Header

Cancer, Familj, Vardag
Jahapp, idag var det då tisdag. Jag inledde min andra praktikvecka igår. Känns helt crazy att jag äntligen nästan lärt mig alla patienters namn. Trodde aldrig jag skulle lära mig dem (jag är väldigt dålig på att komma ihåg nya namn, skulle få skämmas ihjäl om jag vore klasslärare men som tur är jag inte det..). Jag trivs iallafall på mitt praktikställe! Nog om det.

Sambon började jobba igen på måndag efter att ha varit sjukskriven först av att ha fått en ny medicin och sedan för att medicinen var fel åt honom.. Men nu borde det vara på raden (som vi säger här, betyder att det borde vara bra nu).

Mamma har haft ont i magen. Hon ringde till Vasa igår för att fråga om råd. De sade att hon skulle åka in till Malmska sjukhus så det gjorde hon. Hon fick dropp och smärtstillande. Kände sig råddig efteråt p.g.a. den starka värkmedicinen så vi förde hem henne från sjukhuset igår. Smärtorna är fortfarande kvar idag så hon skulle ringa till Vasa igen. Hoppashoppas blodproven visar bra imorgon så att hon kan få cytostatika på torsdag.. <3 Jag ska skriva mera om mammas behandling bara jag kommer mig för det.

På onsdag eller torsdag (kommer inte ihåg vilken dag, mitt minne sviker mig alltid..) var jag till mammas efter mina vinterkläder. Kände att det kanske behövdes eftersom snön skulle komma. Jag prövade mina vinterjackor och blev påmind ganska så snabbt om att dragkedjan var sönder på båda jackorna.. Även min vinter ridjacka hade jag ju spräckt upp förra vintern.. Så jag förde in dem till sömmerskan på fredag och skall hämta dem på onsdag. Som tur smälte snön bort och jag har klarat mig bra utan dem.

På lördag firade vi min kära styvpappa som fyllde 45 år. Han var iväg på spinning kl. 14 så då for jag och Robin och min bror och hans sambo till mammas för att hjälpa henne med att laga maten. Vi hade musslor med friterad franska, en tacopaj och sallad, tårta och kaffe och till senare hade vi lagar räksmörgåsar. Som Robin sa, man är aldrig missnöjd med maten vid din mammas. Och så är det nog, mamma är en bra kock. Vi skålade med champagne när Magnus kom hem och sedan började firandet.

Detta var ett flummigt inlägg eftersom jag inte bloggat på så länge. Men min tanke bakom att jag har en blogg är att det skall vara som nån slags terapi för mig och att jag inte skall stressa över att behöva skriva ett inlägg utan att få skriva när jag känner för det. Nu ska jag försöka öva på dedär (ursäkta) jäkla engelska orden. Engelskan är det språk jag har svårast med i skolan.. Finskan däremot går bra.

Jag har lagt till hit på bloggen så att det går att prenumerera genom att ange sin e-postadress. Ni hittar det i den vänstra spalten om blogginläggen. Ifall det är någon som vill prenumerera så antar jag att det kommer att komma ett e-postmeddelande när jag publicerar ett inlägg. Hoppas ni får en trevlig tisdag! Jag själv har kvällsskifte ikväll så det har blivit sovmorgon för mig, sköönt!

Är det något ni önskar jag skulle blogga om eller har några tips får ni gärna lämna en kommentar om det! :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardag

Fredagen bestod utav idolmys. Hejja Chris!!

Mums!


Lördag var det dags för morfars begravning. <3

Vila i frid bästa morfar. Saknad och älskad! <3

NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!! Nu blev jag sur. Jag satt och skrev en finurlig text (enligt mig) här i ca 20 minuter och den bara valde att försvinna?! Jaja, tänker int skriv om den. Nu ska jag spela Diablo 3 med älsklingen. Hoppas ni hade en bra start på veckan! Jag inledde denna vecka med att börja min Vård och Omsorgs praktik som kommer att vara ända till jullovet, 9 veckor wohoo!!

Ps. Tack så jätte mycket för alla kommentarer och allt stöd från förra inlägget! Det värmer mitt kalla hjärta som håller på att tina upp efter att jag var uppe på hästryggen med sommarskor och tunn jacka i detta kalla väder! <3

Likes

Comments

Cancer, Familj

Hela familjen satt vi samlade vid mammas. Hon hade en sak att berätta oss. Jag satt där i soffan och spände mig som bara vad. Tankarna gick av och ann om vad hon skulle berätta. Till slut kollade hon hennes man i ögonen och tårarna började rinna. ''Åh nej'', tänkte jag. Någon har gått bort. Men vem skulle det vara?

Mamma hade fått sommarjobb på båten som går mellan Vasa och Umeå. Hon hade haft ont i magen en längre tid, även lite ont i ryggen så hon bestämde sig för att kolla upp det före hon skulle inleda sin första jobbvecka på båten. Hon fick en läkartid före hon skulle till båten och blev skickad därifrån till ultraljudsundersökning av buken som hon fick tid till först efter första jobbveckan. Dagen efter hon hade varit på ultra fick hon som svar att de hade upptäckt en fläck på bukspottkörteln som var 2,2x3,7cm stor. De kunde inte säga ifall den var godartad eller elakartad. Dagen efter ultra skulle hon och ta blodprov och sen skickades hon vidare på CT röntgen som skulle vara om 1 vecka. Om tumören var godartad eller elakartad skulle hon först få reda på om 5 dagar då svaren från CT röntgen kommit. Dagarna mellan ultra och svaren från CT röntgen kändes väääldigt långa, det var trots allt 1 vecka och 6 dagar av väntan.

Tankarna inom mig var både positiva och negativa. Hade hon cancer eller hade hon inte cancer? Ifall hon hade fått cancer så är det ju då bukspottkörtelcancer. Aldrig hört om cancer i det organet. Klarar man cancern i det organet isåfall? Hur behandlar man den sorten av cancer och hur kommer hon att må? Inte kan ju min mamma ha fått cancer. Inte kan hon ha haft den oturen att ha fått det. Alltså nej, inte min mamma av alla miljontals människor (önskar absolut inte cancer åt något men ni vet, man tänker ju så knasigt i vissa situationer). Ja, ni vet det var tankar kring allt. Jag förberedde mig på det värsta men ändå hade jag hoppet inom mig att det inte skulle vara något farligt. Det var ju såklart det bättre alternativet man höll tummarna för.

Nåja, allt från att hon var till läkaren första gången till svaret från CT röntgen hade nu tagit 1 hel månad. 26.7.2017 var jag vid biblioteket med två av mina vänner. Jag fick ett samtal av mamma och nu visste jag att hon skulle säga cancer eller inte. Hon grät när jag svarade, då visste jag svaret. Jag minns inte jätte mycket av det samtalet men det jag minns var att hon grät och sade med en väldigt försiktig röst ''Jag har nog cancer'' och "Det har spridit sig till levern så det går inte att operera". Åh, ordet cancer får mig att rysa till i hela kroppen. Väldigt obehagligt ord enligt mig. Nåja, där stod jag i biblioteket mellan bokhyllorna och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag berättade åt de jag var med och vi gick ut och kramades. Med det samma fick jag höra att de alltid finns där för mig om det behövs. Tänk vilka fina människor man har äran att ha runt om sig, ta vara på dem!! Jag försökte spara tårarna tills jag kommit hem. En av vännerna följde mig hem med cykeln och när jag stod där utanför dörren till vårt höghus och skulle låsa cykeln så kom tårarna igen. Jag halvt sprang upp för trapporna till lägenheten och då släppte precis allt. Jag grät och grät och grät. Robin (sambo) kom emot mig och jag fick nog världens längsta kram. Vi bara stod där och kramades, helt tomma båda två. Jag fann nästan inga ord alls och visste inte vart jag skulle ta vägen för då kom tanken ''Kommer hon att dö?" upp igen (jag vet man absolut inte ska tänka så men när man bara står där och är helt tom kommer den tanken gärna upp, tyvärr).

Den här dagen skulle jag ha kvällsskifte. Efter att jag hade samlat mig lite krafter så ringde jag till jobbet och berättade vad som hade hänt. Jag blev sjukskriven 3 dagar framöver. Allt kändes väldigt tungt just då. Min största förebild här i livet hade fått cancer och det skulle inte gå att operera bort.

Mamma och Robin <3 (bilder från telefonen, ursäkta kvalitén)

Jag kommer såklart att skriva mera om mammas cancer och behandlingar. Detta var endast ett början på det kapitlet. Har det kommit upp några frågor så får ni såklart fråga. Kom ihåg att det inte finns några dumma frågor! Bara att kommentera under detta inlägg eller skicka ett e-postmeddelande till m.lofbacka@gmail.com. :)

Likes

Comments

Allmänt

Haloj!

Idén med att starta en blogg fick jag av min sambo. Vi satt i bilen påväg hem idag från hans syster och pratade allmänt om allt och så sa han ''Varför startar du inte en blogg och delar med dig av dina tankar där?''. Hmm.. Jag smed vidare på den tanken och när vi kom hem läste jag en massa olika bloggar och samlade inspiration. Ja, här sitter jag nu då.

Var ska vi börja? Tja, jag är en 17 årig finlandssvensk bosatt i lilla Jakobstad i Österbotten. Moa var då också mitt namn. Jag bor i ett höghus tillsammans med min sambo i centrum på högsta våningen (pust de gånger man glömmer handelslistan och hamnar att springa upp efter den.. *torkar nästan svetten*). Jag studerar andra året till Närvårdare i Bennäs, kombinerat med gymnasiestudier.

På min fritid jobbar jag en del på ett demensboende, lyssnar gärna på musik, ligger i soffan och tittar på tv och så umgås jag gärna med vänner och familj. Ja förresten så tar jag gärna en tekopp, sätter mig i soffan och stickar ett par sockor eller varför inte virkar någon söt krabat, en s.k. amigurumi (tanken ''Är jag 17 år eller väntar jag på mitt andra barnbarn'' slår mig ofta då..). Och jo, ridning håller jag också kärt (Kan man ens säga så? Ja, men det står mig nära hjärtat menade jag. Ni förstår säkert.. Sluta förklara nu bara..).

Som person tycker jag själv att jag är ganska så omtänksamt, känslosam, rätt så tankspridd ibland och råddig men ändå en sån som vill ha ordning och reda. Ja där lämnade jag över det till sambon som sa ''omtänksam, snäll och ampper (?) vid behov''. Det beskrev mig ganska så bra.

Denna blogg tänkte jag ha mera som min dagbok, personliga och också kanske mera opersonliga inlägg om allt möjligt. Funderingar och tankar om att leva bredvid cancer, psykisk ohälsa och bara allt sånt där som man annars funderar på under livets lopp.

Tror detta räcker för en kort presentation av mig. Hoppas ni fick en liten uppfattning om hur jag är som person och mera ska ni få veta (allt kan jag ju inte skriva i första inlägget.. he he).

Bild från sommaren 2016.

Likes

Comments