Personligt, Texter

Ett år är kort. Alldeles för kort för att haka upp sig på saker, älta och må dåligt. Du får hänga läpp en stund, för vissa saker kan absolut vara jobbiga och ta tid, men dra inte ut på det och bit ihop. Bit alltid ihop. Trots att ett år är kort så kan du hinna med mycket, om du lever det rätt. Saker som gjorde ont i början av året kan du skratta åt tolv månader senare. Hur nice är inte det?

Klänning HÄR.

Ensamhet behöver inte vara något tråkigt. Ensamhet är nyttigt, jag mår ofta bra av att vara i mitt egna sällskap. Jag tycker att det är skönt.

Miljöombyte är typ det bästa man kan göra. Om man mår dåligt, känner att livet stannat eller vad som. Tom om man mår bra och livet leker också. Det vore sjukt om det var menat att man skulle leva hela livet på en och samma plats, även om det hade varit bekvämt. Och självklart är det inget fel om folk vill göra det heller, men min stockholmsflytt tex har varit väldigt viktig för mig.

Folk förändras. Låt dom. Precis som jag inte tror man är menad att leva hela sitt liv på en och samma plats, så är man inte menad att leva hela sitt liv med samma människor. Olika perioder i livet kräver olika relationer. Som min kloka vän Andrea sa i hennes och Matildas podcast: ”Man ska inte hålla så krampaktigt i sina relationer. Jag har både familj, pojkvän och vänner som jag älskar men om någon pissar på mig - vad f*n ska jag med dom till då?”.

Var egoistisk. I viss mån. Om du vill kunna säga ”Det här var MITT år” då måste du fokusera på dig själv, sätta dig själv i första hand. Såklart ställa upp för folk du håller kärt, men aldrig tynga ner dig själv med någon annans skit. Inte göra saker du inte vill och mår dålig av för att du är för snäll. Jag har varit för snäll i hela mitt liv, jag är fortfarande för snäll i vissa lägen. Men i det stora hela så har jag stått på mig mycket mer 2017 än tidigare år. Mitt liv, mina prioriteringar, mina regler.

Man kan inte ha för många bästa vänner. Jag är så glad att jag träffade Elin och Evelina det här året, jag tror kanske det är det bästa som hänt hela 2017? Jag har redan flera bästa vänner sedan flera år tillbaka som känner mig utan och innan, vänner som jag så gott som delar hjärna med så likasinnade som vi är. Dessa tjejer lärde jag känna det här året men det känns som vi har känt varandra hela livet.

Killar är skräp (alla ba men snälla redan). Eller inte 100% skräp, men dom är oviktiga. Något som varit helt fantastiskt med mitt år är att jag inte anpassat mig efter någon. Snarare tvärtom. I början av 2017 så retweetade jag en tweet som löd: "Girls, you've probably spent most of your life giving. Now it's time to receive. Don't be afraid to take what's yours in 2017". Det känns som om jag har levt efter det citatet hela året.

Resa är balsam för själen. Att upptäcka nya platser i världen kan få dig att upptäcka nya egenskaper hos dig själv. Och när du rest med någon du verkligen trivs med så fattar du vilken waste det är att resa med fel person(er), för det är så fantastiskt att dela en resa/minne med någon du verkligen tycker om.

Att vara hjärtekrossad är stärkande och att vara förälskad är en illusion.

Och en sista som summerar hela mitt 2017: är det rätt så är det lätt!

Gillar

Kommentarer

Vardag, Personligt, Texter

Jag älskar att det riktiga sommarvädret äntligen har hittat hit, bara sisådär tre månader försent... Och igår blev det inte vilken lunch som helst i solen, utan nämligen stans enligt mig bästa räkmacka. Den hittar ni på Nygrens Café! Dom har en så mysig innergård där också, enda minuset igår var alla getingar som inte ville låta oss vara.

Det var minst sagt en givande lunch. Jag och Anastasia behöver inte prata om något särskilt egentligen, vi har trevligt vad samtalsämnet än är. Men är det någonting jag verkligen vill prata om så gör jag det som bäst med henne.

Jag har många personer i min omgivning som jag älskar, alla på grund utav olika anledningar och egenskaper. Jag har vänner jag bara har kul med, och sen så har jag på riktigt-vänner. På riktigt-vänner som man delar allting roligt med men också allting mindre roligt. Ni vet en sån där vän som man ringer när livet är som allra jobbigast, när allting är tungt, klumpen i magen är stor och tårarna är påväg. Jag har vänner som jag älskar att gråta ut hos, vänner som jag älskar att ventilera med och bara få ut allt jobbigt, och så har jag vänner som alltid får mig att må bättre. Inte må bättre som i att jag blir glad för stunden och slipper gråta, utan må bra i mig själv. Personer som man kan träffa bara en kort stund, men när dom går därifrån, så mår man genast så mycket bättre. Personer som får en att tro på sig själv och som alltid lyfter något bra i det där dåliga, dom ska man hålla hårt i.

Hur fin är inte Anastasia? Hon är en utav mina absolut närmsta vänner, en riktig på riktigt-vän. Hon är fyra år yngre än mig, men hon får mig att växa som person varje gång jag träffar henne. Det spelar ingen roll om det är en lunch en solig dag, som på bilden ovan, eller en regnig kväll i min säng med en blå fazer emellan oss. Det spelar ingen roll om jag var på botten eller toppen innan jag träffade henne, hon får mig ändå alltid att må mycket bättre.

Vissa personer har bara en sådan där aura. För mig så utstrålar Anastasia "det kommer lösa sig". Och det finns få personer som har fått mig att tro så starkt på mig själv som hon har. Jag är så glad att jag har sådana här vänner, som jag kan dela allt med och som alltid kan lyfta mig. Jag är så glad att jag tror högt om mig själv, mycket tack vare deras ord. Tack Anastasia för igår, om jag inte sa det då så säger jag det nu. Jag uppskattar varje tillfälle med dig och du får alltid allting, inklusive mig själv, att kännas hundra gånger bättre.

Gillar

Kommentarer

Personligt, Texter

Falskt. Utsidan kan spegla mycket från insidan men att man inte mår bra i sig själv klockan 03.00 på natten när man inte kan somna för att ångesten sitter i magen, hjärnan och hjärtat behöver inte synas ute bland folk en solig vårdag.

Jag har mått så bra i mitt liv, jag har mått så fantastiskt bra att jag nästan inte vågar säga att jag har mått dåligt. För att det känns otacksamt, som ett hån mot folk som har det värre. Jag vet att det inte är så. Vet att jag inte borde tänka så, men ändå så gör jag det. För det känns genant. Just nu mår jag bra, som jag gör för det mesta. Jättebra faktiskt. Men jag vill minnas att jag har mått otroligt dåligt i perioder också. Det är jävligt mörkt där nere och jag är nog en person som inte fattar hur kasst det varit förrän jag kommer ur det.

Perioder i mitt liv som jag, enligt mig själv, sett bäst ut utseendemässigt mådde jag skit under. Jag minns hur jag kunde sätta upp mål och poängen med det hela var väl egentligen att må bra i slutändan. Jag struntade i hur jag mådde på vägen dit, för när jag väl nått målet så skulle jag vara lycklig. "Vill man bli fin så får man lida pin" eller vad det nu är man säger. Men om man vill må bra då? Måste man lida pin då med? Är det verkligen en lång, jobbig och mörk väg till lycka? Nej. I själva verket så är resan mot målet minst lika viktig att den ska få dig att må bra som själva slutmålet.

Jag ville må bra i mig själv, vem vill inte det, och trodde att det handlade om något yttre. "Jag hade varit så lycklig om jag haft ett thigh gap" tex. Nej, du kanske blir ännu lyckligare av sånna där saker (ifall det nu är något du strävar efter) om du redan mår bra och resan dit får dig att må bra. Men inget av det där kan ta dig upp från något svart till total lycka.

Här är en bild från när jag var hur jävla snygg som helst men mådde som en påse skit på insidan. Absolut inte värt det.

Gillar

Kommentarer