Några månader för sent lägger jag nu ut en Vlog från Sri Lanka! Tyvärr kom inte filmerna från Adams Peak med, då jag inte trodde att vi hade några förens jag hittade dom när filmen redan var uppladdad. Hoppas ni njuter ändå! Kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej och godmorgon! Här är klockan runt nio och jag sitter på en balkong i Pokhara med utsikt över ett snöklätt Himalaya. Låter ganska mysigt eller hur?

Vi kom till Pokhara den 26e med en sex timmar sen buss och mötte upp Hari för en öl innan det blev en tidig kväll. Dagen efter var det årets bästa dag, nämligen min födelsedag! Vi gick upp tidigt och blev sedan hämtade av en bil som körde oss högt upp på ett litet berg med utsikt över hela staden och den stora sjön som finns här. Därifrån skulle vi kasta oss ut när vi testade Paragliding. Det går till så att man tillsammans med en ''guide'' spänner fast sig i en fallskärm och sedan glider runt med denna i typ 30 minuter. Det var riktigt häftigt och faktiskt inte alls läskigt, man blev däremot en aning åksjuk.

Efter det var tog vi en liten tupplur innan vi åt en grym lunch vid sjön. Vi gjorde inte alls mycket men födelsedagen blev ändå lyckad, fast den hade nog faktiskt varit ännu bättre hemma. Nu har jag varit bortrest de senaste två födelsedagarna och jag börjar verkligen sakna mormors prinsesstårta!

Igår checkade vi in på ett lite lyxigare hotell i närheten där de har en pool. Vi kände att det var dags att få sola lite, så det gjorde vi hela förmiddagen och efter middagen när det ändå bara regnade och äskade tog jag ett långt och härligt bad i vårt badkar tillsammans med en flaska vin. En riktigt mysig och, ännu en gång, lugn kväll. Vi har inte gjort många knop alls sedan vi kom ner från basecamp och lär inte göra det på några dagar heller. Nu är det dags att smita ner till poolen igen, Kram!

Likes

Comments

Hej allihopa! Jag sitter just nu på ett hotellrum i Katmandu där vi sovit sovit sovit i två dagar. Vi har nämligen befunnit oss i Himalaya de senaste två veckorna där vi vandrat till Everest Base Camp. Det har varit grymt men också något av det jobbigaste jag någonsin utsatt mig för.

Den tionde tog vi ett litet bergsflyg till bergsstaden Lukla, en liten liten ''stad'' som egentligen bara är en liten flygplats och några hus. Jag var livrädd hela den trettio minuter långa flygningen i den lilla kabinen som rymde sju passagerare. Och jag blev nästan ännu mer livrädd när jag såg den korta landningsbanan som bredde ut sig mot en bergvägg, men det gick trots allt bra. Efter det checkade vi in på ett hostel bredvid flygplatsen, vi hade egentligen tänkt börja gå redan samma dag vi landade men eftersom att flyget blivit nästan åtta timmar försenat hade det redan börjat mörknat, så det fick bli en natt i Lukla.

Dag etts vandring var riktigt enkel och mestadels nedåt, men redan dag två kom den första mördarbacken upp till den större byn Namche och redan då kändes det som att de resterande sex dagarna uppåt skulle bli min död. I Namche stannade vi två nätter för att acklimatisera oss och det var rätt mysiga dagar då det både fanns filmvisning och några riktigt fina fik. Efter Namche var det dags att ta sig upp till Tengboche, och jag svär att det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Brant uppför i tre timmar, jag trodde nästan att jag skulle vända redan då men efter ett hundratals svordomar kom vi upp till byn som ligger på ca 3800m.ö.h. Tengboche är en jätteliten by bestående av ett fåtal hus och ett Monastry där turisterna kan vara med om en munkceremoni, det var häftigt men man förstod ingenting av det munkarna gjorde. I byn gick också ett flertal hästar omkring fritt och man hade en helt otroligt bra utsikt över det nästan 7000 meter höga berget Ama Dablam.

Nästa dag gick vi till Dingboche (4410m.ö.h) och den vandringen var helt okej även om vi började komma upp på lite högre höjder. Där var vi också två nätter för att acklimatisera oss och fick tiden att gå ganska snabbt ändå. Efter det tog vi oss till Loboche, där bodde vi på ett Italienskt forskningscenter(5050 m.ö.h), det var mycket dyrare än de andra boendena vi haft men det hade wifi och en varm dusch så vi passade på att skämma bort oss lite. Det var en av de bästa nätterna trots att man började känna av höjden en del i form av huvudvärk. Dagen efter gick vi till Gorakshep (5140 m.ö.h) och åt lunch och lämnade våra väskor innan vi begav oss till Base Camp, det tog ungefär två timmar och efter vägen fick vi se Everest sticka fram ett flertal gånger bland de andra topparna. När vi kom fram till Basecamp (5364 m.ö.h) var jag helt slut, men det var så häftigt att vi lyckats komma fram!

På Everest Base Camp bor de som ska upp på toppen i flera veckor för att acklimatisera sig innan det är dags, och det var sjukt häftigt att se alla tält från de olika expeditionerna som var där, men jag är så glad att vi inte skulle högre upp haha! Efter att vi tagit våra bilder och jag hade ringt till mormor för att berätta att vi fixat det var det dags att gå tillbaka till Gorakshep, vilket var helt hemskt för jag var helt slut i min stackars kropp, när vi kom fram blev det inte bättre utan man låg på 0% energi hela kvällen. Under vandringens gång hade jag en hel del riktigt dåliga nätter med väldigt lite sömn men natten i Gorakshep var ändå värst. Jag sov knappt något och hade en riktigt jobbig huvudvärk hela natten. På morgonen mådde vi båda riktigt dåligt och bestämde oss för att börja gå nedåt istället för att göra en sista vandring upp på en viewpoint av Everest. Det var ett riktigt bra val då jag bara vi kom upp på en liten kulle påväg ner knappt kunde gå ett steg till. Det är sjukt svårt att förklara utmattningen, på sån hög höjd är kroppen slut på ett helt annat sätt än nere på havsnivå.

Ni kanske tror att vägen ner var enkel? Absolut inte! Det är väldigt mycket upp och ner, och under de tre dagarna ned gick vi ca 8 timmar om dagen istället för 5 som vi gjorde på väg upp, det sköna är dock att man får mer och mer luft för varje hundra meter man sjunker i höjd.

Sammanfattningsvis, att gå till EBC är min största, och jobbigaste bedrift. Det är så mycket mer än bara fysiskt jobbigt, och att vara på hög höjd är verkligen ingen lek. Vi hade båda verkligen tur att vi först blev dåliga dagen efter basecamp, då många får vända eller åka helikopter ner akut redan från 3500 m.ö.h. Vi träffade många efter vägen som reagerade mycket värre än vad vi gjorde. Det är en hel del hemska uppförsbackar, men vilka fantastiska vyer vi fått njuta av också! Vi gick utan guide och bärare och bodde på homestays efter vägen för ca 20-30kr per natt så det blev två relativt billiga veckor för oss, maten är det som kostar och det är ganska dyrt jämfört med nere i Katmandu, en vatten kostar upp till 15 gånger så mycket i Dingboche jämfört med här nere. Det var mycket kallare än vi räknat med och när vi inte gick fick man ha på sig nästan alla kläder man hade med sig. Leden är ganska bra och det är lätt att hitta, efter vägen stöter man på en hel del Yakar, hästar och folk som bär sjuka mängder av olika varor som ska upp till byarna. Det är verkligen en upplevelse att bara gå efter vägarna mellan byarna där uppe.

Jag har inte fotat överdrivet mycket, då bilderna absolut inte gör landskapen rättvisa, men jag hoppas bilderna nedanför kan ge er en viss känsla för de tolv dagar i spenderade påväg till botten av Mount Everest

(Vet att jag hoppat över en massa veckor av resan nu, men försöker att skriva ihop allt det ni missat imorgon)

Likes

Comments

De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett helt galet Indien. För JA, Indien är verkligen något helt annat! Det är verkligen så långt bort hemifrån man bara kan komma, fast vi rent geografiskt är närmare hemma än vi varit på länge. Det är faktiskt lite svårt att föreställa mig hur folk kan ha en vardag i ett sådant ostrukturerat land och hur det ens går att köra bil med noll trafikregler. De som bor här ÄLSKAR verkligen Indien, det finns inget bättre land på denna jord enligt många av indierna. Och det är ett väldigt häftigt land, men det är väldigt tråkigt att det är väldigt smutsigt och skräpigt i städerna. Jag känner mig verkligen som en turist här, jag har aldrig någonsin blivit så stirrad på någonstans, någonsin! Vart vi än går hälsar barn på oss utlänningar och Emil blir ofta stoppad av Indier för att gästa deras Selfies.

Vi började våran Indienvistelse i Goa, där besökte vi två stränder innan vi fick nog av strandlivet och drog vidare till Mumbai, föredetta Bombay. Goa var riktigt häftigt, och i hippiehuvudstaden Arambol trivdes jag som handen i handsken. På den långa stranden kunde man hitta alla olika typer av människor, och man blev aldrig förvånad hur konstiga saker folk än hade för sig, i Arambol är ingen konstig.

Efter att vi båda läst den fantastiska boken Shantaram så var Bombayvistelsen verkligen ett måste. Vi bodde i området Colaba som var fint och nära till många sevärdheter. Vi åt på det klassiska Leopold Cafe och hängde på köpcenter på dagarna, en och annan bio hann vi också med.

Från Bombay tog vi 24 timmars tåg till staden Agra. Vi delade hytt med två Indiska par som var väldigt måna om att få bjuda oss på middag i det lilla tågutrymmet, det var verkligen en häftig upplevelse! Speciellt för Agra är den fantastiska byggnaden Taj Mahal, ett av världens sju underverk. Vi kom dit tidigt och fick njuta en stund innan stället stormades av allt för många besökare. Vilken sjukt häftig byggnad, allt är i marmor och väggarna glimmar av ädelstenar. Området runt var också riktigt fint, och det är svårt att föreställa sig att ett sånt bygge bara tagit några tio år att bygga!

Just nu ligger jag och försöker bli trött i ett hotellrum i huvudstaden New Dheli, här är allt betydligt mer strukturerat än resten av de delar av landet jag sett men vi blir endast här tills imorgon bitti då vi flyger till regionen Sikkim som ligger mellan Nepal, Kina och Bhutan. Det ska bli så otroligt häftigt att besöka det lilla området i himalaya som jag inte ens visste fanns. Om ni kollar på kartan kan man knappt tro att det är Indien

Jag hoppas att ni har det riktigt bra hemma, det har jag, men jag måste erkänna att man har börjat att längta hem lite! Den Indiska maten är ingenting mot mormors hemlagade köttfärslimpa!

Om ni vill se fler av de bilder jag fotar, får ni gärna börja följa @bymoali på instagram! Jag har ännu inte uppdaterat så mycket men det kommer mest troligt bli mer uppdatering där än här. Kram!

Likes

Comments

Ännu en gång en riktigt dålig uppdatering från min sida, och ännu en gång skyller jag det hela på dåligt Wi-Fi. Jag har under de senaste två veckorna befunnit mig i Filippinerna tillsammans med Emil och familj. Vi mötte upp hela gänget i Port Barton på Palawan efter att ha haft två mardrömsnätter på ett b&b som var något av det sämre vi båda bott på. Men ni kan förstå om vi blev glad när de dök upp på stranden. Vi bodde på ett riktigt mysigt ställe precis på stranden, Port Barton var ett väldigt lugnt ställe och jag, Ingela och Frida passade på att gå på Yoga nästan varje morgon. Jag har bara testat yoga en gång innan på Bali, men jag absolut älskade att gå upp tidigt och göra yoga med utsikt mot stranden.

Efter fem nätter i Port Barton åkte vi med en båt till ett helt fantastiskt ställe. Secret Paradise resort, det var en stor del av en halvö vilket fick det att kännas som att resorten låg på en helt egen ö. Förutom den kritvita sanden och den fantastiska miljön runt resorten var platsen väldigt speciell av en annan anledning. I samarbete med WWF jobbade de tillsammans för att rädda så många sköldpaddor som möjligt. Två kvällar fick vi bevittna när sköldpaddsungarna for till sjöss och under två nätter hade vi också turen att få se när de kläcktes i sanden. Det var verkligen häftigt och ett superfint projekt. Bara 5% av de sköldpaddor som föds utan hjälp överlever till vuxen ålder, men förhoppningsvis kommer ännu fler av sötisarna vi fick se släppas ut överleva! Efter fyra nätter av massage, snorkling och volleybollmatcher började vi åka till slutdestinationen El Nido.

I El Nido hade vi också lyckats pricka in ett perfekt boende. Vi tog det mest bara lugnt men hann med en tur för att se olika laguner och helt kristallklart vatten. Vi passade även på att äta en massa smarrig mat och jag kan nu med säkerhet säga att jag ätit den godaste pizzan någonsin på en italiensk restaurang i centrum av El Nido.

Vi har haft två så otroligt roliga veckor med gänget och vi båda saknar dom redan! Det kändes faktiskt ganska tråkigt att lämna Filippinerna, det är verkligen ett fantastiskt land som jag verkligen vill åka tillbaka till. Förutom att folket är oerhört trevliga är landskapet och stränderna verkligen något i en klass för sig. De solnedgångar vi varje kväll fått bevittna går verkligen inte heller att beskriva men jag har försökt fånga dom på bild.

I skrivande stund sitter jag på ett flygplan många tusen meter ovanför Indien påväg mot Goa. Igår anlände vi till Chennai och sov en natt där innan vi imorse mycket spontant bokade ett flyg två timmar innan avgång. Jag hoppas ni har det riktigt bra där hemma och att ni kan få en liten inblick av de otroliga ställen jag tillbringat de senaste två veckorna på av bilderna, även om de aldrig kan ge dem rättvisa.

Likes

Comments

Senast vi hördes satt jag i ett hotellrum i den lilla staden Tissa, och efter det känns det som att så mycket har hunnit hända. Dagen efter mitt senaste inlägg tog jag och Emil bussen till den lilla bergsstaden Ella. Jag vet inte ens om jag ska kalla det stad, kanske var det mer av en by. Men vi blev förälskade i Ella redan innan vi kommit dit, för genom de smutsiga bussfönstren reste sig gröna berg och helt plötsligt hade vi lämnat de hektiska småstäderna vid kusten och befann oss på en snirklig väg längst med bergväggarna. Vi hade egentligen bara tänkt ta en natt i byn som vi inte visste något om, men redan i den lokala bussen hade vi bestämt oss att det skulle bli minst tre.

Och Ella var fantastiskt. Luften var sval och stämningen var på topp. Den första dagen checkade vi mest läget och lyckades googla fram den mängd av aktiviteter som byn hade att erbjuda. Vi åt god mat och strosade runt bland folket. Dagen efter tog vi en tur till något som vi inte heller hade koll på, den största tefabriken på Sri Lanka. Det var ett riktigt häftigt besök, och vi lärde oss mycket av den oerhört pålästa guiden. När vi var klara med att beundra utsikten på de stora tefält som bredde ut sig överallt åkte vi tillbaka till hotellet och tog därefter en promenad ner till ett vattenfall. Vattenfallet var bara tre kilometer bort, men grejen med bergsvägar är att deras snirklighet gör dem mycket längre. Det tog oss ca en timme att komma ner, och vi tog sedan lokalbussen upp till byn igen.

Dagen efter gick vi efter frukosten på ännu en promenad. Denna gång följde vi tågspåren och hamnade ca två timmar senare uppe på Ella rock, en ganska enkel men svettig vandring bland tefält och med en fantastisk utsikt! Vilken miljö Sri Lanka har alltså, det är inte konstigt att många religösa anser att ön är det ursprungliga Eden. Landet är så otroligt mycket mer än bara några stränder.

På kvällen tog vi tag i nästa aktivitet och gick en matlagningskurs. Det ångrar vi inte en sekund! De andra i den lilla gruppen på sju personer var otroligt trevliga och vi hade verkligen roligt när vi skrattade åt den unga lankesen när han gjorde narr av oss alla. Vi fick lära oss laga de vanligaste currysarna och när vi sedan fick äta maten vi tillsammans lagat höll vi på att smälla av. Herregud vad smarrigt allting var. Vår favorit var ’’garlic curry’’, som ni förstår på namnet innehåller den en del vitlök, och när jag säger en del menar jag 160 klyftor(!!!)

När vi efter de otroligt fina dagarna i Ella tog tåget till Kandy kändes det faktiskt som att vi lätt kunnat stanna några dagar till, men det var mysigt och häftigt att få tuffa fram bland de magiska vyerna som sträckan är så känd för. Sex timmar på rälsen gick snabbt, vi hade tur med platserna och lite då och då kom chaiförsäljare förbi, och helt plötligt var vi i landets tidigare huvudstad Kandy.

Kandy var en hektisk, men inte speciellt modern stad. Efter att ha hittat ett enkelt boende gav vi oss på jakt efter ett köpcenter och sedan en biograf. Köpcentret hittade vi och det var helt okej, men när vi fick anvisningar till en skum biograf ganska långt bort blev vi lite mer misstänksamma. Vi satte oss ändå i en tuktuk, men blev väldigt besvikna när den enda biografen med engelska filmer endast visade vuxenfilmer.

Kandy var ingen favorit egentligen, vi hittade god vällagad mat på foodcourten på köpcentret, men resten av dagarna spenderades på rummet. Dag två i Kandy blev vi upphämtade vid 22, vi åkte tre timmar ifrån staden och hamnade vid foten av Sri Lankas kanske mest kända berg, Sri Padaya, Sri Pada eller Adams Peak (2243m.ö.h). Kärt barn har många namn, men i mörkret såg berget gigantiskt ut. Toppen såg ut att magiskt sväva ovanför den tjocka dimman när vi tog våra första steg på vår 5500 trappstegs-långa vandring upp till vad som sägs vara Shivas/Buddhas eller Adams fotsteg. Jag var riktigt orolig för mina knän, och sjävklart var trapporna stundtals jobbiga att gå i, men jag hade förväntat mig något mycket värre. Helt plötsligt efter några pauser i de många tehusen var vi upp på toppen. Vi var där alldeles för tidigt, ungefär vid fyra på morgonen, och det var otroligt kallt. På golvet inne i ett vindskydd tog många av Sri Lankeserna plats i väntan på soluppgången, och vi tog plats ibland dem en stund innan vi bestämde oss för att gå ner de hundra brantaste meterna till det sista tehuset igen. Dimman runt toppen var riktigt tjock, och jag misstänkte att solen inte ens skulle synas där uppe. Vi satt och drack te till ungefär sex innan vi började röra oss neråt, och mycket riktigt så fick vi se riktigt häftiga vyer, medan toppen skymdes av tjocka moln. Solen ville däremot inte avslöja sig förrän vi kommit hela vägen ner, men utsikten från berget var helt fantastisk. Toppen som har en otroligt häftig form, visade sig lite då och då när vi kommit längre ner, och den var verkligen unik.

Vi kom tillbaka till hotellet vid lunchtid, ingen av oss kunde sova trots att vi varit vakna i ett drygt dygn, vi åt en tidig middag och efter fyra slocknade jag. I ungefär tolv timmar sov jag som en sten, och när jag vaknade värkte benen inte alls som jag trodde att de skulle göra. Några timmar senare när Emil vaknat tog vi vår sista lunch på foodcourten i Kandy innan vi slända oss på tåget och åkte mot huvudstaden Colombo. Tågen i Sri Lanka är verkligen att rekommendera då utsikten är fantastisk!

Ha det bäst så hörs vi av så snart som möjligt!

Likes

Comments

Igår checkade vi in på ett safaricamp i närheten av Yala national park, vårt boende var ett safaritält. Vi kom ganska tidigt och tog det mest bara lugnt men vi hann få två ordentliga adrenalinkickar redan igår när vi först hade sällskap av en stor ödla i tältet, och senare en råtta mellan tältdukarna. Annars var tältet lyxigt, med riktig toalett och dusch. Det var häftigt och ett roligt sätt att ladda upp inför safarin dagen efter.

Imorse gick vi upp vid 05 och åt frukost innan vi blev hämtade i en Jeep, vi betalade lite mer och fick då en egen bil vilket vi båda var riktigt nöjda med efter besöket i nationalparken. Det finns många ställen i Sri Lanka att se djur på, speciellt elefanter, men det kändes bäst att se de så fritt som möjligt. Vi kom till parken lite efter 06 och redan då fick vi se en björn och massor av olika fåglar. Vi letade efter Leoparder men såg mest mungosar och påfåglar till en början. En och annan krokodil susade vi också förbi, och när jag säger susar menar jag verkligen SUSAR! Eftersom att det inte fanns några ordentliga vägar studsade vi fram och tillbaka över körfältet.

Efter några timmars spionerande bland träden körde vi fram till ett litet vattenhål, och jag kan nästan inte ens själv tro att det som hände sen var sant! Ut från skogen mot vattnet kommer inte en, utan sex elefanter för att bada! Det allra bästa var nog att vi var den enda jeepen där, och de kom hur nära som helst. Det var verkligen en fantastisk upplevelse och guiden vi hade med oss sa att det var sällan någon hade sån tur som fick se så många elefanter bada, så nära! Vi var redan hur nöjda som helst efter den femton minuter långa showen som de ofantligt stora djuren bjöd på, när en leopard sprang över vägen bort från vattenhålet. När vi fick se den så nära så hade vi verkligen checkat av allt vi ville se. Vi åkte bortåt mot ett träd i närheten och kunde med en kikare se ännu ett bautastort kattdjur ligga och vila i ett av träden. Vi har verkligen haft en grym dag! Jag önskar att det gick att beskriva, men det går inte.

Nu ligger vi och äter godis i ett hotellrum i en stad nära nationalparken, imorgon tar vi bussen till Ella!

Elephant Rock

När man är leds på att agera modell. Gud vilka häftiga djur elefanter är! Vi blev aldrig leds på att studera dem.

Likes

Comments

Long time no see! Faktum är att jag haft så otroligt dåligt Wi-Fi sedan jag kom till Sri Lanka, och det lär nog inte bli bättre heller. De här dagarna har vi spenderat med Hanna, Allan och de första två var Anton också med. Vi har varit i det turisttäta Unawatuna och sedan fyra nätter i Mirissa, dit hade turisterna också hittat men det var betydligt lugnare stämning. Det har varit lugna stranddagar och vi har mest bara myst, solat och ätit en massa mat. Jag hann till och med med att vara magsjuk en gång till, men nu är jag på fötterna igen och Hanna och Allan har åkt vidare. Vi kommer att vara två dagar i Tangalle innan vi börjar åka in mot landet.

En häftig grej vi hunnit med är en blåvalssafari! Det var riktigt häftigt att se de stora djuren, men man kunde ändå inte riktigt förstå vilka bjässar de är från båten. Vi hade tur och bokade med ett riktigt bra företag, till skillnad från alla andra överfulla båtar hade vi alla plats att se valarna och guiderna var proffsiga och berättade mer om djuren.

Jag har tyvärr varit fruktansvärt dålig på att fota, men jag laddar upp det jag har!

Likes

Comments

Idag har jag faktiskt varit borta i en månad, och imorgon lämnar jag Towe och Johannes och åker till Sri Lanka. Vi bor på ett fränt ställe där de bor själv i en liten tub och jag bor i ett riktigt fräscht dormroom med flera andra tjejer. Jag har verkligen tyckt om både Indonesien och det lilla jag sett av Malaysia. Alla människor är så trevliga och jag gillar stämningen här. Något speciellt jag tänkt på är hur vackra kvinnorna är här, och alla ser väldigt unga ut. I Indonesien och Malaysia är de flesta muslimer, men på Bali är folket Hinduister vilket var väldigt coolt att få uppleva och det var häftigt att se hur de utövade sin religion. Här nedan är en text jag skrev på mina mobilanteckningar för någon vecka sedan:

"Något som slagit mig de korta dagarna här i Ubud är vilket vackert sätt balineserna ser på livet. En chaufför vi hade en dag berättade om de otaliga ceremonier han och hans familj höll varje år. Dom firar och uppskattar i princip allt i livet. Han berättade till exempel att när ett av hans träd gav honom en mango, så höll han en tackceremoni för trädet. Man kan självklart skratta och tycka att det är att gå lite väl långt. Men visst är tanken fin? Att verkligen tänka efter och vara tacksam för det man har och har fått. I västvärlden tror jag att vi lite för ofta fokuserar på allt vi inte har, och visar sällan uppskattning för maten som står på bordet, kläderna som hänger i garderoben eller bara den varma sängen som vi kryper ner i efter en lång dag. Chauffören berättade också att han var tvungen att jobba ungefär femton timmar varje dag för att ha råd att ta hand om sin familj, men även för att kunna hålla alla ceremonier som ska hållas, för barnen, skörd och gudar.

Det är sällan det går en vecka utan att jag bara slinker in på ica och sätter ner något smarrigt i min kundkorg. Slänger mig i soffan när jag kommer hem och bara rafsar i mig det ena och det andra. Här på Bali hålls tackceremonier för varje skörd ris, lite vitt ris. Som är en sån självklarhet för oss att det bara ska stå på hyllan i affären. Jag önskar att jag kunde se på mer med deras ögon, vad mycket lyckligare man hade varit. Jag önskar att jag kunde tänka ett steg längre innan jag åt min middag varje kväll. Vilken tur att jag har rent vatten och jobb som ger rätt pengar för rätt arbete. Vilken tur att jag inte måste slita femton timmar om dagen för en minimilön. Vi är så otroligt lyckliga i Sverige, det är dags att börja uppskatta det."

Mitt favoritställe den här månaden har nog varit ändå Gili T, mest för att det inte var någon trafik tror jag. Stämningen var skön och det kändes liksom som ett "säkert" ställe. Seminyak var roligt och så men själva stället var faktiskt inte någon hit. Stranden var skräpig och folk överallt, jag gillade de lite lugnare ställena mycket bättre!

Det känns dock ganska skönt att åka vidare och speciellt att få vara med Emil igen, det blir spännande att se vad tre veckor på Sri Lanka har att erbjuda!

Igår besökte vi Linbanan och utsikten var verkligen fin, nu känns det som att vi har gjort Langkawi och inte alls jobbigt att åka härifrån faktiskt! Vi hörs på nästa ställe vänner!

Likes

Comments

Godmorgon! Igår tog vi oss till äventyrparken skytrex, och det var så sjukt roligt! Vi tog den svåraste rundan, och det var riktigt jobbigt faktiskt. Man hade en sele med olika fästen och ett för att åka zipline. Så vi var där och klättrade, svingade oss och åkte zipline i ungefär en timme innan vi hade klarat banan. Vi alla tre var helt dränkta i svett och helt utmattade, men vi kom i mål först i vår grupp! Jag rekommenderar verkligen alla som är på Langkawi att åka till skytrex, det kostade ungefär 130 svenska kronor, vilket helt klart var värt det!

När vi kom hem hann vi bara sätta oss på ett litet hak i närheten innan det började spöregna, igen.... så det resulterade i att vi sprang in på en affär och köpte massor av godis och chips och låg inne på rummet i flera timmar och bara tog det lugnt. Ungefär vi 22 vågade vi oss ut för att äta, men hamnade på en riktigt cool bar med liveband, så vi satt där i någon timme och drack öl och lyssnade på bandet. Det hela slutade i att jag själv också drog ett litet performance innan vi smet och fortsatte jakten på mat. Det var en riktigt rolig kväll!

Idag hade vi tänkt åka linbanan, men eftersom att det fortfarande är molnigt så känns det inte som att vi kommer se något i alla fall, vi har verkligen inte haft tur med vädret under den här resan. Så vi får se vad vi hittar på, vi har till imorgon på det här boendet innan det är dags att hitta något nytt.

Idag fyller även min älskling 25 år, önskar verkligen att jag hade fått fira födelsedagen med honom, men vi ses faktiskt i Sri Lanka om bara tre dagar! Jag längtar så mycket. Han kommer ha en riktigt trist födelsedag som innefattar sju timmars (!!!) bussresa!

Vi hörs snart igen!

Likes

Comments

Skytrex

"Godmorgon! Igår tog vi oss till äventyrparken skytrex, och det var så sjukt roligt! Vi tog den svåraste rundan, och det var riktigt jobbigt…"

Min sista kväll

"Idag har jag faktiskt varit borta i en månad, och imorgon lämnar jag Towe och Johannes och åker till Sri Lanka. Vi bor på ett fränt ställe …"

Jag vågade

"När jag var fjorton år gammal blev jag kastad in i arbetslivet. Jag satt i timtals och manglade servetter innan de skulle vikas inför dukni…"