Ja nu sitter jag här och ska skriva om mitt 2016 året då jag inte orkade mer och ville dö. Vet dock inte riktigt hur jag ska börja, det var så mycket som hände. Men vi tar det väl från början.

Januari 2016 var som en helt vanlig månad inget speciellt hände, kände mig inte annorlunda mot hur jag brukar må. Sen kom februari. Början av månaden var som vanlig sen gick det sakta nedåt. 4e veckan i februari var en extremt tuff vecka minns jag, så fort något inte gick som jag ville kände jag för att börja gråta. Sen kom helgen och jag åkte hem till Malå och mamma som känner mig utan och innan märkte att nått var fel. Tillslut frågade hon hur jag mådde och då brast det, jag grät och grät och grät kände jag orkar inte mer. Jag ville bara krypa upp i mammas famn och att hon skulle fixa allt precis som när man var liten. Den 27 februari 2016 kommer alltid finnas i mina minnen, dagen då mitt liv föll sönder och samman, dagen som skulle göra mig till den jag är idag.

Efter mycket prat bestämdes det att jag skulle stanna den kommande veckan i Malå för att vila. Det var den veckan jag insåg hur slut jag var. Jag orkade inget ville inte äta, ville inte vara med familjen. Jag låg framför teven hela dagarna men tittade aldrig på den. Mamma släpade ut mig på en kort promenad varje dag och det låter konstigt men det hjälpte. Jag behövde få luft, jag behövde gå och tänka, jag behövde hitta mig själv igen. Veckan gick och jag kände mig piggare och det var dags för sportlov. Jag hade två av mina allra bästa kompisar som jag helt ärligt kan säga att vore det inte för dem skulle jag inte sitta här idag.

Så de kom upp till Malå i slutet på sportlovsveckan och vi hade det as bra. Vi skrattade och hade roligt och det kändes som att jag hittat mig själv igen. Sen kom söndagen då tanken var att vi alla skulle åka tillbaka till Skellefteå för att gå på skolan på måndag. Jag vaknade med panik den morgonen, jag ville inte tillbaka, tänk om jag inte var redo, tänk om allt skulle brista igen, Jag ville inte lämna mammas sida, för hur skulle jag klara detta utan henne. Men efter många om och men åkte jag tillbaka till Skellefteå för att gå på skolan på måndag.

Måndag morgon kom och med gråten i halsen gick jag till skolan. Satt mig ner på första lektionen och vi börjar arbeta, efter ett tag ber läraren mig komma ut så vi kan diskutera det jag har missat om och hur jag skulle ta igen det. När hon börjar prata igen bryter jag ihop och känner jag är inte redo jag klarar inte detta. Hon tycker att jag ska gå hem och vila, så det är det jag gör. Ringer även mamma för att säga att jag inte orkar mer. Samma dag har vi ett möte med skola och det bestäms att jag ska komma på lektionerna men att mamma ska skjutsa mig från Malå på morgonen och att vi ska åka tillbaka efter skolan. Det var inte det mest praktiska men jag kunde inte lämna mamma.

Så veckan gick det blev helg och sen kom söndag och jag var ett vrak. Jag grät hela dagen. Jag och mamma pratade och det ända jag mins är att jag sa om och om igen ”jag orkar inte mer”. Tillslut fattar hon vad jag egentligen menar. Jag ville dö. Jag orkade inte leva ett liv när man skulle må såhär jag såg inte meningen med det. Då var det bättre att inte leva alls i mina ögon. Vi grät i flera timmar.

Eftersom det var påsklov veckan som kom var det självklart att jag skulle vara hemma sen skulle vi se hur jag mådde. När den veckan var slut hade vi lagt upp en plan och det kändes bra. Jag och mamma åkte till Skellefteå på måndag för ett möte med skolan och på tisdag skulle vi till Umeå på ett läkarbesök och gå på IKEA. Allt kändes bra men när mamma väl Skulle lämna av mig i stan och hon skulle åka vidare brast dt igen. Jag kunde inte lämna mammas sida hon var det som höll mig ovanför ytan. Så Jag åkte med henne till Malå där v bokade tid med läkare och efter mycket om och men blev jag sjukskriven resten av terminen. Jag var lättad men kunde fortfarande inte lämna mammas sida. Men det gick sakta men säkert uppför.

Så när sommaren väl kom kändes det bra det kändes som jag vara mig själv. Hösten kom och att börja om skolan kändes helt okej. Så början av skolåret gick bra det kändes som att jag hade både ork och motivation.

Men sen började det gå sakta men säkert nedåt. Och den 28 september bröt jag ihop igen. Jag var med en kompis och när hon skulle fara kände jag bara lämna mig inte ensam. Så hon stannade, jag ringde mamma och det beslutades att pappa skulle skjutsa mig halva vägen och att hon skulle möta upp oss. När det sen blev söndag igen skulle jag tillbaka till stan för att återgå till mitt liv där och jag hade panik jag grät och grät, jag ville inte åka. Men jag var tvungen så min bonus pappa skjutsa mig till stan och med en klump i magen sa jag hejdå. När kvällen kom och jag skulle sova bröt jag ihop ännu en gång jag låg i sängen och grät i flera timmar, jag grät så hårt att jag inte kunde andas. Så på måndag ringde jag och sa att detta inte går, jag ville komma hem till mamma.

Så jag satte mig på bussen för att åka tillbaka till Malå. När jag kom fram sa jag till mamma att jag inte orkar mer och hon förstod direkt vad jag menade. Jag ville dö igen. Om detta är vad livet har att erbjuda för mig är det inte ett liv värt att leva. Jag kände att jag aldrig var menad att bli född och att hala mitt liv var ett misstag och det ända sättet att fixa det misstaget var att ta mitt liv. Jag tänkte ta en överdos och lämna denna planet som jag aldrig var menad att vara på. Men mamma räddade mitt liv. Vi fick akut tid på psykmottagningen där jag diagnostiserades med depression och fick medicin. Där efter började min resa uppåt.

Visst hjälpte medicinen men utan alla underbar människor i min närhet skulle jag inte stått här idag och ni vet alla vilka ni är och jag kommer aldrig kunna tacka er nog. Men det största hjälten av dem alla är mamma, hon var mitt ljus när det enda jag såg var mörker, hon visade mig slutet på tunneln. Jag älskar dig mamma och kommer aldrig kunna tacka dig tillräckligt mycket. Du betyder allt för mig och jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, du är min klippa mitt allt. Du gav mig hopp när jag tappat allt. Tack!

Till alla er som går igenom något liknade om det är depression, utbrändhet, mobbning, dålig familjesituation eller något liknade. Jag vill bara säga att jag vet, jag vet att det är tufft och jag vet att tanke på att dö är en befriande känsla och att man inte ser någon mening med något. Men jag vet också att det kommer lösa sig. Ni kommer träffa en person som blir ert ljus i mörkret precis som mamma blev för mig. Och var inte rädda för att be om hjälp, det är inget fel på er.

Jag har fortfarande dagar då jag bara ligger i sängen och gråter men det är okej, för alla bra dagar får mig att glömma dem dagarna och det är det viktigaste. Hela denna resa har fått mig att inse hur stort detta problem är och det blir bara större. Fler och fler lider av depression och utmattning speciellt unga och bara genom att våga prata om det kommer hjälpa va var inte rädda, det är inget fel på er och ni förtjänar hjälp och vad ni än gör ge inte upp.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hejsan Svejsan ja då har ännu en vecka passerat fortare än någonsin känns det som. Idag har det vart helt underbart väder ute, när jag klev ut genom dörren kände jag värmen från solen och det var så sjukt skönt. Det känns verkligen som att våran är påväg. Annars har dagen bestått av skola lite ärenden och så har jag även grov rensat min garderob. Jag är så sjukt sugen som att göra den finare och mer praktiskt så vi får se hur jag löser det, men nu är det fredags mys som väntar. XOXO

Likes

Comments

allmänt

Hejsan nu är jag äntligen tillbaka efter att antal månader borta. Kommer skriva i ett inlägg senare om min frånvaron för den är något jag vill gå in lite djupare på. Men nu är jag tillbaka och mycket har hänt sen sist, både bra och mindre bra saker. Men efter ett år av drygt kaos kan jag äntligen känna mig som mig själv igen. En sak måste jag säga är att jag har verkligen saknat att blogga, har velat börja om många gånger men av olika anledningar har jag inte kunnat. Så nu är jag tillbaka och vi har mycket spännande saker framför oss. Vi har studenten, jag ska utomlands och massa andra roliga grejer. Som sagt kommer skriva ett inlägg om min frånvaro här på bloggen. Om ni inte läst min blogg tidigare rekommenderar jag att ni läser inlägget jag skrev om stress då detta har delvis att göra med min frånvaro. Men tills dess hoppas jag att ni alla har det toppen. XOXO

Likes

Comments

allmänt

Hejsan hoppsan det är redan onsdag, tycker veckorna går så extremt fort. Det känns som det går från måndag till fredag på en gång. Efter skolan skolan blev det en sväng på stan med Lollo och Wilma, köpte läppstift en tröja och min senaste besatthet chokers. Det är liksom så smidigt en vit t-shirt, blå jeans och en choker. Sen blev det hem och plugga. Hann även med en kvällspromenad i det fina höstvädret. XOXO

Likes

Comments

allmänt

Idag var det dags för mitt sista skolfoto för livet, ska jag vara ärlig känns det ganska skönt asså. Vårt "tema" var svarta byxor och vit tröja, men som ni ser gick det inte så bra för alla 😂.
Efter skolan blev det en sväng på stan och handla en del behövliga grejer. Hoppas jag inte är den enda som säger att jag ska köpa något men köper det aldrig och sen efter typ 3 år så köper jag det. Blev även en lite fika med Wilma....

Likes

Comments