Det har gått 48 dagar nu. Sen jag kom hem. Fyrtioåtta dagar av hopp, längtan och väntan. 48 dagar senare och äntligen kan jag sluta vänta. Jag är så jävla bra på att känna. Jag är så jävla bra på att bry mig. Och tacka gudarna för det, för en dag kommer det att gynna mig. Det måste jag tro på.

Det gick sådär att börja titta upp förra veckan. Men nu, när väntan är över, är det dags för värme och solsken i mitt liv. Det är dags att sova hela nätter. Det är dags att börja andas.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments