Ännu en söndag sitter jag i bilen påväg hemåt, påväg hemifrån. Ännu en söndag slits jag ifrån min favoritperson för fem dagar hemma, innan jag äntligen kan åka hemåt igen, och spendera helst varje sekund av min helg i hans armar, i hans famn, med honom.

Det är ju sedan gammalt att jag har lite av en on/off knapp gällande mitt känsloliv. Att jag haft förmågan att välja att inte vilja känna, och då kunnat trycka på knappen och stänga av, trycka undan och inte känna. Pressat det känslofyllda ifrån mig och inte påverkats av det. Men sedan jag träffade honom har min on/off knapp försvunnit. Sedan jag träffade honom kan jag inte stänga av en enda känsla, allt jag känt tidigare, och allt jag känner nu, är konstant närvarande. Sedan han kom in i mitt liv jag har bokstavligt talat blivit inslängd i mina egna undantryckta känslor. Helt från tomma intet kommer en känslostorm oförklarliga känslor emot mig och jag sitter i en pöl och gråter hejdlöst, eller ligger och gråter stilla, eller bara sitter som ett fån och ler, bara sådär.

Är det vad kärlek gör med en? Får en att känna allt om honom, och allt som inte har med något alls att göra? Tacksam, glad över vad jag funnit, något less på dessa känslostormar som gör mig till en otroligt dramatisk och oförutsägbar person, men ändå så är det vackert, att mitt inre börjat leva igen. Att sidan jag trodde var borta för alltid, väckts till liv igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Godkväll mina sköna bönor!
Denna helgen har känts så lång men ändå gått så snabbt. I fredags jobbade jag 08.30-17.30 och gjorde inte så mycket mer än så. Igår, lördag var det betessläpp! Vilket resulterade i race och galenskaper. Alla hästägare fikade ihop och bara myste på i värmen efteråt.

Sedan spenderades hela dagen med Matilda förutom ett par timmar då jag var och gymmade. Tacomys framför skam hemma hos Matilda på kvällen. <3 så glad över henne, hon förgyller verkligen våra liv.

Idag var planen att hoppträna men givetvis så visade det sig att Prinsen var halt efter gårdagens bravader. Varken öm, svullen eller varm. Visade inget i skritten utan visade sig i traven i höger varv. Förhoppningsvis så är det bara en lätt sträckning.

Nu ska jag rensa tankarna, släppa ut lite aggressioner och dra mig ut på en långrunda.

Likes

Comments

Godmorgon!
Sitter just nu i sängen med honungsmelon och oatly framför mig. Idag ska jag åka till mitt nya jobb och fixa det sista, och som det ser ut jobbar jag min första dag imorgon.

Efter mitt mental breakdown angående prinsen här på bloggen så har vi lekt problemlösare, testat olika bettlösa alternativ och kommit fram till att problemet med högsta sannolikhet sitter i tänderna, vilket givetvis är en himla lättnad då min gamla häst är tillbaka när jag har sidepull på honom. Men ändå så får man ju hemska skuldkänslor, att ha haft bett i munnen på honom när han haft ont, och trott att han bara jävlats men egentligen haft ont. Så fort jag får mitt schema ska tandläkare bokas in och problemet lösas!

Annars då? Prinsen har hoppat på sidepull och skött sig otroligt bra, taggar till hinder på ett helt otroligt sätt och ställer upp på allt. Oavsett hur fel man kommer och hur dåliga distanserna blir så hoppar han. Behöver ingen inramning längre utan suger tag i varje bom, varje hinder. Bästa killen.

Idag väntas en uteritt i skogen där han ska få galoppera av sig tills han inte ens vill stå längre, samt ett benpass för mig på gymmet. Matilda är borta resten av veckan och helgen så vi kommer få en massa tid ihop. Hästarna släpps på sommarbete på lördag vilket ska bli såååå skönt, nu är det endast fokus på grabben och vi slipper tänka på allt som ska skötas i stall & Box. Jag ska passa på att försöka orka rensa ur våra skåp och sälja iväg sånt vi inte behöver och sådant som inte används. Ska dessutom försöka rensa lägenheten på skit. Nuså, gumman e på g!

Likes

Comments

Hur vet man vad som är rätt? Hur länge ska man känna en känsla innan man rider ut den?
Det är så förbannat svårt att stå i tankarna om att behålla eller göra sig av med sin häst. Min lilla fina som stått vid min sida i ett och ett halvt år. Han som alltid funnits där. Som ställt upp i vått och torrt. Genom blod, svett och tårar. Han som ena dagen orsakade mig en blodig lever och gjorde så jag inte kunde gå på tre veckor, och som dagen efter tuggade i mitt hår och gav mig all sin kärlek. Han som fått mig att känna euforisk lycka och som fått mig att vilja slita av mig allt hår i ren frustration.. Nu står jag här än en gång och vet inte hur jag ska rida ur stormen.
Är det rätt av mig att behålla en häst jag uppenbarligen inte klarar av längre? När allt allt allt vi gör är att bråka, när alla ridpass avslutas i frustration och irritation. Vi verkar ha nått den punkt där våra vägar borde skiljas åt. Nått dit vi kan nå tillsammans tills vi inte passar ihop längre. Han behöver en lugn hand, någon som väntar ut honom, lugnar ned och börjar om. Jag är rena motsatsen. Allt jag gör blir fel, och jag vet ju. Jag vet att jag gör fel, men ändå gör jag så. Men jag kan inte göra rätt.
Grejen är ju dock den att jag vet att jag kan. Att VI kan. För vi kunde förut. Vi har varit som handen i handsken, en perfect match. Vi har balanserat upp varandras svagheter och höjt varandras styrkor. Vi har hjälpt varandra. Tagit oss igenom de värsta perioderna, tagit oss framåt med hjälp av tilliten och kärleken till varandra. Och i dagsläget så är allt vi gör att bryta ned varandra. Jobba ifrån. Emot. Åt fel håll. Han är arg, jag är arg. Det har blivit en ond cirkel.
Jag vill inte tro på att vi växt isär. Jag vill vill vill inte. Att han är för svår för mig, att jag inte är duktig nog. För jag vet ju, innerst inne, att jag är den som tagit honom dit han är idag. Att jag, med min ridning, min kunskap, har gjort hela jobbet själv. Givetvis med viss hjälp från marken, men uppifrån, så är det jag som coachat och lärt och jobbat.
Så allt i detta som gör mig mest ledsen är det faktum att jag inte skulle klara av honom. Min fina prins<3

Gillar denna bilden av någon anledning. Med spetsade öron, huvet upp i luften, jag i lättsits, och bild tagen i fel steg. Men han är så fin. Jag är så kär.

Likes

Comments

Ibland blir jag bara så himla ledsen. Bara från ingenstans. Som ett slag i magen, ett sådant slag i mellangärdet som gör att man tappat luften i ett par sekunder. Ett sånt slag fick jag nu ikväll. Igen. Tredje kvällen i rad efter några dagars uppehåll. När ångesten kommer och knackar på dörren. Och man öppnar upp. Vill inte låta sin gamla vän stå där utanför. Den tränger sig in. Djupt djupt in, enda in i själen, och tar allt. Biter tag i varje cell i kroppen, sliter sönder allt fint man försöker tänka på, river upp alla gamla sår. Och får en att önska om ett avslut.

Hon är tillbaka igen. Min gamla, nära, vän. Jag kallar den hon. Ångesten. Hon beter sig som om hon vore en del av mig. Jag tror tillochmed att hon är en del av mig. Att hon äger en del. Att viss del av mig tillhör henne. En del jag aldrig kan få tillbaka. Och att hon kan, när hon än känner för det, helt utan min tillåtelse eller mitt medgivande, ta sin del av mig. Sin tårtbit. Och bita tag. Dra mig in. Nästla sig in i varje ven, varje cell, varje neutron. Så att jag ska veta att jag tillhör henne. Så att jag inte ska tro att jag minsann klarar av att stå på egna ben. Så jag inte ska tro att jag kan leva utan henne. För så fort hon förstår att jag klarar mig, att jag fan i mig kan må bra ändå, så kommer hon tillbaka. Greppar tag i mig, tar sig in och får mig att dunsa ner på botten igen. Och återigen, återigen är jag bottenskrapet. Än en gång.

Likes

Comments

Åh, blir så stolt över mig själv! Knatade idag in på gymmet alldeles ensam efter jobbet. Och genomförde ett helt axelpass utformat av bästa Sandra, alldeles ensam <3. Nej men på riktigt är så stolt över att jag klarade av att gå in där själv utan att få rikspanik. Körde övningarna hon hade sagt åt mig att göra och det kändes faktiskt bra. Träningsvärk deluxe imorgon skulle jag gissa på!

Nu hoppas jag bara på att hinna få ryggen fixad i helgen så jag slipper ha ont och känna mig så handikappad. De e så fan inte härligt för fem öre med ett snett bäcken kan jag lova.

Åkte iväg till stallet efter gymmet och fixade i ordning allt och gosade med min prins innan jag åkte hem för att käka. Kyckling och ugnsgratinerade morötter, gott säger ni! Ja det hade nog varit det om man inte blev så äcklad av kött när man själv tillagar det. Har sååånt problem med att äta det verkligen? Usch!

Nu ska jag käka kvällsmackor och sedan krypa ner under täcket och sova till klockan 02.40, Gud så trött jag är.

Hämtade ut lite nya skor idag, hihi

Likes

Comments

Godkväll!
Sitter just nu med ansiktsmask, kollar på senaste avsnittet av bonusfamiljen och målar naglarna. Mys deluxe?
Idag har jag öppnar butiken som vanligt och sedan bar det av till gymmet där jag mötte upp Sandra!! Är fortfarande i chock över mitt beslut att börja gå dit, men är otroligt peppad faktiskt. Sandra tyckte dock att 'mjukstarta' är helt onödigt och slängde ut mig på att göra squats med 20 kg det första hon gjorde, och höll sedan alla maskiner från 20-45 kg, ahapp... varför inte? Haha. Efteråt så skjutsade jag Sandra till jobbet och stannade där och hängde en timme. Så trååkigt att vi jobbar så olika skift jämt.
Sedan bar det iväg till stallet! Mockade, packade Hö och donade innan jag gick ner till hagen oxh pussade på min favoritpojke <3 Han har tappat två skor iomed flytten så mer än promenader görs inte för tillfället, och tyvärr kommer han inte få nya skor förrän på måndag. Men så får det vara! Kanske är bra att han får landa i sitt nya hem innan vi fortsätter där vi slutade också.
Nu ska jag tvätta av ansiktsmasken och krypa ner under täcket, godnatt!

Likes

Comments

Godmorgon alla fina! Guuud vilken busy week jag haft. I måndags var jag ledig, hur skönt med en oplanerat ledig måndag egentligen? Därav jobbade jag endast fyra dagar den här veckan men är ändå lika död.
Under den gångna veckan har jag hunnit köpa gymkort (!!!) hur sjukt? Är fascinerad av mig själv, jag klarar liksom inte ens av att hantera en hantel, trots att man har en far som levt som tyngdlyftare? Men den genen fick man nog inte. Men som tur är så har jag Sandra som tagit mig under sina vingar och ska lära upp mig.

Annars så har jag varit iväg till Uppsala och letat under varje sten efter ett par bra löparskor och varit på Ikea och köpt sminkbord. Har spenderat en jäkla massa timmar i stallet och haft två magiskt bra träningar. Med hjälp av vår nya medryttare samt Merres hjälp genom analyser av filmer så vet vi nu hur vi ska jobba vidare för att stärka det svaga hos både honom, och oss tillsammans. Min pärla!!
Utöver magiska träningar så har jag packat ihop alla våra grejer för idag flyttar vi till ett nytt stall. Ungefär 7 minuter ifrån min lägenhet. Så mycket bättre för min egen del!

Mina höga händer är där för att hjälpa honom upp i korrekt arbetsform, han tippar gärna ner och krullar ihop sig när det blir jobbigt och då finns min höga hand där som ett stöd och en påminnelse till varför han ska höja sig. Har inte alls mycket i handen men det hjälper honom, därav kör vi på så just nu tills han orkar mer.

Från markträningen i torsdags så vi fokuserade på distanser, språngkurva och att han skulle få tänka själv utan mig som hjälp.

Likes

Comments

Hej hörni!
Har haft en så härlig dag idag! Det var sååå lugnt på jobbet idag och allt på listan var klart redan kockan kvart i tio, inte ofta det händer kan jag lova.
Efteråt åkte jag iväg till stallet och tog först en promenad i skogen för att sedan rida ett dressyrpass på Prinsen. Han var SÅ jäkla fin idag. Vi galopperade på volten i en lugn ren galopp. Jag blir så stolt över oss. Honom och mig. Somnar med ett leende på läpparna ikväll.

Likes

Comments

Godmorgon? Goddag? Hej?
Vaknade vid 00 inatt och trodde jag skulle kliva upp, insåg efter ett tag att jag hade hela tre timmar kvar att sova, då blir man lycklig mina vänner.
Larmet ringde i vanlig ordning klockan 02.40 första gången och snoozningen pågick i en halvtimme i vanlig ordning. Stackars min roomie?? Hade blivit galen! Men tar mig inte upp så what to do. Dagens första kaffe halsades 04.20 och sedan dess har jag levt på koffeinet. Satt på min favoritblandade lista i butiken och har bara rullat fram med låttexter som rullat på läpparna, feeling.

Stockholm har förvandlats till ett vinterland. Vitt på marken, minusgrader som biter i kinderna och snön som blåser på tvären. Fyfan, rent ut sagt. För tre dagar sedan var det vårväder med 10 plus.... vad vore livet med allt för mycket sol, liksom.

Idag ska jag iväg efter jobbet och kolla på ett nytt stall, spännande!

Likes

Comments