View tracker

Självklart var PAD en självklarhet för mig att besöka nu när vi är här på semester. Jag, Jenny, Tovali, Måns och Anton gick dit och den här gången blev det tyvärr ingen promenad men vi gick och hälsade på alla hundarna och var där i ungefär en timme. Nästan alla hundarna som fanns förra året var borta vilket var riktigt bra men tyvärr var några kvar och det gör riktigt ont i mitt hundhjärta att hunden som varit där i 6 år fortfarande är kvar. Sen blev det också ett besök hos alla katterna och de små söta kattungarna!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår var Jennys födelsedag och på vilket bättre sätt kan man fira än på San chocolate (precis som förra året). San chocolate än en typisk spansk resturang/café och ett helt underbart brunch ställe. Vi åt brunch som för mig bestod av tazón de yogur, fruta y cereales, tostado con tomate y aquacate y colacao. Mums

Åh vad det är mycket känslor. Blir tårögd bara av att skriva detta. Efter brunchen gick killarna tillbaka till hotellet och vi tjejer begav oss mot skolan. Bästa colegio sueco, bästa SSCDS. Vi vandrade förbi ingången till Tovis, hästrondellen, ferian och tillslut Dia. Det kändes som att vi hade haft sovmorgon och nu skulle på lektion. Tillsist stod vi där, framför skolan tittandes genom grinden och steg in i en byggnad fullt av människor vi inte kände och nya lärare som vi aldrig träffat. Självklart fanns det fortfarande några kvar från förra året men det var inte samma. Jag kände mig osynlig, som om att jag hade en osynlighetsmantel. Jag kände mig som en främling i mitt eget hem om det går ihop. Hur som helst var det helt fantastiskt att träffa de lärarna som fortfarande var kvar, Desirée, Cedric, Katharina, Silvia och Birgitta. Jag längtade faktiskt till att bara få gå på en av deras lektioner. Kattan pratade om hotellets (våra) kackerlackor och att vi inte ska döda dom då de förökar sig då, om att vi var en fantastisk klass och Cedric om matten och fysiken som jag faktiskt saknar. Jag saknar att sitta i Celcius och inte förstå ett skit.

Jag är fylld av känslor som jag inte förstår. Jag saknar allt. Jag är ledsen samtidigt som jag är glad, lycklig samtidigt som jag känner mig förstörd, helt tom inombords samtidigt som jag känner mig fylld med kärlek. Jag har saknat det här stället så oroligt mycket och fick jag välja skulle jag flytta tillbaka!!

Efter skolan åkte vi till Miramar där vi shoppade ett bra tag (några timmar hehe). Vi träffade även GH som vi var med hela kvällen. Tillbaka på hotellet gjorde vi oss iordning för att gå ut och äta och fira Jennys 17 års-dag. För min del blev det den otroligt goda lasagnen som finns här i Spanien och sedan blev det en drink på Ginbaren. Som vanligt tog jag och Tovali vår älskade alkoholfria mojito som bara är helt fantastisk.

Vi träffade Alicia och Amanda påväg hem och sa hejdå till Amanda som skulle åka tillbaka till Sverige och sedan gick vi till hotellet på vår balkong. Dock var vi alla, speciellt jag, så trött att vi knappt gjorde något och somnade ganska snabbt.

Ännu en dag har gått här i Funkan och för varje minut som går ångrar jag mig att jag inte stannade ett år till. Men men jag är så tacksam att jag fått ett år i det här fantastiska landet med dessa fantastiska människor. Kärlek till er

Likes

Comments

View tracker

Hej igen! Gårdagen för oss var ganska seg. Vi var alla sjukt trött vilket gjorde att vi sov länge. När vi hade vaknat gick vi till marknaden på ferian och kollade lite men ingen av oss hittade något. Sedan promenerade vi till Miramar som tyvärr var stängt pågrund av röddag. Dock var restaurangerna öppna så vi fick äta de efterlängtade hamburgare på TGB!!

Efter tog jag och Tovali en lång promenad bort mot castillo och kände på havet och satt och pratade en lång stund om livet. Efter köpte vi alla mat på mr noodles och satt och myste på balkongen.

Något som jag har saknat med Spanien är definitivt spanskan och spanjorerna. Alla är så otroligt mysiga och jag bara älskar kindpussar!! Mys x1000

Likes

Comments

Jag är tillbaka! I Funkan, mitt andra hem! Bland platser jag än gång bott och bland människor som jag en gång bott bredvid! Jag är tillbaka och det känns så otroligt bra!

Imorse åkte vi till Arlanda vid 05:30 för att träffa Jenny, Josse och Frida på terminal 2. Anton, Måns, Tovali och jag blev skjutsade av mamma ner och man kan verkligen säga att vi alla var trötta. Vi flög till Düsseldorf där vi mellanlandade och sedan vidare till Malaga och då kom att känslorna och minnena tillbaka. Att gå på flygplatsen, åka tåget mot Funkan och se el corte ingles och Ferian. Ärligt talat kunde jag inte hålla mig från tårar. När vi klev upp från stationen kändes det som att tiden stått still. Vi var tillbaka på en plats vi aldrig lämnat. Det första vi gör är att se Henrik och Erik! <3

Sedan köpte vi frukost, checkade in på PYR och gick och åt på Conrados. Vi sminkade oss och gjorde och iordning för halloween utgång (tråkigt nog var vi inte utklädd) och för att träffa alla gamla och nya gäststudenter. Det var helt underbart! Alicia, Frida, Alice, Emily, Philippe, Hampus ja alla var där för en helt underbar kväll! Jag fick även prata med så många nya gäststudenter och en sak som är säkert är att de verkligen gjorde min vecka här! Så otroligt många kom fram till mig och frågade om jag var Moa Nääs och sa att de läst min blogg! De visste allt om mig ahah. Det var så otroligt roligt att höra och det värmde verkligen! Vi träffade även två killar från förra året som hjälpte oss ner på London och sen gick vi självklart ner dit på London för dans. Det var inte förrän klockan 04:50 som vi kom tillbaka till hotellet för att sova och vila efter vår långa dag!

Jag kan verkligen säga att det är så skönt att vara tillbaka men det drar upp så otroligt mycket minnen att jag vill bara gråta. Jag vill också bo här igen!!! Det är nästan så jag inte kommer åka tillbaka till Suecia!

Jag har tänkt att försöka blogga den här veckan och sedan göra mitt lilla avslut och verkligen säga hejdå till bloggen. Men ni ska veta att det är så otroligt roligt att blogga så det är svårt att sluta!

Puss puss

Ledsen för dålig kvalitet på bilderna

Likes

Comments

Min sista dag i Funkan spenderades med min värdfamilj, Tovali och Jenny. I månader har vi åkt förbi ett hotell som heter Hotel Holiday World när vi tagit tåget mot Malaga. Hotellet ligger i Benalmádena och har ett stort vattenland och otrolig fin utsikt över havet. Till min stora förvåning ville min värdfamilj ta med oss dit för en dag med bad och mys. Det var exakt vad den var, bra väder, sol, bad, UNO spelande och prat om framtiden och mitt år med värdfamiljen. Förmiddagen spenderades mest med mina tjejer men på eftermiddagen var jag mycket med min värdfamilj. Vi badade, Noah som kastade vatten, prat om skolan med madre och sedan taktik snack inom UNO.

När vi skulle åka hem tog madre ner taket på bilen så vi fick njuta en sista gång av solens värme i Spanien. När vi kom hem och hade lämnat av Tovis följde Jenny med mig in då vi insåg att vi inte skulle träffa varandras värdfamiljer mer eftersom vi skulle ta olika flygplan hem pågrund av strejken med SAS. När Jenny kramade om min värdmamma fick jag en stor klump i magen och jag var så nära till gråten. Efter följde jag med henne hem för att säga ett sista hejdå till hennes familj vilket var riktigt sorgligt men tyvärr var jag tvungen.

Som önskat från min sida lagade jag, madre och Altana middagen tillsammans då jag ville göra något tillsammans som siste kväll men också för att jag ville lära mig laga tortilla de patata vilket vi gjorde. Jag fick lära mig hennes lilla hemlighet i den enkla maträtten och innan den skulle serveras gick jag upp för att packa klart.. Istället för att ta planet 12:20 skulle jag ta det 07:30 istället. Pågrund av stress för att hinna in till Funkan och säga hejdå till tjejerna hann madre knappt sätta sig till bords innan jag skulle gå. Dock var jag tvungen att vänta på att hon skulle springa och hämta en sak. Tillbaka kom hon med ett paket och då började jag gråta. Mina värdsystrar insåg då att de inte skulle träffa mig något mer eftersom jag antagligen skulle komma hem när de hade gått och lagt sig så hela familjen samlades i köket med tårar rinnande ner från allas kinder (till och med padres) och vi kramades en sista gång. Sedan möte jag Jenny och för en sista gång gick vi in till Funkan tillsammans. Vi mötte tjejerna på piren där de redan hade suttit i en halv timme. Vi pratade minnen, skrattade åt internskämt så som Harry Bird, och trät åt det faktum åt att vi skulle splittras. Efter att ha suttit och kollat upp bland stjärnorna och bestämt oss att månen ska bli det som håller oss nära varandra så gick vi in mot stranden för att ta ett sista hejdå som grupp i Spanien. Själv hade jag väldigt svårt att inse att det faktiskt var slutet och att när jag sedan skulle gå därifrån skulle mitt år vara över men trots det kunde jag int gråta. Vi sa hejdå, kramades och sedan gick jag och Jenny mot Pacos. Jag tror att det var den absolut tystaste stunden jag och Jenny haft tillsammans och antagligen gick vi båda och tänkte på de 1000 tankarna vi hade i huvudet. Det som faktiskt fick oss att prata var det faktum att Cedric sprang förbi oss klockan 1 på natten utan tröja, i full fart och det ända han hann säga var hej hej och sedan var han redan 10 meter bort igen. Hah gud så vi skrattade.

När vi kom hem ville jag ta ett snabbt hejdå av Jenny och inte göra det till en stor grej eftersom jag visste att vi skulle träffas och hålla kontakten men efter att hon sagt att det jobbiga kommer bli är att vi faktiskt har träffat varandra nästan varje dag i 10 månader och att vi nu inte kommer ses på länge. Hon har verkligen blivit min syster!

Efter att ha sovit 2 timmar under natten var jag uppe och skrev ett brev till min värdfamilj. Efter kaos med packningen då allt inte fick plats, jag glömde saker, förseningar till flygplatsen, övervikt på väskorna, ett bagage som inte fick checkas in, fast i säkerhetskontrollen och lite mer kom jag äntligen på planet mot Stockholm. När jag landade insåg jag att jag rest tillsammans med GH och Hanna. Hanna och jag stod och väntade tillsammans och båda bara grät och grät och grät. Vi gick ut till våra familjer och kramades en sista gång och sedan var allt över. Mitt år, mitt äventyr och mitt liv i Spanien. Självklart var det otroligt roligt att träffa min familj och hund och det faktum att Sofia, Elin och Elin ordande en överraskningspicknik gjorde allt bättre men någonting inom mig säger ändå att jag ill tillbaka. Nu har det gått 5 dagar sedan jag kom hem och jag har redan hunnit träffa många av mina kompisar och börjat jobba men jag känner att jag är i en bubbla som inte längre passar in här. Det är svårt att förklara och kanske är det bara nu när jag fortfarande inte anpassat mig till livet i Kilafors och förstått att livet i Funkan bara är minnen. Men hela resan känns som en stor stor dröm.

Jag ska göra ett sista inlägg sen som avslut på bloggen och lite mer och känslor såhär efteråt.

Likes

Comments

Bästa bästa bästa Na2! <33

I fredags var det avslutning för SSCDS och studenterna tog studenten. Just därför var skolan proppad med familjer från Sverige, blåa och gula ballonger och tårar både av glädje och sorg. Skolavslutningen var så mysig då det blev som i grundskolan med stänger och tal och sedan sprang 3orna ut genom trappan till sina familjer som hängde rosor runt halsen. Medan de sprang ut med glädje gick jag ut med ett stort leende på läpparna av lyckan att träffa alla men ett sorg inombords av att få sommarlov. Jag vet att det låter konstigt men nej jag såg inte fram emot det här. Självklart är det skönt att inte ha plugg men jag hade gärna gått i skolan med alla utan att ha press på betyg och läxor. Jag sade hejdå till många lärare och tårarna sprutade när jag skulle säga hejdå till Cedric och Silvia. På kvällen åkte vi på studentfesten som var i Benalmádena och efter krångel att hitta dit kom vi äntligen fram. Efter festen blev det en sista utgång i Funkan Sunkan!

Likes

Comments

Allt har ett slut, är det så? Nu när vi alla har kommit varandra så nära och allt känns som bäst är det då vi ska sluta? Är det därför man säger att man ska sluta på topp för att man ska gå ifrån med bästa känslan? Att man på senaste tiden har kommit alla så nära är något som vi alla vet av och kanske har det med tanken att vi snart ska splitras men att det nu enbart ska var 60 timmar och 20 minuter kvar innan jag hoppar på flyget mot Stockholm gör mig så rädd. Förra året läste jag bloggar härifrån och de skrev att alla frågor som var obesvarade om året blev besvarade sista veckan, att allt man inte hade hunnit med om gjorde man då, men det jag inte tror att någon av oss förstår är att sista veckan är gjord. Vi har gjort vårt här i Spanien och imorgon klockan 12 springer studenterna ut från skolan och vi kommer inte längre vara en del av SSCDS längre. Om 12 timmar kommer jag inte längre vara en del av Na2 och mitt år här kommer vara över. Det kommer vara historia och finnas bland mina bilder och minnen.

Idag föll alla bitar på plats om hur fantastiska människor jag har fått lära känna. Självklart har jag vetat det innan men idag blev det lite av officiellt. Nästan hela våran klass träffades i en park utanför Elin och Elin hade köpt frödinge kladdkaka, glass, kokat kaffe, köpt läsk och körsbär. Vi lade ut filtar på gräset och satt och pratade medan vi proppade så mycket kladdkaka in i munnen som vi orkade. Axel hade gjort ett musik quiz och med hans (som vanligt) bästa quiz med de uddaste frågorna vann vi, svartis och brudarna, Jag, Jenny, Erik och Tovali. Efter vi hade myst klart gick jag, Frida, Jenny och Tovis vidare till Josses pool där Fanny, Linnea, Josse och Sandra väntade. Vi skrattade, badade, plaskade och körde chickenfight tills vi fick en tillsägelse att vi var frö högljudda. Sen blev det lite bikinishopping och efter gårdagens packning insåg jag att jag inte skulle få plats med allt hem så jag och Linnea åkte och köpte en till resväska till mig.

Hemma kollade jag på kanske det sista avsnittet av Desperate Housewives med Jenny någonsin och efter att hon varit hemma och ätit fick jag ett meddelande om vi skulle gå upp till tjuren en sista gång tillsammans. Påväg upp kom tårarna för Jenny men jag vet inte vad jag känner. Jag känner mig helt tom då jag inte fattar att jag ska hem. Jag är inte redo att säga hejdå. Att kolla ut över Funkan och blicka ut över horisonten som knappt syns av dimman, det enda man ser är de blinkande bojarna och sedan vända huvudet tillbaka mot staden och se att allt blandas i tårarna som ligger i ögat. Jag är tom. Jag är helt helt tom, utan känslor, utan förväntningar, utan förhoppningar och utan längtan, helt tom. Höra igelkottarna prassla i buskarna bakom än medan syrsorna och gräshopparna låter i gräset och flygplanen flyga högt upp i luften, tanken att året för eleverna i Nairobi är över och veta att mitt år snart är en dröm som jag önskar kunna leva igen. Jag kramade Fanny idag och tänkte på sista gången jag kommer göra det. Självklart kommer jag hålla kontakten med många men de andra då? De man stannar och pratar med i korridoren eller på utekvällen men som man aldrig riktigt bygger upp en relation med? Kommer man någonsin träffa dem igen? Det är tuffare än vad man tror och känslan att ingen hemma kommer förstå och man står försvarslös bland människor man för ett år sedan visste allt om, alla samtalsämnen som nu bytts ut mot nytt och man står där som ett frågetecken och fortfarande lever kvar i samma bubbla som man gjorde i Funkan. Jag vet inte vart tiden tog vägen och jag vet inte vad jag ska göra och 60 timmar då jag sätter mig på flyget mot Stockholm. Jag är tom. Helt tom. 

Detta må vara det oklaraste inlägget som ingen annan än jag kommer förstå men jag har ju som sagt pluggen för mig själv. Kram


Likes

Comments

Dagen började med en liten sovmorgon för att sedan möta upp squadet vi San chocolate för att bruncha men eftersom det var stängt blev det Baskin en sista gång. För mig blev det ägg, bacon och amerikanska pannkakor vilket var riktigt gott. Efter gick vi för att sola och bada hemma hos Tovali. Efter någon timme var det meningen att vi skulle få upp till Mijas men mitt humör var inte så bra (antagligen för lite sömn och mat de senaste dagarna) så jag valde att gå hem istället. Trots att jag bröt ihop några gånger städade jag mitt rum, packade klart en hel resväska och kollade på lite serier. Jag blev sedan nerkallad för middag och då hade de dukat upp ute för första gången. Det blev Paella och madre hade tänt ljus vilket Altana tyckte var så romantiskt. Dock inte lika romantiskt som en kille i hennes klass är mot henne när hon tycker att han är en "tonto". Vi kunde iallafall reta henne. Där satt vi i en timme och pratade tills padre som hade varit på fest med en minister kom hem och det blev mer prat. Vi lyssnade på musik, pratade serier, Spanien, Sverige, killar, skolan och ja mycket mer. Altana fick sin lilla show när vatten sprutade ur hennes näsa och hon ville göra det igen. Tyvärr låg Claudia sängliggandes då hon åkt på en infektion och huvudvärk. Efter maten blev vi bjudna på smoothie och självklart frågade min värdpappa om jag ville ha den där ölen jag aldrig tar haha. När tårarna var nära på att rinna ner på kinderna när jag kollade på familjen och insåg hur mycket de verkligen betyder och hur jobbigt de ska bli att lämna dem säger padre att de vill ta med mig och Jenny till Benalmadrerna på lördag vilket var jätteroligt. Vi får bara se vad Jenny säger.. Nu ska jag försöka sova och glöms bort att det står en resväska mitt i rummet som är redo att bara åka härifrån.

Likes

Comments

Hola! Idag kom en resa som vi länge hört om men som hela tiden har känts så långt bort ,nämligen Tarifa resan sista veckan. Vi är inne på våran sista skolvecka här på SSCDS och eftersom betygen är satta är näst intill alla lektioner inställda. Varje år tar skolan med eleverna på en sista resa som är till Tarifa. Tarifa ligger längst ner i Spanien och om vädret är bra ser man över till Marocko. Vi blev upphämtade av paco pepe bussarna som tog oss ungefär 3 timmar till Tarifa. Där hamnade vi vid en strand och i ett otroligt blåsoväder som tyvärr inte försvann under dagen. Så vi var helt enkelt tvungen att leva med att det blåste sand, vatten och otroliga vindar att bilderna blev fula, matten blev sandig och lika så våra saker. Sanden piskade rejält mot benen må jag säga.. Under dagen hade jag skrivit in min på yoga och surfning men efter att ha varit med på yogan i 30 minuter insåg jag att det inte var så roligt så jag tog kameran och fotograferade lite istället. Till lunch fick vi kyklingwraps och sedan väntade vi in på att vårt surfpass skulle börja. Vi solade lite, tog bilder och sedan testade vi våtdräkterna och fick instruktioner från instruktörerna om teknik och vad vi skulle tänka på. Jag har aldrig tidigare surfan i mitt liv och efter att ha funderat på denna fråga plus att en av instruktörerna sa att jag var en naturbegåvning och idrottsläraren sa att jag har surfkroppen kan jag definitivt säga att det var bland det roligaste jag gjort och något jag definitivt vill göra igen. Sen kan man inte sticka huvudet under stolen och inte säga att det var svårt för det var det verkligen. Trots att jag svalde ungefär en halv liter saltvatten och fick in kanske 2-3 liten i munnen/ näsan kunde jag ställa mig upp 8 gånger varav 3 gånger kunde jag verkligen surfa in till stranden och styra vart jag ville åka. Att surfa var så sjukt roligt men jag fattar att surfarna måste ha vältränade armar. Är fortfarande helt slut trots att det gått mer än 4 timmar sedan.  Middag åt vi också in Tarifa innan vi åkte tillbaka till Funkan. Det serverades hamburgare med dricka. Trots det inte så roliga blåsvädret och en relativt seg förmiddag har dagen varit fylld med glädje, lycka och skratt. Något som ska ta varas på nu innan hemfärd. Puss

Jag gör två inlägg då jag har alldeles för många bilder jag vill dela med mig av!

Likes

Comments