View tracker

Som rubriken lyder är vi hemma igen efter tre intensiva veckor. Vi har haft det jättebra på vår resa och vi har vuxit som personer och klarat av allt i vått och torrt.

Flyget blev ju som sagt försenat ca 1 1/2 timme så när vi kom till Arlanda hade vi lite tight om tid till tåget. Därför var vi de personer som alla stör sig på i flyget. Vi va de som ställde oss upp innan planet ens hade stannat, vi småsprang och aktade oss inte för andra så några kollisioner blev det under vägen. MEN det viktigaste var att vi hann med expresståget till Stockholm eftersom vi hade ytterligare en tågtid till att passa. När vi äntligen satt på tåget kunde vi äta en ''stadig'' lunch som bestod av en banan och en halvliter kaffe var...

Men nu sitter vi hemma i vardagsrummet och har det svårt att skiljas åt. Efter att ha levt tre veckor ihop blir det svårt att vänja sig utan någon bredvid sig i sängen, en person som är väckarklocka och vårat extremt bra teamwork.

Denna resa är ett minne för livet.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Undrar ni kanske varför vi inte bloggade igår?
svaret är att igår pajade vårt internet så vi kunde helt enkelt inte.
Igår va även våra sista timmar i Wien, vår sista praktik dag och vår sista sömn i lägenheten. Idag ringde klockan 03:30 då vi hade beställt en taxi till flygplatsen för att äntligen få komma hem. Vi känner att vår resan har varit över förväntan trots lite hinder på vägen. Vi är sjukt nöjda och ångrar oss inte! Hoppas andra också tar chansen och upplever det vi fått uppleva.

Nu sitter vi här på flygplatsen med gratis WiFi men inget flygplan. Planet blev försenat en timme så nu dödar vi tid och längtar ännu mer hem. Vi satt på planet som planerat men när tiden var kommen och planet skulle starta så kom meddelandet att något var fel och vi blev tvingade att byta plan.

Likes

Comments

View tracker

Två dagar kvar.

Idag har jag, Anna, fått följa med på ett litet äventyr. Istället för att städa och göra rent i butiken fick jag följa med Ewald på Ebosco att handla snittblommor, krukväxter och lite olika band. Vi åkte till ett industriområde lite utanför Wien city, det fanns flera olika grossister att välja på då blommorna kom från olika länder. Vi valde den grossist där majoriteten av blommorna var odlade i Wien för att få det så färskt och hållbart som möjligt. Det var det minsta stället att handla färska blommor på i Wien, men enligt mig var det stort, så jag undrar hur de stora ställena ser ut... När vi var tillbaka i butiken fick jag börja med att snitta blommor, göra färdigt en juldekoration jag påbörjade i fredags och sen var det dags för lunch med Moa.

Sen på eftermiddagen har jag fått dekorera julgranar med ''stearin-tårtor'' som Moa påbörjade för några veckor sedan. Det är inget typiskt julpyssel man håller på med på Ebosco utan dom försöker verkligen göra något speciellt och nytt, vilket är jätteroligt. Och under tiden jag har pysslat har Ewald påmint mig att jag måste dricka mycket vatten så jag inte blir uttorkad eftersom jag är förkyld. Han sa att han tjatade för att han bryr sig om sina medarbetare. Så underbara människor det finns här i världen!

Nu sitter Moa och jag och dricker te och äter chokladtryffel för att försöka kurera oss. Och btw så har vi lagat vår sista måltid i detta kök vilket känns väldigt bra, det blev pasta carbonara!

Likes

Comments

Trots att Anna är sjuk och ligger och snorar fem centimeter ifrån mig i sängen så har vi fått en bra sömn. Dock botade inte sömnen Anna så idag har hon varit hemma och vilat för att försöka orka gå till praktiken i morgon. Så idag har jag, Moa, gått till praktiken helt ensam, men Anna mötte upp mig på lunchen så vi åt tillsammans.

På Zweigstelle har de börjat "julpynta" vilket innebär att hänga upp gosedjursfiskar i fönstret. En liten annorlunda dekorering enligt oss. Om vi inte redan har berättat detta så är Zweigstelle en betydligt större butik än Ebosco. I butiken är det tio stycken som jobbar inklusive en chef. Vi skulle säga att Zweigstelle inte bara är en blomsterbutik utan även en presentbutik med lite smått och gott. Det finns doftljus, vanliga ljus, ljus som är dekorerade som bl.a. Napoleon, olika teer osv.

Idag har jag fått snitta blommor, vattna i butiken, diska vaser och gjort massor av dekorationer. Jag var lite nyfiken på vart dekorationerna skulle så jag frågade men svaret jag fick var: Ärligt talat vet jag inte vart dem ska, jag bara gör likadant som exemplet. Så det verkar vara en som bestämmer och alla andra blir bara tillsagda att göra si eller så. Det var ju dock kul att få förbereda alla dekorationer för det var väldigt många men man vill ju gärna veta vad man gör dem till. Eller så är min tanke i alla fall.

Nedräkningen för hemfärden minskar och idag är det endast 3 dagar kvar. Så idag har vi köpt ost och kex för att fira att vi snart ska hem.

Likes

Comments

Idag är det Österrikes nationaldag, vilket betyder stängda butiker och ledighet. Vi handlade på oss mat i fredags så vi skulle överleva denna helg utan svält. Idag har vi inte gjort så mycket förutom att ta ut sovmorgonen, äta frukost långsamt, gå en promenad i det fina vädret och köpa kaffe, laga mat samt avsluta dagen där vi började den, i sängen. Promenaden idag blev kort ungefär en timme bara för både jag och Anna har ont i huvudet och är sega. Dock har Anna lite sämre immunförsvar än mig så hon går och snyter sig var femte minut, tar huvudvärkstabletter lite då och då och bara sprider bacillerna vidare här i hemmet, jag får snart börja gå med skyddsmask för att inte bli mer smittad..

Under vår promenad hittade vi en återvinningsstation vilket betyder att vi har gjort oss kvitt med sorteringen. Vi finns inte längre med i brottsregistret för dåligsortering. Panta mera, vi måste panta mera.... Anna hittade även en våg mitt på gatan som man var tvungen att betala pengar i om man ville väga sig, vilket Anna ville. Hon ville alltså få ett bevis på om hennes hälsa var bra, hon ville helt enkelt se om hon gått upp i vikt efter två hela veckor med mig och mitt fika beroende. Resultatet är hemligt.

Nu ska jag sätta på en bra film till Anna, göra lite te och sen ska vi bara vila för i morgon är det praktik igen men snart är vi hemma. Nu har vi börjat räkna neråt och väntar på hemfärds dagen, vi saknar vårt riktiga hem.


Likes

Comments

Besöket på Hofburg slutade med att vi hamnade mitt i en marknad med massa godsaker. Det blev helt enkelt en bättre dag än förväntat. Vår plan idag var att ta höger istället för vänster vid trafikljuset så vi fick upptäcka en annan del av Wien. Moa hade fixat en karta som vi skulle gå efter för att komma till Hofburg men när vi gått i tio minuter visste vi inte vart vi va på kartan eller om vi ens höll den åt rätt håll, så det slutade med att vi promenerade på utifrån vårt lokalsinne.

Vi vet inte om det är någon speciell dag idag här i Österrike eftersom vi hamnade mitt i en marknad och någon slags ''utställning'' för militären. Det höll i massa aktiviteter, bla klättervägg, åka linbana, gå in i en militärhelikopter och se utrustning i en militärambulans och mitt i smeten hamnade vi... Vi hade en liten blandad känsla av obehag och respekt när militärerna stod i givakt med gevär i händerna mitt bland folkmassan, så det kändes inte rätt att ta kort på det.

Minimarknaden va däremot ett stort plus, allt som såldes var ätbart och såg gott ut, så man kunde inte riktigt bestämma sig för vad man ville ha. Om Moa hade fått bestämma skulle vi haft någonting ifrån varje stånd eftersom hennes teori går ut på att handla massa sötsaker där och skippa alla måltider på dygnet. Medans min teori handlar om att äta mat först och lite godis efter det. Så det blev en kompromiss, vi köpte en gigantisk chokladkringla så båda blev nöjda.

Den gigantiska chokladkringlan åt vi inte upp när vi köpte den utan den gick vi och bar på i flera timmar tills vi hade ätit ordentlig mat, eftersom Anna tycker det är bättre att äta mat innan fika. Så med kringlan dinglandes i en påse i handen gick vi mot en restaurang för att få i oss något. Efter 30 minuters promenad kom vi till restaurangen och skulle gå in men då var dörren låst.. restaurangen var stängd. Då var det bara att vända på klacken och gå hem, kringlan ligger fortfarande oäten i påsen och väntar på oss men vi ska promt äta mat innan fikat. När vi äntligen kom hem googlade vi på öppettider på restauranger och gick endast 10 minuter härifrån för att möta vår föda, pizzan. Nu ligger vi här i sängen alldeles propp mätta efter pizzan och kunde inte riktigt njuta fullt ut av kringlan vi tidigare köpt under dagen. Nu ligger både pizzan och kringlan i våra magar och vi är extremt mätta men det blev en bra kompromiss. Båda är nöjda över dagens äventyr.

Likes

Comments

Idag har vi insett att vi är som plus eller minus, svart eller vitt och som sött eller salt. Det tog ett tag att lista ut men nu vet vi. Såhär är det, vissa människor som är varandras motsatts fungerar bäst ihop och fyller ut varandras tomrum. Det är precis så Anna och jag jobbar.

Idag var det strålande solsken och blå himmel vilket var underbart men bara för att det är sol ute behöver man inte gå precis mitt i solskenet och svettas sönder med vinterjackan utan man kan även gå på skuggsidan. Vår promenad till tunnelbanan såg ut som så att Anna gick på trottoaren med solsken och värmde sig medan jag gick på skuggsidan och tyckte det var alldeles lagom varmt.

Tror även att vi löst problemet med vår temperatur i lägenheten idag, vi får det ju aldrig lagom tempererat här inne, eftersom vi är som plus och minus.. Så idag när "plus eller minus tanken" slog oss talade vi ut med varandra. Då kom sanningen fram. När Anna går upp först på morgonen höjer hon värmen för hon tycker det är kallt. Men när Anna inte ser så sänker jag värmen för att det är som en bastu här inne. Inte så konstigt att vi aldrig lyckas få lagom varmt här inne.

Sist men inte minst tycker jag att vi fikar alldeles för lite medan Anna varje kväll tycker att hennes mage är alldeles svullen och att vi behöver träna. Asså det finns caféer vart man än vänder sig, cupcakes, mini munkar, nybakade bullar, allt ni kan tänka er. Vart man än går så luktar det nybakat, himmelriket. Men som sagt träning eller fika??

Vi är alltså som plus och minus men tillsammans fungerar vi perfekt, vi väger upp varandra.

Idag har vi åkt till ett sjuktstort shoppingcenter. Vi överdriver inte om vi säger att det var minst 200 butiker i shoppingcentret, vi gick inte in i alla men vi gick förbi varenda en. Summering av dagen, den har varit mysig och bra med mycket promenad.

Likes

Comments

Ni vet att det existerar en hel det trafikljus i den här staden. Vi passerar flera stycken varje dag och inte en enda gång har vi lyckats hinna över övergångstället när det lyser grönt. Det är det enda vi strävar efter på morgonen, att hinna över medan det är grönt men vi hinner aldrig. Vi har även hört att gå mot rött ljus ger också skyhöga summor i böter, vilket gör att vi ännu mer strävar efter att komma över på grönt. Någon dag kommer vi att lyckas med "mission impossible", vet inte när men vi ger aldrig upp.

Ebosco är en liten mysig butik med tre floriser och en praktikant, inte nån av oss. Det viktigaste för dem är att butiken ska vara personligt, att vi ska få uppleva och se så mycket som möjligt av Wien och deras arbeten och att vara nytänkande och kreativa. Ewald som äger butiken tycker att det är viktigt att florsiterna som jobbar där har lika mycket betydelse, tex bara för att man är praktikant ska man inte bara få ta hand om disken utan man ska få testa på allt och utvecklas. Då förstår ni att vi trivs här, vi får ut maximalt av vistelsen och har det hur trevligt som helst ihop.

Vi vill bara meddela att internet på andra sidan jorden inte fungerar som det ska, vilket betyder inga bilder idag. Återkommer i morgon.​

Julpynt i butiken

Likes

Comments

Bytet har skett, nu är Moa på Zweigstelle och jag på Ebosco. Det är lite blandade känslor över det men det är ju som sagt inte många dagar kvar nu... För om en endaste vecka har vi packat ner alla våra saker, städat ur lägenheten och spenderar de sista få timmarna här i Wien innan hemfärd. Det känns lite overkligt att tänka så, tiden kommer bara rinna iväg och plötsligt är vi där.

Eftersom det är våran första dag på de ''nya'' praktikplatserna har vi inte jättemycket att berätta om. Så därför tänkte vi göra ett inlägg om det i morgon då vi fått en känsla för butiken och personalen.

Ha en trevlig kväll allesammans! ​

Likes

Comments

Tänk er att ni sitter på ett tåg som ni inte har en aning om vart det är på väg, norr, söder, öster eller väster. Tänk er att ni har köpt en tågbiljett men ni vet inte om ni köpt rätt biljett till just det tåget ni befinner er på. Tänk er att ni ska byta tåg efter ett tag men ni vet inte hur länge det där "ett tag" är. Visst låter det spännande? Exakt en sådan morgon har vi haft.

Vi skulle ta oss Langenlouis tidigt på morgonen. När vi tagit oss till tågstationen skulle vi lista ut vart vi skulle, vilket tåg vi skulle åka med och hur vi fick tag på tågbiljetter. Vi fick en smärre chock när priset på biljetterna dök upp på skärmen, 30 euro. Dessa 30 euro ruinerade oss. Vi hade inte en tanke på att det skulle kosta så mycket. Hela dagen gick vi och var oroliga att vi inte skulle ta oss hem, eftersom denna biljett var inte den enda vi skulle köpa. Men vi kom både dit och hem med lite hjälp på vägen. Vi fick fråga personer på om vi var rätt och hur vi skulle ta oss vidare, denna hjälp var även svår att få tag i eftersom varenda kotte här tydligen inte kan engelska.. Vi fick även försöka växla lite pengar med andra passagerare på tåget för att kunna köpa biljetter eftersom biljettautomaterna endast tar jämna pengar, vilket suger.

När vi väl var framme på skolan kändes allt bra, vi satte oss i några fåtöljer och väntade på att en lärare skulle hämta upp oss. Under tiden vi satt där gick ett antal elever förbi oss och hälsade glatt på tyska, det gjorde oss på bra humör att alla var så vänliga. Redovisningen vi höll för en klass på cirka 20st var bland det roligaste vi gjort. Hemma är man alltid orolig över bedömningen och andras åsikter osv men idag var det bara kul. Vi fick mycket frågor från "publiken" och allt flöt på toppen. Det är alltid lättare att redovisa något när det blir som en dialog istället för en monolog. Vi höll alltså en redovisning om Sverige, våra traditioner och såklart om Himmelstalundsgymnasiet.

Vi fick också vara med på en florist lektion och göra en physalis bukett vilket var roligt. Målet med den lektionen var att träna på trådning och floratejpning. I den klassen förstaårsfloristerna gick var majoriteten killar, tror de var 6 st, och tjejerna 4 st vilket var roligt att se. Vi har lagt märke till det på Zweigstelle, där det jobbar fler killar än tjejer, här är inte floristyrket dominerat av tjejer som i Sverige.

När vi var tillbaka på tunnelbanan kunde vi pusta ut då vi redan fixat biljetter till den färden. Vi blev glatt överraskade när en tjej kom fram till oss och frågade om vi var svenskar, helt underbart att höra ett språk vi kan. Och inte nog med att hon var från Sverige, hon kom från Linköping... Världen är liten ibland. Anledningen till att hon kom fram till oss var att vi såg väldigt svenska ut tydligen, vi undrar om det berodde på vårat ljusa hår och blå ögon, plus att vi hade en fjällräven väska.

​Ett försök att läsa av kartan i Langenlois

1. Skolan Gartenbau Schule. 2. Inne i skolan

Vandrar runt i skolträdgården

Uppe i ett utkikstorn.

Physalisbuketten

Likes

Comments