är sjukskriven en längre tid. Jag kunde även gå in på någon länk på försäkringskassans hemsida under rubriken "sjuk" för att få mer information. Vet inte om de medvetet satt situationstecken runt rubriken Sjuk för att vara ironiska, men ibland får jag den känslan. Eftersom så många människor försöker uttnyttja systemet, måste man konstant redogöra för och försöka bevisa att man faktiskt är SJUK och inte "SJUK"...

Jag har dock haft en himla tur och fått en superbra handledare, så mötet gick galant! Det var ingen press från försäkringskassan om att nu måste du "skärpa till dig", utan det var mer ett informativt möte om vilket stöd och hjälp som fanns att få när jag var redo.

Arbetsträningen hon pratade om verkade awesome och inte alls så som jag trodde att den fungerade. Jag trodde tex att arbetsförmedlingen bara placerade ut en någonstans för att skura toaletter eller utföra någon annan skitgöra, men tydligen har man väldigt mycket att säga till om själv, både gällande vad och var man vill jobba. För att rehabiliteringen ska bli så lyckad som möjligt lägger de stor fokus på att man trivs, så det låter ju helt perfekt tycker jag! Även arbetstiderna skulle gå att skräddarsy efter ens behov.

Känns äntligen som att det börjar hända grejer nu!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Igår utmanade jag åter mig själv igen och satte mig på en buss! Till skillnad från förra gången var det här en stor fullsatt buss där alla platser längst fram var upptagna, så redan där höjde jag ribban. Kände direkt ångesten komma krypandes. Dålig ac, en grinig busschaufför, hörselgångsinflammation och högljudda människor är ingen bra kombination när man lider av panikångest, men jag satt kvar. Åkte med hela vägen till slutstationen, 30min, seger!!!

På stationen mötte min mamma upp mig och så gick vi och firade med lite fika. Prinsesstårta och en supergod smoothie med svarta vinbär, äpple, granatäpple och hallon blev det för mig, mums! Kommer bli fet inom en snar framtid om jag fortsätter att unna mig godsaker efter varje lyckad utmaning haha!!

På bussresan försökte jag räkna ut hur många gånger jag förmodligen åkt buss under hela mitt liv, och kom fram till MÅNGA gånger! Ironiskt att något man har gjort så mycket under hela sin skolgång och större delen av sitt vuxna liv, plötsligt kan bli något så oöverkomligt och skrämmande.

Passade på att ta några vackra känslomässiga "pre-buss-selfies" innan jag gick på bussen, utifall att jag nu inte skulle överleva resan haha...


Likes

Comments

Slänger upp ett litet vackert kollage på mig och min supergoda semla som jag hade en fin stund med härom dagen! Alltid avskytt mandelmassa i alla dess former, så vaniljsemlor blev det uppenbara valet, yum!

Är fortfarande lite halvsjuk med hosta, ont i halsen och framför allt ont i öronen! Lika strax jag ligger ner eller böjer mig framåt så trycker det på rejält...Fick tips att köra med någon speciell sorts avsvällande nässpray, men tycker inte riktigt den har haft någon effekt och börjar bli trött på att knapra värktabletter. Såå blir nog ringa doktorn i morgon igen och se om jag kan få några sånna där magiska droppar!

Typiskt att jag ska bli krasslig när det gått så bra med mitt kbt-ande på senaste. Är lite rädd dock att jag använder min förkylning som en ursäkt för att inte puscha mig själv och våga utmana ångesten alls nu när jag är sjuk. Svårt det där...

Lutar mot att försöka gå på bio någon dag framöver. Inte varit på bio sen Hobbit-filmerna kom ut, så börjar väl bli så lagomt dags nu hehe!

Nåväl, nu blire sängen, godnatt på er!

Likes

Comments

Var förbi Borlänge en sväng med min pappa idag, vilket resulterade i att jag fick med mig en sån här hem, en piphamburgare från Biltema! Tillhör en av de få personer som faktiskt aldrig har köpt någonting bilrelaterat på biltema haha... Nanna blev lycklig iaf!

Själv förunnade jag mig inte en hamburgare men en lyxshake på Max. Kan ju vara något av det absolut godaste som finns här i världen, synd bara att de inte är lika nyttiga som de är delikata! Testat jordgubb och blåbär hittills, vilken är er favorit?


Likes

Comments

Började dagen med denna superlyxiga skål, bestående av min favoritflingor Special K röda bär, vindruvor och JORDGUBBAR! Jag vet!! Jordgubbar i mars redan, där snackar vi vardagslyx på hög nivå. Finns nog inget jag älskar så mycket som jordgubbar, även fast de som kommer på sommaren som inte växt upp i ett växthus, nog slår de som går att få tag på nu. Men ändå jordgubbar liksom!

Nog om jordgubbar, även fast jag säkerligen skulle kunna babbla på i ett fullt inlägg om min kärleksrelation till detta fantastiska bär hehe!

Febern har gett med sig nu, men har istället dragit på mig vad som verkar vara en öroninflammation? Lyckades dock ta mig till kbtn igår lite halvkrasslig sådär, för att mötas upp av en stolt terapeut som gav mig en massa beröm för att jag varit så duktig och åkt buss helt själv. Det behövde jag! Alla positiva lovord gjorde mig faktiskt lite friskare tror jag, minus öroninflammationen då.

Ska snart måla lite i mina målarböcker och greja lite med mina naglar tänkte jag, lagomt stillasittande aktiviteter...oooooch självklart fortsätta äta mina ljuvliga jordgubbar, de är säkert lika bra för öronen som de är för själen!


Likes

Comments

Vaknade tidigt i morse med feber, ont i halsen, magen och en fruktansvärd värk i hela kroppen. Fruktade det värsta, vinterkräksjuka, men som tur var var det bara gammal hederlig influensa, eller ja tur och tur kanske man inte kan kalla det.

Är dock lyckligt lottad som har en sån underbar pojkvän som tar hand om mig och mamma som kommer med halstabletter och min favorit-smoothie ❤

Länge sen jag varit sjuk nu iaf, så det ska man väl vara tacksam för! Blir samtidigt en bra övning för mig att försöka stå ut med illamåendet, utan att få ångest, även fast det kanske inte är det trevligaste sättet att lära sig på....

Hoppas mina litervis med vätska ska göra susen så jag mår bättre i morgon! Nu ska jag göra det enda man kan göra när man är sjuk och sängliggandes, kolla på tv-serier!


Likes

Comments

Vad är det vi ser på bilderna? Kan det vara insidan av en buss? HELL YEAH det är insidan av en buss!

27 min för att vara helt exakt, spenderade jag ensam på bussen. Min mamma plockade sen upp mig på stationen igen. Huvudvärken och magknipet kom som brev på posten, men jag kämpade mig igenom det ändå. Det svåraste var precis som tidigare, att kliva på bussen och tiden innan det var dags att åka. När jag väl satt där så gick det ändå ganska bra, men var självklart otroligt spänd och fokuserad på att klara av uppgiften.

Lite sushi och två värktabletter senare ligger jag nu här, stolt och nöjd på soffan. Jag klarade det! Känslan är obeskrivlig! "No pain No gain" eller vad alla träningsjunkies nu brukar säga, det ligger någonting i det! 👊🏼

Likes

Comments

Det kommer bli en minst ut sagt stressig och obehaglig tid nu framöver, eftersom jag ska börja fylla mina veckor med så många ångestrelaterade aktiviteter det bara går! Självklart ingenting som känns näst intill omöjligt, för meningen är ju att jag ska klara av det jag sätter mig för, så att det stärker min självkänsla och inte tvärtom!

Målet för den här veckan är att åka buss/kollektivtrafik minst två gånger, borträknat bussturen i måndags med min terapeut. Ska också försöka få in andra ångestladdade moment, för att attackera min panikångest från så många olika håll och kanter som möjligt.

Lättare sagt än gjort, då jag har undvikit det mesta av den här sortens saker en väldigt lång period nu. Mina mönster och säkerhetsbeteenden är väldigt inarbetade, och det känns otroligt jobbigt att behöva släppa på kontrollen.

En av mina största farhågor när jag åker buss, är att jag ska få en panikattack, behöva gå på toa, inte ha tillgång till en toa, behöva gå av bussen mitt ute i skogen eller evt kräkas/få diarré på plats. Är livrädd för att skämma ut mig också, att folk ska titta på mig och tro att jag är någon sorts förrymd mentalpatient.

Det är bl.a sånna här tanker jag håller på att utmana i kbtn. För egentligen, om mina värsta katastroftankar nu skulle slå in, vem bryr sig? Folk vet ingenting om mig, vill de döma ut mig baserat på hur de har sett mig agera på en buss i några minuter, utan så mycket som att försöka lära känna mig först, FINE, då är det deras problem, inte mitt! Och skulle jag få panik, kräkas, skrika, hyperventilera o.s.v, så kommer nog faktiskt med största sannolikhet, de flesta människor tycka mest synd om mig. Efter ett tag kanske det t.o.m blir en rolig historia man kan dra för kompisarna, något i stil med "Kommer ni ihåg den där gången när Lisa freakade på bussen och fick hoppa av mitt ute i skogen efter att hon spytt ner en fullkomlig främling?" Humor brukar underlätta i sånna situationer.

Sannolikheten att här kommer att inträffa, är förstås som vanligt otroligt liten, vilket blir ännu tydligare för mig när jag ställer upp mina för- och motbevis. Ändå skrämmer katastroftankarna mig så pass mycket att jag knappt vågar riskera någonting alls som kan främja att de blir till sanning.

Nya tider nu dock, så istället för att undvika ångesten, kommer jag för första gången någonsin att försöka uppsöka den.

Wish me luck och se upp för en rejäl slängspya om ni hamnar bredvid mig på en buss! 🤢

Likes

Comments

Min bussresa idag gick över all förväntan måste jag säga! En hel timme satt jag kvar på bussen, och stundvis helt ensam också, utan min terapeut. Så för att inte ha åkt buss på över ett år, får detta helt klart godkänt, ja mer än godkänt, känner mig superstolt!

Känslan innan vi skulle gå på var nästan den värsta, ironisk nog. Typisk förväntansångest ni vet med ont i magen och alla dess tillhörande symptom.

Det jobbigaste under bussresan, var när det klev på en kvinna som vägrade att betala och inte ville gå av, vilket i sin tur ledde till att busschauffören blev så arg att han hotade med att ringa polisen. Först då gick hon av. T.om då höll jag mig lugn, även fast jag kände hur stressad jag blev av hela situationen.

När vi slutligen klev av bussen, var jag fullkomligt mörbultad. Det kändes nästan som jag varit på ett långt svettigt gympass som tagit kol på mig både fysiskt och mentalt.

Nu ska jag lägga mig för att sova, och riktigt fröjdas åt dagens bedrifter innan jag somnar!

Flisan-1 Ångesten-0

Likes

Comments

I morgon händer det! För första gången på över ett år ska jag sätta mig på en buss. Jag kommer ha min terapeut med mig och så kommer vi åka med några hållplatser för att sedan gå tillbaka samma väg vi kom. Som en del av kbt-n kommer vi så småningom att öka på svårighetsgraden ytterligare, tills jag tillslut förhoppningvis kan åka med all kollektivtrafik igen, var som helst, när som helst, hur långt som helst, utan några som helst problem!

Vet att det här är ett busenkelt vardagsmoment för de allra flesta människor, men tro mig när jag säger att det här är en starkt ångestframkallande situation för mig. Ser ändå fram emot det på något konstigt sätt, för nu känns det äntligen som att det håller på att hända grejer! Dags att bryta alla gamla mönster!

Gradvis tar jag tillbaka mitt liv igen, steg för steg, hållplats för hållplats! 👊🏼

(Bilden på den supercoola retro-bussen, är från när vi var på turné för några år sedan. Inte riktigt en sån fin pärla jag ska få åka med i morgon dock.)

Likes

Comments