Idag var det birthday party igen. Lillbrorsan som inte är så liten längre, fyller hela 12 år idag. Kusiner, mormor och morfar, farmor och farfar kom och firade Max. Det vart pizza till mat och tårta sen, gott var det.

Dagen har varit någorlunda bra, lugnt på lektionerna, dock väldigt trött. Hemma sen vart det plugg igen innan kalaset och sen efter. Avslutar kvällen framför tv:en. Har inte så mycket att säga idag märker jag. Väldigt trött så orden kommer inte riktigt fram. Hoppas ni haft en bra dag i alla fall så syns vi mon med lite pasteller.

Likes

Comments

Hej på er! Idag är min lilla älskling 3år, vad tiden går snabbt. Känns som det var igår som vi hämtade hem henne. Har blivit en sån som säger herregud vad tiden går snabbt åt allt. Dagen har också gått snabbt för den delen, som vanligt. Först på dagen var det dans, sen firade vi min morbror som fyller år idag och nu på kvällen har jag bara pluggat. Imorgon börjar sista skolveckan innan sportlovet, yey! Har ni några roliga planer inför lovet? Själv har jag inga planer än, får se om det blir något roligt.

Likes

Comments

Hello! Då var lördagen nästan över, sorgligt men sant. Det har då varit en bra lördag i alla fall. Vaknade redan vid 07.00, ovanligt. Det var ganska skönt dock. Solen lyste och det kändes som en riktig vår dag. Finns det något bättre än att vakna och man ser att solen lyser. Sen vart det ett litet tränings pass och på eftermiddagen kupolen. Nu på kvällen kollade jag lite på mello men vet inte riktigt vad jag tycker. Det levererar inte lika bra som det gjort förut. Efter mello vart det två nya avsnitt på Greys Anatomy. På 13 säsongen och älskar det fortfarande lika mycket som tidigare.

Likes

Comments

Ciao! Haft en bra kväll? Min har då varit bra. En kompis kom hit och vi har kollat på film och pratat. Så skönt att bara kunna prata ut med någon ibland. Sen har inte så mycket hänt, bara varit en sån där bra fredag kväll.
Imon händervinte heller så mycket. Blir kanske en tur till kupolen med mamma men vi får se.

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag mår. Jag vet inte hur jag känner. Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill.

Jag ville/orkade inte gå upp ur sängen eller gå till skolan under 1 helt år. Att vakna och känna att man inte riktigt vill leva. Jag kunde ligga och gråta i timmar.

Jag vet att jag inte är ensam om att känna/ känt så här, det är tyvärr väldigt många. Om jag jämför hur jag mådde är det långt ifrån hur jag läst att andra mådde. Men vilken nivå det än är utav depression, stress, mobbning, panikattacker och ångest är alla nivåer hemska. Ingen ska behöva känna så här.

När jag skulle börja lekis/förskoleklass flyttade vi. Jag fick börja på ett nytt ställe med nya kompisar, där jag bara kände igen en person. Det är många år sen nu, så minnet är inte på topp. Jag minns att det gick ganska bra men jag ville tillbaks till mina gamla kompisar, dom som jag kände bra och hade roligt med. Hela första klass sen kommer jag ihåg att jag tyckte var hemsk. Jag kände mig fortfarande inte helt trygg med dom "nya" kompisarna. Jag var tjejen som alltid vart vald sist och när vi lekte häst som vi gjorde fick jag alltid springa sist i ledet och fick alltid vara hästen utan ägare eller den som städade i stallet. Jag minns att jag nästan grät varje dag efter skolan. Efter 1:an vart det bättre och det var bra i flera år fram till 6:an.

Höst terminen var ganska bra i 6:an men när det kom till vårterminen var det rent ut sagt ett helvete. Det hela började när jag had skrivit att jag längtade till 7:an och att träffa nya kompisar, mina kompisar tog det helt fel. Dom trodde att jag ville byta ut dom mot andra kompisar, som att jag inte ville ha att göra med dom längre. I sakta tempo började dom frysa ut mig mer och mer. Jag förstod inte varför. Vi som länge hade pratat om 7:an, nya kompisar och att vi aldrig skulle släppa varandra och nu var jag inte ens en del utav "gänget". Nationella proven började och jag var inte ett dugg nervös. När alla prov förutom det muntliga i matte var avklarade, då började nästa grej. Jag minns det som det var igår. Jag satt i ett litet rum med 4 andra tjejer och min matte lärare, det började bra men sen kunde jag inte ens säga vad 2x6 var. Jag kände hur mina ben började skaka och sen hela jag, mina ögon var alldeles fyllda av tårar, jag försökte hålla tillbaka dom. Min kompis som satt till höger om mig och frågade mig " är du okej Moa?" och höll om mig. Hennes ord ekar fortfarande tydligt i mitt huvud. Min lärare frågade om jag ville fortsätta eller göra det någon annan dag men jag fortsatte för att jag är inte den personen som ger upp i första tag. Efter det började jag stressa ännu mer och fick ångest över det mesta.

Sen var jag sjuk ganska mycket, hemma med feber till och från. Det vart flera besök till sjukhuset. Det tog hårt eftersom jag missade allt mer i skolan som ledde till ännu mera stress. Det vart allt värre med kompisar och dom började ljuga väldigt mycket men sanningen kom fram. Sanningen slog hårt.

Under sommarlovet började jag så småningom att prata med några utav kompisarna som frusit ut mig. Om jag frågar några utav dem idag så vet dom inte ens varför dom gjorde som dom gjorde. I alla fall jag gjorde jag inget under det sommarlovet, satt mesta dels hemma med ett fake smile när jag träffade andra. Jag stängde ut känslor, allt och alla.

Sen när det var dax för 7:an trodde jag att det skulle bli bra. Jag började en ny skola, bytte skola redan efter två dagar då jag inte trivdes. Den nya skolan var mycket bättre om jag gillade verkligen allt där. Jag vart jätte bra kompis igen med en som då frusit ut mig i 6:an. Allt kändes väldigt bra. Efter några veckor började det igen, det jag har försökt lägga bakom mig. Jag var sjuk mycket igen och missade ännu mer utav skolan eftersom kraven höjdes i 7:an. Stressen vart värre än någonsin. Jag fick panik varje gång det var prov eller redovisning. Flera gånger när jag gick till bussen slutade det med att jag sprang hem gråtande och kunde inte andas. Sen ljög en person. Det gjorde så ont. Jag visste sanningen och hon stod där och ljög rakt framför ögonen på mig. Vi hade alltid berättat och pratat om nästan allt och trodde att hon var den enda som verkligen skulle berätta sanningen för mig.

I skolan vart jag allt mera blyg och tyst fast jag egentligen är jätte pratglad. Det är något som jag jobbar väldigt hårt med fortfarande idag. Jag hade ingen riktig kompis som jag kunde lita på och kände mig rätt ensam. Jag gick (vart tvingad) och pratade med någon som kunde hjälpa mig men hatade det, jag ville inte prata med någon. Det enda som hjälpte var mina föräldrar och musik. Mitt intresse för musiken har alltid varit stor men nu kunde jag se ett djup i den. Idag vet jag inte vad jag hade gjort utan musiken. Jag lyssnade på musik till skolan, på lektionerna och sen från när jag kom hem tills jag gick och la mig. När jag lyssnade på musik var det som allt försvann och det var så skönt att bara kunna släppa allt. Jag skulle säga att det sen vart bättre och bättre på slutet av vårterminen.

Jag hade länge gömt hur jag kände och hade alltid satt på det där fake smilet, det var ett sett att "skydda" mig själv från allt. Men när jag så småningom började släppa allt slog det hårt. Allt som jag känt och hänt insåg jag då under sommarlovet och början av 8:an. Jag grät otroligt mycket och frågade mig hela tiden varför?! Det gjorde så ont. Allt kom ikapp mig. Jag ställde mig själv frågor som det inte ens finns svar på. Jag kände mig helt borta i flera veckor. Jag visste inte hur jag mådde. Jag visste inte hur jag känner. Jag visste inte vem jag var eller vad jag ville.

Det slog hårt. Detta är en kort beskrivning av senaste åren. Det är väldigt svårt att skriva ner allt om hur jag kände och hur det var så jag valde ut vissa saker. Allt slog hårt och jag påverkas fortfarande hårt utav det och jobbar fortfarande med allt idag men det blir bara bättre och bättre

Du som känner eller har känt så här, du är inte ensam!

Likes

Comments

Min kärlek till denna är då obeskrivlig. Tänk lite längre fram till våren, hur perfekt är i denna då? Älskar alla rose detaljer. Denna kommer ni se mer utav.

Likes

Comments