Header
View tracker

Jag tänkte ta upp ett ämne som jag märkt är ganska känsligt och som trampar många på tårna, nämligen amning. Men jag tycker ändå att det är ett viktigt ämne att prata om. Jag kommer ta upp min åsikt kring ämnet, men jag kommer också berätta om mina erfarenheter och upplevelser.

Jag har alltid haft en väldigt positiv syn till amning. Amningen bidrar till så himla mycket bra för våra små barn, jag kan undra om kvinnor som väljer bort amningen vet vad de egentligen väljer bort? Jag har hört kvinnor som haft anledningar såsom att det förstör kroppen och att de inte vill att barnet ska bli beroende av enbart dem, eller att de tycker synd om pappan som inte kan vara delaktig i matningen av sitt barn. Bullshit tycker jag, kan man amma så ska man ta tillvara på det, amningen förstör inte kroppen, brösten förändras av bara graviditeten så redan försent lixom. Man vet redan att man kommer att bli bunden när man skaffar barn oavsett amning eller inte, det handlar ju bara om barnets första tid och man vill ju ändå göra allt för sitt barn right? Att pappan inte kan vara delaktig i matningen är ju också naturligt, det är så det alltid varit och fortfarande är, annars skulle ju även männen få mjölk i sina bröst, så varför ge mat på ett onaturligt sätt bara för att pappan ska kunna ta matningarna ibland?

Att amma ger automatiskt ett friskare barn, eftersom amningen bidrar till ett extra skydd då mjölken blir anpassad efter just ditt barn. Det finns också studier som visar att barnet senare i livet håller sig friskare och har en minskad risk för övervikt. Att ge bröstet till sitt barn innebär inte bara en rad olika hälsoeffekter utan bidrar också till en stor del av barnets trygghet och tröst. Studier har också visat att amningen är viktig och bra för kvinnan, ju länge man ammar desto mer minskar risken för hjärtsjukdomar, diabetes bröstcancer och cancer i äggstockarna. Det bidrar också till en bättre återhämtning efter förlossningen och hjälper också till med viktnedgången. En annan stor fördel är ju att mjölken alltid är hygieniskt förpackad, har rätt temperatur och finns alltid till hands, enkelt, billigt och miljövänligt. Om man nu har koll på alla fördelarna med amningen så kan jag verkligen inte förstå varför man som moder hittar anledningar till varför man ska avstå amningen, kan någon vara snäll och berätta det för mig så är jag tacksam!

Nu menar jag verkligen inte att alla som inte ammar är dåliga föräldrar. Det finns anledningar såsom att barnet inte tar bröstet trots mycket försök eller att man inte har tillräckligt med mjölk åt sitt barn. I sådana lägen är det självklart att man inte har någon möjlighet att amma. Dock är det viktigt att man inte ger upp i första taget om amningen är jobbig i början, för jag tror att alla tycker att amning är svårt innan man lär sig. Det gäller att hitta rätt ställningar och att barnet tar rätt tag, vilket inte alltid är så lätt.

När vi låg på uppvak efter kejsarsnittet så fick Luna testa att suga första gången. Hon förstod direkt och med lite hjälp av vår barnmorska så flöt det på riktigt bra. När vi senare kom upp på BB så kan jag säga att det inte flöt på alls lika bra. Jag hade väldigt ont och hade svårt att hitta ställningar där amningen inte gjorde ont. Det var många gånger vi fick ringa på klockan för att få hjälp med att hitta rätt. Efter att ha legat på BB i tre dagar var det dax att åka hem, jag kan säga att jag var nervös för att klara amningen på egen hand hemma. Men bara man fick pröva sina vingar hemma så började man lita på sig mer och mer och nu är amningen inget problem längre.

Med detta inlägg vill jag bara att ni ska tänka till både en och två gånger innan ni avstår från amningen, är er anledning nog stark och vad är det egentligen man avstår från?



Likes

Comments

Hej på er allihopa! Hoppas allt är bra med er.

Jag och Luna vaknade vid ca 11 och mys-ammade till ungefär 12, så himla underbart att få vakna upp bredvid henne VARJE morgon. Därefter gick vi ut på en promenad bara Luna jag och vår hund Kiia, va inte så jättehärligt väder dock, men ändå skönt att få frisk luft. Jag försöker att varje dag prioritera så att Luna får komma ut en sväng, känns så viktigt då hon verkligen trivs med att åka i vagnen. I början sov hon alltid när man vae ute med henne, men nu har hon börjat att ligga vaken, kollar och bara myser.

När vi kom hem plingade det på dörren, jag blir lika förvånad varje gång det plingar på dörren utan att vi gjort upp att någon ska komma. När jag öppnade stod det två gubbar där som skulle komma och rengöra våra ventiler i lägenheten. Fick även oväntad besök igår, dock inte lika trevligt. Jag fick en utskällning av vår vaktmästare då jag bara en snabbis ställde ut soporna utanför dörren. På förmiddagen igår skulle min mamma och hennes bästa vän komma och hälsa på oss, då upptäckte jag att soporna var fulla och hann inte gå ner med dem innan de kom, så då tänkte jag bara att soporna kunde stå utanför dörren tills vårt besök åkt hem.. Men ICKE.. Förstår inte att det finns så bittra människor alltså.. Han verkligen skrek på mig 😂

Nu har Luna sovit i kanske 20 min men jag hör att hon är vaken nu och vill antagligen ha mat, så måste ge mej.

See ya

Likes

Comments

Här kan du läsa de andra delarna av min förlossning: Del 1 och Del 2

Del 2 av min förlossningsberättelse slutade med att det blev bestämt att vi skulle göra akutkejsarsnitt och att sängen rullade ner mot operationssalen.

När vi kom fram till operationssalen så fick Jonas följa med vår barnmorska för att byta om. Under tiden blev jag förberedd genom att jag fick lägga mig på operationsbordet, ny kanyl sattes då min inte längre fungerade. Sedan bestämdes att de skulle sätta om epiduralslangen och lägga en spinalbedövning, detta var extremt obehagligt då han som skulle göra detta misslyckades gång på gång och jag hann tänka både en och tre gånger att "nu kommer han sticka sönder mig i ryggen och jag kommer bli förlamad.". Efter några misslyckade försök ringde de på en annan läkare som fick komma och sticka och lyckades på första försöket. Sedan sattes ett skynke upp och Jonas och en sjuksköterska fick sitta vid mitt huvud. De började operera och några minuter senare hörde vi ett skrik, alltså lyckan då var helt obeskrivlig. Jag blev så enormt lättad efter att ha haft en väldigt långdragen förlossning. Nu var hon äntligen ute.

Vår barnmorska gick förbi oss en snabbis och jag fick se vårt lilla underverk i kanske två sekunder i farten och på håll. Jonas fick följa med barnmorskan in till ett annat rum där barnläkare undersökte henne samt vägde och mätte, Jonas fick också äran att sätta på Luna hennes första blöja. Jag däremot fick ligga kvar på operationsbordet för att bli sydd. Jag tyckte det var så hemskt att behöva ligga kvar där när min familj som jag var extremt nyfiken på skulle vara i ett annat rum. Jag hade inte ens fått känt på vår lilla bebis ännu. Jag kände mig helt tom samtidigt som jag var överlycklig, konstig känsla att beskriva, ensamhet blandad med lycka.

Men efter en liten stund kom Jonas in till oss och bar vår lilla dotter i en filt. Det var ett så fint ögonblick att få se personen jag älskar mest komma och bära på vårt barn. Han såg så stolt ut! Luna lades på mitt bröst och jag fick några minuter att hälsa på henne, detta ögonblicket kommer jag aldrig att glömma.

(Första mötet mellan mor och dotter, här ligger jag fortfarande och blir sydd på operationsbordet, ni får ursäkta att jag ser helt trött och drogad ut)

Jonas och Luna skulle nu lämna mig ännu en gång, för att gå upp tillbaka till förlossningen. Jag fick ligga kvar under tiden de gjorde färdigt snittet. Därefter blev jag överflyttad tillbaka till den vanliga sängen och fick sedan rulla vidare till uppvaket. Där fick jag ligga ett tag innan en sköterska kom och frågade om hon skulle ringa hit min familj. När jag ligger där ensam på uppvaket tänkte jag att jag skulle testa att röra fötterna för att se om bedövningen släppt ännu. Höger ben funkade utmärkt, men när jag sedan skulle testa att röra vänsterbenet så går det absolut inte, hur mycket jag än försöker. Rädslan som uppstår nu alltså, tanken slog mig att den första läkaren som skulle sätta bedövningen antagligen hade förstört mig, nu kommer Luna få växa upp med en förlamad mamma. Direkt någon personal gick förbi haffade jag denne och sa att jag inte hade någon känsel i det benet, varpå jag får till svar att det kan bli så pågrund av ojämn bedövning. Jag blev inget lugnare av hennes svar och var fortfarande orolig.

Snart dyker Jonas upp tillsammans med vår nyfödda dotter, och jag får chansen att bekanta mig ordentligt med henne. Vi bestämmer också här och nu att hon skulle få heta Luna, vår alldeles egna lilla Luna. Så underbar och alldeles perfekt var hon. Dock hade hon fått en bula och en tilltryckt och blå näsa, eftersom hon suttit i kläm. Det konstaterades också under kejsarsnittet att hon låg med huvudet neråt men ansiktet uppåt vilket gör att omkretsen på huvudet blir större på något vis och det var därför hon inte kom ut genom vanlig förlossning. Stackars lilla tjej som också legat och kämpat samtidigt som mig.

Vi fick prova oss på amningen och fick hjälp av vår barnmorska, men inte mycket hjälp behövdes eftersom vår duktiga tjej tog bröstet direkt. Sen lämnade barnmorskan oss och vi fick äntligen vara lite ifred vår lilla familj, denna stund var så otroligt mysig och jag kände mig så stolt. Jag berättade också för Jonas att jag inte hade någon känsel i ena benet och han kollade när jag försökte att röra det, fortfarande ingen känsel men foten slängdes runt när jag försökte haha. Det var alltså bara så lätt att jag inte kunde känna att min fot rördes. Luna skulle alltså inte behöva växa upp med en halvt förlamad mamma.

Luna Jonasdotter
Födelsevikt: 4325g
Längd: ca 54cm

Här bjuder vi också på en bild på hela familjen tillsammans på uppvak

Likes

Comments

Gokväll på er! Hoppas er dag varit bra.

Vi har egentligen haft en väldigt slapp dag. Jag och Luna blev väckta av min älskade sambo som hade vaknat tidigare än oss och gjort iordning frukost på sängen, hur underbart lixom?!

På förmiddagen var svärmor här på besök och efter det kom Jonas kusin förbi en sväng.. Så man kan väl säga att besöken löste av varandra.

Efter det har vi legat och kollat youtube i sängen med en sovande bebis, hur mysigt som helst!

Nu hör jag att Luna vaknat, så får gå och ge henne lite mat.

HADE ♥

Likes

Comments

Första delen av min förlossningsberättelse kan ni läsa här.

Denna delen som jag kommer skriva om nu är väldigt rörig i minnet och det finns risk att jag blandar ihop olika delar, men det får ni ha överseende med.


Nu var klockan runt 01 tiden vi hade vi nyss kommit in på förlossningsrummet och vi fick prata lite med barnmorskan om hur vi hade tänkt oss. Jag fick börja med lustgas, vilket jag i början tyckte var obehagligt och fick absolut ingen hjälp utav den eftersom jag gjorde helt fel. Man ska börja med lustgasen när man känner att en värk är påväg och sen ska man andas lustgas tills värken är över, men jag började alldeles för sent och blev bara yr.. Men så fort jag lärde mig hur jag skulle använda den för att det skulle ge en bra verkan så var den GRYM!! Får ett gåbord så att jag ska stå och gå runt lite under värkarna, detta för att hon ska sjunka ner lite mera.

Efter en stund tycker jag att värkarna blir olidliga och ber om hjälp med smärtan. Ber om att få ta ett bad, men badkaret var upptaget så jag blir istället erbjuden att ta en dusch, vilket jag känner att jag inte klarar av. Så istället ber jag om epidural (som jag absolut inte tänkt ta innan). Fick ligga på sidan och krypa ihop som en katt och sedan försöka ligga så stilla jag bara kunde. Efter flera stötar i ryggen så fick jag istället sätta mig upp och krypa ihop och då lyckades läkaren sätta epiduralen. Phu.. otäckt var det, men shit vilken stor hjälp den var, Kände värkarna men nu var de hundra gånger mildare.

På morgonen tar dom hål på hinnorna och vid ca 12 fick jag börja att krysta. Krystade i två timmar och kände mig helt slut. De ökade på det värkstimulerade droppet, men det hjälpte inte till att få ut henne. När de undersökte så såg de att hon åkte ner rejält under krystvärkarna men att direkt värken tog slut åkte hon upp tillbaka. Vid ca 14.30 stängde de av droppet och bad mig att vila någon timme.

Vid ungefär 17 tiden fick vi en ny barnmorska, som var superpigg och taggad på att vi nu skulle se till att få ut bebisen (jag kan dock säga att jag fortfarande var trött och inte alls var lika taggad). Men jag fick byta om och hon öppnade fönstret så att det skulle bli lite svalare i rummet, jag fick också glucosdropp för att få lite extra energi. Därefter fick jag ställa mig på alla fyra med sätet högt. Detta för att bebisen skulle åka tillbaka och vi skulle kunna börja om lite från början. Därefter fick jag en halvtimme på mig att krysta innan nya beslut skulle tas. Fick då sitta på förlossningspallen vilket heller inte gav något resultat. Vid 18 på kvällen bestämdes det att fick lov att bli akutkejsarsnitt pga långdragen förlossning. Jag blev så lättad när jag fick höra att det skulle bli kejsarsnitt, eftersom jag redan innan vilan kände att hon kommer inte komma ut genom vanlig förlossning.

Kateter sattes och jag fick läkemedel för att värkarna skulle avta, därefter styrdes sängen mot operationssalen.


Likes

Comments

View tracker

Idag känner jag mig sjukt trött, tappat räkningen på hur många gånger L vaknat inatt. Sen så har jag fått ont i halsen och känner mig allmänt hängig. Välkommen helgen lixom...

Igår beställde jag en ny kamera, känner att det är viktigt att man kan ta bra bilder nu när Luna är liten. Det fick bli en Canon eos 1300d. Det kommer också bli bättre bilder till bloggen, vilket är ett stort plus!

Lite gnälligt inlägg, men det får väl vara så ibland. Godmorgon på er iallafall. I eftermiddag kommer andra delen av min förlossningsberättelse upp, så håll utkik!

Vi hörs ♥

Likes

Comments

Allt startade på söndagen den 20 November. Jag och Jonas satt hemma och kollade på första Sagan om ringen filmen. Vid 21 tiden fick jag första kraftiga värken, men fick ändå inga förhoppningar på att förlossningen var igång eftersom jag ofta de senaste dagarna fått värkar som sedan stannade av. Dock fanns det något inom mig som sa att det finns en chans att förlossningen inte är långt undan.

Filmen slutade och värkarna kom tätare och tätare men jag kände ändå att det inte var någon idé att åka in ännu. Vi gick och la oss, men det tog inte länge innan vi bestämde oss för att ringa förlossningen och säga att vi kommer in. Vi har ändå ca 10 mil till närmaste förlossning och jag kände att jag inte skulle kunna sova nått eftersom värkarna bara blev värre.

När vi kom in till förlossningen var klockan närmare 03 och vi fick komma till ett undersökningsrum, där de kollade man blodtryck och puls, temp, urinprov ctg-kurva (mäter värkarna samt barnets puls) och gynekologisk undersökning för att se hur mycket öppen jag var. Dock fick vi en barnmorska som var väldigt skämtsam och när man frågade henne nått så skämtade hon lixom bort det, så fick aldrig någon koll på hur mycket öppen jag var. Men i efterhand frågade jag en annan barnmorska som hade sett i dokumentationen att jag var ca 2 cm öppen. Det skulle alltså ta ett tag innan förlossningen skulle sätta igång på riktigt så vi gjorde upp att vi skulle sova över på patienthotellet och om värkarna inte avtog skulle vi komma in på en undersökning på morgonen därpå. Fick en Alvedon, morfin samt en tablett som skulle hjälpa mig att sova och gick sen till patienthotellet.

Dock blev det inte mycket sömn för min del. Somnade kanske 10 min för att sedan vakna av en värk och ett behov att sätta mig upp för att kunna ta värken, därefter somnade jag om i ca 10 min och så kom nästa värk och sen höll det på så hela tiden fram tills morgonen. Vid ca 10 väckte jag Jonas och sa till honom att jag inte längre orkade försöka sova. Så jag ringde förlossningen och berättade att värkarna inte hade avtagit något alls trots smärtstillande, så jag bad att få komma in och kolla om jag var mogen eller inte (eftersom vi annars var sugna på att åka hem och vänta ut det hela). Fick då till svar att det inte är så det går till och att jag kunde komma förbi om jag ville ha mer smärtstillande. Vid denna tidpunkt kände jag mig väldigt ledsen över detta bemötande eftersom jag var trött hade ont och eftersom vi hade gjort upp denna planen med barnmorskan på natten.

Jag sa till Jonas att jag ville åka hem utan att gå till förlossningen eftersom jag inte ville äta smärtstillande hela tiden. Men Jonas övertalad mig att vi ändå skulle gå förbi förlossningen en sväng. När vi kom dit möttes vi av en jättebra barnmorska som ändå ville undersöka mig. Det visade sig att jag öppnat mig men att det fortfarande var en liten bit kvar tills aktivt förlossningsarbete. Vi fick välja om vi ville komma in på ett förlossningsrum eller om vi ville åka hem en sväng. Vi valde att åka hem och vänta ut det istället.

Värkarna fortsatte men jag lyckades ändå få lite vila och ta en dusch hemma. På kvällen kollade vi andra filmen av Sagan om ringen och värkarna kom bara tätare och tätare. Så vi åkte in till förlossningen igen. Denna gång visade det sig att jag var öppen 5 cm och i aktivt värkarbete så fick äntligen komma in på ett förlossningsrum vid 01 tiden.

Nu kom glädjen, för det var ändå i detta rum vi skulle få möta vårt barn för första gången :)

Likes

Comments

Godmorgon! Hoppas ni alla vaknar upp till en bra dag.

Jag och Luna har nyss vaknat, och har endast varit uppe 2 gånger inatt för matning och blöjbyte. Så skönt att få vakna utvilad.

En tanke slog mig nyss, ensamtid som nybliven mamma vad är det egentligen? Luna är inne i en period nu där hon är väldigt mammig, och hon vill helst va på mig hela dagarna. Eftersom hennes pappa jobbar ständig natt så sover han på förmiddagarna vilket betyder att inte ens toabesöken blir ensamtid för mig nu då hon får följa med och sitta i babysittern. Men det gör mig inget då hon är det bästa som någonsin hänt! Man vet ju detta redan innan man skaffar barn, så man har ju ändå gjort sitt val.

oj nu blev det ett längre inlägg än vad jag tänkt, hade bara tänkt in och önska er godmorgon! Idag är planen att komma ut och gå en sväng och sedan behöver vi att handla endel.

Vi hörs senare ♥

Likes

Comments

Hej på er allihopa!
Vädret idag har varit riktigt tråkigt, snöblandat regn och blåst storm. Dagens planer var egentligen att jag och Lunis skulle träffa en av mina bästa vänner för att ta en promenad, men istället kom hon hem till oss och bara myste och snackade lite.

Luna sover nu sen en liten stund, så tänkte försöka mig in i en dusch innan hon vaknar och vill ha mat IGEN.

Sen blir det bara en chilldag, hade egentligen velat komma ut en sväng då det är så skönt för kroppen att promenera och väldigt bra för L att få frisk luft dagligen.. Men vi får hoppas att vädret vänder tills imorgon. Men nu ska jag snabba mig in i duschen.

Vi hörs ♥

Likes

Comments

22 November 2016 var dagen jag och Jonas fick bli föräldrar till en alldeles underbar liten(kanske inte så jätteliten 4325g) flicka.
Igår blev hon 7 veckor och jag tycker att tiden går så extremt fort!

Likes

Comments