Personligt
Oj vad jag är kass på att uppdatera här... 

 

Nu är det iallafall snart dax för första advent och jul 2016. Fasiken vad tiden bara flyger. 

 

Läste ett blogginlägg nyss där en tjej i 20 årsåldern skrev att hon var utbränd med ångest. 

Jag vet inte men jag kände mig typ... förbannad när jag läste hennes inlägg? Det fick mig att börja fundera ...

 

Jag tror jag kände det som att hon "förlöjligade" utmattningen. Kanske hade jag på mig offerkoftan redan innan jag började läsa, troligtvis var det så. 

 

Utmattningssyndrom är olika för alla, i know. 

När jag gick in i väggen var det i samband med att jag mådde dåligt psykiskt också, där jag jobbade då .... Helvete vad jag ångrar att jag tog det jävla jobbet, jag ville inte jobba där från första början men kände mig tvungen. Vaddå tvungen?  Nej för helvete jag vet, ingen kunde tvinga mig. Men jo det kunde de visst. 

Detta förde med sig GAD och panikångest, sedan dess har jag haft skämskudden framför mig, skämts för att jag misslyckades, med allt. Med livet.  Nu är det lite bättre, men jo jag skäms fortfarande, sådär misslyckad liksom. 

 

Det är så mycket man inte förstår när man är liten/yngre. Saker man inte kan uppfatta eller analysera. Saker som jag har fått hjälp att förstå nu. Fan vad livet ska va kämpigt, så jävla kämpigt och så jävla jävligt... 

 

Jag är fullt medveten om att folk runt omkring mig inte förstår sig på mig, varför jag alltid tackar nej till saker, varför jag inte tycker om folksamlingar, varför jag har svårt att köra bil, varför jag stressar upp mig för "ingenting" osv, ibland önskar jag att någon ska fråga, ställa en enkel jävla fråga som ex hur mår du? Och inte förvänta sig ett atomatiskt svar Bra, och ett tillkämpat leende. Utan fråga för att dom bryr sig, vill höra , dom behöver inte förstå, men dom ska acceptera och lyssna, och gör dom inte det då kan jag visa vart dörren är. 

Problemet i detta är att jag har så svårt att berätta detta, inte för mina vänner, självklart känns det jobbigt men det är endå överkomligt. 

Det är för min familj/Släkt som tungan fastnar när jag vill berätta. Min terapeut säger att det är för att dom dömer mig, att jag har känslan av att bli dömd. Kanske är det sanningen, att dom kommer döma mig, inte acceptera. 

Eller så är det ett hjärnspöke, osanning. Vem fan vet... 

Men det är ju ingen som frågar, ingen som liksom verkar bry sig? Dom kanske tror att det har "växt bort"? Det där som hände för snart 3 år sedan, för det syns ju inte utanpå? "Vad frisk du ser ut idag"....

 

Egentligen ska jag inte behöva förklara mig, inte ha dåligt samvete för alla jävla val jag gör i livet, inte behöva känna mig ångestfylld inför allt. Det är jag fan inte värd, egentligen. 

 

Helvete vad långt detta inlägget blev nu, och jävlar vad bittert, men så är det, livet. 

Kanske ska börja skriva en bok istället? 

 

Ta hand om er, 

Kram

 

 

 

 

Namaste 🙏🏻

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Personligt
Nu är det sista ruschen innan september vinkar adjö och oktober säger hej! 

Detta året har jag bara velat att sommaren ska flyga iväg, kanske våren också. 

Först fick vi reda på att vi skulle flytta mitt i sommaren, när vi fick beskedet var det tidig vår, så då längtade jag till det! Sedan fick vi reda på i juni att vi skulle få hämta hem en liten valp i början på oktober, så då längtade/längtar jag till det!

Har haft så svårt att leva för dagen, att uppskatta sommaren och njuta, när jag vet att en liten valpis växer och frodas och väntar på oss! Livet skall levas dag för dag, njutas i ögonblicket, för helt plötsligt kanske man ligger där raklång med ett stilla hjärta, då vill man ju ha njutit medans man kunde- eller hur!

 

Eftersom det har varit en hektisk vår och sommar för mig, med ett nytt jobb, flytt m.m så har jag verkligen fått kämpa med mig själv och min oro. Mina tider hos kbt är slut sedan någon månad tillbaka, och jag får nu motivera,inspirera och syna mig själv. 

Vilket inte är så lätt alla gånger, jag vill ju liksom tro att allt är bra, fast det inte är det, vilket jag vet. Så komplicerat, jag vet.

 

Jag har hört många gånger ifrån olika läkare mfl att människor som oroar sig och ältar, har en fruktansvärt livlig och bra fantasi, vi kan skapa scenarier som inte finns på kartan för de flesta Svenssons. 

Men jag har även fått höra att det är vi som är smarta, just för att vi ältar och fantiserar, vi vet vad som kan hända, vi fattar allvaret, för vilken dumbom ältar? Han lever bara i sitt huvud, just där och då. Å vad jag önskar att jag kunde vara mer så.... Eller?

 

Det har blivit mycket Cesar Millan nu innan valpen kommer hem. I Love him! 

Han säger själv att han tränar människor och rehabiliterar hundar, och det stämmer verkligen, en "problem hund" har alltid en människa bakom sig som gjort fel. 

Han säger även att vi måste leva i nuet, precis som hundarna, dom oroar sig inte för framtiden, och dom ältar inte gårdagen. Allt sker här och nu! Jag ska försöka leva så framöver, ska försöka lära mig av min hund.

 

Nu ska jag vila min hjärna en stund, har precis kommit hem från jobbet! 

 

Ta hand om er, 

"You don't get the dog you diserve, you get the dog you need." - Cesar Millan 🌟 

 

 



 

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Personligt

Äntligen är september här!
Det betyder att hösten snart kommer på riktigt, = inga fler kvalmiga/klibbiga/panikiga sommardagar! Jag verkligen avskyr din dagarna, när temperaturen går över 25 grader gråter jag fasiken lite inombords.
Att det är september betyder också att snart är det oktober!! Och vad händer i oktober?
Jo då hämtar vi ju hem våran lilla valp!

Som vi har längtat efter det lilla knytet, våran lilla prins🐾

Nu ska jag nana, ta hand om er 🌟

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Allmänt
Jamen precis, augusti är redan här med skogen full av svamp och mörkare kvällar! 

Vart fasiken tar tiden vägen egentligen? 

 

Sommaren har passerat i ett rasande tempo, men endå i snigelfart, visst är det märkligt. Att det kan kännas som 100 år och 1 sekund på samma gång... 

 

Vad har hänt denna sommaren då? 

Jag har nästan skurit tummen av mig, vi har flyttat, vi har solat och badat, jobbat, plockat blåbär, kantareller och björnbär, vart lite här och lite där. 

 

Ja vad har hänt och vad har inte hänt...

För 1 vecka sedan fick vi samtalet som vi väntat på sedan i mars någongång då vi först bestämde oss att bli med hund. 

- Dom har kommit! Dom är här! Hon har valpat! 

8 små underverk har kommit till oss med hjälp av kejsarsnitt en natt för 8 dagar sedan. 

7 hanar och 1 tik! Halleluja! 

 

Jag har tänkt och tänkt och sedan tänkte och oroade jag mig lite till för om det skulle bli några hanar!?

Tänk om det bara blir tikar... Jag har googlat och läst överallt om man kan veta om det blir några av varje? Fick inget annat svar än att det är slumpen som avgör, slumpen och lite jäkla tur! 

Och tur hade vi, först satte vi alla rätt på hästarna lördagen innan eller lördagen innan igen, minns inte vilken dag, minns bara att det stod en massa nollor på kontot och att dom var våra! 

Ska vi köpa 2 hundar nu istället? Eller kanske 3? Nej, skämt åsido 1 blir alldeles lagom!

 

Och idag for vi till det stora gula varuhuset och köpte så mycket leksaker, godis, hundbädd, matskålar och tillbehör att bilen nästan slog i backen när vi körde hem ;) 

Men det är han värd redan nu, våran Kasper! 

 

Han kommer att uppfostras Ceasars way med allt vad det innebär. Jag vet att nästan hela Sveriges "hundbefolkning" avskyr Cesar Millan, men vet ni vad? Ni är ett gäng inkompetenta fisförnäma och naiva människor hela högen! 

Jag ska allt visa er! 

 

Så, nog om den lille guldklimpen nu! 

 

Hur mår jag då? - Jo bra tack! Svarar man ju per automatik när någon frågar, inte fan vill de höra om min bultande huvudvärk och svaga nerver.

Men det ÄR faktiskt bra (bortsett från min bultande huvudvärk...). 

Om jag tittar jämförelsevis ett år tillbaka så är det bra nu, jag kan andas lättare, göra saker lättare. Har inte lika sjuklig ångest inför allt längre. 

Men det går upp och ned, ena dagen är man kungen, nästa dag kan suga pungen... Ha-ha.

Men det är väl så livet är? Oavsett vad man har i sitt handbagage.

 

Snart är det 1 helt år sedan min finafinafinaste somnade in... Tätt följd av sin livskamrat. 

1 år... Ett helt jävla år. Och jag tänker på dig så ofta, och jag saknar dig oftare. 

Önskar jag kunde spola tillbaka tiden och sitta i ditt kök igen, känna lukten av din goda mat och prata om livet, hemlisar och strunt.

Du är mig förevigt så oerhört saknad! 

 

Tänkte avsluta med några bilder ifrån den senaste tiden, bliderna på blommorna är tagna i Botaniska trädgården i Göteborg! Så oerhört vackert där!

 

Puss&Kram ses på stan.

 



 






















 











Over and Out! 

 

 

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Personligt
Juni är här och solen har varit framme konstant i snart... Ja hur länge blir det? 3 veckor på en höft. Gräsmattorna är ful gula och dammet yr en blåsig dag som idag. 

Nåväl, snaaaaart flyttar vi! 2 å en halv vecka kvar i denna kommunen. Sedan bli det "hem" igen. 

 

Gjorde nått jävligt korkat härom veckan som fick en jävla onödig konsekvens. Vi höll på att packa ned diverse skålar osv i köket, jag gräver ut en skål från längst in i skåpet som vi använt kanske 3-4 gånger på sin höjd. Vi börjar diskutera om det är glas eller plast för den kändes så konstig i materialet. Så, jag trycker lite lätt på skålen med båda händerna(jaaaaa, jag vet) så bara Pang! Exploderar den jäveln i tusen bitar och jag inser att jag skurit mig dels eftersom det börjar blöda rejält och dels för att jag kände glaset på handen. 

Hoppar över delen då jag rusar genom lägenheten och känner paniken komma och svimningskänslorna dras på Max.

Jag vill verkligen inte åka till akuten men min sambo övertalar mig, så off we go.

Det är först när läkaren kommer in som jag fattar att jag måste sy. Har hela tiden tänkt att dom kan limma ihop det osv. 

Att jag inte svimmade när jag fick bedövningssprutorna är ett under. Fy fan! 

4 stygn senare satt vi i bilen påväg hem igen, med en tumme som skulle hållas upprätt och blickstilla i x antal dagar. 

I tisdags tog jag bortbstygnen, överlevde det också... På nått sätt.

 

Nu till slutversen om detta, jag har sååå ont i tumjäveln... Har tappat känseln i halva tummen och det gör så ont i nerverna där. Svider, ömmar , bultar å bankar. själva såret gör inte ont så länge jag inte kommer åt det eller sträcker det för mycket. Jävla. Helvetes. Skit. De kan ta upp till ett halvår/år innan den blir någotsånär bra igen. 

Så onödigt gjort av mig....Gjort är gjort kommer aldrig igen.

 

Denna månaden skall mamman till vår valp to be löpa och paras med hanen, såå spännande! Så nu hoppas vi på att det blir många valpar !! 

 

Ta hand om er, 

kram

 

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Träning
- Släpp fångarna loss det är vår! 

 

Temperaturen har sedan några dagar tillbaka legat runt 20-24 grader varmt, hugedamig! 

Jag är ingen stor värme älskare så att säga, för mig hade det gärna räckt med +20 grader hela sommaren, men så blir det ju aldrig, det ska alltid bli kletigt, kvalmigt varmt. 

 

Sedan kan det vara så attman bitterhet grundar sig i att jag jobbat hela långhelgen, så jag har inye kunnat åka till havet som jag velat göra för när jag kommer hem från jobbet är jag helt slut, min hjärna orkar inget mer efter det. Då vill den bara stänga av tills nästa dag, så det är inte så mycket mer att göra än just det. 

 

Jag pratade med min kbt terapeut om det sist jag var där, att jag är så trött på att alltid bli så trött... Hon sa att tröttheten kommer att minska över tid, men jag måste också ge det tid. Inte pressa mig själv hela tiden att göra massa saker, även om det är saker jag vill göra så måste jag vila istället när jag känner att hjärn-energin är slut. Acceptera och tillåta mig själv att det är såhär det är just nu i mitt liv. Svårt! 

 

Vad som är jobbigt med detta är tillexempel en sådan här situation: 

-Jag har jobbar hela helgen och nu är det måndag och jag är ledig, jag har kört lite cross trainer och vart ute på promenad, sedan har jag legat i soffan, pysslat lite och tagit det lugnt. 

Min mamma ringer sedan för att prata lite och standard frågan blir ju då - hur mår du? Då svarar jag jodå det är bra är lite trött åså. - Trött? Varför är du trött? Vad har du gjort idag då? .... - jag har inte gjort så mycket, trånat lite å vart ute på promenad.... - men varför är du trött då? Det blir man väl inte så trött av? 

Ungefär här får ja en ganska go dusch av ångest, dåligt samvete och en känsla av att jag inte är "normal". 

 

Å jo, jag vet att jag borde bara säga som det är. Att jag har GAD och att min hjärna inte kan hantera lika mycket intryck som en "frisk" hjärna. Men jag har sagt det 1 gång till henne att jag har GAD. 1 gång över telefon för ca 1-2 månader sedan, jag vill inte säga det igen. men jag kanske måste.

 

Under mina kbt samtal har min terapeut tryckt på en speciell sak flera gånger, att jag måste leva mitt liv för mig. Jag kan inte leva ett liv för att det ska passa någon annan, inte anpassa mig efter andras behov osv. 

Och detta har varit en rejäl ögonöppnare för mig. 

Det är så lätt att leva ett liv på rutin, göra samma saker hela tiden, alltid falla in på samma stig, stigen som leder till att jag gör vad de vill istället för vad jag vill. 

Mitt dåliga samvete är ett helvete. Detta leder till ångest, oro och så är cirkeln sluten. Men jag har jobbat stenhårt för att säga nej. Säga att vi, min sambo och jag(min familj) , har inte tid att komma den och den dagen på det och det klockslaget bara för att det passar er. För det passar inte oss. 

Och jag har kommit en lång bit på vägen, men jag måste akta mig noga och väga situationen hela tiden för att i te falla tillbaka på samma stig som innan, svårt! Men möjligt, så himla möjligt!

 

Nåväl, mycket som hänt och ska hända framöver. Snart flyttar vi ju! Pirrigt värre. Men den värsta oron har lagt sig, jag försöker att inte trigga igång mig själv över det, försöker tänka positivt istället. Att detta ska bli en ny start för oss, en chans att lämna det dåliga här och påbörja något nytt där.

Jag tror det blir bra, det kommer kännas konstigt/oroligt precis i början, men sedan kommer det att bli bra! 

 

Och sedan när vi boat in oss i några månader kommer en ny familjemedlem förhoppningsvis att flytta in hos oss, en liten valp. En liten godbit som ska bli våran. Jag längtar så jag spricker, jag tänker på det varje dag, googlar om hur man bäst tar hand om en liten, läser-läser-läser. Det finns hur mycket som helst att läsa om valpar och hundar. 

Jag läser om rasen, om hur man uppfostrar en valp till en fin familjehund Men även till att bli en trygg individ som kommer leva ett lyckligt liv. 

Å vad jag längtar, längtar och längtar.

Måste komma ihåg att leva i nuet, framtiden vet jag inget om, den äger ingen. Så ibland får jag lugna mig och försöka tänka på något annat. 

 

Det blev ett gediget inlägg idag ser jag nu, men så blir det när jag inte skrivit på länge.

 

Ha en vacker maj och glöm inte flytvästen'

 

Puss&kram

Äntligen blommar den vita prunusen ☀️

 



Sommarvärme 💙

 



Magnolian blommar 🌸



Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Allmänt
Så är det redan mitten av april snart, tiden rusar. 

Min födelsedag kommer även närmare, snart är jag mer 50 än 0 haha. 

 

Så, jag har börjaT jobba varannan helg på jobbet. Har gjort två jobbhelger hittills och inga fadäser än. Är så sjukt trött efter jobbet bara, sådär trött så ögonen svider och hjärnan är mos. Har trotts detta svårt att somna, det har vart fullfart hela dagarna så kanske hjärnan som inte kan koppla av riktigt. 

 

Tiden närmar sig även för flyttlasset att åka! Om ca 2,5 månad bär det av. Känns så himla konstigt att vi inte ska bo här längre, att vi ska flytta till en helt nybyggd lägenhet som ligger i komunen som vi båda har som hemkommun. 

 

Idag ska vi åka och sätt på det nya kapellet på båten, hoppas det passar ! Haha. 

 

Kramkram ifrån ett svettigt(!!!) läge på balkongen! 

(Sitter i shorts och linne ☀️) 

 



 

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Personligt
Ojojoj nu var det längesedan jag uppdaterade bloggen! 

 Mars månad är redan här och snart även våren, förhoppningsvis... 

 

Ja vad har hänt den senaste tiden då... Jo jag har börjat jobba på mitt nya arbete och det går bra, har genomfört varje pass utan att ge upp. Trots att huvudet och hjärnan bara vill kasta in handduken har jag tvingat mig själv att fortsätta "bara en timme till" sedan när den timmen har gått tvingar jag mig att tänka likadant igen " bara en timme till" och vipps så var mitt pass slut och jag kan sätta mig i min bärplockare och köra hem! 

Det värsta är innan, på morgonen när jag ska åka till jobbet, då är ångesten väldigt hög och jag vill bara skita i det och ringa och säga att jag är sjuk. Men än har jag inte gjort det. 

Jag kommer inte upp i ångest nivå "jag-dör-snart-av-ångesten" nivån utan har lyckats hålla mig under den, vilket såklart är jätteskönt men endå så jävla jobbigt. Heja mig endå! 

 

Vad mer.. Jo jag och min kära sambo var inne på både båtmässan OCH mc-mässan(!!!!) åren innan har jag fått sån rå ångest bara av att tänka tanken, men nu så blev det äntligen av, jag gillar att gå på båtmässan och kolla in båtarna och köpa lite lotter osv. Mc mässan däremot var det min sambo som ville gå på, men jag tog tillfället att utmana mig själv som min kbt terapeut säger till mig att jag måste göra, sagt och gjort eller hur! Jag och ca 7000 människor under samma tak, 25 grader varmt i mässhallen, massa ljud överallt och dålig luft. Men jag gjorde det, så fort jag tagit reda på var utgångarna fanns kändes allt mycket bättre. Heja mig igen! 

 

Och kanske det största som hänt det senaste , VI SKA FLYTTA!! 

Helt galet att de blev såhär tycker jag, vi har ännu inte skrivit på kontraktet så vågar inte slappna av riktigt än och våga tro 100% på att lägenheten är vår men typ 90% haha! 

Vi ska flytta till en helt nybyggd lägenhet i våra gamla hemtrakter, jag har varit väldigt skeptisk till att flytta "hem", dels för att det är en liten stad där alla känner varandra och man får aldrig vara anonym och utan att någon vet vad du gjorde igår haha. Men denna lägenheten kommer att ligga utanför stan en bit, inte mitt i smeten och inte för off. Så jag tycker det känns bra, jag kan tillkommer cykla till jobbet! Det är typ 1-1,5 km, dock har vi två bilar så ifall blir det min lilla blåa som får säljas, vi köpte ju en ny bil precis så den behåller vi ju såklart. 

 

känns svårt att göra mig av med bilen på ett sätt, den har ju tillhört mina fina som bor i himlen numera. Den har ett sentimentalt och affektions värde för mig. Men det kanske bara är löjligt? Jag vet inte, oavsett säljer vi inte den nya bilen. Och sambon har ju sin mc också. Man skulle ju kunna tro att vi är fordonslovers, två bilar, en mc och en båt... Men det är vi kanske hehe. 

 

Påtal om båten har vi äntligen beställt enåt nytt kapell till den godingen, vi pratade om det redan för två sesånger sedan men det är så dyrt och vi har inte orkat/vart snåla. Men nu hittade vi en man som gör ett nytt originalkapell till oss! Hoppas att det kommer bli bra, dels med färgen då det är så svårt att se på en liten tyg bit och försöka föreställa sig hur det kommer se ut när det är färdigt. 

 

Nu ska vi laga gulasch soppa, mums! Äta en fin söndagskväll.

 

Kram

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Personligt
Oj vad längesedan jag uppdaterade här!

 

Dagarna går så fort, måndag-onsdag-söndag känns som de enda dagarna i veckan tycker jag. 

Jag ska på mitt tredje kbt samtal imorgonbitti. Ska gå dit själv för första gången, gångerna innan har min sambo följt med mig och väntat på mig mesans jag vart där inne. Känns pirrigt och nervöst att gå dit själv fast endå överkomligt, just nu iallafall. 

 

Tanken är att jag ska börja mitt nya jobb snart, dock har nya chefen varit sjuk så jag har inte pratat med henne än. Får se hur det blir och när. 

Jag har sådan hemsk ångest inför detta. Usch.

 

Snön kom i förra helgen vilket var mysigt, mindre mysigt var att snön täcker så bra att det är svårt att se vad som är under. 

Där kom jag promenerandes i torsdags intet ont anande och pffjuuupp så låg jag på marken. Ställde mig upp lika fort som jag föll kändes det som, insåg efter några sekunder att det gjorde väldigt ont på vänster lår och vad, även armbågen värkte friskt. Varför tar man alltid emot sig med armbågen eller händerna? Kanske bättre det än huvudet iofs. 

När en våg av illamående sköljde över mig fick jag panik, trodde jag skulle svimma av. Fick upp mobilen snabbt som attan och ringde min sambo och pratar med honom medans jag linkade hemåt. 

Klarade mig tack och lov utan brutna ben!

 

Är så sugen på att åka skridskor men är inte lika naiv och dum som många andra som efter två dagar med minusgrader snörar på sig skridskorna och ger sig ut på isen! Har läst i tidningen att många gått igenom. 

Har dom bott i stan hela livet och tror att det är som isen i ishallen eller vad? Hey stupid.

 

Idag har jag diskat och tvättat, åkt till en slinga i närheten och promenerat. Är så rädd att köra när de är snö och is på vägarna. Måste öva mig. 

 

Nu har jag lagt mig i soffan och funderar på om jag ska vika tvätten nu eller ikväll, jag får se. 

Promenad eller handla mat i eftermiddag/kväll? Det är frågan. 

 

Här kommer några bilder ifrån den senaste månaden! 

 




 

 



 



 







 




 

Ha det så bra, 

 

Kram

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Personligt
Ja, ett helt år har gått sedan det senast var jul. Helt sjukt. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, för det mesta tycker jag att dagarna går så långsamt. 

Vissa dagar flyger iväg och vissa inte. Men om jag ska börja fundera på hur detta året har varit så vet jag inte riktigt vart jag ska börja. 

Självklart har jag haft bra dagar, många bra. Men också många dåliga. Men det är väl det som är livet inte sant?

 

Detta året har jag avslutat en utbildning som jag från början trodde var omöjlig, jag har fått ett nytt extra jobb där jag jobbat hela våren och sommaren. Slutat jobba där och nyss fått reda på att jag har ett annat jobb att gå till i januari. Jag har förlorat två familjemedlemmar Inom loppet av någon vecka. 

Jag har badat i havet, i sjön. Solat ch hämtat energi, varit ute med båten, fiskat och bara varit.

 

Jag har haft helt jävla svarta dagar där livet inte tycks ha varit så mycket värt, dagar då ljuset omkring mig fått mig att inse att livet är värt allt. Och en massa dagar där emellan.

Svarta, vita, och gråa. Precis som alla andras dagar, fast endå inte.

 

Idag är en grå dag, trött i huvudet och seg som gummiband. 

Ligger och kollar på en serie och bara är.

 

 

Snart är det jul igen, sedan kommer 2016 hit och börjar röja.

 

Bring it on!

 



På mitt favorit ställe!

 

Kram

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments