Igår fyllde min mamma 66 år, så vi åkte hem till mina föräldrar, åt lite tårta och spelade kubb!
Vi hade köpt ett smyckeskrin, ett smyckesträd och en fin burk med ett vackert blått mönster på, att lägga smycken i till henne, så nu ska hon förhoppningsvis inte tappa bort några fler smycken jag gett henne genom åren haha!
Vi hade dock helt slut på inslagningspapper, inklusive julpapper, så en ölkartong ihoptejpad med och en pizzakartong fick duga! Är ju innehållet som räknas eller hur? 😄

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Här kommer några utlovade bilderna från midsommar!

Vi var hemma hos några kompisar i deras nya hus där vi grillade och lekte diverse lekar. Vattenpistoler, spansk fylla, äta tuggummi superfort, you name it! Fick även klä på Oliver den vackra utstyrseln ovan, fast med ögonbindel då, vilket gjorde det hela lite svårare, otroligt tjusigt! Tuggummit jag fick äta sen i "äta tuggumii superfort-tävlingen" var supersurt, hade något sorts citronpulver på insidan, därav mina uttrycksfulla grimaser haha! Förlorade stort till Kim! Spanska fyllan undvek jag då jag fortfarande tycker det är väldigt obehagligt att bli illamående och yr. En del av min kbt är ju som tidigare nämt att snurra i en datorstol och medvetet försöka göra mig själv illamående, för att sen hantera ångesten som det medför. Bara det tycker jag är väldigt jobbigt, så kände inte riktigt för att utmana ödet med spansk fylla.

Min "nya" röda klänning köpt på Tradera (från början H&M-s Garden collection) passade jag på att inviga och min blomsterkrans i plast från AliExpress. Har tidigare år alltid gjort min egen krans med riktiga blommor med hjälp allt från silvertejp till neonfärgad ståltråd i brist på bättre havande. Blev kanske inga vackra "Pinterest inspo-kransar", men ändå riktiga midsommarkransar enligt tradition! I år fick det dock bli en i plast då jag tröttnat på alla insekts- och bisvärmar som förföljt mig genom åren. Tro mig när jag säger att det inte är speciellt kul att försöka trassla ut ett bi som gömt sig någonstans i mitt långa hår! Med plastkransen medföljde inga sådana problem, så var väldigt nöjd!

Ganska coolt också att jag inte tänkte på min ångest en enda gång under kvällen! Förra året kommer jag ihåg att jag fortfarande fick gå iväg ibland, ta två minuter där jag andades och försökte samla mig för att se till att paniken var nere på en hanterbar nivå. Den här kvällen slappnade jag bara av och mådde fint! Ingen alkohol dock, den får jag klara mig utan till en av mina mediciner är uttrappad.

Idag fyller min lilla mamma år så ska snart iväg och äta lite tårta och cheesecake! Hoppas ni hade en fin midsommar i regnet enligt svensk tradition såklart haha!

Likes

Comments


Igår var jag och mina föräldrar och hälsade på min barndomsvän och hennes morföräldrar ute i deras sommarstuga. Vi är släkt med dem också, långt ut, mormors kusins barn eller något sånt där, har inte superbra koll.

Vi lekte alltid som barn, jag och Desirée och ibland hennes syskon också. De kom hit på sommarloven från Göteborg och vi umgicks i princip varje dag, badade, stod på händer och hittade på bus dagarna i ända. Hennes farbror byggde hinderbanor åt oss och satte upp lianer i träden som vi kunde klättra i, ja om ni bara visste va mycket konstigt han har fått sätta ihop åt oss under åren. Vi var två barn med en omåttlig fantasi haha...

Nu var de här över midsommarhelgen, så vi passade på att träffas, äta lite husmanskost som hennes mormor gjort i ordning och prata gamla minnen. Hade även med mig min hund Nanna som fick springa lös runt på gården, undersöka allt och även bada i slutet av dagen, hundlycka på hög nivå!

Nu ska jag strax börja fixa mig lite inför midsommarfirandet ikväll. Vi kommer vara ett gäng som firar hemma hos några kompisar i deras nya hus. Blir grillknytis och diverse spel och lekar, ska bli trevligt! Slänger upp några bilder sen! Hur firar ni midsommar?

Glad midsommar på er! 🍓☀️

Likes

Comments

Min mobiltelefon slutade helt plötsligt att fungera för några dagar sedan. Vaknade upp som vanligt i lägenheten och skulle sträcka mig ner efter mobilen för att se vad klockan var, men den var helt död. Den reagerade inte när jag satte i laddaren och det hjälpte inte heller att byta laddare eller uttag.

I vanliga fall hade det här bara betytt en sak för mig, PANIK! Att min mobil ska sluta funka har länge varit en av mina största farhågor då jag för det första har typ hela mitt liv i den där jäkla saken och så förstås för att jag inte kan ringa någon om jag behöver. Har ibland t.o.m packat ner flera laddare utifall att den ena nu skulle gå sönder och har envisats med att laddat upp mobilen till 100% hela tiden, även fast den kanske redan hade 85-90% kvar av batteriet. Ja ni hör ju!

Hur som helst kom den där paniken aldrig den här morgonen. Jag kände såklart ett visst obehag, men på en hanterbar nivå. Istället för att tankarna eskalerade i form av att nu kommer nog Sveriges största jordbävning eller tsunami att inträffa och självklart just i den minuten din mobil slutar fungerar, så du kommer förmodligen att dö nu när du inte kan ringa på hjälp, så började jag fundera ut konstruktiva lösningar på problemet.

Jag rengjorde hålet för laddaren, provade att ladda mobilen i datorn och satte mig och googlade för att se om det fann några tips på vad man kunde göra. Kom även fram till att jag med största sannolikhet skulle kunna hålla mig vid liv tills min pojkvän kom hem från jobbet kl.16.00. Och helt plötsligt, nästan som en belöning för att jag inte "freakat" totalt, så hoppade den igång igen!

Det här var verkligen ett stort bevis för mig på att jag börjar få mera kontroll över mina tankar och panikattacker. Liten grej kanske, men en stor vinst för mig!


Likes

Comments

I lördags var det dags för det sista bröllopet jag tackat ja till att sjunga på, och också det bröllopet som jag var mest nervös inför. På det första bröllopet kände jag både brud och brudgum och vi kunde åka dit tidigare för att ställa upp våra grejer, soundchecka o.s.v.

På det här bröllopet kände jag ingen, bara brudgummens mamma lite grann, då hon är kollega med min mamma. Det var dessutom en överraskning, så vi kunde inte åka dit och öva tidigare och vi fick under inga omständigheter som helst låta brudparet se oss, så det skulle bli ett väldigt smygandes omkring.

Det första som händer på dagen är att jag fullkomligt har glömt bort att skriva ut papperna med texten på och det här kommer jag på precis innan vi ska åka. Bra framförhållning där hehe, not so much! Vi har själva ingen skrivare så vi blir tvungna att åka iväg till min killes mamma som bor en bit bort för att skriva ut, men då, ja då fungerar såklart inte internetet!!


I panik försöker jag skriva ner texten för hand i bilen på vägen dit, men får ge upp då jag blev alldeles för åksjuk.

Mitt i all stress så känner jag hur magen drar ihop sig och hur paniken börjar komma. Gör mina andningsövningar samtidigt som jag tänker "fan, jag fixar inte det här". Tankarna börjar snurra om hur besvikna alla kommer bli, inte minst jag själv, och hur oprofessionellt det skulle vara när de betalat mig för att utföra en tjänst. Så mycket "musiker" kan jag kalla mig...

Efter en mycket lång toalettpaus med kallvatten i pannan och några lugnande tabletter lyckas jag tillslut ta mig samman och gå ut. Lyckligtvis hade kantorn texten i en bok jag kunde få låna, så det var i alla fall ordnat, men ångesten vill ändå inte släppa. Brudparet kommer in och vi sjunger några psalmer och det enda jag kan tänka på är "jag kommer förstöra deras bröllop, jag kommer svimma, spy på brudens klänning eller ännu värre."

Men när det sen blev min tur att ta plats kände jag helt plötsligt ett lugn över mig. På något jäkla magiskt sätt, vet inte om det var tabletterna eller ej, men jag slappnade av helt när jag gick upp till mikrofonen och fokuserade min blick på brudparet. Det fanns bara dem, inga bröllopsgäster, bara bruden och brudgummen på deras speciella dag och det var dem jag skulle sjunga för, ingen annan.

Efteråt kände jag mig bara så stolt att jag klarat av det, även fast jag blivit tvungen att ta några lugnade. Att jag fixat det trots panikattackerna var den största vinsten för mig. Jag stannade kvar- jag flydde inte.

Likes

Comments

Typisk Lisa-beteende och allmänt ångestbeteende egentligen, är att alltid försöka vara förberedd på allt. Med allt så menar jag bl.a att vara superuppmärksam på allt som händer i ens egen kropp och så att man kan förhindra den nästkommande katastrofen innan den inträffar.

Självklart går det ej att förutse allt som kommer att ske, samtidigt som det är näst intill omöjligt att känna sin kropp till 100%, och det vet min hjärna, men den vill helst inte ta några risker. Den vill safa, vara på den säkra sidan helt enkelt, ut i fall att det där magknipet nu skulle leda till någonting värre.

Det här resulterar ofta i att man går och väntar på den "perfekta dagen" innan man kan ta sig för att faktiskt göra något, och det här är jag själv en mästare på! Jag skjuter gärna på bussresan om jag har lite ont i magen för det kan ju leda till kramp och det finns ju ingen toalett på bussen o.s.v

Den "perfekta dagen" existerar inte och det vet den logiska delen av min hjärna också om. Om jag skulle känna efter tillräckligt mycket så skulle jag nog kunna hitta något fel på min kropp alla dagar i veckan, men ångesthjärnan vill ju såklart åter igen helst vara "på den säkra sidan".

Det här blir lätt en ond cirkel för mig som slutar med att jag inte gör någonting alls till sist, därför försöker jag lära mig att bryta cirkeln innan den hinner börja.

Så idag ska jag åter igen sätta mig på en buss, även fast jag har lite ont överallt egentligen, för min ångest ska fan inte få vinna! Alla dagar blir härmed perfekta dagar med omedelbart verkställande!

(Bilden är tagen från vårat lägenhetsfönster, så himla fin utsikt en sån där perfekt solig dag!)

Likes

Comments

Har upp till flera gånger vågat mig på att dricka lite alkohol nu. Självklart under väldigt kontrollerade omständigheter och i ytterst små mängder, men varje gång har det resulterat i samma sak, fruktansvärda bakfyllor!

Har vaknat upp och mått fint morgonen därpå och sen uppåt eftermiddag/kväll som en blixt från blå himmel, har baksmällan anlänt med full kraft!
Kraftigt illamående, frossa, kallsvettighet, kass mage och huvudvärk från helvetet, lovely, not so much...

Har tidigare inte varit säker på vad dessa symptom berott på, men blivit allt mer säker på att det handlar om alkoholen. Jag trodde bara att det krävdes mer för att göra en så pass dålig. Igår drack jag liksom knappt ett halvt glas rom och cola, med ytterst lite rom i, men det var tydligen nog.

Förmodar att det beror på en av medicinerna jag äter eller en kombination av allting tillsammans som min kropp helt enkelt inte tolererar. Har tidigare kunnat dricka helt som vanligt på den ena medicinen jag har, men såklart blivit fortare berusad på mycket mindre volym då, men det var den enda skillnaden.

Äter i nuläget paroxetin och lergigan i relativt låga doser, någon som har erfarenhet av dessai kombination med alkohol? Framför allt lergigan?

Mår bättre nu i alla fall så ligger och trycker i mig chips och litervis med cola, bästa bakismedicinen!

Likes

Comments

Är ute och går med Nanna utanför lägenheten när jag blir stannad av en väldigt arg liten tant med rullator. Hon har gått tätt bakom oss hela tiden och mumlat någonting om att jag var skyldig henne pengar och måste betala. Tillslut vänder jag mig om och frågar vad det är hon vill ha betalt för. Då helt plötsligt skriker hon åt mig att det här minsann var hennes gata, och att det borde delas ut böter till oss äckliga hundägare. Själv blir jag så paff så säger bara "Jasså, det tycker du?"
Då blir hon ännu mer förbannad och börjar schasa iväg mig med rullatorn samtidigt som hon vrålar att jag och min vidriga byracka kan dra åt helvete.
Fick verkligen lägga band på mig själv för att brista ut i gapskratt, vilka människor det finns alltså! Aldrig tidigare blivit jagad av en rullator heller. Vilken dag! Hoppas bara för allt i världen att jag slipper bli så där när jag blir gammal! 😂

Likes

Comments

Fixade till en lite mer somrig look till mina naglar häromdagen! Ser nu att några av stenarna redan ramlat av. Helt omöjligt att få de där rackarna att sitta kvar ibland, någon som har några bra tips? Superlim? Specialgel? På håll är de ganska snygga iaf och med lite flashiga filter, så får väl se till att hålla avståndet haha!

I morgon har jag vågat mig på att boka in en fikadejt med en kompis jag nog inte har umgåtts med på flera år faktiskt! Har ju tidigare haft lite problem med det där med att höra av mig till folk, då jag varit så rädd för att behöva avboka hela tiden p.g.a ångesten. Detta har dock blivit mycket bättre, så jobbar gradvis in mina social skills igen! Heja!

Likes

Comments

Hallå! Ett tag sen jag postade några inlägg nu, men har ju bara varit så underbart väder att man knappt hunnit vistas inomhus! Tänkte i alla fall dela med mig av mina finfina loppisfynd jag gjorde idag!

Tog med mig mor och vovven på två loppisar som hålls varje lördag här i stan. Otroligt varmt att gå i solen mellan de små stånden och allt folk, men det var det värt, för titta så grymma saker jag hittade på! Två karaffer, en spegel och en kaffekvarn! Allt detta för 415kr, det kallar jag ett bra klipp det!

Att trängas bland människor i värmen utan någon direkt tillgång till toalett hade inte varit att tänka på ens för inte allt så länge sen. Underbart hur jag får tillbaka mitt liv igen sakta men säkert bit för bit.

Brukar ni gå på loppisar?

Likes

Comments