Vem har inte drömt om att någon gång vara en superhjälte eller har några extra superkrafter? Det har jag i alla fall och min superkraft skulle vara att kunna flyga precis som flickan i den boken som jag har fått skickat till mig och tänkt att skriva om den. Som i mitt förra inlägg när jag blev ombedd att läsa och skriva om en bok som handlar om ämnet mobbning fick jag även denna gång en fråga från Elias Våhlund som har skrivit boken "Handbok för superhjältar" tillsammans med sin fru. Detta efter att ha fått veta att deras dotter blev utsatt för mobbning. Boken riktar sig till 6-9 år men kan kanske vara lite svår för barn i den ålder att själva läsa den därför tycker jag definitivt att mellan 9-12 är en bra ålder till denna boken. Men att en förälder är med och läsa boken är bara plus, då man få möjlighet till att diskutera ämnet och handlingen i boken.

Jag läste den själv för min flicka som är 8-år och efter varje kapitel ville hon bara hör mer och mer. Hon tyckte den var super spännande men allt det som superhjälten Lisa var med om och fick lära sig för att bli superhjälte. Den är spännande, lite magisk, mycket bra skrivit. Välformulerad och pedagogisk skrivit så barn lätt förstå trots att det var några svåra ord och namn i boken så är den skriven på ett sätt att man fastna direkt i handlingen och lätt att förstå.

Lite dråpligt slut, då vi hade förväntat oss att superhjälten Lisa skulle ge igen på mobbarna genom sina superkrafter men som grädden på moset så kommer det en uppföljare som ni absolut inte heller få missa, där vi ytterligare får följa Superhjälte Lisa i hennes uppdrag som just superhjälte. Jag ska i alla fall köpa den och läsa vidare för min dotter.

Bilderna, som jag själv tycker är väldigt viktiga i en barnbok, är helt fantastiska. Snygga, moderna och färgrika och man kan lätt förstår bokens handling genom att titta på bilderna. Precis i min smak!

Längst bak i boken står det lite om vart man kan vända sig till om man vet med sig själv vara mobbad eller vet att någon annan blir det. Också väldigt viktigt i en sådan här bok att veta vart hjälpen finns.

Nu ska jag fortsätta drömma mig bort i min egna superhjälte dröm.

Vilken superhjälte är du?



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

För någon vecka sedan fick jag ett mail om att läsa en bok och recensera den, vilket jag givetvis tackade ja till. Alltid lika kul att få de uppdragen och särskilt när boken har en handling som ligger mig själv väldigt varm om hjärtat och som jag jobbar själv med.

Boken heter "FUCK MOBBNING" utgiven av Idus förlag.

Jag vet själv hur det är att bli utsatt för mobbning och jag vet själv hur det är att vara mamma till ett utsatt barn. Där och då i skolan har du kanske inte möjlighet att säga det du vill till de som utsätter dig. Du vågar inte utan känner en rädsla att visa din sårbarhet. Du känner egen skam och skuld i situationen. Du vågar helt enkelt inte säga ifrån att SLUTA! Du kanske är den som står på den andra sidan och utsätter andra för mobbning och aldrig sagt FÖRLÅT! Även om du inte gjorde det då så vill du säga det nu, men vet inte hur. Man kanske känner att man helt enkelt vill få ur sig alla känslor, aggression, ilska, gråt och besvikelse som man då kände. När ingen såg en! Kan det vara så?

FUCK MOBBNING är en bok där personer som både har blivit utsatta för mobbning och även de som har mobbat fått möjlighet att skriva om just detta som i ett öppet brev. De får skriva om det som de då, under mobbning, aldrig kunde säga eller vågade säga.

​Boken ger en inblick i hur det är att vara mobbad och även att vara mobbare. Det krävs ett stort mod i att kunna skriva från den sidan att  vara mobbare, att kunna erkänna sina handlingar som man en gång gjorde till en eller flera personer. Många skriver hur mycket det har påverkat en i vuxen ålder att man blev utsatt för mobbning, där valen i livet har blivit något annat efter man blev mobbad än vad man hade tänkt innan. Konsekvenserna, valen och personligheten är strakt beskrivet i boken. För de som aldrig har blivit utsatta kan få en inblick hur mycket mobbningen påverka en som person och kanske sluta säga "Sluta tänk på det som har varit nu.." precis som om det är så enkelt. Men jag fascineras också av de som har förlåtit de som mobbade, de som har kunnat lägga mobbningen bakom sig och gått vidare eller som någon skrev "[...]det är modigt att be om ursäkt och fegt att låta bli."

Att orden och slagen gjort avtryck i dessa och många andras liv är tydligt i boken, men det jag tycker är starkt är att läsa de som har mått dåligt eller fortfarande gör, hur mycket de stötta och peppar varandra i boken "Vi är fantastiska precis som vi är" skriver någon.

Man får en känsla av öppenhet och ärlighet i boken. Möjligheten att säga FÖRLÅT till de som man har utsatt för mobbning, att de för chansen att berätta varför det blev så?

Författarna är dem själva. Boken skall läsas av alla, oavsett om man har blivit mobbad eller mobbat andra, utan alla för att få en förståelse hur det verkligen känns att stå där varje dag och få höra både de ena ordet efter de andra eller få ta emot slag och sparkar. Men också vad har de som mobbade för tankar om det som de gjorde då? Vad får en att mobbar? Sina egna problem? Makt? "Det bara blev så!" Eller varför?

Men bara för att man får chansen att skriva förlåt, betyder inte att man är förlåten!

Förordet är skriven av Morgan Alling som själv varit offer för mobbningen och föreläser i dag om vuxenmobbning, om hur vi i vuxen ålder ska tänka på om man blir utsatt. För tyvärr, mobbningen finns överallt!

Men alla kan inte gör allt, men alla kan göra något!

Vad gör du?"

Jag är väldigt glad att fått möjligheten att läsa denna boken som går att köpa bland annat via http://www.idusforlag.se/fuck_mobbning


Kram LIsa

Likes

Comments

Veckans krönika handlar om de minnena som man kan se tillbaka på. Vissa blir man glada av att minnas medan andra blir jobbiga att se tillbaka på. Det minne som jag tänker på är väldigt speciellt.

http://www.e-pages.dk/magazinet/278/

(sidan 6)


Kram Lisa

Likes

Comments

I går hämtade vi hem våran nya familjemedlem, en Dansk-svensk gårdshund vid namn Charlie endast 8 veckor. Vi har länge velat skaffa hund men inte känt oss redo, förrän nu när barnen är stora och kan hjälpa till. Anledningen till gårdshund är för jag ville ha en liten men inte alltför liten, vi valde mellan Cookie spanier och gårdshund och ja valet blev gårdshund.

Han är så liten och söt så det är svårt att slita sig när man ska till jobbet. Det var jag och min son William som hämtade han i går nere i Örkelljunga, spända och förväntansfulla men också lite smått nervösa körde vi neråt men först var jag tvungen att besikta bilen som jag bara kunde hålla tummarna och be en stilla bön att den skulle gå igenom.


Vilken tur att de har gott kaffe i väntan på sin tur. Självklart så gjorde jag bort mig också, som vanligt. Precis när det var min tur, reg.nr. kom upp i deras stora display kollade jag givetvis inte till vilken port jag skulle köra in i och givetvis öppnades det två portar och givetvis valde jag fel. Så in körde jag medan jag blev stoppad, fick be om ursäkt, backa ut med ett litet leende på läpparna, högröd i ansiktet samtidigt som jag ´bara ville ta bilen och köra hem.

Som tyr var gick bilen igenom!


Ja sedan rullade vi neråt. 1 ½ h bilfärd enkel resa för att hämta hem vår fina valp.


Han var inte alls glad vid att åka bil, men då det var första gången för honom fick vi rekommendationen att hålla i honom hela resan hem och tur var det för han kräktes fyra gånger och då jag var beredd på detta hade jag tagit med mig några handdukar, därav olika färger på handdukarna. Annars så sov han den mesta resan hem.

Väl hemma fick han springa runt lite i trädgården och tyckte han om. Väl inne satte vi oss på golvet så han fick nosa runt både runt i huset men också på oss. Efter några timmar så somnade han helt utmattad och sov i nästan en hel timme för att somna igen kl. 21 och då sov han och jag i soffan fram till 04 då det var dags att gå ut och uträtta lite behov.

Det är inte lätt att ta en groupie med en nyfiken valp.

I dag var det vemodigt att lämna Charlie hemma när man var tvungen att åka och jobba, men min man ska nog se till att han klara sig fint.

Kram Lisa

Likes

Comments

Ursäkta min långa frånvaro men ligger hem i värsta förkylningen och ni som följer mig på Instagram vet att det är ingen höjdare för mig och min rygg. Min redan skadade rygg blir ännu värden och jag får svårt att gå.
Men nu sitter jag upp iaf men mer om det.

Torsdagar varannan vecka innebär min krönika i Magazinet men då alla inte kan läsa den kommer den här. Uppskatta om ni vill dela med er om vad ni tycker om mina krönikor osv.

Kram Lisa

Likes

Comments

Jag har vissa inlägg som jag har skrivit, eller varit på väg att skriva men ångrat mig och raderat allt. De inläggen tar emot på ett speciellt sätt, den visar min nakna sanning om vem jag verkligen är eller rättare sagt - vem jag har varit.

Även om jag skriver öppet om mig och min psykiska ohälsa och vad jag har varit med om, så visar jag bara en bråkdel utåt sätt. Jag kan vara bra på att skriva och berätta, men att sedan prata om det är skitjobbigt. Det är som om jag måste vara beredd och redo när den frågan kommer för att öppna mig lika mycket då som när jag skriver. En annan sak är när jag föreläser, då vet jag precis vad jag ska säga, för då är jag redo!!

I den boken som jag skriver öppnar jag upp mig otroligt mycket, mycket mer än vad jag skriver om här på bloggen och på Instagram. Där blotta jag mig ännu mer och det är det som gör mig så rädd. Rädd för att berätta sanningen om mina tankar som jag har haft om mig själv och de tankar som sitter kvar fortfarande i mig som ett inristat ärr. Men jag är rädd för att sanningen ska komma fram och erkänna att jag har ljugit. Jag har inte bara ljugit för min familj, vänner, kollegor utan främst för mig själv.

Jag har ljugit för alla - t.o.m. för läkaren har jag ljugit!

Men jag orkar inte berätta hur mycket de orden satte sig i huvudet på mig och som är som ett eko som upprepas ofta och där och då sjunker både mitt självförtroende och självkänslan.

Hora, idiot, äckel, mongo, dum i huvudet, fet, ful, hatar dig, ska slå dig, ska döda dig, trög...orden upprepas gång på gång.

Att inte bara få höra orden utan få dem nerklottrade på mina kläder fick mig att tro på dem ännu mer. Jag var allt det som de sa!

Jag blev hånad, skrattad åt, utfryst, osynlig, sparkad, slagen, knuffad, hotad, livrädd, ledsen, arg, förbannad...men främst blev jag INGEN!

Detta är som sagt en bråkdel av vad som hände mig och det gör ont varje gång jag skriver om det. Jag bli påmind varje jävla dag om min mobbning då jag blev misshandlad så svårt att jag lever med en kronisk ryggskada i dag.

Jävla skit! Varför just jag? Varför just någon?

De svåra och jobbiga inläggen vet jag inte om jag kommer att publicera eller om jag väljer att vänta med allt till boken som ni får läsa. Men just nu orkar jag inte. Jag ska vara mamma, vän, dotter, syster, kollega och fru!

Jag ska vara förebild, stark, modig. Jag är KRIGAR-MAMMAN med stort K!

Ingen vet, ingen utom min man! Men han är den som räddade mitt liv då 16 år. Han är den som jag känner tryggheten i, han är min krigare, min sköld och min hjälte. Han fattar inte, men jag gör! Utan han så hade jag inte funnits i dag. Utan han hade vi inte haft tre underbara barn. Då hade inte jag varit jag!

Ha en fin fredag

Kram Lisa

Likes

Comments

Jag fick för några dagar sedan ett sådant sug efter våfflor så ikväll fick det bli just våfflor till kvällsmat.
Mums så gott
😛

Ibland måste man få unna sig dessa lyx middagarna någon gång då och då (helst varje dag enligt mig)

Kram Lisa

Likes

Comments

Jag måste ju givetvis berätta om min podd...hur kunde jag glömma bort det?

Om ni inte har varit inne och läst på min gamla blogg (kan ej importera den hit) Mobbningnejtack.blogg.se så ska jag berätta om den här.

Jag har i många år längtat efter att få spela in en podd och då jag inte är rädd att prova nya saker så satte jag igång.
Jag och min granne och min vän Malin som jag frågade om hon ville vara med och hjälpa mig tackade självklart JA
😊
Jag hade redan mycket klart vilka ämnen som skulle tas upp och ungefär vilka gästerna skulle vara. Då vi bor i de mörka skogarna i Småland fick vi ta ett beslut om att åka upp till Stockholm för att spela in de flesta avsnitten.
Slitsamt men så kul!
Det blev rätt många vändor till Stockholm för att få ihop alla men nu i efterhand var de värt att.

Då jag jobbar med psykisk ohälsa och mobbning (om nu någon har missat det) skulle självklart podden handla om just detta också. Gästerna som bjöds in hade en egen berättelse om psykisk ohälsa och/eller mobbning. Vi pratade om allt ifrån ätstörningar till nätmobbning till självmord mm.

Tiden efter inspelningen var den som var mest krävande och inte som jag hade trott för att redigera en podd är inte enkelt och går absolut inte på en halvtimme. Ett avsnitt kunde jag sitta med mellan 3-4h... spela upp, klipp bort, lyssna igen, ändra det som klipptes bort, lyssna igen...ja så fortsatte det.
Det blev 9 avsnitt som publicerades men jag har fler som ska redigeras men där kommer mitt men...
Att leva med ångest och en panikångest samt ett extremt kontrollbehov samtidigt som sina barn inte mår bra så får man trycka på paus till allt har ordnat upp sig. Nu är jag redo att trycka på play igen och fortsätta med podden - sakta men säkert!

Är ni sugna på att kanske vill vara med i ett avsnitt om ni känner att det ni vill prata om är inom ämnet psykisk ohälsa och mobbning så hör bara av er till min mail
mobbningnejtack@gmail.com

Här kommer lite bilder från min och Malins uppstart av KRAMpodden

Nej det är inte alltid lätt att få till en bra bild när man bara skratta och inte kan vara allvarlig, men till slut lyckades vi.

Några av våra gäster som, Nikita från #jagäridealet", Mårten från "Under Kevlaret", Marie från "Suicide Zero" och Eric från "Ångestskolan"

Vi är ett par Malin och jag. Malin fick sitt tredje barn i våras och tog jag över rodret men vist saknade jag henne när vi var i väg. Mycket packning blev det, en väska med utrustning och väska till mina grejer. Oftast så stannade jag/vi i Stockholm 2-3 dagar bara för att ta så många som möjligt när vi ändå var där. Våra planeringsdagar innefattade i en hel del informations sökande både kring ämnet och gästerna som skulle medverka. Frågor som skulle ställas, vilka passar och vilka passar mindre bra. Test at utrustningen och här fick jag både ett och annat utbrott (fråga Malin) men jag ger mig fasen på att jag ska klara det och oftast gör jag det (kallar det för envishet och tjurighet) utan när det kom till att spela in via Skype, där sket det säg.

Oj vad jag saknar detta :-)

Ni kan ju hojta till när ni har läst inlägget och kanske t.o.m. lyssnat på något avsnitt om ni vill ha fler podd-avsnitt. Lättast är att gå in på min hemsida http://mobbningnejtack.se där hittar ni avsnitten.

Kram Lisa

Likes

Comments

Alltså hur söt är inte vår lille Charlie som vi får hem om två veckor. I dag var jag och Nellie nere och hälsade på och vi blev så kära i denna lilla Dansk svenska gårdshunden.

Som nu bomba jag er med massor av bilder från dagen.

Kram Lisa

Likes

Comments

Min lyx i vardagen är att få göra min naglar fina. Jag unnar mig sällan egentid och kräver det inte heller. Men att få sätta sig och få naglarna fixade är allt jag behöver av egen tid.

Så i går var det daga igen och här ser ni resultatet.

Jag gick från lilla/glitter

Mina egna naglar som jag gör en förstärkning på då mina egna är så sköra.

Resultatet...ombre

I dag är det cykelfest så dags att börja göra lite nytta här hemma. Hoppas på uppehåll när vi ska cykla.

Trevlig lördag
Kram Lisa

Likes

Comments