• Ålder: 52 år
  • Bor: Bålsta
  • Familj: Gift med 5 barn och 3 barnbarn
  • Jobb: Författare - egen företagare
  • Intressen: Familjen, skriva, läsa, umgås med vänner.

-Vem är Anne-Lie Högberg? En ung 52 åring som strävat i motvind många gånger i mitt liv. Men ser ALLTID ljust på saker och älskar förändringar.

-Hur ser du på att vara en författare, fördelar/nackdelar? Jag älskar mitt yrke. Det är hårt slit. I många olika faser. Men jag tycker om dem alla. Den största nackdelen är ju att jag (ännu!) inte kan försörja mig på det. Men fördelarna är många. Jag styr över min egen tid, över min egen fantasi och utvecklas något otroligt mycket. Både yrkesmässigt och socialt.

-Har du någon förebild? (Ex en annan författare). Författaren som inspirerat mig mest skrivmässigt är Anna Fredriksson. Hennes böcker sätter sig rakt in i mitt hjärta. Hon skriver historier om enkla, vanliga människor. Precis som jag själv vill skriva. En annan författare som inspirerar mig också enormt mycket är ju Emelie Schepp. Hon är en stor förebild i hur hon började sin karriär som författare som egenutgivare och nu är vald som årets deckarförfattare. Hela hennes författarresa är en bok i sig.

-Vart och vad läser du helst? Jag älskar att läsa i bilen, om vi åker långt. Är det en bra bok, försvinner jag ur tid och rum. Jag läser nästan uteslutande svenska författare. Helst relationsromaner men också deckare.

Har du alltid skrivit? Nej, jag har inte skrivit alls tidigare. Bara brev :) Under många år hade jag brevvänner från bland annat USA, Syd Korea, Solna och Gotland, så det blev väldigt många brev där ett tag.

-Vad inspirerade dig till att börja skriva? Tiden. Jag fick så mycket tid över. Mina fem barn hade vuxit till sig och tankar på att göra något mer än att bara ta hand om hus och hem började spira i mig.

-Var skriver du som bäst? Jag skriver absolut bäst när jag är hemifrån, kanske en skrivdag, skrivhelg eller till och med skrivarvecka med likasinnande. Oftast blir det ju mycket prat, men jag får mer fokus då ändå. Jag sitter ju oftast hemma och skriver till vardags. Men då får jag tvinga mig själv mer. Så att jag inte smiter ner i tvättstugan, eller tar en date med dammsugaren.

-Kan du berätta lite kortfattat om dina två böcker ’Det kommer aldrig mer vara du’ och ’Väck mig när det är över’? 'Det kommer aldrig mer vara du' är min första roman som kom för precis tre år sedan. Boken handlar om Agnes som på midsommarnatten för höra av sin man att han älskar Lisa. Hennes bästa väninna. Övergiven och med krossat hjärta ska hon ta hand om jobb, barn - och sig själv. Hon tvingas också inse att väninnan inte bara fått Oscar utan även blivit styvmamma till hennes barn. 'Det kommer aldrig mer vara du' är en relationsroman om att gå stark ur motgångar. Och att skillnaden mellan motvind och medvind kan bero på åt vilket håll man står.

'Väck mig när det är över' är den fristående uppföljaren. Där vi får följa Anges i hennes nya liv med sin nya man. Och hur hon när hon är som lyckligast hittar en knöl i bröstet. Men hon slår bort de skrämmande tankarna på att det skulle kunna vara cancer och säger inget till sin man Tobias. Hon har fullt upp med att hantera konflikterna mellan tonåringarna i den nybildade familjen som tar all hennes energi. Till råga på allt så rasar visionen om en perfekt jul när hon inser att hennes syster Cissi bär på en fruktansvärd hemlighet.

Hur ”föddes” iden om böckerna? Jag var iväg på en spontan skrivhelg, den första som jag varit på. Och där föddes iden. Innan hade jag hört Veronica Maggios låt "Satan i gatan" och då rusade tankarna i väg och jag "såg" början, mitten och slutet av min första bok. Texten som jag gick i gång på var:

"Du kan gråta mitt på gatan

men jag glömmer aldrig bort vad du gjort

Du får passa dig som satan

för jag glömmer aldrig bort vart du bor

men jag glömmer aldrig bort vad du gjort

nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort

nej, nej

jag glömmer aldrig bort vad du gjort"

Hur gick det till när du skrev dem? Jag skrev egentligen hela grovmanuset under det året jag gick en ettårig distanskurs på skrivarakademin. Jag gick den kursen på heltid och hade möjlighet att skriva kapitel och scener och få feedback från lärare och andra elever.

-Vad symboliserar böckerna för dig? Mina böcker betyder jättemycket för mig. Jag har lyckats genomföra projekt som jag aldrig trodde jag skulle ha gjort för några år sedan. Jag är så stolt över dem och nu sedan "Väck mig när det är över" kom har jag översvämmats av jättefina recensioner. Mina gamla läsare älskar den och jag har fått jättemånga nya läsare också. Så många som har hört av sig och känt igen sig och fått tröst av utifrån båda böckerna på olika sätt.

-Är dina böcker baserad på egna erfarenheter eller är allting påhittat? Mina böcker är till en viss del självupplevda. Bland annat skilsmässan i första boken och bröstcancern i andra. Bara tre veckor efter jag släppte första boken drabbades jag av cancer. Två veckor efter diagnosen opererades jag och sedan följde ett tufft halvår med cellgifter och strålning. Sedan tog det ännu ett halvår lite mer för den tunga återhämtningen. När det sen var dags att skriva bok två, kändes det självklart att Agnes skulle drabbas av cancer.

Men karaktärerna är påhittade och finns ej på riktigt. Däremot ville jag "gräva" ur min egen erfarenhet, miljö och mina upplevelser, därför blir det ganska mycket som liknar mitt egna liv.

-Jag gillade dina böcker och undrar givetvis om du funderar kring en tredje bok? Och om du gör det – när kommer man kunna få läsa den? Jag har faktiskt börjat på den tredje och avslutande delen om Agnes. Jag har en ide som gör att jag knyter i hop säcken så att säga. Och knåpar på den nu. Med bland annat synopsis och röd tråd.

Jag hoppas att den kan vara ute till våren 2018, men det beror på hur det går.

-Vad är ditt bästa tips för någon som vill påbörja en författarkarriär eller i alla fall skriva en bok? Det första jag skulle säga är att läsa mycket! Det har inspirerat mig. Läs i den genren som som du själv funderar på att skriva. sedan tycker jag man skall gå skrivarkurser. Det är enormt utvecklande, lärorikt och framför allt roligt! Till sist skall man sätta sig ner och skriva. Och att inte ge upp!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

  • Namn: Susanne Ahlenius
  • Ålder: 46
  • Bor: Värmdö
  • Familj: Man och två barn
  • Jobb: Egen företagare
  • Intressen: Skriva, läsa, titta på filmer och att vara med vänner och familjen.

-Vem är Susanne Ahlenius?

Till viss del en introvert person som gillar mitt eget sällskap. Jag är målmedveten när det kommer till mitt arbetsliv och jag vet vad jag vill och ser till att skaffa mig det. Ett livsmotto som jag lever efter är att jag inte vill dö nyfiken.

-Din sämsta respektive bästa egenskap?

Jag är impulsiv och skulle kanske ta lite tid till att tänka efter innan jag påbörjar saker. Det kan vara både en negativ och positiv egenskap. Min bästa egenskap är att jag är en doer not a talker. Jag får saker ur händerna.

-Vad är det bästa respektive sämsta med att vara en författare?

Det bästa är att få skapa sig en värld man kan göra vad man vill med. Få vara kreativ och skriva något som berör läsare. Det är en häftig känsla att jag skriver något som andra tycker om. Det sämsta är den hårda konkurrensen och bruset man måste igenom.

-Har du någon förebild?

Jag gillar kvinnor som inte tar någon skit och kör sitt eget race men samtidigt är ödmjuka och ser till att lyfta andra. Men någon direkt förebild har jag inte.

-Vem är din favoritförfattare & vilken är din favoritbok?

Jag har inte bara en favorit utan ett antal som jag gillar.

Cilla & Rolf Börjlind och deras bok Springfloden är en favorit. När det gäller utländska författare gillar jag Sharon Bolton och Nu ser du mig. Sedan är jag svag för Stephanie Meyer och Twilightsagan. Cassandra Clare och hennes serie Mortal Instruments. Och sist men inte minst Sylvia Day och hennes Crossfire serie.


-Vad inspirerade dig till att börja skriva? har du alltid skrivit?

Jag tyckte att det fanns dåligt utbud av svensk erotisk litteratur. En kväll 2009 satte jag mig i min favoritfåtölj i vardagsrummet och började skriva. Utan att veta hur egentligen men jag hade en story som drev mig framåt.

Det finns många som säger att de ville bli författare när de var små men så har det aldrig varit för mig. Men när jag började skriva på Dödlig åtrå 2010 visste jag att det var författare jag ville och skulle bli.

-Hur kom du på iden att skriva just erotiska deckare? Har det alltid varit självklart att skriva inom den genren?

Konkurrensen inom deckargenren är mördande och eftersom jag redan skrev på mina erotiska noveller var det inte långt till att blanda deckare med erotik då jag gillar att läsa deckare och skriva erotik.Om du inte hittar det du vill läsa, skriv det själv!

-Kan du berätta lite kort hur det gick till när du skrev dina böcker Dödlig åtrå och Dödligt dubbelspel? (Hur föddes iden om böckerna? Hur gick du tillväga när du skrev dem? Osv)

I november 2010 var jag i London med mina väninnor. Jag hade fått resan i 40-års present. När expresståget från Heathrow rullade in på Paddington station och jag klev ut på plattformen blev jag kär. Det finns inget annat sätt att förklara det på.

Jag blev förälskad i London. Människorna, arkitekturen och miljön. Det är en kärlekshistoria som håller i sig än idag. Jag kan säga att jag längtar dit varje dag.

Idén till Dödlig åtrå kom till mig sista kvällen när vi skulle ta en drink. Vi var rätt trötta och orkade inte gå långt. En bit från hotellet hittade vi en pub. The Victoria.

Det var som att kliva in ett annat sekel. På väggarna hängde det tavlor på Drottning Victoria, hästar, hundar och pampiga slott. Brokiga tapeter och mörka träslag med tidstypiska lampor och en storslagen bardisk. En gemytlig stämning och ett härligt sorl av samtal mellan personalen och gästerna.Det var som att gå in i en varm kram.

Vi hittade en mysig plats vid den öppna spisen och beställde Mulled Wine, som är som glögg fast godare. En härlig kväll som blev bättre av att det fanns en snygg bartender att titta på.

Jag tror att alla de här ingredienserna utgjorde en bra grund för en berättelse och ett frö till Dödlig åtrå började gro.

Att jag skulle skriva en trilogi var med i beräkningen från början då jag var fast besluten att skapa mig ett namn som författare och då måste man leverera. Men det tog inte förrän till 2014 som Dödlig åtrå kom ut. Jag började skriva på Dödligt dubbelspel i slutet på 2014 men var inte helt nöjd men till slut fick jag ihop den. Nu ska jag börja skriva på sista delen, Dödlig hämnd och den planeras att komma ut 2018.

-Kan du beskriva din boktrilogi i korta drag (för någon som inte läst den)?

Det handlar om Alice Wiklund, polis som arbetar vid Rikskriminalen i Stockholm. Hon får en chans att bistå Scotland Yard med ett utdraget fall där en seriemördare lämnar sina offer med en bisarr kärleksförklaring.

Hon hamnar i ett team som inte direkt tar emot henne med öppna armar.

Alice har en del känslomässigt bagage med sig och har svårt att släppa människor inpå livet. När hon träffar en bartender vet hon inte hur hon ska bete sig. Hon känner en stark attraktion men försöker vifta bort det men kan inte låta bli att dras till honom fast han är vresig och rent av elak.

I jakten på seriemördaren dras Alice in i en katt och råtta lek och till slut är det hon som blir den jagade.

Alice blir besatt av seriemördaren och det är en besatthet som vi får följa i del två, Dödligt dubbelspel, där hon utforskar om ondska kan gå i arv. Hon utsätter sig återigen för fara och kommer i kontakt med mördarens tvillingbror. Vem är vem?

I den avslutande delen kommer läsaren få följa med när Alice tar sig an sitt mörka förflutna när hennes syster försvinner.

-Vilka svagheter respektive styrkor ser du i dina böcker?

Ibland kan det vara svårt att balansera deckare och erotik. I Dödlig åtrå var jag lite feg när det kom till erotiken men inför tvåan skrev jag dubbelt så mycket erotik. Det var det som mina läsare ville ha och eftersom jag älskar mina läsare är jag lyhörd för vad de vill ha. Då får deckardelen stå tillbaka lite tyvärr.

-Är dina böcker baserad på egna erfarenheter eller är allting påhittat? Finns exempelvis karaktärerna på riktigt?

Det är fiction rakt igenom och med en XLportion fantasi.

När det kommer till karaktärerna har jag haft bartendern, Stewart Rimes, som jobbade på puben 2010 som förebild. Pubägaren Chris har jag lånat namnet av. Tyler Rimes, den ena huvudkaraktären har fått sina yttre drag av Alistair Appelton från tv-serien En plats på landet.

-Hur ser du på den erotiska delen i dina böcker/noveller? (Jag menar att många anser sex som något ”man inte talar högt om”, medans du skriver om det väldigt öppet i dina böcker och noveller.)

Jag älskar att skriva erotik och förhoppningsvis märks det i mina berättelser. Det där är lite märkligt för vi har inga problem med att läsa deckare med lemlästade barn och äckliga mördare men plötsligt blir vi pryda när man målar upp något som vi alla kan relatera till. Och njuta av. Jag brukar säga att man ska ta fram sin inre gudinna när man skriver erotik. Om du inte själv blir upphetsad när du skriver kan du inte förvänta dig att läsarna blir det.

-Hur går skrivandet kring sista delen i din trilogi?

Just nu går det otroligt trögt men det gör det nästan alltid när jag släppt en bok. Det är precis som om jag är dränerad på energi men jag har hela tiden berättelsen i tankarna. När Alice tröttnar på att vara inne i mitt huvud säger hon till!

-Har du funderat på att utveckla trilogin till en hel serie istället? Eller är det hundra procent säkert att det är sista boken som du skriver på/ska skriva nu?

Vid ett svagt tillfälle för några månader sedan fick jag för mig att avsluta trilogin på ett hemskt sätt men sen tänkte jag om. Jag kommer vara helt slut när jag lämnar in den sista delen men samtidigt älskar jag mina karaktärer. Mina läsare älskar Alice & Co så nu har jag tänkt om. Jag stänger inga dörrar men efter den sista delen kommer jag skriva på annat ett tag och då inom romance och renodlad erotik. Vem vet, den tredje delen kanske blir en bästsäljare så att jag måste fortsätta skriva på fler delar.

-Vad är ditt bästa tips för någon som vill skriva en bok?

Läs mycket i genren du vill skriva i. Gå kurser och sätt dig och skriv. När du har kommit en bit på väg anlita en skrivcoach och när du har ett råmanus anlita lektör.

-Aldrig mer få skriva eller aldrig mer få läsa?

Den var svår men jag säger aldrig mer få läsa för om jag skriver måste jag ju läsa ;-)

-Vad skulle du ta med dig till en öde ö? (du får inte välja ett färdmedel därifrån)

Tändstål, fiskenät, hängmatta och min älskade spikmatta.

-Om du fick träffa vem du ville, död eller levande, vem skulle du vilja träffa då?

Elvis Presley

-Om du hade tre önskningar, vad skulle du önska dig? (du får inte välja oändligt med önskningar)

Att jag och min familj får vara friska och ett antal miljoner på kontot skulle underlätta.

Likes

Comments

  • Namn: Theréze Ingmarson.
  • Ålder: Född 1976.
  • Bor: Åskloster (utanför Varberg).
  • Familj: Man och dotter, tre katter och fyra kaniner.
  • Jobb: Författare som extraknäcker som fältvaktmästare.
  • Intressen: Utevistelse i skog och mark, fotografering, familjen, våra husdjur och att dricka kaffe med något gott till.

Fotograf: Mikael Nordström

-Vem är Thereze Ingmarson?

En blivande 40-åring, som har jobbat och utbildat sig inom detaljhandel och ekonomi. Att rida, spela i rockband och leva friluftsliv har följt mig sen liten. Jag följer mitt hjärta och uppnår så många mål i livet som jag bara kan. Just nu är hus och familj det viktigaste.

-När man har läst din bok och även följt dig på instagram ett tag så får man känslan av att du är en lugn person med en nära kontakt till både djur och natur. Stämmer den bilden?

Jag trivs bäst i hemmets lugna vrå eller bland djur och natur utan större påverkan från andra människor. Partyliv och stora folksamlingar är inte riktigt min grej. Kan tro att familjen tycker att jag är lite väl folkskygg ibland. Bästa sättet att få ut mig är att locka med en tur ut i skogen.

-Din sämsta respektive bästa egenskap?

Den som är sämst för mig själv är min svaghet för sötsaker. Sämst för min omgivning är att jag gärna vill ha saker på mitt sätt. En bra egenskap är nog den att jag inte är rädd för att ge mig på nya projekt.

-Har du någon förebild? (Ex en annan författare)

En förebild är författaren Nora Roberts för hennes produktivitet och härligt avkopplande kärleksromaner.

-Vem är din favoritförfattare?

Återigen Nora Roberts för att jag gillar hennes miljöer, känslorna hon förmedlar och för att mina förväntningar uppfylls.

-Vart och vad läser du helst?

När jag väl fastnat i en bok läser jag den överallt, i soffan, sängen, vid köksbordet, skrivbordet eller i badrummet. Gärna i bilen om någon annan kör. Helst läser jag kärleksromaner.

-Vilken bok är din favoritbok?

En bok som betyder extra mycket för mig är ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson därför att den målar upp fantastiska miljöer som jag bara älskar och känslor som berör mig djupt.

-Vad läser du just nu?

Månskensstranden av Nora Roberts.

-Vad är det bästa respektive sämsta med att vara en författare?

Det bästa med författandet är att jag får utlopp för mina känslor. Det sämsta är att jag känner ett ständigt behov av att prestera (fast det gör jag jämnt, oavsett jobb).

-Jag följer ju dig på instagram och ser att du ofta lägger upp väldigt fina bilder på djur och natur. Skriver du som bäst ute i det fria eller är du mer en person som skriver inomhus och är i naturen den övriga tiden?

Naturen och djuren är min avkoppling, inspiration och ständiga längtan. Skriver gör jag bäst i en lugn och mörk vrå. Det händer att jag sätter på mig hörselskydd om grannens hund skäller mycket. Små barnafötter eller makens slammer i köket stör däremot inte.

-Om du var tvungen att välja, aldrig mer få skriva eller aldrig mer få läsa, vad hade du då valt?

Jag hade klarat mig från att skriva, sorgen efter pappa väger nästan ingenting längre. Däremot skulle nog min hjärna skrumpna ihop till en svart liten murkla om jag inte fick berika mig med andras skrivna ord.

-Kan du beskriva din bok i korta drag? (för någon som inte läst den)

”Flugfiskarens dotter” är första boken om Sophie. Hennes pappa har gått bort och hon bestämmer sig för att förverkliga hans dröm om att bygga en timmerstuga djup inne i Älvdalens skogar. Där träffar hon sommarlovsvännen Christer. Detta väcker känslor till liv samtidigt som Sophies före detta ställer till det rejält för henne.

-Är din bok baserad på egna erfarenheter eller är allting påhittat? Finns karaktärerna på riktigt?

Min ryggsäck för erfarenheter är stor och kappsäcken för fantasi och påhitt ännu större. Här finns att ta av. Karaktärer och personligheter plockar jag gärna från min omgivning och kryddar med en stor dos fantasi.

-Kan du berätta lite kortfattat om hur det gick till när din bok ’Flugfiskarens dotter’ skrevs?

Jag kom in på Skrivarakademins ettåriga skrivarlinje 2012. Utbildningen bestod av olika block (roman, gestaltning, novell, radioteater, deckare m.m) och jag utnyttjade varje block till att skriva ett kapitel till manuset som jag redan på förväg hade ett litet hum om vad det skulle handla om. När eget arbete blev aktuellt hade jag kommit en bra bit på väg och med skrivcoachen Sören Bondesons hjälp skrev jag klart mitt grundmanus under utbildningen.

-Vad inspirerade dig till att börja skriva? Har du alltid skrivit?

Det som fick mig att börja skriva var att jag längtade bort till en mer bekymmersfri tillvaro efter att min pappa dog. Jag fick lust att skriva om platsen som jag längtade efter. Ville se om jag kunde. Hade aldrig skrivit innan. Det var som sagt Skrivarakademin som gav mig verktygen 2012/2013.

-För mig så är din bok riktig mysläsning. Man vill krypa ner under en filt med en kopp te i handen och en sprakande brasa i bakgrunden. Samtidigt som vissa delar i den får en att vakna till. Vad symboliserar boken för dig?

Min första bok blev en möjlighet för mig att vända sorgen efter pappa till något fint. Fick mig att ta vara på minnen och gå vidare. När jag tänker på min bok eller tittar på bokomslaget ser jag en bok att vila sig i.

-Jag gillade din första bok väldigt mycket och är givetvis sugen på del två! Hur går det med den och när kommer man kunna få sätta tänderna i den?

”Över frusen älv”, andra boken om Sophie, kommer efter sommaren. Senast i mitten av september. Den har, till skillnad från somriga ”Flugfiskarens dotter”, ett mer vintrigt tema.

-Vad är ditt bästa tips för någon som vill påbörja en författarkarriär eller i alla fall skriva en bok?

Om du vill skriva en bok och redan kan skriva så gå en kurs i att komma igång. Träffa likasinnade och skaffa dig bollplank. Om du, som i mitt fall, vill skriva men inte vet hur man gör så gå en kurs (eller flera) om att lära sig skriva. Skrivarakademins ettåriga skrivarlinje är studiemedelsberättigad och på distans.

-Vad skulle du ta med dig till en öde ö? (du får inte välja ett färdmedel därifrån)

En yxa, ett fiskespö och en kaffepanna.

-Om du fick träffa vem du ville, död eller levande, vem skulle du vilja träffa då?

Ibland saknar jag mina tre bröder så in i bänken. Det spelar inte så stor roll vem av dem men mer tid tillsammans vore fint.

-Om du hade tre önskningar, vad skulle du önska dig? (du får inte välja oändligt med önskningar)

Att det goda vann över det onda – alltid. Att Moder Jord härdar ut för att finnas kvar för många generationer framåt. Att kunna få äta obehindrat med choklad.

Likes

Comments

  • Namn: Martin Falkman
  • Ålder: 40 år
  • Bor: i Älvsjö
  • Familj: Sambo och två barn
  • Jobb: Kommunikatör på en svensk biståndsorganisation
  • Intressen: Flipperspel, kampsport, böcker och resor

Foto: Marcus Lundstedt

Vem är Martin Falkman?

Jag är en exilskåning som jobbat med text i olika former under hela mitt liv. Nu försöker jag mig på det där med att skriva böcker, vi får se hur det går. Roligt är det, hur som helst.

Din sämsta respektive bästa egenskap?

Min absolut bästa egenskap är min livliga fantasi. Den är, tyvärr, också min sämsta egenskap. Jag blir lätt och ofta rastlös, går vilse i tankegångar, fantiserar mig bort till andra platser än där jag är.

Har du någon förebild? (Ex en annan författare)

Jag har massor av förebilder både inom och utanför skrivandets värld. Men om vi snackar skrivande måste jag nämna Stephen King. Det vore ett brott att inte nämna honom, eftersom det var hans böcker som fick mig att börja läsa.

Vart och vad läser du helst?

Allra helst läser jag i en fåtölj. Jag läser nästan bara spänningslitteratur i olika former och ibland blir det enkelspårigt och tjatigt. Jag försöker att läsa annat också... det går sådär.

Vem är din favoritförfattare?

David Peace, för hans förmåga att skriva både poetiskt, hysteriskt, spännande och i en alldeles säregen berättarstil.

Vilken bok är din favoritbok?

Jag brukar alltid säga Pestens Tid av Stephen King. Den är svårslagen.

Vad läser du just nu?

Eftersom jag aldrig lyckas hålla mig till bara en bok, så läser jag just nu två stycken. The Pale Criminal av Philip Kerr och Orten av Joakim Zander. Ja just det! Jag beställde The Kingdom av Fuminori Nakamura idag. Så ska vi säga tre böcker.



Kan du beskriva din bok i korta drag (för någon som inte läst den)?

Tunneln i slutet av ljuset är en thriller som handlar om en man som förlorat viljan att leva. Den handlar om hur han, på nätet, träffar en person som erbjuder flera miljoner kronor för att få döda honom och vad som händer därefter. Vad driver en människa till att tappa greppet? Vad är meningen med livet? Och vad gör man om man skrivit avtal med en mördare men ångrar sig?

Hur kom du fram till titeln på boken? oftast säger man ju "ljuset i slutet av tunneln".

Jag minns faktiskt inte riktigt hur jag kom på titeln. Jag vet att jag funderade rätt mycket över olika titlar, och att jag brukar bolla och leka en hel del med ord och ordföljd. Så det var förmodligen så jag snubblade över titeln. Det roliga är att jag, efter att boken skrivits, hört att det är en textrad från en Kent-låt. Jag har förvisso inget emot Kent, men det är inte därifrån jag hämtat titeln, i varje fall.

Vad symboliserar din bok för dig?

För det första hoppas jag såklart att boken är spännande, men den symboliserar det utanförskap och den ensamhet som många kan uppleva, trots att de varje dag omgärdas av andra människor. För mig är boken ett sätt att synliggöra den ensamheten, och även den psykiska ohälsa som kan följa i dess spår.

Är din bok baserad på egna erfarenheter eller är allting påhittat? Eller finns karaktärerna till viss del på riktigt?

Allting är påhittat. Däremot inspirerades jag av en artikel för kanske tio år sedan, om hur en man annonserade på nätet efter någon att äta upp. Det låter helt sinnesrubbat, men faktum är att han fick rätt mycket svar. Och åt också upp en av de som svarade...

Sedan finns det också ett kompakt mörker och mycket ångest och depression i boken. Jag har själv haft stora problem med det, genom åren, så mycket av de bitarna är tagna ur mitt eget sinne, men förstärkta och skruvade ungefär hundra varv.

Vad inspirerade dig till att börja skriva? Har du alltid skrivit?

Jag har alltid skrivit, på olika sätt. När jag var liten skrev jag små detektivhistorier, inspirerad av Femböckerna. Jag hittade en av berättelserna härom året. Det var komiskt - och helt fullsmockat med olika avståndsangivelser mellan byar i Frankrike (don't ask). I tonåren gled jag över till att skriva lätt klichéartad poesi om hjärta, smärta och ensamhet. Men sedan hände något. Jag började jobba. Och eftersom jag jobbat väldigt mycket med text, på olika sätt, så har det egna skrivandet blivit lidande. Det är faktiskt inte förrän de senaste tre, fyra åren som jag börjat skriva igen.

Vart skriver du som bäst? (Hemma ensam, på ett café, utomhus…?)

Jag kan skriva var som helst, men allra bäst skriver jag när jag är ensam och lyssnar på musik, lyckas hamna i helt rätt känsla. Känslan är svår att beskriva, men är väldigt fysisk och påtaglig. Inom sporten pratar man ofta om att hamna i "zonen", och kanske går det att likna vid det?

Vad är det bästa respektive sämsta med att vara en författare?

Hittills måste jag säga att det bästa är själva skrivandet. Och okej, när man läser något som visar att man träffat rätt hos någon. Det sämsta är väntan. Jag hatar att vänta. Först ska du vänta på respons på manus, sedan ska du vänta på redigering, därefter på att boken släpps. Det är inte min grej, det där med att vänta...

Hur går skrivandet kring din nästa bok?

Bra! Jag skriver väldigt mycket och väldigt snabbt. Faktum är att Tunneln i slutet av ljuset blev färdig för rätt länge sedan, så jag har haft tid att skriva under tiden som jag väntat på att den skulle ges ut. Innan sommaren skrev jag färdigt vad som kan kallas en spegling av den boken; läsaren får följa förloppet ur det andra perspektivet - via mannen som vill mörda. Boken heter Mannen i tunneln, även om det kanske bara är arbetstiteln. Därutöver har jag två romaner som nästan är färdigskrivna; en har jag skrivit tillsammans med en annan författare, den andra skriver jag själv. Men de två romanerna är inte skickade till förlag ännu.

Har du någonsin funderat på att skriva en bok inom en annan genre?

Javisst! Jag önskar att jag kunde skriva en riktigt schysst sci-fi-bok om rymdvarelser, rymdkrig, plasmakanoner, mörker och ångest. Jag har försökt. Och det gick riktigt, riktigt dåligt.

Vad är ditt bästa tips för någon som vill skriva en bok?

Att skriva! Skriv så att pennan (nåväl, tangentbordet) glöder! Kanske blir det något i slutändan, kanske inte. Men skriv - få ut tankarna och idéerna i skrift. När du sedan har skrivit - skriv lite till. För du är inte färdig när du tror att du är färdig.



Om du var tvungen att välja, aldrig mer få skriva eller aldrig mer få läsa, vad hade du valt?

Oj. Det är nästan omöjligt att svara på den frågan, men låt säga att jag måste få skriva - för om jag inte skriver så imploderar jag. Och! Jag skulle ju alltid kunna läsa det jag själv har skrivit, även om jag skulle bli sjukt trött på det efter ett tag...

Vad skulle du ta med dig till en öde ö? (du får inte välja ett färdmedel därifrån)

Sällskap! Men visst, det blir lite jobbigt om en av oss till slut skulle vara tvungen att äta upp den andra.

Om du fick träffa vem du ville, död eller levande, vem skulle du vilja träffa då?

Jag är skitdålig på att träffa kända personer, eftersom jag alltid drabbas av mindervärdeskomplex, vilket är rätt idiotiskt. Men jag har alltid velat träffa Peter Gabriel. Tillsammans skulle vi kunna försöka att rädda världen, det vore fint. Och så kunde han sjunga Here comes the flood för mig. Och kanske förklara alla sina sångtexter, dessutom.

Om du hade tre önskningar, vad skulle du önska dig? (du får inte välja oändligt med önskningar)

För det första vill jag utrota fattigdomen i hela världen. Det känns som en rimlig önskan. För det andra önskar jag att all idioti bland ledare, politiker och vanliga människor försvann, men det är väl tyvärr än mindre sannolikt. Hur som helst skulle de två önskningarna betyda en bra värld för mina barn att växa upp i. Den tredje önskan? Jag önskar att min bok blir utgiven utomlands. Ingen behöver ens gilla den, bara ge ut den! Se där - lite egoism för att avsluta allt.

Likes

Comments