Header

Jag har kommit fram till att det är väldigt dyrt att ha häst, haha fast det är ganska försåtligt.

Tänkte dra ihop lite skojs som jag tycker e såhär ganska normalt när man har häst. Så kan börja med att ovanstående är några utav mina favoriter att ha i stallet. Det dyraste med att ha häst är det man lägger ner på extrasaker, såsom schabrak, grimmor, pannband och massa annat. Sadlar, träns osv är startpriset kan man säga haha, sedan betalar med det fasta priset varje månad, vilket kan vara foder, stallplats, el till hagar osv. Så det som är så typisk för hästmänniskor är att pengarna alltid flyger iväg och man har ingen aning om vad an spenderat dom på, man kommer aldrig i tid, man blir alltid kvar längre i stallet än vad man tänkt och man har inget annat i tankarna än vad man ska lägga upp för resten av dagen.

kram på er :-)

Likes

Comments

Jag är inte önskad.

Jag är inte saknad.

Jag är inte älskad.

Jag är glömd.

Men jag är jag. Ingen annan är jag förutom jag. Jag älskar inte mig själv men jag lever med det. Glömt det man glömt, en dag kommer man på vad det var.

Likes

Comments

Okej, så det finns alltså tre killar i mitt huvud just nu...

Den ena känt sedan länge,lång och larvig, fin uppbyggnad, halvt brunhårig och knasig. Mycket speciell och står mig nära.Han gör mig knäsvag.

Den andra känt sedan ifjol, någon centimeter längre än mig, mogen och lite stel, brunt hår och vill mysa. Mycket trevlig och får mig vilja lyssna på honom i evigheter.

Den tredje också känt sedan ifjol, lite längre än mig, sjukt söt och rolig, brun/blond, härlig humor och han får mig känna mig speciell. Han bryr sig.


Jag har väl aldrig riktigt förstått mig på det här med killar. Men jag vet att dom betyder något extra när dom ligger i mina tankar dag ut och dag in. Inga namn nämnda såklart, men jag önskar att jag kanske inte var ensam om att tänka på dem. Kanske att de tänkte på mig lite då och då. Nu vet jag ju att nr:3 förmodligen gör det då vi skriver med varandra 24/7 osv men men.

De flesta av mina vänner är killar, och jag har många av mina tjejkompisar som stör sig på det. Men nu e det såhär att jag tycker mer om att vara med killar än med tjejer, och varför det kanske man frågar sig. Jo för att man slipper allt onödigt skvaller, inget drama och inga småbråk osv. Såklart älskar jag tjejkompisarna jag har!! men det är lättare med killar.

Sen har jag fått frågan tusen gånger om det inte är konstigt att umgås med sitt ex? Och mitt svar är nej. Självklart inte!! Han är mig bästa vän och vårt förflutna e liksom borta nu.

Vad tycker ni?

Kram och godnatt.

Likes

Comments

Idag mår jag inte bra, inta bra alls. Man kan tro allt i livet kommer lösa sig men så är det inte. Det mesta kommer gå vägen för alla, men det finns inte en ända människa som lever sitt liv utan ett ända litet problem. Och jag vaknade upp i morse, kände mig snurrig och täppt. Som vanligt är det bara att se förbi dessa små saker och kliva upp. Men hela morgonen gick jag runt och kände ett obehag, som om något inte riktigt stämde.

Igår hade jag en konstig men behövlig konversation med min bästa kompis Alexander. Jag känner mig tom, väldigt tom faktiskt. Mitt huvud skriker och allt i det väsnas medan omvärlden är tyst och stilla.

Många säger att jag har det bra, att jag lever bra osv. Men nej det gör jag inte, man säger alltid att man inte ska döma någon men ändå gör man det. Om jag hade det bra skulle jag vara bra, jag skulle vara lycklig. Och många av de som jag känner säger att de inte kommer ihåg sist det var lycklig och såklart säger jag att jag inte häller minns det, men alltså joo!? jag minns det som om det var igår hallå!?. Det är han, allt har alltid varit han och det kommer förmodligen fortsätta vara han. Varje sekund som jag spenderar med honom gör mig glad. Och jag är leds på att försöka, låssas och tro på sånt som inte e sant eller nödvändigt. Alltså jag har det inte bra, jag mår inte bra, och jag försöker inte tro annat.

Och igår kände jag hur allt hopp inom mig bara flöt iväg. Jag är ingen, ingen är mig. Andrahandsvalet i allas fickor. Jag är den som alltid sitter här och bara väntar på att någon ska höra av sig, bara prata eller vill vara med mig. Ingen förstår hur otroligt glad jag blir av minsta lilla sms eller signal. För mig är vänner allt. Jag gör allt för dem och kommer alltid sätta dem först. Men just nu bär jag runt på så många stenar och vet inte riktigt hur länge jag orkar bära runt på dem. Jag räcker inte till och jag är inte nog. Jag vill verkligen hjälpa alla, men jag har inte den styrkan.

Jag vet inte hur många av mina vänner där ute som lägger märke till alla hintar min kropp försöker visa fast jag gör allt för att tryck tillbaka dem. Hela min själ skriker, och den skriker högt. Varje cell i min kropp vill ge upp men min själ och mitt hjärta vill fortsätta kämpa. Jag ger inte upp men min kropp och mitt sinne har, och just nu gör min kropp allt för att bevisa det. Jag skakar otroligt mycket, jag blir lätt uppretad och jag stammar till och från. Mitt huvud hänger inte med och allt jag gör uppfattas svårt. Jag rycker till och ryser otroligt mycket, jag blir förvirrad och försöker krama om alla och säga fina saker. Att krama om andra är för min egen skull, jag letar efter ett lugn i det. Jag är alltid på spänn och får många stressattacker. Jag är allmänt stressad och gör allt för att inte få panikattacker.

Jag finner det helt enkelt svårt att slappna av. Jag måste förstå att jag inte kan hjälpa alla och att jag inte räcker till, att jag inte behöver göra allt för att andra ska må bra. Just nu har jag ingen sömn och inte häller tid att andas. Det är sällan jag får känna mig lugn. Mitt lugn är i famnen på mina bästa vänner Elias och Alexander.

Allt jag vill göra just nu är att bara skruva ner volymen, glömma alla röster och all smärta. Bara få höja den lugna musiken i mina hörlurar och sova.


Kram och godnatt.

Likes

Comments

Jag känner att jag äntligen börjat få koll på livet igen och det känns as bra! Det är så mycket som har hänt på sista tiden så vet inte riktigt vart jag ska börja.

Om vi tar det här med skolan så har det blivit lite bättre. Jag är inte den person som pluggar jätte mycket så att sitta på rasterna med kompisarna som alltid pluggar är lite jobbigt. Men övrigt känns det jätte bra, Jag har världens finaste kompisar i klassen.

Självaste gänget som jag brukar vara med, vi har kommit närmare varandra om det är möjligt och vi har träffats ofta nu de senaste veckorna. VI har ätit ute några gånger, haft sleepovers och en massa mer. Sedan har det bara varit jag och killarna i gänget några gånger också.

Utanför skolan har jag vart ensam ganska mycket och inte haft så mycket att göra. Ibland är det väldigt skönt men det känns som att jag måste tappa så mycket tid med mina vänner och familj för att försöka hitta mig själv. Jag får alldeles för mycket tid till att tänka, och för lite tid för att bara vara. Dock har jag kommit igång med träningen igen vilket känns som en stor lättnad och trygghet.

Jag har även träffat en jätte gullig kille som jag verkligen tycker är speciell. Han är jätte snäll och trevlig. Man får väl se.

Kram på er!

Likes

Comments

Just nu, precis just nu önskar jag att han kunde förlåta. Men varför skulle han...

Det jag har gjort är oförlåtligt, och som vanligt inser man sina misstag efteråt. Man inser inte riktigt vad man har fören man förlorar det. Jag är en svag människa, jag har inte mycket att stå på även om det kanske inte ser ut så. Och alldeles för länge har lyssnat på vad alla andra sagt. Det må låta som att jag skyller allt på andra, och att jag gör allt för att få förlåtelse. Men jag vet vad jag gjort och det måste jag acceptera. Jag vet själv inte vad som är rätt eller fel så jag har litat på alla andra. Nu efteråt inser jag att jag måste börja lita på mina egna instinkter och tro på vad jag själv tycker är rätt och fel, inte låta andra styra genom mig och göra allt intrasslat.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade kvar några känslor för Alexander, och jag är trött på att ljuga. Han är det mest underbara person jag vet och han gör allt för att alla andra ska må bra, han har en fin själ och ett hjärta av guld. Om jag kunde och visste hur skulle jag säga så mycket till honom om vad jag verkligen känner. En del av mig hoppas fortfarande medan resten skriker att jag måste ge upp. Men sanningen är det att mitt hjärta smälter varje gång jag ser honom, hör honom eller rör vid honom. Jag önskar bara jag kunde berätta.... Men jag vill inte förlora vår vänskap så just nu är det bästa att bara flyta med, vilket jag är bra på haha. Min mamma sa något hon även sagt till mina systrar när dom var i min ålder.

"Mister en, tusen åter. Tar du än, tusen gråter"

Det må vara sant, men hur jag än gör så går han inte att glömma. Om det är hans vackra leende eller hans otroligt omfamnande ögon, kanske är det hans varma personlighet eller den mysiga fina rösten. Oavsett vad det nu än är så vet jag, att från och med den stunden jag såg han för första gången så kommer jag alltid älska han oavsett vad, om det är som bästa vän mer eller mindre. Det är ganska självklart att jag låter som en besatt tonåring som vill ha tag i det första man ser, men aldrig har jag mått så bra som jag mår när jag får vara med han. Världen runtomkring mig försvinner och det är bara vi där och då. Det känns underbart!

Om han bara visste... Jag är så hemskt ledsen för hur elak jag vart under tiden tillsammans med han. Istället för att berömma det bra så tar jag bara upp det negativa och allt som blir fel. Istället för att tala om och visa hur mycket han betyder för mig klankar jag ner på de små felen som kommer i vägen. Det Alex borde fått veta är att jag älskar han oavsett vad, att jag litar på han till 110% och att jag alltid sätt upp till han, att jag beundrar hans sätt att vara, att jag alltid varit tacksam för allt han gjort även om det blivit fel. Framför allt att jag alltid bara velat hans bästa, även om jag försökt på helt fel sätt!

Så mitt misstag är att jag litat för mycket på andras åsikter och andras förhållande istället för att ta vara på mitt eget och hålla det hårt intill hjärtat. Nu får jag ta mina egna konsekvenser och jag kommer aldrig förlåta mig själv för det jag gjort, för jag har förlorat det jag älskar mest av allt här i livet. Min vardag kommer aldrig bli detsamma igen.Kram på er!!

Likes

Comments