Till dig, du kille som krossat en tjejs hjärta för att du är för kåt för att tänka klart. Säg inte att du älskar mig, om du inte gör det. Be mig inte vara din, om du ber andra tjejer samma sak. Säg inte åt mig att lita på dig, om du inte tänker stanna. Prata inte med mig, om du inte vill mig väl. Säg inte att du bryr dig, om det enda du bryr dig om är mina bröst. Riv inte ner mina murar, om du inte tänkt visa att de inte behövs. Titta inte på mig, om du blundar för mitt hjärta. Någonstans kommer någon nämligen att tro att dina ord är sanning. Någonstans kommer en tjej le och göra en high five med sig själv i spegeln, på grund av dig. Någonstans kommer en tjej krama om sin kudde på kvällen, och tänka att det är du. Någonstans så kommer det sitta en tjej och tro att ditt hjärta slår lika hårt för henne som hennes gör för dig. En del av henne kommer streta emot, för du är ju en av ”dem”, och hon vet ju det, men dina ord om hur vacker hon är leder in henne i en skugga av hopp om att du är ”han”. När du sen ber henne om ”bilder”, och skickar ”dickpics”, så kommer hon därför ge vika. Hon kommer dra in magen och puta med brösten för dig. Hon kommer försöka vara dig tillräcklig, rädd för att du ska gå annars. Du är ju trots allt fortfarande en av ”dem.” Men vad gör det? Du kan henne. Du vet vilka sidor du ska spela på och vilka knappar du ska trycka på. Du vet vilka ord du ska säga, och där har du vunnit henne, och har henne lindad runt lillfingret. Du får bilderna. Kanske får du till och med ett ligg.När du sen fått vad du vill, så vänder du henne ryggen. Ni var ju aldrig officiellt ett par, så hennes känslor är ju inte ditt ansvar. Att hon gråter sig till sömns är inget du rycker på axlarna för. Att hennes tårar är ditt fel, det bryr du dig inte om. Att nästa gång en kille försöker komma henne nära, så kommer hon tänka på dig, och stänga in sig, men det är ju inte ditt problem. Hon kommer bygga upp murar och inte våga släppa in någon. Hon kommer inte våga bli kär. Hon kommer inte följa sitt hjärtas lust, utan rädslan i det, och inte våga öppna sig. Någonstans så kommer det komma in en kille i hennes liv, som är ute efter mer än hennes bröst. Någonstans kommer det komma in en kille som bryr sig om henne. En kille som säger att han älskar henne, som berättar för henne att hon är vacker, och som lovar henne hans tid. En kille som förtjänar hennes hjärta. Men hon kommer inte våga släppa in honom, för du sa samma saker. Kära fuckboy. När du förstört hennes självförtroende så tar det tid innan hon släpper in killen som kan städa upp efter dig. När du krossat hennes hjärta så tar det tid innan killen med limpistolen får komma henne nära. Så innan du ger dig på ditt nästa offer, tänk på det. Det tar inte slut när du fått vad du vill ha. Hennes hjärta slår fortfarande. Hon bryr sig fortfarande. Hon kommer inte att förstå, ”Vänta, gjorde jag något fel?” Och nästa gång, när någon som faktiskt förtjänar henne, står med kärlek vid hennes dörr, då är det fortfarande du som skrämmer henne. Dina ord och dina handlingar. Jag ber dig, var ingen fuckboy. För din skull kunde jag inte bry mig mindre, men för hennes. För din systers skull, som gråter samma tårar över någon annan som gör som du. För din mammas skull, som får torka din systers tårar. De alla förtjänar så mycket mer. Step up your game. Fuckboys är bara skräp.Tjejer, ta hand om era hjärtan. Ingen fuckboy är värd dina tårar. Någonstans finns killen med limpistolen. Någonstans finns han med sanning i sina ord. Någonstans finns han som längtar efter att hålla om dig och killa dig på ryggen tills du somnar. Han som ser på dig som du är gjord av guld, och som kysser dig ömt på huvudet och säger ”pajas” när du trasslat ihop allt. Han som tar dig i handen framför sina kompisar och säger ”That’s my girl”. Varje sekund du ödslar på en fuckboy är en sekund mindre på Mr. Right. Ni är värda bara det bästa. Glöm aldrig det.

  • 23 readers

Likes

Comments

Det är ganska sjukt hur mycket man kan gömma bakom ett leende. Jag har sedan den 2 januari 1997 alltid varit glad, eller ja iallafall för det mesta. Det finns stunder då man är ledsen och arg också såklart. Men bara för att man är glad utåt så behöver inte det betyda att man är lycklig inombords.

Sen dagen jag började skolan så förändrades mitt liv. På dagis var jag alltid den glada och det lekfulla barnet. Men så fort jag började i skolan så förändrades det. Jag var en som inte var som alla andra och en som inte såg ut som alla andra. Redan första veckan så började mobbningen. Jag blev kallad glasögonorm, att jag var tjock och alla möjliga ord från dom äldre barnen och dom som gick i min klass. Redan efter första veckan så ville jag inte gå tillbaka till skolan, jag låtsades vara sjuk i två veckor men sedan tvingade mamma mig att gå tillbaka. Mamma hade ingen aning om vad som pågick på skolan, varför jag var hemma i två veckor. Den glada och lekfulla Moa fanns inte längre kvar. Det som hände i ettan stannade inte där utan det fortsatte tills jag bytte skola i sexan. Så tiden under den här perioden har förändrat mitt liv väldigt mycket.

Jag är en tjej som inte sticker ut så mycket, en som inte har nån speciell klädstil utan jag är normalt klädd. Jag är en som alltid finns där för mina vänner, en som alltid vill att alla ska må bra. Men när jag själv mår dåligt så är det ingen som vet om det för jag visar det aldrig utåt. Jag har lärt mig från tidig ålder att inte visa mig svag för då blir det värre. Jag är en som alltid skrattar vilket humör jag än är på, jag kan aldrig hålla mig från skratt. Även fast jag är sur så skrattar jag. Jag sprider ofta mitt skratt vidare och det är för mitt skratt är så speciellt 😂😂
Min familj och mina vänner gör så att jag mår bra. Det är väldigt svårt att hålla känslorna inne, Jag skjuter fram mina känslor hela tiden. Mitt liv är helt enkelt som en tickande bomb, nån gång kommer den explodera och det har den gjort Bomben har exploderat flera gånger under mina 19 år.

Nu när jag skriver att jag alltid skrattar osv oavsett humör så kanske ni tror att jag är falsk när jag skrattar men så är det inte. Jag håller bara alla andra känslor inne och hoppas på att bomben inte ska explodera för när den gör det då är det inte vackert. Det kan hålla på hur länge som helst och sen kommer det en dag då det inte finns några tårar kvar. När det händer ja då mina vänner är det bara att börja om från botten igen.

Det jag tycker är värst med den här perioden i mitt liv är att jag ALDRIG berättade för någon om hur det var och om hur jag verkligen mådde. Mina föräldrar och alla andra människor som finns i min närhet fick reda på det här via Instagram när jag valde att skriva en lite längre text om hur det hade varit. Såhär stod det i
texten:

”Hej allihopa, bilderna som ni har
sett här ovanför är på en tjej som heter Moa Katarina Margareta Lundman. Hon är en 17-årig tjej som bor på Alnö. När hon gick på låg- och mellanstadiet så blev hon alltid kallad fula och dumma ord som till exempel ful, tjock, glasögonorm, fläskfilén, flodhästen, elefant och så vidare. Folk har snott hennes saker, kastat stenar på henne och gjorde dom där åren till ett helvete för henne. Hon har inte den perfekta kroppen eller det perfekta ansiktet. Men nu idag så mår hon väldigt bra. Hon är en som bjuder på sig själv, en som inte bryr sig om vad folk tycker om hennes utseende eller vad dom tycker om det hon gör. Hon är en tjej som bryr sig så jävla mycket om alla andra, en som hjälper andra och hon skrattar hela
tiden. Hon lever sitt liv som hon vill, hon bryr sig inte vad folk tycker om henne längre för hon vet att om folket inte skulle bry sig om hennes utseende så vet hon att ni skulle gilla henne. För hon vet att hon är en bra människa. Hon har inte tusentals vänner men dom få vännerna hon har bryr sig om henne, älskar henne för den hon är. Hon lägger inte längre tid på idioterna som säger fula saker åt henne, dom som sprider rykten, dom som ger henne konstiga blickar. Hon är den hon är och om ni inte gillar henne så är det lika bra att dra. Hon lägger inte längre ner tid på dom som låtsas bryr sig eller dom som låtsas vara hennes vän. Hon vet vilka som verkligen finns där för henne. Och hon vill bara säga en sak till er Och det är att ni är guldvärda och hon älskar er"

Jag mår bra idag, jag har lagt det mesta bakom mig. Men man kan inte skrynkla ihop ett papper och sedan få det alldeles platt igen. Så det kommer alltid finnas i mig.

Vi måste våga prata om det som inte är bra i våra liv också. För att få hjälp så måste vi våga prata om det. För att stoppa mobbningen be om hjälp. Va inte lika dum som jag för då kommer ni ångra er. Så snälla VÅGA!!

/ML

  • 99 readers

Likes

Comments