View tracker

Aldrig mer kommer jag få höra din röst. Aldrig mer kommer jag att få se dig. Aldrig mer kommer jag att få ha dig vid min sida. Pappa, jag behöver dig vid min sida.

Jag brukade aldrig prata om min pappa när jag träffade människor. Min pappa hade problem med alkohol och det var något jag skämdes för. Jag ville inte att folk skulle få veta hur min relation med pappa var, så jag nämnde knappt honom. Endast mina närmsta visste om hur det låg till med det. Trots pappas problem så har jag alltid älskat honom ovillkorligt. Jag har ställt upp för honom, även fast det inte har vart till min fördel, och det är endast för att jag älskar honom. Jag har sett hur hans mående har spårat mer och mer, och vi har verkligen försökt hjälpa honom på alla sätt och vis, men tillslut så valde han att ge upp.

En vecka för ganska exakt 2 månader sen så märkte jag hur han mådde allt sämre och jag åkte till honom varje dag. Jag mådde fruktansvärt dåligt själv av att se han såpass dålig. På onsdagen den veckan kom jag hem till honom och han låg i sängen och grät. Våran ena katt hade rymt och han var ledsen för det. Jag satte mig bredvid honom och sa att det kommer bli bra. Vi skrattade tillsammans och jag tyckte att det kändes bra. Samma kväll ringer mamma till mig och säger att jag måste försöka övertala pappa till att följa med in till USÖ så att han kan få hjälp, och det tänkte jag absolut göra. Just då och den dagen visste jag inte att det skulle bli sista dagen jag träffade honom.

Torsdag den 15/9 var en otroligt bra dag. Jag och en kompis hade jätte roligt i lägenheten och vi skulle framåt eftermiddagen åka till Röfors och till pappa. Runt kl 15 börja vi rulla mot Röfors. På vägen dit stanna vi till i Laxå och hämta ut en grill som jag hade beställt till min bil och vi köpte även med godis osv till kvällen. Vi rullar in på gården i Röfors och ska börja byta grillen på min bil. Jag säger till min kompis att jag ska springa in en sväng och kolla till pappa och säga att vi är där. Konstigt nog var dörren låst, och redan då börja jag bli orolig då pappa nästan aldrig låser dörren. Jag springer tillbaka och hämtar nyckeln och går sedan in i huset. Jag går in i huset och på vårt köksbord hittar jag 4 lappar som pappa skrivit. På 3 av dom stod det ''Jag är så trött, kram pappa'' Och på den sista stod det att vi skulle försöka hitta katten som hade rymt dagen innan. Jag greps av panik och sprang igenom nedervåningen för att hitta pappa men jag kunde inte hitta honom. Jag sprang ut till min kompis i full panik och skrek ''PAPPA HAR SKRIVIT LAPPAR OCH JAG HITTAR HONOM INTE''.

Min kompis springer in och sliter undan draperiet till pappas rum, och där låg han. Jag grips av ännu mer panik och hon känner på pappas rygg och säger att det känns som att han andas. Vi ringer 112 direkt och de skickar en ambulans direkt. Vi får hjälp via telefon och vi lägger han först på sidan för att förenkla ev andning, men när inte det hjälper lägger vi han på rygg och jag sätter igång hjärt-lungräddning. Min kompis försöker hitta nån granne som kan hjälpa oss, och jag känner hur jag måste rädda pappa. Efter ca 10 minuter kommer ambulansen och dom går bara in i rummet och sedan säger dom ''tyvärr''. Jag kände verkligen hur min värld rasade samman och jag bröt ihop totalt igen. Det kändes som att tiden stannade på 16.10 och som att jag var fast där. Flera personer kom dit och mitt i all förvirring börja jag leta efter pappa. Jag gick runt och var knappt kontaktbar, jag hade ingen uppfattning om nånting. Det ända jag kunde tänka på var att jag aldrig mer skulle få träffa pappa.

Det har vart jävligt svårt att leva vidare, men jag har kommit en bra bit. Fram tills begravningen kändes det som att jag var utanför min egen kropp. Jag stod kvar på samma plats medan alla andra runt mig bara levde vidare som ingenting. Men pappa fick världens finaste begravning och alla nära och kära var där för att ta farväl. Och det var så himla fint.

Nu har det snart gått en månad sen begravningen, och konstigt nog så lär man sig att leva vidare. Pappa finns alltid med mig nu och han har inte ont mer. Jag har bara ljusa minnen när jag tänker på honom och även fast det gör så fruktansvärt ont ibland, så kommer jag leva för honom också. Jag älskar pappa och trots allt som vart så kommer jag alltid att minnas honom med ett leende.

Det som gör mest ont för mig just nu, det är att han aldrig kommer att få se mig ta studenten. Han kommer aldrig att få se när jag gifter mig. Han kommer aldrig få träffa mina barn och dom kommer aldrig att få ha en morfar. Alltså fy fan vad ont det gör att tänka på. Men jag vet att han är med mig nånstans iallafall och kommer se mig genom hela livet och att han kommer att vara stolt över mig. Och sen när jag har gjort mitt här i livet så kommer han ta emot mig med öppna armar.

1964-2016. Jag älskar dig nu och för alltid pappa, och jag längtar tills vi ses igen.

Du kommer alltid att vara den bästa pappan som finns.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Varför är det så svårt att lämna? Varför låter jag honom fortsätta trycka ner mig?

Jag vet inte hur många gånger jag har blivit så jävla klämd i en relation. Man gör allt för att tillfredsställa en annan person, lyssnar på allt den säger och låter den styra hit och dit. Man ger allt, men får inget tillbaka. Snedsteg existerar inte, för så fort man trampar snett så bryter helvetet lös.

Detta har hänt mig i 9/10 fall när jag jag har blivit tillsammans med någon. I början är allt perfekt, man älskar varandra och allt är bara så jävla bra. Men sen kommer alla dessa regler, och man blir alltid ifrågasatt. ''Varför pratar du med honom?'' ''Vem är det, hur känner du honom?'' Osv. Jag har alltså nästan bara vart tillsammans med svartsjuka idioter. Man vågar inte längre göra något, utan man blir instängd och umgås endast med sitt psyk till pojkvän, för det är faktiskt inte normalt någonstans att bete sig på det sättet.

När jag tänker tillbaka på dessa förhållanden så förstår jag inte ens hur jag har stått ut, och jag bli nästan arg på mig själv att jag har stannat med en person som säger att den älskar mig, men som egentligen bara älskar mig om jag följer alla krav. Jag har blivit ifrågasatt dag in och dag ut. Blivit förbjuden att träffa och prata med vissa personer, och när jag ändå har råkat stöta på någon jag inte får prata med så har jag fått dåligt samvete. Detta låter säkert helt sjukt, men jag tror att det är väldigt vanligt att det blir såhär i ett förhållande.

Utan att hänga ut någon så kan jag säga att mitt senaste förhållande var precis såhär. Jag vågade inte prata med någon, vågade inte göra något ensam för att jag ville inte att han skulle tro massa saker. Jag pratade med folk jag egentligen inte fick prata med och mådde så jävla dåligt efteråt. Jag var fast i en sån jävla dålig relation, men jag hade inte kraft eller ork att ta mig ur den för jag mådde så fruktansvärt dåligt. Men sen, när jag äntligen mådde bättre och kunde stå på egna ben, vad hände då? Jo, jag dumpa honom. Jag orkade inte längre vara tillsammans med någon som drog ner mig i skit. För det viktigaste i en relation är att hitta någon som höjer dig. Självklart var det inte det lättaste att gå vidare, och jag föll själv tillbaka både en och två gånger. Men nu på efterhand är verkligen alla tårar så himla värt det. Jag vill inte ens veta hur jag hade mått nu om jag stannat.

Det jag vill säga med det här inlägget är att jag vet att det kan vara svårt att bara lämna någon, men om eran relation kväver dig så lovar jag att alla tårar kommer att vara värt det i slutändan. Glöm aldrig bort att du är värd det bästa.

Likes

Comments

View tracker

Det svåraste som finns här i livet är att behöva släppa någon som betyder allt för en själv, en person man älskar och som man hade planerat ett liv med. Men ibland funkar inte saker som man hoppats på. Helt plötsligt står man där helt ensam med ett trasigt hjärta, och man känner att man är på väg att gå under. Hjärtat blöder, man bara ligger där ensam i sängen och känner hur ens värld rasar samman. Hur ska jag kunna leva utan honom? Jag kommer aldrig att kunna hitta nån annan, det finns ingen annan för mig, vad ska jag göra?
Det hör till att bli ledsen, man kan inte komma undan det. När en person försvinner ur ens liv så hör det till att sörja och att bli ledsen. Man måste inse att det är dags att gå vidare, och det är det svåraste som finns. Helst skulle man vilja ligga i sängen ensam och bara gråta. Men nånstans mitt i all skit måste man ta sig upp och våga känna på livet igen. Man måste komma ut och träffa nya människor och faktiskt leva.

Jag hatar att prata om mina egna känslor, men när det kommer till just det här med att ett förhållande tar slut så har jag ganska mycket erfarenhet, och speciellt när det kommer till att bli ledsen. I början av sommaren dumpa jag mitt ex, vi hade vart tillsammans i ca 6 månader och jag kände att det va rätt beslut att dumpa honom. Första 2 veckorna var som en dans på rosor. Jag mådde skitbra, för jag behövde ju inte honom! Jag levde livet och hade det underbart, tills jag fick ner fötterna på jorden och insåg att jag faktiskt stod kvar där helt ensam, utan personen jag hade delat en längre tid med.
Det var då helvetet börja. Jag låg och grät o grät, samtidigt som jag skulle jobba hela sommaren. På jobbet försökte jag hålla upp en fasad, men så fort jag satt ensam i jobbilen och radion var på och de spela ''The ocean'' på radion så börja jag grina. Jag satt där och tjöt tills jag va tvungen att gå in till nästa brukare. Det var extremt jobbigt, men nu snart 3 månader senare så känner jag att jag klarar mig utan honom. Visst, att lyssna på The ocean är fortfarande jobbigt, men jag blir inte ledsen på det sättet längre.

När ett förhållande tar slut så är det viktigt att du bara tänker på dig själv. Du ska göra allt för att få dig själv att må bra och du måste värdesätta dig själv högre än allt annat. För visst fan är du värd bättre? Du är värd en person som gör allt för dig, som låter dig ha ditt eget liv och som inte går bakom ryggen på dig. En relation som tar slut skulle inte ha tagit slut om allt hade varit så himla perfekt. Det tar alltid slut utav en anledning, hur man egen vrider på det. Om du blir dumpad utan anledning så är det han som är felet, inte du. Och där har du din anledning.

En annan sak som också är otroligt viktigt är att inte falla tillbaka. Om han kommer och vill ha dig tillbaka så måste du sätta stopp direkt. Ert förhållande funkade inte första gången och kommer inte göra det den här gången heller. Jag vet att det är otroligt lätt att falla tillbaka till någon som har sårat en, speciellt i börja när man är som mest sårbar. Men hur jobbigt det än är, så måste man säga nej. Om du går tillbaka till honom igen så kommer du endast vara orolig för att det ska ta slut igen, och du kommer tappa bort dig själv när du försöker att hålla kvar någon annan.

Och glöm aldrig bort detta, att samtidigt som du håller på att ge någon nya chanser, så finns det alltid någon som väntar på sin första.

Likes

Comments

Här kommer jag, ca 3 månader senare och skriver ett inlägg, bara sådär. Men helt ärligt så tänkte jag faktiskt börja blogga lite igen. Tänker dock inte sitta varje dag och skriva inlägg om hur min dag har varit osv, för jag känner inte att det passar in på mig att sitta och skriva om det. Förut när jag bloggade så kändes allt jag skrev så opersonligt. Att sitta och visa upp smink och kläder är inte min grej, hur mycket jag än vill det, och jag känner att det inte är något jag vill hålla på med. Jag är ingen ''beauty hoe'', tyvärr. Istället så tänker jag skriva om vad jag tycker är roligt, och jag kommer även skriva en del inlägg om kärlek, känslor osv, eftersom att jag känner att jag vill nå ut till människor och dela med mig om mina erfarenheter kring grejer. Jag kommer att vara öppen och ärlig, och skriva precis som jag känner och inte låtsas vara någon annan. Så jag kommer helt enkelt att skriva om det jag tycker är kul.

Jag hoppas att det finns nån liten stackare som vill läsa, och ta del av det jag har att säga. Ha det bra tills vidare!

Likes

Comments

..dock så har jag inte ens vart speciellt "ledig". Eller jo, kanske om man jämför med alla andra i min ålder som antagligen har fullt upp med att bli klara i skolan, för nu är det ju endast 2,5 vecka kvar tills min fina klass tar studenten! Känns helt sjukt hur snabbt det har gått egentligen, och det känns helt sjukt att jag har vart sjukskriven i över ett halvår? Men jag känner verkligen att allt har blivit bättre under dom här månaderna, och jag får ju faktiskt gå ett extra år i höst. Har dock lite ångest, för jag var fått några uppgifter av en lärare som ska vara klara innan sommaren, och jag har gjort 3/4 av dom handskrivet och sedan ska det skrivas över på datorn, men jag hoppas att jag hinner.
För övrigt ringde de från jobbet idag, men jag hann inte svara och det var upptaget när jag ringde upp. Så jag ska försöka få tag på hon som ringde imorn. Har ju lämnat in mina deligeringspapper så jag ska få reda på om jag klara det eller inte, men det hoppas jag!

Vad har jag gjort annars då? Helt ärligt har jag inte gjort så mycket. Har mest fixat med bilen, träffat kompisar och jobbat med uppgifter. Men idag så åkte jag och Krille med Molly till Unden så att hon fick bada, och vi har även tagit myspromenad med henne i skogen.

Haha Gud vad luddigt inlägg.. Men hoppas det är lugnt.

Likes

Comments

Hej alla!
Just nu ligger jag bara i sängen med krille och försöker få han att gå upp, intressant va?
Nej men det jag faktiskt tänkte skriva är att jag faktiskt är stolt över mig själv. För jag har så otroligt svårt att ta tag i saker och göra dom, men igår satt jag u över en timme och skrev ett helt arbete som jag ska skicka in idag. Är väldigt nöjd över att jag genomförde det och att jag inte gav upp, så nu känns det som att en liten vikt har släppts från axlarna. Kan även tillägga att jag inte har skrivit ett arbete på snart ett år(!!).
Vad händer annars idag då? Jag tänkte äta något snart och försöka hitta på något. Är sugen på att komma ut idag, men jag går se vad som händer. Och på tal om ingenting så firade jag min första uppgift på ett år med glass och lite chips, vilket var en otroligt dålig ide då jag låg och mådde illa ert bra tag efteråt. Men så kan det gå när man försöker sluta med att äta massa skräp.
Nu har jag inte så mycket mer att skriva, så vi hörs väl nån annan dag.

Bjuder på en bild från Västervik, det är snart ett är sen vi var där med klassen.

Likes

Comments

Rutin på livet var det ja. Måste dock erkänna att livsrutinen har blivit en aning bättre. Faast jag är jävligt trött och har svårt att komma upp. Meeeen skitsamma.

Hej alla!
Vet att det var otroligt länge sen jag skrev någonting, överhuvudtaget. Funderar på att ta tag i det här med bloggande, men mitt liv är såpass ointressant att det inte finns så mycket att skriva. Men vad har hänt sen sist då?
Jo, jag har fått min första lön, jobbat mer, faktiskt tagit tag och gjort skolarbete osv (dock till en viss del, är fortfarande sämst på att göra något annat än att sova och äta) varit med kompisar, festat lite faktiskt, umgåtts med min underbara pojkvän och vi har även valt att förlova oss. Vissa tycker att det är lite tidigt, liksom vi har vart tillsammans med varandra i 5 månader, men jag kan lova er att min kärlek för honom är tidlös! Om man bortser från det har det inte hänt så mycket.

Kan även passa på att säga att det här med att inte ta studenten börjar kännas. Har varit en del i skolan och faktiskt insett hur mycket jag kommer sakna mina klasskompisar, eller ja dom flesta iallafall. Har haft mycket ångestframkallande drömmar angående detta och vaknar ofta på nätterna och mår dåligt. Men det är lugnt, min tid kommer så att säga, och nästa år står jag själv där och ska ut i jobbvärlden, som jag redan satt en fot i. Och på tal om jobbet så stormtrivs jag. Hoppas på att kunna jobba kvar där även efter studenten.

Nu känns det som att jag har skrivit en hel jävla del här alltså. Tänker inte skriva mer nu men ska försöka att kika in lite oftare. Nu ska ni få se en jävla massa bilder från senaste.

Btw måste bara få säga att VÄDRET ÄR UNDERBART!

Pusshej

Likes

Comments

Alltså, alla måste väl ändå vara sånna som har så jävla svårt att ta tummen ur röven och faktiskt göra något? Eller är det bara jag?
Vet att jag har skrivit att jag ska försöka vara mer nyttig, röra på mig osv för att få en hälsosammare kropp och för att jag vill bli mer "fit", och det gick faktiskt bra till en början, men sen så glider man sakta men säkert in i dom gamla vanorna. Och så helt plötsligt sitter man där i sängen, kollar på tv och inser att det var snart 2 veckor sen man gick en promenad senast.

Jag tror att alla är såhär ibland, men jag är verkligen extrem. Jag kan verkligen inte organisera upp mitt liv och jag har sämst minne. Ni ska se mina anteckningar på mobilen alltså haha.. Om jag ska göra flera saker på en dag så måste jag skriva anteckningar för att komma ihåg allting. Men som sagt så ska jag snart gå utredning för att se om jag har några psykiska sjukdomar, och det ska bli så skönt så att jag faktiskt kan få den hjälp jag behöver.
Sen tror jag att lite beror på att jag inte har jobbat på snart 2 veckor heller eftersom att jag bara har gått inskolning och inte behöver lära mig så mycket mer, men jag hoppas på att få jobba lite mer då jag tycker att det är kul.

Så nu ska jag faktiskt försöka, alltså verkligen försöka att på lite rutin på livet och göra saker istället för att sitta hemma bara.

Bild på gosen

Likes

Comments

Hejsan alla!
Vet att jag har varit otroligt dålig på att blogga, men när jag inte gör så mycket på dagarna så finns det inte så mycket at skriva.

Men nu tänkte jag iallafall tipsa om en grej! Jag var i Hallsberg och fika med mamma förut och då var hon snäll och köpte en sminksvamp från real teqniques och även en foundation från maybelline till mig. Har velat testa en sån där svamp hur länge som helst, och jag är glad för att jag köpte den idag för den är verkligen hur bra som helst!!
Testade den för en stund sen, både för att applicera foundationen men även för concealern och den blandar ut så himla bra! Sminket känns verkligen återfuktat vilket är bra för mig som har så jäkla torr hud i ansiktet.

Så kan verkligen rekommendera att köpa en sån här! Den är så mycket bättre än att använda borste eller fingrarna. Och den kosta inte så mycket, köpte min för 99:- på Lindex.

Foundationen kan jag dock inte säga så mycket om då jag är sämst när det kommer till foundation. Tycker att jag är så blek så det är svårt att hitta en färg som passar. Men den här passa relativt bra tror jag, den smälte in bra i huden men jag vet inte om det beror på svampen eller inte.

Likes

Comments

Väldigt ofta så tänker jag på den tiden när jag börja gymnasiet, alltså hösten 2013. När jag börja så hade jag en barndomskompis i samma klass som jag var med, men vi lärde känna dom andra i klassen sen. Jag mådde dåligt redan då, men jag blir verkligen ledsen och känner saknad när jag tänker tillbaka på hur mitt liv såg ut då för några år sedan. Våren 2014 hade jag verkligen mitt livs tid, även fast det gick dåligt i skolan så älskade jag livet då för allt va så himla perfekt. Jag umgicks med bra folk, hade alltid kul och levde verkligen bara livet. Hela 2014 var ett av dom bästa åren i mitt liv, och jag skulle nog kunna säga att det var det bästa året någonsin. Jag var så himla lycklig, hade alltid kul och mådde så himla bra. Och skolan gick bättre i slutet av det året också. Jag var i skolan jämt och var med mina underbara kompisar.

Ibland önskar jag att jag bara kunde spola tillbaka tiden och göra om vissa saker, men framförallt för att få leva om allt om och om igen. Jag saknar att vara så glad som jag var då, och jag saknar alla jag umgicks med.
Jag önskar att skolan inte skulle ha gått åt helvete i höstas, för jag hade så mycket planer för vad jag ville efter studenten, och nu får jag vänta ett år till..
Men jag kan helt ärligt säga att jag längtar tills i höst när jag börjar skolan igen, så att jag får träffa nya människor och ha annat att göra på dagarna än att bara sitta hemma.

Blev ett ganska deep inlägg nu haha.. Men jag är på sånt humör. Vill bara spola tillbaks tiden och leva om allt, och aldrig låta det ta slut.

Bjuder på massa bilder från 2014

Likes

Comments