I tisdags var jag och Gadd iväg på vår första pay & ride och igår var det träning för Marc. Jag hade inte tänkt skriva så mycket om varken pay & riden eller träningen, utan om en annan sak som har funnits i mina tankar ett tag. Och det är att jämföra sig med andra. Personligen så känner jag mig egentligen ganska osäker på vad som är bra och mindre bra, vad som är korrekt osv inom ridningen. Hästhållningen och hanteringen känner jag mig säkrare i. Jag vet hur jag vill hålla mina hästar för att de ska ha det så bra som möjligt. Men som sagt inom ridningen känner jag mig mer osäker. Jag är inte speciellt duktig eller talangfull, men jag försöker alltid mitt bästa och strävar alltid efter att utvecklas. Men eftersom kunskapen brister så känner jag mig ofta osäker på om utvecklingen verkligen går åt rätt håll. Gör jag rätt? Ser det bra ut? Och när jag är osäker på om jag gör rätt så tittar jag på hur det ser ut när andra rider, vilket sällan gör mig speciellt inspirerad. För vilka är det som lägger upp flest videoklipp när dom rider? Ja inte är det vanliga dödliga med halvbra hästar inte. Nej det är väldigt duktiga ryttare på ofta väldigt dyra hästar. Och då är det lätt att känna sig fruktansvärt dålig. För allt dom gör ser så lätt ut! Och nu pratar jag inte bara om ryttareliten, utan det kan vara glada amatörer som har möjlighet att ha fina hästar och träna för duktiga tränare. När jag sen jämför det med videoklippen på mig själv så känner jag bara, men hur svårt kan det vara?!? Hur svårt ska det vara att sitta still i sadeln, ha stadiga mjuka händer, hitta och behålla en bra bjudning och form osv osv osv. Jävligt svårt om du frågar mig. Men som sagt, jag försöker.

Det hjälper inte heller att det ibland smyger sig på tankar som till exempel att jag har haft Gadd i 7 år, och hur långt har vi kommit? Vad har vi åstadkommit egentligen? På pappret har det gått rätt dåligt faktiskt. Vi har inga bra resultat varken i hoppning eller dressyr och ja ridningen är inte heller vad den hade kunnat vara efter 7 år kan en tycka. Men så försöker jag tänka bort dom tankarna, för jag vet att det är helt orelevanta tankar. Vi har gjort massor de senaste 7 åren och jag har lärt mig allt jag kan idag. Vi har ju inte tränat varje dag för att komma dit vi är idag, utan vi har tagit den tid som har behövts. Den ridning som vi har idag, den har kommit från träningen vi har gjort det senaste året. Och tänker en så så har vi utvecklats i rasande fart. För jag måste ju jämföra mig med mig själv, eller hur? Hur långt jag har kommit jämfört med vart jag började, inte hur långt efter jag är den ryttare som jag tycker är bättre än mig. För det kommer alltid vara någon som är bättre än mig. Men det betyder inte att jag är dålig.

Anledningen till att jag nämnde pay & riden och träningen i början av inlägget är för att dessa tankar alltid verkar komma när vi har åkt iväg på nånting och jag har blivit filmad. För då får jag se själv hur det verkligen ser ut. Jag har ofta en väldigt fin känsla när jag rider, men den känslan motsvarar inte hur det egentligen ser ut, enligt mig själv. Jag kan känna mig stadig och det känns som att Gadd har ett friskt tempo, men när jag ser filmen så ser det inte alls ut som det kändes. Det fladdrar både här och där och undertempot är ett faktum. På pay & riden till exempel hade jag en superkänsla. Gadd kändes positiv och framåt och vi hade inga direkta missar tyckte jag. Jag hade inte förväntat mig några toppoäng, men mer än 59% hade jag verkligen trott att vi skulle få. Det var inte ens en godkänd ritt. Och på träningen igår gick det bättre än någonsin. Det känns som att vi är i en fantastisk utvecklingsfas. Men när vi hade våra bästa stunder under träningspasset så såg det ändå sämre ut än när ryttaren som skulle träna efter mig värmde upp.

Jag vet inte riktigt vad poängen med detta inlägget är mer än att jag kände att jag ville få ner mina tankar i text. Jag kommer fortsätta att försöka utvecklas och jag vet hur långt jag och Gadd har kommit. Jag kommer ihåg hur han hatade allt som hade med dressyr att göra. Hur han saknade bjudning och engagemang. Hur både han och jag tyckte att det var så tråkigt att träna att vi helt enkelt la av under en väldigt lång period. Men nu är det helt annorlunda. Han tycker att det är roligt igen och han utvecklas i kroppen trots sin ålder. Ju fler timmar i sadeln, desto bättre blir jag. Så är det bara. Så jag fortsätter att träna på och jag ska bli bättre på att påminna mig själv att vi är bra. För vi är alltid mycket bättre än om jag aldrig hade försökt. Och jag är oändligt tacksam att jag får dela den här resan men min allra finaste Gadd och alla fina personer runt omkring oss.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I helgen plockade jag fram min lilla "hinderpark". Planen var att löshoppa hästarna och eftersom Lillan aldrig har hoppat tidigare, vad jag vet, så tänkte jag att Gadd och Lillan skulle få hoppa tillsammans. Ja vi kan ju sammanfatta det såhär, det blev ingen succé direkt.. haha! Gadd tyckte det var skitkul och höll ett bra tempo. Lillan var inte lika imponerad, hon var inte var ett dugg fundersam över bommarna för sånna har hon ju sett förut, däremot så höll hon inte riktigt samma tempo som Gadd. Eftersom Lillan alltid ska springa först så blev det lite problem... Lillan lunkade på i sitt tempo medan Gadd låg i arslet på henne, vilket också gjorde att han inte såg hinderna så bra. Det blev för det mesta plockepinn av alltihop, trots att "hinderna" var typ 30 cm höga. Dessutom blev Lillan trött rätt snabbt och orkade inte lyfta på fötterna efter ett tag. Gadd fick hoppa några språng själv när Lillan vilade och han hoppade fint. Jag har ju inte löshoppat honom sen han gick omkull (!!) för drygt ett år sen. Då var han riktigt osmidig och hade svårt att reglera kroppen, men nu verkade det gå lättare. Jag kommer fortsätta löshoppa båda två, men var för sig i fortsättningen.

Idag så stod det dressyr på schemat. Jag var lagomt inspirerad idag så hade ingen egentlig plan för passet. La fram några travbommar som jag både skrittade och travade över i uppvärmningen. Gadd kändes först lite stel, men efter några varv över bommarna så blev han riktigt fin! Snacka om att få mycket gratis av bommarna. Jag kunde bara fokusera på min sits och träna på att vara stabil, så skötte Gadd resten. Efter det jobbade jag en hel del galopp på volt och fyrkanten och även en del förvänd galopp. Gadd tyckte den förvända var jobbig idag, men precis som sist så kändes han mycket mjukare efter den förvända. Jobbade även en del motställd när han inte riktigt orkade hålla den förvända längre. Jag tyckte vi fick till en riktigt fin galopp idag och jag är supernöjd med Gadden överlag idag.

Sen var det Lillans tur att bli ompysslad och motionerad. Hon var väldigt pigg idag och drog på bra i paddocken. Jag stretchade bogarna på henne innan passet och jag tyckte att hon såg mycket luftigare ut i traven idag. Även hon fick springa över lite bommar. Tvättade även svansen och bakbenen på henne. Så skönt! Svansen har jag kunnat tvätta i en hink under vintern, men det var så skönt att kunna tvätta av benen ordentligt också nu när det går att duscha utomhus.

Likes

Comments

Delar med mig av två bilder för att avsluta dagen med en positiv känsla. Det är ungefär ett år mellan bilderna, eller typ 11 månader och 2 veckor. Även om det bara är bilder så ser jag stor skillnad på hans steg och hållning, det gillar jag!

Likes

Comments

Usch vad jag tycker att det är jobbigt med häst ibland. Jag har haft otrolig tur med Gadd och har haft ytterst få problem med honom under de 7 år vi har hållit ihop. Det var först förra våren som det började komma lite problem, då framförallt med stelhet och tjocka bakben. Eftersom det kom så plötsligt så trodde jag att det bara skulle vara tillfälligt, men där hade jag fel. Hela det senaste året har gått åt till att hålla Gadds åldrande kropp i så bra skick som det bara går, och nu tycker jag att han rör sig bättre än han gjort på flera år. Något som dock alltid kommer att finnas kvar som ett påminnelse om förra våren är de permanenta, hårda "svullnader" han har på delar av båda bakbenen. Det är inget som ska påverka honom enligt vet, men de kommer alltid att finnas där.

Dessutom så har jag tvingats inse att han fallit ur de senaste veckorna... han som alltid har varit så lättfödd och enkel i fodret bygger inte kroppen på samma sätt längre. Samtidigt så är han som sagt finare i gångarterna och bättre i ridningen än någonsin, men hull och ridbarhet behöver ju nödvändigtvis inte höra ihop. Pälsbytet tog hårdare på honom i år än tidigare år tydligen. Han får ju redan så mycket hö han kan äta och lucern utöver det, men jag får nog öka på lucernet så rättar det förhoppningsvis till sig. Så länge han rör sig bra och är glad så ska jag försöka att inte bli allt för orolig.

En lycklig, men något tunn, Gadd

Likes

Comments

Den senaste veckan har det blivit bra med ridning. Paddocken börjar återhämta sig efter en riktigt tuff vår. Som jag skrev i förra inlägget så är det här nog den värsta våren hittills i paddock-väg. Tjälen vill inte släppa taget vilket resulterar i väldigt djup lera. Men som sagt, nu börjar den återhämta sig så nästan hela paddocken är ridbar igen.

I slutet på förra veckan blev det två pass i paddocken. Då var det ungefär 60% av paddocken som var ridbar. Ena långsidan och kortsidan var för blöt för att rida på så jag fick hålla mig på den torra delen. Gadd var på långsamt humör båda dagarna (inte så konstigt med tanke på att han inte är så mycket riden de senaste veckorna och därav något stel) men med tanke på utrymmet så gjorde det inget med två pass i undertempo. Så det blev fokus på lite mer stryke-övningar. Jag kunde träna på att sitta (stilla) i traven också, det är ju betydligt lättare när det går lite långsammare. Jag är riktigt nöjd med båda passen. Hittade en trevlig ridkänsla och Gadd kändes positiv trots att den bjudning han haft den senaste tiden lyste lite med sin frånvaro.

I söndags blev det en fantastiskt härlig långtur tillsammans med Gadds favvo-sällskap, Brella! Då var det långsamma tempot helt bortblåst kan jag lova! Vi var ute nästan 2,5 timme på massa fina stigar där Gadd fick se sig för och lyfta på hovarna. Han fick också släppa loss i en lycklig galopp några gånger och han såg så glad ut med sin rufsiga pannlugg och spetsade öron. Han var rätt mör i kroppen när vi kom hem, men väldigt glad. Måndagen blev därför lugn med avsutten träning och på tisdagen blev det vila.

Idag blev det ett dressyrpass i paddocken igen och idag var det bara en liten bit av ena hörnet som var för mjuk för att rida på så jag hade plats att hålla lite högre tempo. Dagens fokus låg på avslappning och lösgjordhet. Han kändes lite stel i början, kan tänka mig att det fanns lite träningsvärk kvar sen söndagen. Men när han började lossna så var han riktigt fin. Red lite förvänd galopp i båda varven och det kändes som att han kunde slappna av mer i den rättvända galoppen efter det. Så kul att kunna börja med lite "riktigt" galopparbete!

Nu känns det som att vi är på G igen efter några lugnare veckor och efter den här tråkiga vintern. Äntligen har jag tillgång till bra underlag varje dag och kan planera träningen som jag vill istället för att anpassa mig efter vädret. Nu ska bara resten av vinterpälsen bort så är vi redo för sommaren.

Likes

Comments

Gårdagens päls-skörd!

En viss motivationsbrist har infunnit sig igen. Det är blött och dåligt underlag överallt. Paddocken är nog sämre än den någonsin varit på våren förut. Jag vill inte gärna rida på asfalten heller eftersom att hästarna har brodden kvar. Jaja, det får helt enkelt bli en lite lugnare period nu. Det reder väl upp sig snart med underlaget.

Likes

Comments

Jag har haft många inlägg i huvudet som jag tänkt skriva de senaste två veckorna. Men när jag loggat in på bloggen och öppnat ett tomt blad så har jag inte fått ner ett enda ord. Jag har vetat vad jag velat skriva om, men har liksom inte lyckats formulera mig på nått bra sätt. Jag kan inte direkt säga att jag har någon direkt inspiration till att skriva i denna stund heller, men jag tänkte göra ett försök iallafall.

För två veckor sen var det Marc-träning. Känslan inför träningen var som jag skrev väldigt bra och hoppfull. Träningen var nog den bästa hittills, fast å andra sidan tycker jag alltid att alla träningar är den bästa någonsin, haha! Jag hade på mig sporrar för första gången på träning och det kändes som att jag fick väldigt bra hjälp av dom. Gadd blir gärna lite spänd när vi åker iväg på träning och kan vara lite svår att få med sig, så min tanke var att använda sporrarna till att få honom att böja sig mer i sidorna och därigenom ha lättare att slappna av. Och jag tyckte faktiskt att det funkade riktigt bra. Allt som att så är jag riktigt nöjd med den träningen iallafall. Jag fick för första gången sitta ner i traven och det var betydligt jobbigare än jag vill erkänna..! Jag har haft "nedsittningsförbud" tills Gadd börjat slappna av och jobba bättre med kroppen. Men den här gången fick jag lov att sitta ner, i typ 4 varv. Jag var helt slut efteråt haha!! Tänkte kanske klippa ihop en liten film från träningen, vi får se. Den som är nyfiken kan kika in på min Instagram, där finns det en liten snutt från träningen.

Veckan efter träningarna brukar jag alltid ta det väldigt lugnt. Jag lärde mig den hårda vägen när jag började träna för Marc att det inte är lönt att försöka träna veckan efter träning. Gadd brukar var rätt mör i kroppen och han behöver tid på sig för att återhämta sig. Jag tänkte därför ta en tur i skogen med graman som hjälp nån dag efter träningen. Innan årsskiftet så testade jag att rida Gadd med graman ett par gånger (Gud förbjude) för att se om vi kunde få till lite stadigare övergångar. Jag trodde faktiskt att Gadd skulle säga ifrån när han hade gramanen på sig, men hans reaktion var helt tvärt om! Alla "problem" löste sig direkt. Det kändes som att jag hade gett honom ett facit och han förstod precis vad det var jag bad om. Han verkade också tycka att det var trevligt med en stabil hand att ta stöd på. Sen efter det så har det inte blivit nån ridning med graman, för jag har inte tyckt att jag har behövts. Så när jag tog på gramanen inför skogsturen härom veckan hade jag förväntat mig samma reaktion från Gadd. Men den här gången sa han tydligt ifrån att han inte ville ha den. Så det blev en betydligt kortare tur än planerat. För så blir det om Gadd inte gillar nått. Då går han hem! Lite sådär som en tjurig ponny haha. Fast jag tycker att det är rätt bra att han talar om vad han gillar och inte. Det blir så mycket enklare för mig då. Så nu blir det ingen mer ridning med gramanen för Gadd.

Lite annat som är nytt är att Gadd är vaccinerad och redo för eventuell tävling. Det blev ju ingen tävling förra året som jag planerat, kanske blir det debut i år istället. Men jag kommer inte åka iväg förrän jag känner att vi är redo.

Med Lillan går det bra. Hon är rätt pigg nu och uppskattar att få rejsa i paddocken som är helt framtinad nu. Hon har dock varit lite svullen i sitt juver ett tag, så Gunnar kommer på onsdag och kikar på det. Annars är planen med henne nu att hon får förbli en aktiv sällskapshäst. Jag har ju haft lite tankar på att rida henne, men jag har också haft känslan att det inte är rätt tid att sitta upp nu. Kanske nån gång i framtiden, men inte nu. Det känns som att hon behöver en längre paus från ryttare på ryggen. Jag tycker att hon har utvecklats jättemycket i kroppen när hon har fått vila från ryttare. Två saker framförallt har förbättrats enormt. Den ena är att hon har mycket lättare att böja halsen. När hon kom kunde jag knappt böja halsen på henne från marken. Även om jag lockade med morot så hade hon väldigt svårt att böja sig. Nu går det lätt som en plätt utan att jag har tränat på det. Hon har bara fått vara ifred. Det andra är att hon har mycket lättare för galoppen. Att hästarna får springa lösa i paddocken är en ganska stor del av min träning. Framförallt de dagar när orken, motivationen eller tiden inte finna för ett ridpass. I början när Lillan fick springa lös så blev det mest slängtrav eller en långsida i rus-galopp. Balanserad galopp fanns inte. Hon hade även mycket svårt för galoppen under ryttare. Hur den är under ryttare nu vet jag såklart inte, men hon kam galoppera många varv i en balanserad galopp nu i ett lugnt tempo. Det är inte heller något vi tränat på utan har kommit efter hennes "vila". Oavsett hur framtiden ser ut för oss så har den här vilan från ryttare gjort henne väldigt gott. Det är så kul att se hur hon utvecklas i sin kropp!

Det blev ett ganska långt inlägg ändå.. Nu är planen att köra igång med träningen igen efter två ganska lugna veckor. Vi får se hur det blir med bloggningen dock, haha.

Likes

Comments

Precis som jag trodde att det skulle bli isgata och oridbart i paddocken så slog vårvädret till och isen smälte bort! Så nu är det barmark i nästan hela paddocken. Dessutom så är den inte lerig heller eftersom tjälen inte släppt än, så underlaget är faktiskt väldigt bra.

Tack vare detta kunde jag rida ett pass med Gadd och hålla två lektioner utan att behöva oroa mig för underlaget.

Det är ju också nånting nytt, jag har fått två elever som anförtrott sig åt mig. Det känns jätteroligt, spännande och samtidigt lite nervöst. Jag har ju aldrig hållit lektioner på det sättet förut. Hittills har vi haft två lektionstillfällen och det har gått jättebra. Det ska bli superkul att få följa dessa fina ekipage genom deras utveckling.

För min egen del laddar jag inför Marc-träning på lördag. Jag ser verkligen fram emot den här träningen. Det känns som att det har hänt en del sen sist så det ska bli kul att höra vad Marc har att säga. På senaste passet i paddocken kändes Gadd riktigt fin men det kändes samtidigt som att det var nånting i kroppen som störde honom galoppen. Han var liksom "isär" i kroppen och kunde inte riktigt samla sig längre stunder som han brukar. Jag gjorde en liten korrigering av bäckenet idag så förhoppningsvis är det bättre imorgon. Om inte annat så brukar Marc vara en fena på att hjälpa till att lösa sånna problem.

Likes

Comments