Livet


Du behöver aldrig aldrig förklara ett nej. 🌱

Namaste 🙏🏻

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hund, Personligt, Livet

Soliga lördag,

Ja äntligen lite sol, både igår och idag vaknade kung Bore på rätt sida och kände att det var dax att ge oss lite fint väder, tackar ödmjukast för det!

Vi har vart ute och lekt och busat i det fina vädret, min valpis och jag.
Jag märker verkligen på honom att han också uppskattar det fina vädret, det liksom spritter i honom. ☀🐾

Idag mötte vi en dam med lös hund i skogen, min hund går lös 97% av tiden vi är ute och går också så jag har absolut inga problem med att andras hundar också gör det.
Men när man inte har koll/kontroll på sin hund, då ska man inte ha den lös - punkt.

Sedan vi fick hem honom har K vart mycket lös i skogen, det är väl där om nått ställe dom ska få gå lösa och busa runt?
Vi har då mött både glada lösa hundar men även arga lösa hundar, varför har man sin hund lös när den är aggressiv not andra hundar? Jag fattar det verkligen inte. När K var 9 veckor(han har alltså varit hos oss i knappa veckan) var vi ute i skogen här bakom oss och undersökte och nosade, världen är ju så stor och han så liten så det var många intryck.
Då kommer det en lös stor hund springande med raggen uppe och svansen så där spikrakt upp och sakta viftandes med svanstippen, jag vet tillräckligt om hundars kroppsspråk för att fatta att den här hunden är inte glad. Jag gör stopptecken med handen mot den, då stannar den en liten stund innan den börjar gå mot oss igen, jag spanar längs med stigen efter en ägare utan resultat.
Jag ryter till hunden NEJ!!! Den stannar igen, bakom mitt ben sitter en 9 veckors valp som aldrig förr mött en okänd hund, han känner inte mig överdrivet bra än och blir orolig. Jag hinner tänka att - fan om denna aggressiva hund förstör min lilla valp nu, att han blir så rädd att kundmöten senare kommer bli ett helvete...

Jag tänker även att om du kommer för nära oss nu fast jag med hela mitt kroppsspråk gjort mig så stor som möjligt och inte backat en tum, då gör jag vad som helst för att försvara min lilla valp.
Efter några sekunders "dödläge" kommer det en ägare hojtandes längre bort på stigen, "oj, jag såg inte er, visste inte att ni var här!"
"Jag hörde att du ropade NEJ, var det till min hund? Tack isåfall".

Här tackar hon alltså mig för att jag sagt till hennes hund...

Hon avslutar med att säga att hennes hund är jättesnäll och aaaaldrig har gjort en fluga förnär...
Jag blir typ helt stum för mitt adrenalin pumpar i kroppen, redo för strid. Hon går vidare och jag bara glor på henne...

Varför är så många människor så blinda för hundars kroppsspråk? Hennes snälla hund som aldrig någonsin skulle göra något... blir galen.

Några dagar senare är vi ute i skogen igen, K har vant sig vid att vara ute i skogen och den är inte lika skrämmande längre med alla ljud osv, då kommer det en kvinna med en lös liten Jack Russel gående, hon ser oss och ropar in sin hund som lyder, hon sätter dock inte på nått koppel!

Vi går av från stigen och stället oss en bit ifrån för att titta på när dom går förbi, hennes hund försöker då springa fram till K , jag sätter upp handen och säger NEJ, varpå den här kvinnan säger till mig- " får hon inte hälsa? Hon är jättesnäll." Jag svarar henne att K är bara 9 veckor och jag vill inte att han ska hälsa på alla hundar vi möter och dessutom har han inte fått sin sista vaccination än(vem vet vad hennes hund bär på?) så jag vill inte att dom hälsar .
Och då liksom set jag hur hon drar efter andan för att säga nått statement, hon säger då med riktigt jädra besserwisser klang på rösten- " Jag tycker att du ska låta honom hälsa på andra hundar, annars kommer det bli problem för dig senare med aggressivitet eller liknande."

O - Härre - Gudh.

Jag bara tittar på henne, och den blicken räcker för att hon ska vända sig om och börja gå. Men hon måste också lägga till på vägen bort att " det är vad jag skulle gjort, ett bra råd bara..."

TYST. HEJDÅ.

Vad är det med folk?
Har flera liknande händelser som jag tänkte skriva om en annan dag.

MEN- åter till tanten idag i skogen med den lilla terriern, medans jag sätter på koppel på K skriker hon till mig( fråga mig inte varför hon skriker, jag står kanske 20 meter bort) -" Du behöver inte sätta på koppel för min skull" , jag svarar henne att jag gör det för min egen skull.
När jag kopplat K står hennes lilla hund och tokskäller konstant på oss, lyssnar inte på ett ord av vad kvinnan säger till den. Den springer mot oss, stannar, springer lite till och håller på så tills den vänder och springer mot kvinnan. K är ju superintresserad av den lilla hunden och blir stark i kopplet, så jag säger till han på skarpen och då lyssnar han och så sitter vi och tittar på den lilla skällande hunden en liten stund, vi ska alltså åt samma håll, hon kom in på stigen på en småstig så hon vet ju vilket håll vi ska.
Vi fortsätter bara att gå, med koppel på.
Hennes lilla hund skäller konstant och tittar bakåt, springer bakåt och lyssnar inte på kvinnan, tror ni hon kopplar hunden? Nej.
Jag väljer att stanna och göra några sökövningar för att avståndet imellan oss ska bli större.
Kvinnan går i slowmotion fart, jag blir så sur, så då bara går vi, mejar oss fram i vanlig takt, vår vanliga takt. Kvinnan blir lite orolig och ropar för femtioelfte gången på sin lilla hind sol fortfarande inte lyssnar, jag bara går.

Det hela slutar med att hon lyfter upp sin lilla hund, tittar surt på mig och fnyser(?!) när vi går förbi.
Jag kunde inte hjälpa mig själv då, tittade på henne, gav henne en blick.
Undra vad hon såg i blicken?
Budskapet gick fram iallafall, hon sa inget, inte jag heller, ofta behövs det inte. Kroppsspråket räcker många gånger.

Det ska bli så spännande framöver, att se hur han kommer bli när han blir stor, min lilla valpis.
En sak kan jag säga redan nu, att aggressiv ... Det blir han inte!

Kram på er därute,
Ta hand om er ☀


Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Allmänt, Personligt, Livet

Lillelördag,

Ordet saknar egentligen helt betydelse i mitt liv, förr kanske det betydde något helt annat men nu känner jag att lillelördag för mig är mer en indikation på att halva jobb veckan snart har passerat!

Idag är huvudet ömt må jag lova, stängning två dagar i rad har den effekten. Imorgon är det på't igen, men idag hämtar jag andan.

Längtar verkligen ihjäl mig efter våren nu, jag längtar efter att se det knoppas i naturen, höra fåglarna sjunga vår-trudelutten och sitta i solen i det färska gröna gräset och dricka kaffe! 🌱
Längtar efter grönskan... plantera blommor och göra fint på altanen... Kom nu våren! ☀🍃

Ta hand om er,

Kram 🌱

Dagens budskap 👆🏻Finn lugnet, stillheten, friden, och det vackra i det 🦋
(Lånad bild)

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Livet, Hund, Personligt

Hej Tisdag!

Igår jobbade jag stängning på jobbet och så även idag, mitt stackars jävla huvud alltså. Känns som att jag redan gjort en jobbdag innan jag ens kommit fram till jobbet. Det går verkligen i perioder, utmattningen alltså, den kroniska tröttheten finns ju alltid men de brukar endå vara uthärdligt på nåvis.
Jag vet att jag inte kan tvinga, jagvetjagvetjagveeeet. Nog om det.
Som en liten prick över i har min hals börjat ömma.. nooo. Jag vill inte bli sjuk. Den är rosslig och hostig å öm, dessutom hittade jag bara halstabletter hemma som gick ut i juli förra året, men dom får duga, dom var sockerfria iallafall 👍🏻

Så, ännu en disig dag i trötthetens tecken, haha. Fy fan vad livet är grått just nu alltså... men det har vart gråare, mycket mycket gråare.
Jag har ju 4 ljus i mitt liv som lyser upp tillvaron och som alltid kommer springande när jag kommer hem ( iallafall dom med 4 tassar) och är glada att se mig, som pussar mig och påminner mig om att jag är älskad och behövd, precis som jag är. Mina ❤ Min älskade familj ❤

Så här ligger jag nu i soffan, suger på en halstablett, har en hårig boll bredvid mig den andra på köksbordet(jaa...!) och den tredje ligger och gnager på sitt ben.
Adeles ljuva röst fyller tystheten, hon sjunger om vatten under broarna, om att tiden flyger och om kärlek.
Den kvinnan alltså - den jävla rösten. Jag såg en intervju med henne att hon opererat halsen så hennes stämband är längre än innan så hon kan hålla en längre ton, är det fusk? Nej, tack Adele för att du gjorde operationen, så jag kan njuta av din lite extra långa ton och vackra röst.

Nu ska jag försöka vila lite innan jobbet,

Kram 🌱

Världens goaste valpis ❤🐾

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

LCHF, Min viktresa, Naturen

Go kväll!
Idag är det söndag vilket betyder invägning, alltid lika pirrigt att ställa sig på vågen efter 1 veckas matintag!
Och i morse var det en glad överraskning, förra veckans inväg hade jag gått ned 1.8kg så jag kände att jag kanske inte kan toppa det men ville endå att det skulle vara 1 kg iallafall.
Blev mycket nöjd, -1,2 kg visade vågen 💪🏻 Heja mig! En riktig boost att se att de mindre justeringarna som jag gjort gav ett stort utfall!

Just nu ligger alltså totalen på -14,7kg sedan starten. Bra jobbat bruden!

Idag har liksom igår vart en gråmulen disig dag, blä. Hade gärna tatt lite sol istället, jag blir sååå trött av sånthär väder, är ju trött i vanliga fall å vädret liksom gör mig ennu tröttare, la mig att vila en liten stund förut och vaknade nästan två timmar senare.. ooops haha.

Imån är det jobb igen, har en del ångest måste jag medge, dels för att jag inte känner mig hundra i kropp å knopp. Känner mig typ.. 50 på den skalan. Och dels för att jag tror jag börjar bli sjuk eller nått, känner mig halv kass och har gjort det hela helgen egentligen.

Just det! Hittade ett nytt favorit citat igår när jag googlade runt, jag älskar ju bilder med citat på och citat överlag. Detta löd iallafall: "Into the forrest i go, to lose my mind and find my soul." Så vacker, och sann!
Vi måste ut mer i naturen, vi måste tillbaka hem, andas in andas ut.

Nu ska jag laga lite mat,

Ha en fin kväll!

Kram 🌱

Kom nu våren, jag längtar efter dig 🍃

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Livet, Personligt, Min viktresa, LCHF

Jag låg och funderade på att börja skriva om min viktresa här på bloggen, har funderat på det tidigare men inte vågat/kännt att jag vill dela med mig. Men jag behöver ju inte dela med mig av allt, eller hur ;)


Jag äter alltså LCHF - LowCarbHighFat dieten och har gjort sedan september -16, vilken datum kommer jag inte ihåg men har allt uppskrivet i almanackan.

Så, hur kom detta beslutet att tas? Alltså egentligen vet jag inte om det var en speciell sak som ledde fram till det, jag tror det vag många olika saker som spelade in.

Delvis så hatar jag verkligen känslan att inte orka saker, typ bli andfådd av att knyta skorna? Nej men ni fattar, inte orka gå promenaden i de tempo jag skulle vilja, inte orka stå i plankan i ens 1 sekund haha. Känner mig så.... fet? Då.

Sedan vet jag hur det är att orka, jag har spelat fotboll halva livet iallafall och tränat som en dåre, både vart ute och joggat, tränat brottarträning utan brotningsdelen för styrkans skull, kört spinning med pulsmätare osv. På den tiden vägde jag 75kg muskler(!!!) Så ja, jag vet hur det känns att känna sig stark, smidig, vältränad och sexig.

Ooops... skrev jag verkligen det där sista ordet? Skrev jag verkligen att jag vill känna mig sexig? Ja, fanimig det skrev jag.

Är så trött på att läsa och höra om kvinnoförtryck i olika former och utsagor att jag spyr lite grann i munnen utan att nån ser när folk drar igång.

Vill du vara fet? Var det. Vill du vara smal? Var det. Vill du ha piercingar i hela ansiktet? Ha det. Vill du gå klädd i myskläder hela tiden? Gör det. Vill du visa pattarna? Gör det. Vill du ha offerkoftan på? Ha det.

Jag bryr mig inte. Jag dömer inte. Alla utkämpar sin egen kamp på liv och död, varje dag, timme, sekund och hundradel, låt folk vara som dom vill vara.

Kan inte alla bara få göra och vara som dom vill utan massa jävla tjöt om det?

Jag vill känna mig snygg igen, vill känna mig sexig, vill känna mig stark och uthållig. Därför har jag påbörjat min viktresa, för min egen skull, bara för mig. För att jag bestämmer. Punkt.

Hursomhelst, jag har en tendens att vika av från huvudämnet haha... så har jag sedan start gått ned 13,5 kg! Jag tränar inget extra, jag går min promenader varje dig i ca 40 minuter. Detta resultatet är alltså endast förändring av matvanor.

Jag äter inte längre socker eller kolhydrater, okej jag äter kolhydrater men inget som överstiger 5gram per 100ml! Men sockret, där ligger jag på noll. Och jag en förmodligen en av de störst sockertorskarna i Svea rike... Innan kunde jag utan större svårighet dra i mig 2 marabou choklad kakor á 250g st på 10 minuter... No kidding. Och sen en hel påse lösgodis och Cola efter det, frågor på det? Så-jävla-sjukt.

Och då har vi diabetes i familjen, hallå eller... MEN, no more. Stopstopstop! Har inte ätit socker på 4 månader och har inte tänkt att börja igen.

Viktnedgången började stanna av lite för någon vecka sedan så nu räknar jag även kalorierna, eller jag försöker.. gillar inte när saker blir krångliga. Typ: ät dehär men inte dedär! Bra, super, lätt, det fixar jag. Har lite svårt att hålla motivationen när de blir fler parametrar.

Sedan finns det många goda och lätta recept med LCHF mat! Det gör saken betydligt lättare.

Om jag är sugen på socker? Hell yes. Väntar fortfarande på att suget ska sluta....


Ha nu hjälm när ni cyklar,

Kram!

En bild från mitt favorit ställe - vid havet. Här hämtar jag kraft 💦

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Hund, Naturen

Imorse blev det en disig tur i skogen och på ängarna, det var en blöt men härlig sväng. Och han är alltid lika glad den här hunden. Livet är enklare om man är en labbe helt enkelt.

Han är världs-bäst, snällaste och godaste hunden. Han vill alltid väl, han vill alltid vara till lags och han gör alltid sitt bästa. Han älskar mig villkorslöst, han ställer inga frågor på mina val, han bara tittar på mig med sina vackra bruna ögon och väntar på nästa kommando. Kommer det inget kommando väntar han vidare, lägger sig och vilar en stund eller börjar tugga på sitt ben.

Men så fort jag ställer mig upp är han där, mitt älskade lilla "mähä" och undrar vart jag ska gå eller göra. Går jag in på toaletten följer han med och lägger sig där inne, går jag in i sovrummet är han tätt bakom. Finaste finaste K! 🐾

Min ögonsten 💎


Kram på er 🌱


Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Hund

Vad vore livet utan denna godbit? Min älskling ❤

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments

Hund, Livet, Naturen

Ja det blev visst så, tyckte inte alls om att blogga på den förra portalen. Det var både krångligt och mindre fint.

Den här portalen känns som enklare, mer stilren och snabbare uppladdning av bilder m.m.

Jag såg att jag inte lagt ut nått sen november på den förra bloggen, ska bli bättre på det nu, ska även försöka importera min gamla blogg hit, spännande å se om jag kan lyckas med det haha.

Men annars då? Njaaee, intet nytt på västfronten ungefär.

Valpisen växer och växer, när ska det sluta egentligen? Han kommer bli en stor kille, han ör väldigt lik sin pappa att döma av de bilder jag sett! Han ör så fin, ska bli spännande att se hur de kommer gå på vår första utställning som vi nu anmält oss till som är i april.

Men oavsett hur det går så är han ju alltid den finaste hunden i mina ögon, min lille prins.

Jag jobbar kvar på samma jobb, och trivs bra. Blir fortfarande superduper mega trött av det, men behöver inte sova i 3 timmar som jag behövde förr, framsteg.

Just idag är livet gött, det har vart sol hela dagen och jag och K har vart ute i skogen och sedan grejat lite här hemma utanför. Mysigt!

Han var helt full av energi idag, även djuren uppskattar solen och får en extra energi-kick ☀️ Han sprang hit å dit och hoppade över stock och sten, älsklingen!

Ikväll blir det lugnt, har jobbat två dagar i rad så känner i att huvudet har ganska bra med cement i just nu, det blir liksom extra tungt på nått sätt. Igår var förövrigt en riktigt jävla viljekamp på jobbet, har aldrig tidigare varit så fruktansvärt trött innan jobb, låg i soffan och halvsov innan jobbet på förmiddagen - när hände det senast? Aldrig. Oftast kan jag inte slappna av i kroppen innan jobb, det liksom kliar och skaver och kronärtskockor på ganska hög volym, men igår låg jag alltså och halvsov innan jobbet... Nör jag väl kom till jobbet hade jag en kamp med mig själv hela passet om att kämpa på. Jag låg på 100% hela dagen igår, precis på gränsen innan bägaren tippar över, vilket jag absolut inte skall göra, jag vet. Men jag ville inte ge mig, ville inte misslyckas. Värt det? Vem fan vet.

Nu ska jag umgås med min kära sambo som kom hem från jobbet nyss,


Glöm inte flytvästen,

Kram!

Namaste 🙏🏻

Likes

Comments