Vänskap & Kärlek

Hej godingar! Är mera aktiv på instagram senaste tiden men nu ska jag verkligen bli bättre på att uppdatera i bloggen igen, Sorry. 😘 Idag ville jag bara berätta att jag och min barndomsvän @ssandras äntligen äntligen har släppt våran stolthet och blivit sams igen. Nu när vi har återförenats fattar inte jag hur vi kunde bli osams efter 15 års vänskap och efter allt vi hade genomgått... helgalet!

Vi var osams i 4 år och om jag ska vara helt ärlig "råkade" jag ibland hamna inne i hennes blogg för att stalka lite😳. Men mer än så var det nog inte...... 😁 När vi väl blev sams var det precis samma stämning som det alltid varit under tiden då vi varit vänner. Sandra är precis lika godhjärtad och generös som hon alltid har varit. Hennes humor krossar fortfarande alla andras och hon är världens bästa lyssnare. Alla borde ha en Sandra då livet blir mycket roligare och betydligt bättre. 😍 Glöm inte att kika in i hennes blogg. 👉 @ssandras

Likes

Comments

Alicia/Utveckling , Tankar&Känslor

När jag blickar ungefär 2 år tillbaka den dagen jag fick bekräftat av barnpsykologen & logopeden att min dotter är autistisk kommer många blandade känslor upp inom mig. Jag minns så väl hur verkligheten kom ikapp mig, jag kunde inte hålla något inom mig. Jag sprang iväg, låste in mig och bara grät. Jag kände en sådan tomhet, det kändes som att jag hade förlorat mitt enda barn. Det barn som jag hade kämpat så fruktansvärt mycket för under hela min graviditet. Allt kändes meningslöst..

Tills jag faktiskt började förstå att den här lilla personen är den vackraste och klokaste människan jag känner i hela universum. Hon är ju fortfarande samma människa oavsett diagnos. ❤ hon gör mig till en bättre människa varje dag och lär mig mer om livet än vad någon annan gör. Innan vi fick veta att A lever med Autism var det mest bara en känsla som kändes. som en slags förvarning för något som snart kommer att pågå resten av livet. Alla dessa kännetecken hade ju funnits hela tiden, autismen är ju en del av lilla A. Det tydligaste tecknet var ju att Hon inte hade ögonkontakt förutom när vi jagade henne. Då plötsligt tändes hennes ögon av närvaro och jag för första gången fick hennes intensiva blick mot mina ögon. 😭 Hon var annars bara för det mesta i sin egna lilla värld där jag fick känslan av att hon trodde att hon var ensam.

Hon visar kärlek på hennes egna sätt och egna villkor. Hon gillar inte att kramas eller pussas men hårda kramar går bra eller att trycka sig hårt mot min hand eller min kropp. Hon hoppar omkring på sina egna märkliga sätt och snurrar tills hon blir yr. Hon har sina olika ljud och läten för sig som jag tror är utlopp för sina känslor.

Det är jobbigt att A inte kan berätta vad hon har gjort under dagen på förskolan, eller om någon har varit elak eller sagt något snällt till henne. Jag tycker det är jobbigt att jag inte kan ta del av hennes tankar och ibland undrar jag om hon känner sig fången i sin egna kropp för att hon inte kan tala. Jag vill visa Henne vilken funktion språket har och vilken glädje hon kan få av det.

 jag tror hon lever mer i en objektiv och fysisk värld än i en social värld.  jag vet att intresset finns hos henne bara det att hon inte vet riktigt  hur man ska gå tillväga när hon samspelar. det handlar om att bemöta henne i hennes värld inte tvärtom. Att hitta strategier och få henne att bli nyfiken. att Utnyttja hennes styrkor utifrån hennes förutsättningar. . 

Ibland funderar jag på om jag själv har autistiska drag. Jag kan känna igen mig ganska mycket i Alicia och hennes handlingar. Verkar förstå varför hon blir ledsen, varför hon måste förberedas och varför hon har så svårt för förändringar. Ibland Kan jag lista ut vad hennes nästa, tredje och fjärde steg kommer att bli. Trots det skulle jag göra allt för att kunna vara henne bara för en dag och få reda på hur hon verkligen upplever världen.

Utan att hon vet om detta själv så har hon lärt mig att inse värdet av livet och att uppskatta dom minsta detaljer i vår vardag. ingen vet vad framtiden kommer att visa men så länge jag lever kommer jag alltid finnas här för henne och fortsätta växa tillsammans. Det finns bara en av dig och det är din styrka!

Likes

Comments

Vänskap & Kärlek, Tankar&Känslor

Hej Godingar! Nu är det längesedan jag publicerade något i bloggen, jag har ju mina perioder. 😉 I år firade jag inte in Nyåret med min älskade dotter 😔 då det var hennes pappas helg. 💜

istället fick jag äran att fira in Nyåret med mina anda favoriter. Den enda som fattades av mina bästa tjejer var Nathali. 💜 Något som jag är så otroligt lycklig över är att jag för bara någon vecka sedan fick tillbaka en av mina bästa vänner @ssandras. Vi hade varit osams i 4 år men nu har vi äntligen hittat tillbaka till varandra. Vi har trots allt gått igenom så otroligt mycket med varandra då vi har känt varandra från när vi bara var 7-8 år. Det känns så himla bra att ha henne tillbaka i mitt liv. 💜

Jag hade ingen bild på mig och @ssandras som jag hittar från nyåret? 😳 Ni som var med vid nyårsfirandet och tog bilder får gärna skicka dom till mig. 😘 Det bästa dagen efter Nyåret var att jag inte blev bakis? Jag drack ganska många drinkar och brukar ha så lätt för att må så dåligt dagen efter. Men jag slapp det 😍 Jag tipsar alla "varannan vatten" metoden.

Förra året var upp och ner men var för det mesta ett rent helvete. Jag släpper mig det bakom mig nu och promenerar vidare på min nya väg som jag har skapat. Har en stark känsla av att detta år kommer bli bättre för varje dag som går. 💜 Jag har inget Nyårslöfte, har ni?

Likes

Comments

Lär känna mig, Tankar&Känslor

Hej finisar! Idag svarar jag på 3 frågor några undrar över:
Hur var din Graviditet?
vad är Hyperemesis? Vågar du bli Gravid igen?

I detta inlägg kommer ni få ta del av anteckningar jag skrev under graviditeten.

När jag blev gravid med Alicia drabbades jag av Hyperemesis Gravidarum (extrema kräkningar).
Det är inte många som har hört talas om denna "graviddiagnos" då det är ungefär bara 2% i världen som drabbas. 

Jag hade Aldrig varit så lycklig som jag var den dagen testet visade positivt. Men den lyckliga stunden varade inte länge då jag plötsligt i vecka 5 får extrema kräkningar och illamående som fortsatte enda fram tills förlossningen. 

Vecka 5
Jag ringde sjukvården flera gånger och dom sa att det är normalt att må illa/kräkas i början av graviditeten. Jag försökte med alla möjliga hjälpmedel men inget av det fungerade. Det var bland det värsta jag varit med om. Jag låg på badrumsgolvet hela dagarna eller i sängen. Jag åkte ut och in på sjukhus , kräkningarna tog aldrig slut.

Alicia är nog den starkaste människa jag vet. Hon överlevde hela vår graviditet ♥️

* Anteckning 1* Vecka 6
Plötsligt vaknade jag upp i bilen på väg till Sjukhuset mitt i natten och väl på plats kunde jag inte träffa läkaren förrän på morgonen dagen efter. Skämtar dom med mig? Jag blev så ledsen för jag var så utmattad och ville bara få ett stopp på mina kräkningar och illamåendet. Dom skickade hem mig med någon medicin som heter primperan . Det värsta är att efter varje gång jag hade kräkts tog det bara några minuter tills jag mådde lika illa som innan.

Jag lade mig i sängen när jag kom hem och trodde att jag äntligen skulle få sova men då känner jag hur primperanen börjar verka. Jag vred och vände på mig, jag kallsvettades och kände av kräkreflekterna konstant och det kom aldrig upp något. Primperanen fungerar inte, jag fick sånna fruktansvärda äckelkänslor i hela kroppen.

Den här natten var då mina Ångest attacker startade för första gången under hela mitt liv. Jag hade aldrig varit med om en ångest attack förut. Jag trodde att jag skulle dö jag kunde inte andas. Detta gjorde inte saken bättre, Det var helt meningslöst att försöka sova i mitt tillstånd. Hela min kropp var uppe i varv av utmattning, sorg, ilska och maktlöshet. Det kröp i hela kroppen. Desperat tappade jag upp ett kokhett bad och satt där i badkaret hela natten, värmen av det kokheta vattnet var det enda som fick mig att stå ut nattens helvete.

Anteckning 2*
Tidigt på morgonen åkte jag tillbaka till sjukhuset då jag skulle träffa läkaren. Jag hann knappt gå in i väntrummet då det står plötsligt en brits framför mig. Dom hjälpte mig ner på sängen och lämnade mig på en annan avdelning. Jag vaknade upp av att en sköterska och läkare stod över mig och försökte få kontakt men jag orkade inte prata. Jag var inlagd i över en vecka med dropp. Jag orkade inte röra på mig, knappt ens gå till toaletten. Jag minns också att dom testade olika mediciner på mig.

*Anteckning 3* Vecka 8
Äntligen kändes det som att dom hade hittat mediciner som tog bort mina illamående hormoner. Men jag undrade vad dom stoppade i mig? ytterligare en vecka hade gått på sjukhuset och jag kunde äntligen se hur våren närmat sig genom sjukhusfönstret. Solen skiner hela den dagen. Jag började vakna till liv och började kunna äta lite i taget. Jag kan inte påstå att jag hade åtgärdats men mitt illamående hade avtagit rejält den dagen.

När jag väl kom hem från sjukhuset trodde jag verkligen att det värsta var över men bara efter 2 ynka dygn kom dessa kräkningar och illamående tillbaka som en explosion. Mycket värre kändes det nu än tidigare.

Vet ej hundra procent om medicinerna bidrog till detta, jag inbillade mig saker, var yr och ramlade varje gång jag reste mig upp. Jag hade 39-40 graders feber och mitt i allt detta kom panikångesten. Jag bröt ihop i sängen, började skrika, klarade inte av att andas så jag trodde ännu en gång att jag skulle dö. Visste inte vart jag skulle ta vägen, var så trött på detta. Jag började av någon anledning dra av bitar från mitt hår och grät tills jag slockna.

*Anteckning 4*
Ännu en gång vaknade jag upp på en sjukhusbrits, på ruta ett igen och var helt förkrossad. Nu började jag inse att detta inte var ett normalt tillstånd under en graviditet. Mina tårar rann nerför kinderna, jag orkade knappt tänka och försökte föreställa mig att jag drömmer. Jag bara låg där och väntade på att min obeskrivliga smärta skulle försvinna. Nu var jag inlagd för andra gången på sjukhuset och jag stannade i 2 veckor ungefär. Dom bröt mitt mönster helt, jag fick inte äta någonting under dom tre första dygnen, Dropp var det enda jag fick i mig.

*Anteckning 5*
Jag fick jag min första sjukskrivning och där står det att jag har drabbats av "Hyperemesis Gravidarum". Jag orkade knappt googla fram ordet. Det stod inte så mycket om det än att det betyder "extrema kräkningar". Att dom flesta kvinnor som drabbas av detta gör abort eller får missfall.

*Anteckning 6* Vecka 11-35
Hade jag en "bra" dag orkade jag gå ner och hämta ett glas vatten. Annars låg jag i sängen och försökte konstant kontrollera mitt illamående, var helt orkeslös. Mina mediciner gav mig också starka biverkningar som gjorde vardagen jobbigare på många sätt.

Jag kunde inte föreställa mig hur snabbt mitt liv hade förändrats. Från att vara den personen som håller igång och har fullt upp om dagarna till en person som helt och hållet blivit "förlamad". Inte ens klarade jag av att resa mig upp från sängen, jag bara låg där med nerdragna rullgardiner i sängen nästan varje dag.

Tog så fruktansvärt hårt på mitt psyke, mina tankar och känslor snurrade runt inuti mitt huvud och jag var så trött. Den där tröttheten var bland den värsta. Hade aldrig känt mig såhär svag. Ångestattackerna blev bara tydligare och tätare ju längre in i Graviditeten vi kom. Jag stötte bort hela min omgivning. Jag klarade inte av att se hur alla omkring mig mådde så bra. Jag tålde inte helller att se folk som tyckte synd om mig. Allt kändes så fruktansvärt orättvist och jag var så arg och ledsen.

*Anteckning 7*
Jag är i 3-4e månaden och ligger inlagd på avdelning 16 igen. Jag larmade på personalen och skrek att dom ska göra abort. -Ta bort det skrek jag flera gånger till dom. Jag hade tröttnat på mina sängliggande dagar, mina kräkningar, tankar, känslorna, sorgen, ångestattackerna, min ständiga trötthet, allt.... jag vet inte vem jag var längre. Jag ville verkligen inte leva, detta var inte värt oss. Jag hade gett upp, jag var så påtagen. Jag försökte skada mig själv med föremål jag hittade omkring mig. Sköterskorna höll fast mig och gav mig lugnande. Jag kände mig så sjuk, inte bara fysiskt utan mer psykiskt. Det fanns bara död i mina tankar.

Läkaren kommer inspringandes med en ultraljudsmaskin och drar hastigt upp nattlinnet på mig, smetar på kletet och ber mig att öppna mina stängda ögon. Jag vägrade, jag ville inte veta av det. Jag hotade dom med att jag skulle ta livet av mig om dom inte gjorde abort. Jag var så långt ifrån mitt riktiga jag, mitt samvete att jag inte förstod att det enda dom ville var att få mig att förstå, att det är en människa som växer inuti mig.

När den lugnande medicinen börjat verka började även kroppen slappna av. Jag öppnade till slut mina ögon och såg rakt in på skärmen. Och där ser jag ett litet litet hjärta som rörde sig. Jag började genast gråta fast för första gången under graviditeten var det glädjetårar. Min alldeles egna bebis, ett lyckorus spred sig över hela kroppen och det var det lilla hjärtat som fick mig att fortsätta kämpa. Jag blev helt plötsligt hundra procent säker på att jag ska göra allt för att orka fortsätta.

Anteckning 8*
Dagen efter kommer en sköterska in och vägde mig. Hon såg att jag hade gått ner 7 kg på 8 dagar, jag vägde bara 45 kg. Jag var tvungen att Åka fram och tillbaka till sjukhuset under hela graviditeten tills jag praktiskt taget skulle föda. Som mest vägde jag 56 kg under min graviditet och Alicia kom ut 2 veckor för tidigt. Så fort hon titta ut försvann mina alla symptom helt och hållet. Allt blev precis som vanligt altså så som jag kände mig innan graviditeten.

Däremot brottas jag än idag med mig själv angående det Trauma som växte fram under graviditeten.

Om jag hade vetat vilket helvete jag skulle genomgå under graviditeten och vilka följder det skulle bli för mig psykiskt efter graviditeten skulle jag gjort abort redan i vecka 5 utan tvekan. Än idag 4 år efter får jag rysningar och ångest i hela kroppen så fort jag tänker tillbaka. Aldrig mer igen vill jag uppleva något liknande. Även om jag fick världens finaste dotter och inte ångrar Alicia!

Om jag inte hade ätit dom mediciner som lyckades få mina kräkningar att minska (primperan, lergigan comp, ondancetron) och inte fått dropp under graviditeten hade jag garanterat fått missfall då denna diagnos Är så pass påtaglig för fostret och mammakroppen.

Jag vet ärligt talat inte om jag vågar bli gravid igen då risken är stor att jag får samma Gravid diagnos. Samtidigt vill jag inget hellre än att få ge Alicia syskon. Vi får se vad framtiden har att bjuda på men det enda jag vet är att min graviditet förändrade mitt liv helt och hållet för alltid. ❤️💔

Ni som själva har varit med barn hur upplevde ni eran graviditet?

Likes

Comments

Hej! Idag visar jag några enstaka inköp jag gjorde i Måndags när jag var i Ullared. Mina två absoluta favoriter är antagligen denna plånbok och powerbank. 🌟

Jag verkligen älskar den enkla turkosa tröjan. Jag valde den största storleken dom hade eftersom jag vill att den ska gå över rumpan och vara stor. 😍

Jag hittade även en superskön jacka i en härlig färg, vad tycks?

Likes

Comments

Alicia/Utveckling , Vissa inköp

Hej finisar! I Måndags åkte jag ner till Ullared och handlade in bland annat julklappar. Dom har så otroligt mycket saker där borta jag blir galen. 😳 Vi hittade några leksaker som Alicia verkligen kommer att uppskatta.

Alicia ä l s k a r allt som har med Frost att göra och det har hon gjort enda sedan dom släppte filmen. Kostar bara 199:- st, lätt värt pengarna med tanke på hur vackra dom är och stora i storleken.

Hon är överförtjust i Prinsessor och då hittade vi ett stort ark med 500 st klistermärken fullt av sagoprinssesor. 49:- st. Och äntligen fick vi med oss Babblar filmen 99:- st. Eftersom Alicia har börjat Färglägga passade vi på att handla in några målarböcker i hennes smak. 😍 30:- st.

Playmobil har blivit en ny favorit hos A och då hittade jag favoritdraken från Dragons bland annat som är en av hennes favoritfilmer/serier. Dom var superbilliga på Ullared jämfört med leksaksaffären, alla tre för 1200:-.

Hon kommer bli så lycklig när hon äntligen får prova sin första Frost klänning och leka med dessa små figurer. Det jag tycker är så fascinerande med A är att jag aldrig under hela hennes liv har sätt henne vara uttråkad. Hon kan sitta och leka med samma leksaker i flera timmar om hon skulle få välja. Även flera gånger om dagen i många veckors perioder. Hon är nöjd med det hon får, framförallt om det är från dom filmer hon gillar att titta på. ❤ Hon är så uppfinningsrik och fantasifull.

Dockor funkar alltid att få i present/julklapp då hon gillar att klä av och på dom olika kläder. Eller att dom får åka bil eller häst och vagn hehe. Dessa barbies var superbilliga, dom till vänster 49:- st och dom till höger 29:- st. Fick även hem två pussel med Frost tema såklart och ett memoryspel. En av A:s favoritövningar är faktiskt att lägga pussel. Hon brukar vanligtvis ha svårt för att sitta still längre stunder men när hon håller på att lägga pussel kan hon sitta mycket längre än vanligt. Att hon gillar att pussla är en mycket stor fördel då det tränar både hennes intellekt & tålamod. 💓
Har ni varit på Gekås Ullared?

Likes

Comments

Alicia/Utveckling , Hemma hos mig

Hej godingar! Det var ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg här inne. Dock är jag ganska aktiv på mitt instagram konto, följ mig gärna där. moamedalicia 👈 💓 Det är ju redan December och jag har plockat fram lite julpynt då Alicia är så förtjust i allt glitter som tas fram. 😍

Tog även fram julgranen idag. Jag är så himla stolt över Alicia eftersom hon låter kulorna hänga kvar i granen. Förra året var det kaos, alla kulor låg överallt här hemma även allt glitter. Detta år var Alicia med och hängde upp kulorna och verkar tycka att det är fint att ha dom hängandes på granen. 😍 min lilla tjej. ❤

Brukar ni Julfixa? 😍

Likes

Comments

Alicia/Utveckling , Tankar&Känslor
Hej Godingar!
Jag såg verkligen fram emot att njuta ordentligt denna helg med min dotter och vänner tills tidigt imorse då Alicia vaknade upp med 39-40 graders feber. 😳 Sååå himla typiskt så det var bara att avboka helgens utflykter och besök. 😣 Denna helg blir det fokus på att bli friska och hoppas vi mår bättre så snabbt som möjligt.
Denna bild tog jag med mobilen igår morse, 😍 Jag verkligen älskar Hösten och alla dess färger som årstiden bjuder på. 
Vilken årstid mår ni bäst i? Önskar er en sjukfri helg med massor av kvalitetstid med era nära och kära. 

Likes

Comments

Hej godingar!
Vi firade Alicias 4 års kalas igår, hon fyller 4 år på Tisdag. 😍 Alla andra gånger när vi har haft kalas för A har vi tillbringat kalasen i en lokal där vi har varit ungefär 40-50 personer. Ganska mycket folk, visst?

Detta år valde jag att ha kalaset hemma så det blev ganska mycket förändringar för A. Jag anade att allt inte skulle bli som det brukar vara som på dom tidigare kalasen. Jag förväntade mig bara att det skulle bli lugnare då vi bjöd endast dom som står oss närmast på min sida. ☺️

Jag hade tänkt mig att A skulle ha världens finaste klänning på sig. men den klänningen hade hon bara på sig i en minut. Jag försökte då med en tyllkjol och den satt inte så mycket länge på den heller... Man ska vara glad så länge det varar ... 😁

När Gästerna kom hade dom så många fina paket med sig Till A och hon öppnade genast ett av paketen. Sedan försvann hon upp till sitt rum och började leka med presenten.

Jag märkte på A att hon blev glad när vi fick besök men samtidigt märkte jag att Det var svårare att få kontakt med Henne då det kanske blev för mycket intryck på en gång.

Alla barnen tog fika och satte sig och åt förutom Alicia som var inne i sitt rum och lekte med presenten hon hade fått. I sin egna lilla värld. ♥️ Ibland kom hon ner och hoppade i studsmattan med dom andra barnen eller sprang omkring och jagade och blev jagad med barnen.

Ibland såg hon sina oöppnade paket och satte sig och öppna dom. Så otroligt fina presenter hon har fått, hon verkligen älskar allihopa. 😍

Oavsett om A inte var lika delaktig på sitt kalas som födelsebarn generellt brukar vara hade hon det mycket trevligt. Tack alla inblandade för att ni kom igår och ni som inte kunde komma hoppas jag ni kan delta nästa gång. ♥️

  • 852 Readers

Likes

Comments

Språket är en av Alicias tydligaste svårigheter. Om ni tittar på språkpyramiden nerifrån och upp så ser man att det är väldigt många stora bitar som måste fungera i hjärnan INNAN man börjar prata/uttalar sig.

Man ska kunna samspela med andra och kunna förstå vissa sociala koder för att gå vidare mot talet. Makän måste också lära sig förstå vad andra säger till dig innan du lär dig prata. 

Varför A inte pratar vårat språk ännu är på grund av hennes autistiska drag. Om ni tittar på pyramiden igen ser man tydligt att samspelet & språkförståelsen är dom största viktigaste grunderna man måste utvecklas på för att lära sig prata. Och när man lever med någon form av autism är det mycket vanligt att man har svårigheter kring just samspelet & språkförståelsen.

Eftersom hon inte har detta inlärt på automatik som "normala" barn har redan från spädbarnsåldern måste man hjälpa henne att lära sig allt från grunden. Med mycket tålamod och intensiv träning kommer A förhoppningsvis lära sig att prata vartefter bara det att det tar betydligt mycket längre tid för henne att utvecklas än vad det gör med "normala" barn.

Den senaste veckan har vi lagt märkte till att Alicia ibland förstår vissa meningar vi säger till henne. Jag är inte hundra procent säker men det finns 2 tillfällen där hon har överraskat oss totalt. 😳

Vardagsglimtar! ❤
🌟 När jag och A hade parkerat bilen och jag ska lyfta ut mina stora påsar säger jag högt för mig själv framför henne - Jag orkar inte bära blöjpaketet, jag tar hem dom senare. Plötsligt klättrar A till baksätet och tar blöjpaketet och går ur bilen med dom. Sedan bär hon blöjorna hela vägen hem och detta har då aldrig hänt förut.?

🌟 Något hon verkligen älskar att leka med är sin pappas fiskedrag (utan krokar såklart). Hon leker ofta med dom i en hink med vatten och där sitter hon och hoppar och babblar med sina fiskar hur länge som helst. 😘

Häromdagen var A och hennes pappa i en butik där dom säljer fiskegrejer. Väl där inne får A syn på sina favoritfiskar i olika storlekar färg och form. Hon började genast plocka på sig flera stycken i sina händer helt ivrigt. Så gör hon med allt som hon älskar så fort man är i en butik med henne. A:s pappa var beredd på att hon skulle vägra lägga tillbaka fiskarna men försökte få A intresserad av bara en fisk så dom kunde lämna tillbaka dom andra. A fortsätter därifrån med fiskarna i händerna men efter en stundgår plötsligt Alicia tillbaka dit hon lämnade tillbaka fiskarna och lägger tillbaka dom på sina rätta platser igen. Hon fortsätter sedan ut från butiken utan några favoritfiskar alls???? 😳
Jag tror inte att detta ovan var slumpen utan jag tror att vi äntligen har hamnat i början av pyramiden. 😭Detta är något jag kommer leva på i flera dagar, alla dessa små mega stora framsteg som plötsligt sker. ❤

Likes

Comments