View tracker

Beskedet vi fick hos veterinären har börjat sjunka in nu. Vi har egentligen från början, även innan beskedet, varit inställda på att vad som än händer så kommer Lillan att få bo kvar med oss. Trots att hon inte kommer att kunna ridas är hon ändå en fantastisk häst. Och det finns ju mycket man kan göra med en häst förutom att rida! Men efter besöket i onsdags har jag på riktigt kunnat fundera på vad jag vill göra med henne, nu när jag vet vad jag kan och inte kan göra för att hon inte ska ha ont. Motion behöver hon oavsett för att hålla i resten av kroppen och inte bli alldeles tossig i huvudet av all överskottsenergi. Dessutom är det inte optimalt att en häst med kissing spines bara står, även om hon inte ska ridas. Jag vill på bästa sätt förvalta denna fantastiska individ och på hennes villkor hjälpa henne att nå sin fulla potential.

Min första idé är givetvis klickerträning, som är perfekt hjärngympa! Jag känner mig relativt trygg i klickerträningens grunder så att vi kan bygga en stadig grund i träningen. Sen kommer det antagligen bli en del experimentering. Jag har länge velat trickträna med Gadd, men har aldrig lagt ner tillräckligt med tid för att få några tricks att sitta helt. Så det skulle vara jättekul att kunna utveckla det med Lillan fullt ut istället eftersom jag just nu satsar på ridningen med Gadd.

En annan tanke är att köra in henne till våren. Det finns tyvärr inte jättemånga ställen att köra på häromkring, och jag kör gärna inte på vägarna, men det vore himla mysigt att bara komma ut på korta turer också. Så under hösten och vintern tänkte jag tömköra en del för att få den delen befäst. Långtygling och groundwork kommer det säker också bli en del av.

Jag har så mycket idéer och visioner med henne, jag tror att det kommer bli riktigt bra trots allt!

På Gadd-fronten går det väldigt bra just nu. Han känns fin i kroppen nu när han börjar komma igång igen och det känns som att vi har hittat ett upplägg som funkar. Jag började ge honom glukosamin för ett par veckor sen, och jag inbillar mig att har rör sig lite luftigare. Jag har även hittat en medryttare till honom, en fd stallkompis som jag litar på till 100%, vilket känns jättebra. Jag kommer behöva lite avlastning med ridningen av Gadd om jag ska ha tid med Lillan också. Gadd har börjat sätta en rejäl björnpäls och blir rätt svettig även av lättare ridpass, så idag gjorde jag slag i saken och köpte mig en klippmaskin och klippte av lite päls.

Det blev den billigaste varianten från Hööks, eftersom den fått ganska bra betyg av andra som köpt den och jag hade ingen lust att köpa nån värstingmaskin för att klippa så lite som jag gör. Och jag blev glatt överaskad måste jag säga! Den gick väldigt smidigt, tog sig lätt igenom den tjocka pälsen och lät inte speciellt högt. Så nu har han lite mindre päls att svettas igenom. Jag tog ganska lite nu, så får vi se om jag behöver klippa mer så småningom. Det är ju fördelen med egen maskin, jag kan klippa när jag vill!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

"Lillan har nu stått hos oss i 4 veckor. Sen hon kom har tiden gått jättefort och det är harmoni på gården. Vi blir mer och mer fäst vid henne för var dag som går. Det här är våran drömhäst! Och Gadd verkar hålla med, han trivs otroligt bra med henne. Han uppskattar verkligen att ha en trygg kompis som inte stressar upp sig i onödan och har ett bra självförtroende. Hon är helt fantastisk att ha att göra med och har ett enormt tålamod."

Så här skrev jag för två månader sen i ett inlägg som aldrig blev publicerat. Jag var helt säker på att vi hittat vår drömhäst. Hon var helt fantastisk att rida, så otroligt genomsnäll och Gadd har aldrig haft en så bra kompis som Lillan. Mamma började rida henne och vi kunde rida ut tillsammans. De två var som gjorda för varandra! Allt var helt perfekt, fram tills för en månad sen.

Jag och mamma skulle ut på en tur i det fina vädret och jag minns att jag tänkte bara sekunder innan hon satt upp att Lillan såg så lugn ut. Jag kände mig nöjd och stolt över det arbete vi lagt ner i den hästen. Så skulle jag gå fram och hålla i stiglädret för att sadeln inte skulle snurra när mamma skulle hoppa upp och känner hur Lillan bockar iväg. Efter två språng drog hon omkull mig, och två språng till så låg mamma på backen. Mamma måste ha fastnat i tyglarna för vänster tumme var avsliten, och den gick tyvärr inte att rädda. Lillan var panikslagen och jag fick knappt tag på henne efter att mamma åkt till akuten. Hon som alltid kommer fram till en annars.

Självklart blev jag helt förkrossad. Min älskade mamma hade blivit av med sin tumme och alla de drömmar vi hade med Lillan blev krossade på mindre än 5 sekunder. Jag var ganska säker på att Lillan hade sadeltvång och att hon inte skulle gå att rida med dressyrsadel igen. Hon blev tränad från marken i två veckor innan jag skulle testa att hoppa upp på henne igen, den här gången barbacka. Jag tänkte först att jag skulle hänga på henne för att se hur hon reagerade och det gick bra när vi stod still, men när jag bad henne att gå så bockade hon iväg igen.

Nu började tankarna gå att det kanske inte var sadeltvång utan hon kanske har ont. Vi hade en equifysioterapeut ute ungefär en månad innan olyckan som behandlade Lillan och hon hittade inget anmärkningsvärt i ryggen på henne. Men magkänslan sa ändå att något var fel. Jag ringde en veterinär som i princip dumförklarade mig och sa att hon bara testade mig. Men hon hade ju panik? En så genomsnäll häst som får ren och skär panik kan väl ändå inte testa på det viset? Jag ringde nästa veterinär och fick tid en vecka senare.

Den tiden var idag, och nu har vi fått svar på varför hon har gjort som hon har gjort. Lillan har kissing spines och skelettförändingar på 4 ställen mellan tornutskotten precis bakom manken. Hon blev utdömd och veterinären rekommenderade inte att någon ska rida henne igen, därför kommer hon förmodligen att triangelmärkas. Så vad gör man? Vad gör man när drömhästen är trasig?

Likes

Comments

View tracker

Igår var det dags för träning för Marc igen. Jag har varit riktigt taggad inför träningen eftersom Gadd har varit så otroligt fin de senaste veckorna. Efter förra träningen fick han 2 veckors semester, och när jag började rida igen hade jag en helt ny häst! Jag hade verkligen sett fram emot att få visa upp oss och få tips om hur vi kan utveckla oss vidare. Jag red dit och ungefär halvvägs trampar Gadd av sig ena framskon.... Perfekt timing..! Han har under de dryga 6 år jag haft honom aldrig någonsin trampat av sig en sko under en ridtur. Så det var ju alldeles perfekt att han skulle göra det på väg till träningen, haha.. Jag misstänker att han trampade av sig skon eftersom han var irriterad på de benskydd jag hade satt på honom, så den missen gör jag inte om! Jag fick iallafall hoppa av och gå sista biten eftersom det kändes som han blev lite öm i traven utan skon. Däremot gick det alldeles utmärkt att skritta över stora vassa stenar på ett ställe, så det måste vara ha varit en reaktion precis när skon åkte av. Väl i ridhuset märktes det inte att han saknade en sko, förutom att han var lite känslig och irriterad, men det kan lika gärna ha berott på dom där jäkla dressyrskydden.. På det stora hela gick det väldigt bra och jag kunde visa vilken utveckling vi gjort sen sist, men jag är lite besviken att vi inte fick visa oss från våran bästa sida. Men men, jag hoppas att skorna sitter kvar nästa gång så har vi lite bättre förutsättningar då.

Idag red jag Lillan för första gången sen provridningen. Hon har bara gått ett kortare pass i veckan där jag jobbade henne från marken, så hon var ganska pigg. Vi skrittade ut en sväng tillsammans med lillasyster som red Gadd. Även fast hon hade lite överskottsenergi och var väldigt besvärad av flugorna så skötte hon sig exemplariskt! Det är så fantastiskt att vi har hittat en sån fin häst, hon är verkligen helt okomplicerad. Ridturen blev inte jättelång idag, men imorgon tänkte jag rida i paddocken så hon får göra av med lite energi.

Likes

Comments

Hon är så fin, vår Little Any. Allt har funkat så otroligt bra sen vi hämtade henne i måndags. Det var verkligen meningen att hon skulle flytta till oss. Vi åkte som sagt och hämtade henne i Njurunda i måndags. Med grimskaftet på ryggen knatade hon rakt på transporten och stod som ett ljus hela vägen till sitt nya hem. När hon fick träffa Gadd var det kärlek vid första ögonkastet, jag har aldrig sett Gadd reagera så någonsin förut. Han hade stått och sovit i ett hörn i hagen de timmar han fått vara själv, men så fort han såg henne så gnäggade han som om han äntligen fått förenas med sin själsfrände. Det var ganska mycket pip och tjut i hagen, men dagen efter hade det lugnat ner sig och de gick som om de känt varandra hela livet. Det glittrade om Gadd och han verkade riktigt lycklig över att få gå med sin nya kompis.

Lillan, som vi kallar henne, är 6 år och en korsning mellan svenskt halvblod och holländsk import. Hon är 155 hög och lite åt det grövre hållet. Hon är skolad inom western och är lugnet själv. Det märks att hon är bra hanterad och hon har fått börja med saker i rätt tid och fått tid på sig att utvecklas. Hon har ett enormt självförtroende och ett inre lugn jag inte sett hos någon annan häst tidigare. Tyvärr hade hon en lite turbulent tid i våras när hon var utlånad som satt några spår, men jag har inga tvivel om att hon kommer bli sig själv bara hon får tid på sig.

Igår jobbade jag lite med henne från marken och hon är så fantastiskt lyhörd och känslig. Det var superenkelt att kommunicera med henne och läsa av hur hon kände. Jag är så otroligt tacksam över att vi fick den här möjligheten, det känns som att familjen är hel nu. Det är harmoni på gården och jag har två fantastiska hästar som är mer än jag kunnat drömma om ❤️

Likes

Comments

Ibland bjuder livet på andra vägar än de man trott. För en månad sen flyttade Dessan hem och Gadd fick en ny kompis. Vi visste att ägarna funderade på att eventuellt sälja, men det skulle isåfall ske till hösten. Riktigt så blev det inte, utan han åker imorgon. Detta fick vi reda på i torsdags, vilket gav oss väldigt kort tid att hitta en ny hästkompis. Eftersom Gadd har fått byta kompis ganska ofta de senaste åren så vill vi nu ha en permanent lösning. Med tanke på att det tyvärr varit strul med inackorderingarna (som inte förstått att man inte bara kan göra hur som helst i ett stall med två hästar) så har vi bestämt att vi ska köpa en egen, så slipper vi ha det problemet igen. Men hur hittar man den perfekta hästen på tre dagar?

Om det är meningen att man ska hitta den, så gör man det. Så imorgon flyttar hon in, Little Any, och hon är helt perfekt! Vi kommer ha henne på prov ett tag, men sen blir hon våran! En presentation kommer när hon gjort sig hemmastadd.

Likes

Comments

Äntligen kan vi börja rida ut på ordentliga uteritter mer regelbundet! Det är en sån frihet att bara ha en häst att ta hand om, även om jag vill ringa Dessans ägare varje dag för att höra hur hon mår. Iallafall så blev det uteritt både igår och idag. Gadd var så glad över att äntligen få komma ut i skogen! Igår försökte jag hitta en bra ridväg till ridhuset där jag ska träna för Marc på fredag så jag slipper lasta och åka med honom själv igen. När jag gick ner med Dessan i april så gick jag genom ett bostadsområde och bredvid en lite större väg, vilket jag gärna slipper om det är möjligt. Det gick inte så bra att hitta nån väg, men vi hade en mysig stund i skogen, och när vi vände hemåt fick Gadd upp en ordentlig fart!

Idag hade vi sällskap av Gadds nya hagkompis med ägare som visade oss hur vi skulle rida för att ta oss ner. Det gick en jättefin och bra ridväg nästan ända fram till ridhuset där det gick att både trava och galoppera, supersmidigt! Efter det så fortsatte vi på ridvägar jag aldrig ridit på förut. Det är verkligen jättefint på ön och det finns fantastiska ridvägar! Det ska bli jättekul att få se lite nya vägar i sommar när vi har sällskap som kan vägar på fler delar av ön. Vi var ute i nästan 2 timmar och hästarna fick varsin dusch när vi kom tillbaka. Jag red med stången på Gadd eftersom han brukar bli lite pigg när han har sällskap, men idag höll han sig i skinnet. Det var ganska varmt så det var troligen därför han inte var lika "vild".

Utsikten från ett ställe längs ridvägen, helt fantastisk!

Likes

Comments

Gadd blev mirakulöst bra och redan dagen efter kunde jag inte se någon hälta. Det var antagligen nått litet snedtramp i hagen med nya kompisen eller i transporten. Han fick ändå ta det lugnt en dag till men igår red jag ett lättare pass i paddocken. Han kändes lite seg men var väldigt avslappnad och mjuk. Jag har ju blivit så bortskämd med massor av energi varje pass så när han är som han brukade vara förr så blir jag så förvånad, haha. Jag ställde inga höga krav på varken form eller tempo utan jobbade bara lite lösgörande och försökte ha honom ganska lång/låg. Allt som allt så är jag väldigt nöjd med passet.

Bild från igår. Han har gått ner så mycket i vikt! Det finns en del att ta av såklart men en hel del har försvunnit. Är lite orolig att han inte kan äta ordentligt med sina tänder. Å andra sidan så har han inte fallit ur och visar inga tendenser på att falla ur så kanske är det att jag har börjat rida mer den här våren? Hur som helst så skadar det inte att han har minskat i omfång!

Bild från februari

Likes

Comments

Just idag känner jag mig ganska värdelös. Jag tänker tillåta mig själv att sura och tycka synd om mig själv, oavsett om det är rättfärdigat eller inte.

Igår åkte Dessan hem. För att vara otroligt irriterande, kryptisk och inte vilja lämna ut några detaljer så kan jag säga så här om gårdagen: Med tanke på att det gick helt åt helvete så gick det ändå ganska bra. Dessan kom hem levande och Gadds nya kompis anlände utan problem. Ihopsläppet var väldigt odramatiskt och båda två var mer intresserade av att äta än något annat.

Idag var Gadd halt. Han har vilat några dagar för att jag inte haft tid/ork att rida och när jag började trava idag kände jag direkt att han var ojämn. Hoppade av och longerade och kunde konstatera att han var tydligt halt på vänster bak. Helvete.... Han är inte öm/svullen/varm/feber. Han är helt fin i benen och pigg i övrigt. Äter och skiter. Det kan vara en liten överansträngning efter att han stod på transporten i två timmar igår. Eller nått annat. Oavsett så känns det förjävligt och jag blir så ledsen. Vad jag än gör så blir det fel känns det som. Jag vet att det inte är så men idag känns det så.

Jag tänker deppa ihop över att min älskade Gadd inte är helt bra, över att det kanske inte blir någon träning för Marc om inte Gadd mirakulöst blir bättre innan helgen är slut och att det allmänt känns dåligt just idag. Så nu tänker jag gå och lägga mig och hoppas att allt är som vanligt imorgon.

Likes

Comments

Just nu känner jag mig lite frustrerad måste jag erkänna. Det har varit riktigt tråkigt väder en längre tid, vilket har gjort att vår annars lerfria hage har börjat ge vika och blivit geggig på sina ställen. Men hagen är inte det som har gått åt värst i regnet, det är ridvägarna... Det går inte att rida ut med handhäst utan fara för livet just nu. Det är antingen sjöar som ska passeras eller decimeterdjup lera som ska gås igenom. Att rida bara Gadd är inga problem, han tar sig igenom det mesta, men jag gillar inte att lämna Dessan ensam hemma...

Dessutom känns inte Gadd jättebra just nu heller. Enda sen träningen för Marc så har han känts stel och stum i munnen. Som en planka! Han har visserligen gått på bra framåt och varit hyfsad i formen, men känslan är inte densamma. Jag har lite olika teorier om vad det kan bero på och det kommer garanterat bli bättre snart, men just nu är det frustrerande... Jag red ett pass själv i tisdags och jag kände mig så dålig. Jag kände mig hopplös och det kändes som att jag inte kunde rida för fem öre. I onsdags red jag för Eva och det gick betydligt bättre. Jag hade först tänkt att inte vara med på träningen, men är glad att jag red, för nu känns det lite bättre.

Dessan åker hem om mindre än en vecka, om hon behagar kliva på transporten dvs.. Jag funderar på att ta på henne både skygglappar och luva för att hon kanske ska bli lite lugnare. Hon klev ju på transporten tillslut när hon skulle komma till oss och jag har lasttränat en hel del sen dess, så det borde inte vara omöjligt. Hoppas jag...

Planen fram tills att Dessan åker är ganska enkel och tråkig. Jag kommer att lägga all träning i paddocken, både uppsuttet och avsutten, eftersom jag varken har lust att riskera livet genom att ta med båda ut i skogen eller lämna Dessan kvar. Det är ju bara 5 dagar kvar innan hon åker, så det får gå. Det kommer bli enklare sen när den nya hästen med ägare flyttar in.

Det är läget just nu och jag härdar ut. Jag känner att det kommer komma massor med fantastiska saker framöver, jag behöver bara ta mig igenom den här perioden så kommer det bli enklare.

Likes

Comments

Ni som följer mig på YouTube har antagligen redan sett den, men för den som inte gör det är länken till filmen här:

https://youtu.be/vvxfHGzMxbM

Jag är alldeles för lat för att försöka bädda in filmklippet, så ni får klicka på länken och se den på YT helt enkelt! :)

Likes

Comments