Header

Hur många kuddar sover du med?

En stor & minst två små

Din senaste nerladdade app?

Viaplay

Favoritblomma?

Tulpaner

Vilka böcker läser du just nu?

Massa skolböcker om omvårdnad osv....

Har du tatueringar?

Jag har fyra stycken, en text på insidan av överarmen, en tillsammans med mamma på under armen, en fjäder på sidan av revbenen (??) & en text på revbenet.

Choklad eller vanilj?

Vanilj

Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?

Ja är feg för att ta första steget.

Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?

Mamma

Vad var det senaste du åt?

Pasta & skinksås

Vad köpte du senast?

Tejp


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag vill börja med att säga att jag gör inte detta för att få andra att tycka synd om mig eller liknande, utan jag skriver det här mest för min egen skull men också för att jag tycker att det är så viktigt att prata om och att jag kanske kan hjälpa någon med de som jag har lärt mig. Jag kommer inte gå in på vad som ligger bakom det ”dåliga”, dom som borde veta vet redan, men jag kan säga att det ligger flera faktorer bakom. Jag kommer inte att skriva allt utan vissa tankar, händelser och känslor håller jag för mig själv.

Många kanske tänker att mina problem är ”små” jämfört med vad det skulle kunna vara, och ja det kanske de är men för mig blev/är det något som påverkar min vardag. Om du kommer att störa dig på det här eller kommer komma med elaka kommentarer så snälla sluta läs redan nu...

Har du ingenting snäll att säga så säg de inte!

Tack till alla som varit en del av mig det här året! Ni är bäst

.

Mitt år började bra, jag visste att jag i år skulle flytta hemifrån, ta student och allt vad de innebär, jag skulle ta beslutet om jag skulle plugga eller om jag skulle jobba. Det var så mycket roligt som jag hade framför mig och så mycket som jag såg framemot. Vardagen rullade på som vanligt, jag jobbade i Järvsöbacken, gick i skolan osv. Hade alldeles för många tankar i huvudet om framtiden och vad det innebär för just mig. Jag kommer ihåg att redan i början av året var trött jämt, jag var på sjukhuset och gjorde tester men det visade inget. Men nu i efterhand har jag kommit fram till att det var för att jag tänkte alldeles för mycket, psyket orkade inte riktigt med. I skolan började vi planera allt som hade med studenten att göra, vilket utspringningslåt vi skulle ha, hur vi skulle springa, champagnefrukosten och allt sånt, balklänning och studentklänning, Vi firade hundradagars! Jag köpte inredning, jag gick utbildning till skidlärare och jag färgade håret för första gången. Jag flyttade hemifrån även fast det inte var planen just då men så blev det och jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så kul att få inreda och få ha tankar och idéer om hur man ville ha det så man skulle trivas allra bäst.

Men sen i slutet på mars början på april blev den stora förändringen, jag bor hemma, jag gör det jag ska i skolan och vardagen rullar på. Men det finns några saker som gjorde att min vardag blev så mycket svårare än vad den var innan. Något som egentligen var ”litet” blev något väldigt stort, jag levde med daglig ångest och jag började fundera ännu mer och nu var det inte längre bara om framtiden utan även tankar som, om jag räckte till, vad det var som jag hela tiden gjorde fel, varför hade jag satt mig själv i den här situationen. Jag var så arg på mig, så arg att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kommer ihåg att jag tillslut började skriva dagbok (jag kan tyvärr inte skriva något ur den...) och det som jag skrev allra mest var ”jag har förstört mitt liv”… kommer ihåg att den tanken gick på repeat i mitt huvud dag in och dag ut. Jag märkte ganska så snabbt att det här med att skriva dagbok faktiskt hjälpte, för då slapp jag ha alla tankar i huvudet.

Sedan kom kvällen då jag för första gången fick en panikattack, just då visste jag inte vad det var som hände eller varför de hände. Mamma låg bredvid mig och jag kunde inte slappna av, kunde inte ligga still, visste inte vad jag skulle göra för att få stopp på de men en sak visst jag skulle hjälpa… så mamma gjorde de jag sa (och var de var tänker jag inte gå in på) och jag kunde plötsligt slappna av och andas som vanligt igen. Efter den gången så fortsatte panikattackerna komma, det kunde vissa gånger räcka med att jag tänkte på ”fel” saker eller så var det något som jag såg eller läste som satte igång de. Jag visste inte hur jag skulle få stopp på det och jag var livrädd för att få dom, att inte kunna kontrollera kroppen, att ha så ont överallt för att man spänner sig så mycket, kippa efter andan för att man inte kan slappna av. Det som oftast fick stopp på dom var att någon höll om mig, andades med mig och dom gånger som jag var själv fick det gå över av sig själv. Dom gånger som jag var själv fick jag oftast ringa någon i panik som kunde komma och hjälpa mig.

Det blev så ”illa” att mamma sa till mig att om jag inte skärpte mig nu så var sista utvägen att hon skulle bli tvungen att lägga in mig på sjukhus… jag hade då fått en ”djup depression”. Jag kommer själv inte ihåg speciellt mycket av den tiden mer än det att jag låg instängd på mitt rum och bara låg där, jag sov rätt så mycket och sedan åkte jag sjukt mycket bil för att det var då som jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Anledningen till att jag åkte så mycket bil var för att jag inte ville åka hem, för där tänkte jag så mycket och kunde på något konstigt viss inte slappna av. Antingen så åkte jag bara runt eller så åkte jag till mina ställen och bara stod där, ibland somnade jag i bilen för att jag var så slut i hela kroppen, jag grät jämt och ibland så märkte jag inte ens av det själv för att det var så vanligt. Jag kommer inte ihåg hur jag tog mig till skolan eller om jag ens var i skolan jag minns inte, jag åt ingenting. Pappa kom hem en dag med choklad och den lyckades jag faktiskt att äta upp. Under ca fyra veckor hade jag gått ner åtta kilo och tappat ca tio centimeter i midjan och innan jag började gå upp i vikt igen hade jag gått ned nästan tio kilo. När jag insåg det så blev jag så arg på mig själv för att jag hade gjort såhär mot min kropp, jag blev äcklad av min egen kropp för att jag kunde se så många ben som jag inte hade sett tidigare. Det som var så hemskt var när andra började se de, dom frågade inte längre hur jag mådde utan sa bara ”men gud vad smal du har blivit”. Det syns väldigt tydligt på bilder från studentresan, balen och studenten. Ni kanske inte ser de men jag gör… När jag väl började få i mig mat igen så märkte jag att kroppen orkade mer, jag blev gladare och klarade av mer.

Tiden då jag mådde som sämst kommer jag ihåg ett sms som jag skickade till mamma, ”mamma hjälp mig jag orkar inte må såhär längre”.

Mammas/pappas historia

Det var ett ”rent helvete” att leva med någon som man älskar och se den må så dåligt och att inte kan göra något åt det. Att hela tiden gå runt och oro sig och tänkte på hur Moa skulle kunna må bättre. VI försökte att finnas där och stötta för att hon skulle kunna se framåt. Hela familjen blev påverkad… Att se sin dotter må dåligt och bara bli mindre och mindre gjorde att vi inte kunde leva som ”vanligt”. Allt kretsade kring Moa och hennes mående.

Lillasysters historia

Jag säger som mamma och pappa! Att det var ett ”rent helvete” att se sin förebild må så fruktansvärt dåligt. Att se den man älskar av hela sitt hjärta gråta varje dag, inte äta något och bara ligga i ett mörkt rum var inte det roligaste! Så fort hon kom innan för dörren satt hon sig på golvet och grät. Ett tag ville hon inte vara hemma för då tänkte hon för mycket och det gjorde mig så orolig för man visste aldrig hur länge hon skulle vara borta! Men ett tag ville hon bara vara hemma för att det var för jobbigt att se andra folk och att dom skulle se henne må så dåligt för det syndes på henne! Det var en lättnad men ändå inte! För då visste jag att hon inte mådde bra när hon var i skolan eller om familjen åkte någon stans! Så det blev en lite dubbel moral. Och jag vart så irriterad för att hon mådde så himla dåligt. Ibland grät jag med henne och det kändes som om det hjälpte på ett sätt!

Men jag kommer ihåg en dag så väl. Det var i ungefär mitten av sommarn, Moa låg i sängen och jag, mamma och pappa åkte å handlade. Mamma ser att Moa har stängt av ”hitta mina vänner” (och det gör hon bara när hon vill vara själv!) hon får panik och ringer henne. Inget svar! Jag ringer. Inget svar! Tillslut stod jag nästan och grät inne på Coop för jag fick panik och visste inte vart hon va eller vad hon gjorde. Tillslut fick vi tag i henne och bad henne komma hem, när vi hade varit hemma en stund så kom hon. Hon la sig i soffan ute på altanen under en filt och började gråta. Jag gick dit och gav henne en STOR kram och sa ”jag älskar dig! Du är bäst och kan ta dig igenom det här! Men nästa gång vi ringer så ska du svara” Efter den dagen svarade hon alltid när man ringde eller på sms vart hon än va!

Nu kan hon ha sina up and done’s lite då och då men det är ingenting som gör mig orolig längre för jag vet varför och jag vet att hon har lärt sig att kontrollera dem!

....

Det tog ett tag innan jag tog så kallad ”professionell hjälp”, jag fick höra de väldigt ofta att det var de jag behövde men jag tycker nu i efterhand att det kanske inte bara var jag som behövde de utan också de som sa det till mig… Mamma sa en dag att ”Moa nu kan inte jag hjälpa dig längre, vi behöver hjälp. Så imorgon ringer jag och fixar en tid åt dig”, sagt och gjort så var jag och pratade med någon samma vecka. Jag gick och pratade varje vecka i slutet av gymnasietiden och jag tror faktiskt att det hjälpte mig, att få prata med någon utomstående var så skönt, jag kunde säga exakt det som jag tänkte utan att hen inte ens visste vem eller vad jag egentligen pratade om. Ett tips som jag fick av min kusin var att sätt en tid då jag får bryta ihop, då fick jag tänka på allt det där. Så det försökte jag mig på och det var också något som funkade bra.

Studenten kom, jag åkte till Magaluf och hade så himla kul där! Är så glad över att jag åkte för jag behövde verkligen den veckan borta från allt här hemma. Balen och studentveckan, det var de roligaste jag gjort, umgicks bara med folk som jag trivdes med och vi hade så himla kul varje dag den veckan. Och jag mådde bra! Sedan under sommaren gick det fram och tillbaka, ångest, panikattacker. Jag slutade med nästan alla sociala medier då jag upptäckte att det var dom som orsakade mest ångest och vet ni från en mobilberoende så var det bland de bästa jag gjort! Jag slappa massa krav som t.ex. att jag måste hålla reda på allt, vara med överallt, gilla allt osv. Och det bästa av allt jag tog beslutet att åka till USA, var där i två veckor och kunde bara tänka på mig själv, fick mysa med mitt kusinbarn och umgås med min kusin (som har varit till stor hjälp med sina erfarenheter och sitt stöd). Mitt kusinbarn som inte ens är ett år gammal och gav mig så mycket styrka igenom allt det här, jag tänkte till slut att bara jag håller ihop tills jag får träffa henne så kommer allt bli bra och vet ni det blev bra! Det är inte bara hon som har hjälpt mig jag har MAMMA, pappa, och lilla syster, hade inte alls klarat detta utan er så mycket som ni har offrat och så många gånger som ni har ställt upp för mig. Alla kusiner osv, och jag har såna otroligt bra vänner som står ut med mig och NI vet vilka ni är så era namn behöver jag inte nämna, TACK!

Idag mår jag bra, jag får fortfarande dom där tankarna om jag räcker till osv och jag är fortfarande arg på mig själv men jag har lärt mig hur jag ska hantera det, panikattackerna och ångesten, till stor del i alla fall. Jag dricker inte speciellt mycket alkohol och en av den stora anledningen är för att då har jag inte full kontroll på när panikattackerna kommer och hur jag ska bli av med dom. Ångesten kommer och går men samma där jag har lärt mig vad jag ska göra och vad jag inte ska göra för att minska den, men ibland så finns den där och man måste tillåta sig själv att må dåligt och att vara svag. Bryt ihop och kom igen som min pappa säger, och det stämmer för att det måste ut innan man kan vara stark igen. Tips och tricks som jag har fått med mig, dom är ganska simpla men det behöver inte alltid vara så krångligt Titta på roliga serier och filmer, lägg ifrån dig mobilen, umgås med folk som får dig att skratta, vissa dagar funkar inte de utan då vill jag bara lägga mig under täcket och stanna där, då gör jag de. Sen var inte rädd för att ta "professionell hjälp och att lyssna på sin egen kropp är så viktigt, du känner den allra bäst!

// Moa Oscarsson

Likes

Comments

Idag har jag hunnit med en sväng på stan för att kolla lite julklappar osv, så himla roligt att handla julklappar tycker jag speciellt till dom som man tycker om. Sen har jag hunnit handlat lite, varit på skolan, städat & nu även duschat. Så nu är jag redo för en helg med ännu mer shopping eftersom att det är black weekend & en hel del mat. Ha en bra helg!

Likes

Comments

Tog tåget tillbaka till Gävle nu ikväll efter mer än en vecka hemma i Ljusdal & jag är så glad över att jag städade innan jag åkte för det finns inget bättre än att komma hem till nystädat. Har inte hunnit gjort något speciellt mer än att ätit, kollat på Greys & på Wahlgrens värld sen jag kom hem. & nu ligger jag i sängen och ska alldeles strax släcka överallt & sova. Imorgon har jag först sovmorgon och sen ska jag iväg till skolan på eftermiddagen då jag har ett sista seminarium för den här kursen. Efter det ska jag iväg till faster & farbror på middag eftersom att mamma, pappa & Emma kommer ner hit i helgen vilket ska bli jättemysigt!

Godnatt & sovgott, hoppas ni haft en bra dag!

Likes

Comments

Vaknade rätt så tidigt idag så ingen direkt sovmorgon idag, gjorde mig frukost på säng & kollade något avsnitt av Greys anatomy. Är helt fast i den serien igen.... Ligger fortfarande kvar i sängen, har inte ens tagit mig till soffan, men har iaf gjort klart alla uppgifter osv som ska göras så när är det bara att börja plugga som en tok till tentan nästa vecka. Är riktigt nervös inför den faktiskt, men det ska nog gå bra. 

Ha en bra dag!

Likes

Comments

Det är något som jag inte har berättat... jag och mamma var här och fixade hela helgen, var på Ikea, Jysk osv så nu är det mysigt här! & allting känns så bra, tog verkligen rätt beslut att flytta hit.

Idag är det torsdag och det ser jag som en städ dag, tycker det är så skönt att ha det rent och fint till helgen. Så har hunnit med det och även pluggat det sista! Och jag kan efter imorgon säga att jag är klar med första kursen, det känns så bra!

Några bilder från lägenhet! Är riktigt nöjd

Likes

Comments

Sedan sist har jag hunnit med en pizzakväll & spelkväll och så har jag även försökt (äntligen) att fixa till hemma så det blir lite mer hemtrevligt.

Sedan blev det en väldigt händelserik lördagkväll men rätt så bra ändå. Söndag blev det först en stund i sängen och sen åkte jag ner till Gävle. Var i Gävle måndag, åkte hem och sen nu idag tillbaka igen... det blir mycket fram och tillbaka men det går bra ändå!

Likes

Comments

Skolan går bra det är bara väldigt mycket nu i början, man ska hinna få tag i allt, kunna planera och lära sig allt nytt... men man kommer nog in i det.

Nästan hela dagen igår så hade jag sprängande huvudvärk och var väldigt trött. Och morse vaknade jag med halsont, ont överallt och feber... så har legat ner bäddad hela dagen och kollat på Jon Olsson (måste kolla ikapp 4 månader), har också försökt läst lite så jag inte hamnar efter. Tanken var att jag skulle åka till Gävle redan ikväll men stannar hemma och hoppas på att må bättre imorgon så jag kan åka då istället. Godnatt...

Likes

Comments

Fredag: Började med att vara på en föreläsning i två timmar och sedan gick jag ner på stan där jag mötte upp Fanny, vi kollade lite i affärer innan jag tog tåget hem. På kvällen var jag och Veronica iväg och spelade spel osv. Riktigt mysigt var det.
Lördag: Tog tåget till Bollnäs för att klippa mig hos Sabina, om ni inte har gått till henne tidigare gör det! Blir alltid lika nöjd efter att jag har varit hos henne! På kvällen sen så åkte jag till hennan där det var festligheter. Hade även då en riktigt bra kväll!
Söndag: Har sovit mest hela dagen... var ut en sväng nu på kvällen men är super trött så somnar när som helst.

Godnatt....

Likes

Comments

Nouw Magazine