Just nu är livet väldigt ospännande. Vi har suttit inomhus och pluggat i princip hela dagen. Och kämpat med hungern. Om än det är ospännande så är det charmigt på något sätt. Jag och frugan. På ett hostel.

Första april imorgon. Jag slutar aldrig förvånas över hur snabbt tiden går. Hur kan vi redan ha hunnit med Filippinerna, Vietnam, Kambodja, Thailand, Malaysia och Melbourne? Vi satt ju nyss på Manilas flygplats med vodka och nötter och längtade efter att få komma fram till värmen. NYSS. 

Gött är vad livet är. Gött. God natt! 

 
 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

 
Det kändes som att jag gick från moa med litet m till Moa med stort M. Och hur kan jag inte vilja vara på en plats som får mig att känna så? Jag vill inget annat än att sätta mig på flyget dit efter den svenska sommaren, göra mina månader på farm och sen få det där extra året.

Där är jag Moa till 100 procent istället för Moa till 70 procent. Där kommer sidor av mig fram, som jag inte ens visste fanns. Sidor som jag älskar. Där är jag orädd, äventyrslysten, öppen, positiv, stark och glad. Där finns så många små saker som får mig att le. Som att promenera efter älven och se staden i solnedgång, sitta på en spårvagn påväg till en ny restaurang eller sitta på biblioteket och läsa. Där vågar jag ta risker och där ser jag misslyckanden som någonting positivt. Där finns inget gammalt skit som ständigt får mig att göra fel val. Där nöjer jag mig inte med någonting bara för att jag känner mig ensam. Där tror jag på att jag förtjänar det bästa. Där kräver jag mer. 

Det känns som att varje dag där får mig att växa som person. Plötsligt ser jag inga hinder och bara möjligheter. Jag tror mer på mig själv. Jag ser mig själv bygga ett liv där. På riktigt. Med allt vad det innebär. Det behöver inte betyda resten av mitt liv. Men jag ser ett år av fortsatt utveckling. Ett år av allt det där jag ännu inte hunnit eller fått chansen att göra. Jag ser mig själv möta hundratals nya människor och hundratals nya situationer. Dessa människor och situationer kommer att göra mig redo för resten av mitt liv. De kommer att ge mig den erfarenhet och kunskap som jag behöver för att klara allt.

Jag ser mig själv i Melbourne. I en lägenhet med flera andra. På vilket jobb som helst som gör mig glad. På nya restauranger och caféer varje vecka. I ett gym tillsammans med nyfunna träningsvänner. På en härlig rooftop bar med ett glas vin. Och kanske till och med på en fotbollsplan. Jag se mig själv fortsätta växa och vara lycklig. För allt det lilla och allt det stora. 
 

Likes

Comments


Det hade nog inte gått att få ett finare avslut på vår vistelse i Melbourne. Roadtrip med två fantastiskt fina tjejer, vin, ost och chokladprovning samt en magisk lunch. 

Jag fattar inte att jag måste göra det här igen, för det krossar mitt hjärta. Men nu åker vi tillbaka till Asien. Kuala Lumpur tre nätter (med fokus på plugg) innan vi ska utforska norra Thailand. Det blir såklart fint. Det vore dumt att klaga. 

Likes

Comments


Tjejer är alltid bäst. Alltid. Idag har det varit en sån där fin och härlig höstdag. Och jag har fått spenderat den med galet fina tjejer ??

Förra året sa jag att jag måste få uppleva Melbournes höst. Till viss del har jag fått det, men det känns som att jag missar det bästa hela tiden. Hur som - världsbra fredag!

Likes

Comments


Fredag. Så fint. En fredag med ordet kvalité som titel.

Tog med mig pärlan till ett Paleo café imorse. Kaffe på vägen var ett måste eftersom det tog 1,5h att promenera dit. Ikea var i närheten och det är fredag = helggodis. Ni hör ju hur fint vi haft det redan. Ett löppass härnäst innan vi ska göra glutenfri pizza till middag och vänta in Mary för en cocktailkväll. 

Trevlig helg på er. Puss! 

Likes

Comments

 
 Ingen kan klandra mig för att inte vara äventyrslysten. Eller för att vara orädd. Igår tog jag tåget för att se "The countryside" med en människa jag aldrig träffat förut. Det slutade med att jag på kvällen satt på tåget hem, med en krampade mage på grund av all choklad och allt skratt, nya minnen och en ny vän för livet. 
 
Vi hann med en roadtrip, hajk, picknick, långpromenad, ett litet "inbrott", obeskrivligt mycket choklad och kakor, varm choklad med 30 pensionärer, vin och champagne och en middagslagning. Jag är så glad att jag åkte för satan vad roligt jag hade.

Just det. Med mig från gårdagen har jag ett farmjobb också. Det är ju bara det där lilla problemet med att lyckas få detta land att låta mig komma tillbaka. Working on it. 
 
 

Likes

Comments

 
Det är så mycket kärlek i luften. Hela tiden. Där vi bor kallar man varandra babe och baby. Där är det inga konstigheter att slänga ur sig: Going to work now, love you guys! Samtidigt är det så mycket drama, men det behöver vi inte gå in på eftersom vi svenskar inte är en del av dramat. Jag väljer att fokusera på kärleken istället. Ingen kan få för mycket kärlek. 

Vet ni - nu dricker jag kaffe. På riktigt. Nu längtar jag till och med efter kaffe. Vuxenpoäng, tack!
Ikväll ska jag och Linn ut och äta med Charbel - äntligen får jag träffa honom igen, min bästa Melbourne-vän. Och äntligen får han träffa en av mina bästa vänner. Mystisdag!

P.s. Linn! - Vad gör du på denna bild?
 

Likes

Comments


Det snurrar någon länk på Facebook med 20 tecken på att du är kär. Jag och Linn kunde bocka av alla utom tre. Jag antar att det blir så när man umgås dygnet runt i tre månader. Vi kunde bland annat inte bocka av att känna fjärilar i magen när vi tänker på varandra. Det är fortfarande bara pojkar som ger oss fjärilar i magen.

Dagens promenad var fin. Det är något speciellt med att traska runt Yarra River. Precis som förra året så kommer jag alltid på mig själv med att le och undra varför. Men så inser jag att jag gör det för att jag är precis där jag ska vara. 
 

Likes

Comments


Det känns som att jag vill skriva exakt samma sak varje gång jag bloggar nu: Jag har aldrig mått bättre. Jag har aldrig varit gladare.

Jag känner mig så orädd här. Det finns ingenting som ger mig ångest. Det finns så många små saker som ger mig fjärilar i magen. Och det finns så många möjligheter här. Jag vill aldrig åka härifrån.

Jag vill tro att ingenting är omöjligt och jag väljer att tro det tills motsatsen är bevisad.

Likes

Comments