HEJ

jag är hemkommen hel och hållen efter att ha vistats ute i snöyran som dragit in över Åbo. Alla svär och fryser. Förutom en viss folkgrupp då, de med öppen jacka, jeans med hål på knäna, converse, bara anklar och cigaretter i munnen. Dom ser inte ut att frysa. Dom har det nog bara skönt.

Ofta känner jag en stor sten som läggs på mina axlar, en sten som jag inte kan lägga ner, lämna och glömma. Detta jävla behov att vara så extraordinär. Jag tror det är något som kom över mig redan som liten. Enda barnet, skilda föräldrar, pappas önskan om att jag skulle bli fotbollsproffs, lärarbarn, drömmar om att bli en berömd sångerska, min första rektor som sa att han tror att jag kan bli president en vacker dag och mycket mer. Jag ville vara bäst på att rita, bäst på att sjunga, roligast, mest förstående, duktigast. Och det hänger med ännu idag. Och det kan bli så fel.

Jag har kommit långt på vägen, jag kan ta mig själv och min existens med en klackspark. Förr var det inte så. Men vissa dagar, som imorse, kände jag hur frustrationen över vad jag inte åstadkommit hälldes över mig. Jag är tjugoett år och har en massa saker som jag inte fullbordat eller påbörjat. Alla dessa saker snurrade runt i huvudet på mig. Man ser en massa människor på sociala medier och runt en i vardagen som hinner med massor och som är glada och välvilliga och som ler så stort. Och jag avundas dem, det gör jag. Så jag ville bara krypa ner under täcket, gråta lite, tycka synd om mig själv, be om ursäkt för min existens. Istället för att gråta beslöt jag mig för att det var en bra idé att googla mig själv. Det var det ju inte. När jag började nian blev jag invald i Jakobstads ungdomsfullmäktige och därmed syntes jag lite nu som då i tidningar, på yles hemsidor och så vidare. Alla dessa bilder kommer upp när man googlar. Just under denna tidpunkt hade jag fått bulimi, gått upp 10kg, skaffat piercing och var en mycket vilsen tonåring. Dessa bilder finns att se. Googla dom vetja!

Men på något sätt vred jag på hela saken, drog på smilet lite, skrattade åt mig själv och tänkte "shit vad fräscht". Måste man vara så jävla extraordinär då? Kan man inte bara vara lite rolig? Kan man inte bara få vara lite vilsen och bortkommen ibland? Och så kom jag på något jag inte riktigt kunnat förstå förr: jag vill vara EXAKT den jag är, med mina brister, med mina tabbar, med mina perioder. Ingen är väl ändå så otroligt bra på allting (alla har dock inte beviset på google) och vem orkar leva så extraordinärt hela tiden?

En sak som jag vet är att jag är förbannat rolig. Och dom som inte tycker att jag är rolig vet nog inte vad roligt är. Precis nyss när jag kom hem innanför dörren så ringer, surprise surprise, Jehovas vittnen på. Jag tror detta höghus är hemsökt av jehovas budbärare. Jag kikade i hålet och suckade, var påväg bort men bestämde mig istället för att pröva något nytt. Så jag öppnade dörren log och sa på franska "bonsoir mesdames!". Den ena tittade oförståeligt på mig frågade med finsk brytning "do you speak english?" och "is this an airbnb?". Jag sa något på franska om att jag är en utbytes elev och att jag bara hyr tillfälligt. MEN TAMME TUSAN om inte den andra kvinnan brakade lös med "Ah, vous parlez française! Nous sommes de Jehova, connaissez-vous Jehova?". Ett slag i magen. Så jag sa på svenska "tack men jag vill inte prata" och stängde dörren.


Men ett lyckat porträtt av sig själv upphängt i ett klassrum är väl inte för mycket begärt? Så extraordinär vill jag nog ändå vara.

Likes

Comments

HEJ,

Jag var som sagt hemma i Jakobstad några dagar förra veckan och kom hem igår med ryggen, magen, och röven som värkte efter alla timmarna i bussen. Hu jeda mig. Jag har gosat med lilla Lenni, gått upp 2,5kg på en helg och arbetat. Och allt gick alldeles för snabbt. Det känns som att alla säger "men jahaaa måst du fara redan? nu fick vi ju se dig bara en så kort stund igen.." Tiden har ju börjat gå så hemskt snabbt nu. Men det beror ju på hur lång livstid man har att jämföra med. När man levt i fyra år är en vecka en jätte stor del av ens liv, medan när man som jag levt i tjugoett år inte tycker att en vecka är alls något att tala om när det gäller tid av ens liv.

Men jag har hunnit vinterbada vilket visade sig vara det bästa jag gjort hittills denna vinter. Rekommenderar starkt. Flög bland moln resten av kvällen och jag som annars går omkring och huttrar på kvällarna hade en ganska treblig kroppstemperatur på kvällen. Det som rubbade mitt välbefinnande efter vinterbadet var att jag slog huvudet i isen när jag skulle skynda mig till bilen för att åka hem från en vän senare på kvällen. Där låg jag, svärandes och hade lust att gråta medan två rökande tjejer iakttog hela spektaklet fån en balkong. Men det bjuder jag på!

Trevlig måndag!

Likes

Comments

HEJ

Vändagen till ära så köpte jag mig en svindyr tågbiljett och är påväg norrut, hemåt. Tåget luktar urin, men himlen utanför är alldeles skär och jag har fått en ask med chokladpraliner som systematiskt töms till Gilmore girls. Förutom priset på biljetten och urinlukten så är det ganska perfekt.

Jag har umgåtts med Rebecka non stop i två dygn eftersom hon "flyttade in" hos oss. Det började som en sleepover men sen hade vi lite svårt att slita oss från varandra så hon drog med sig halva hennes lägenhet och vi levde i någon sorts fniss-symbios. Men sånt måste man passa på med eftersom jag är borta i sommar och hon möjligtvis också ska på äventyr. Hjälp, alla dessa blonda österbottningar ut i vida världen...

Idag sjöng fåglarna helt hysteriskt och solen värmde så pass att jackorna fladdrade öppna. Som en aprildag mitt i februari. Det står inte rätt till.

Likes

Comments

HEJ

Jag befinner mig i något sorts rus, inte något kemiskt rus, men mer ett rus av massor att göra trots att jag inte alls har något viktigt att göra. Men när solen lyser och ens kropp har bestämt sig för att sova tio och en halv timme per natt så blir dygnet stressigt.

Men jag har hunnit med ett besök till Arte, en frissa här i Åbo där man får en rejäl studierabatt samt betjäning på svenska (att dom har två hundar som springer lösa och ett akvarium gör upplevelsen ännu bättre) och gjorde en liten drastisk change of hair. En massa hår rök bort eftersom jag hade tråkigt. Första dygnet var ett kaos när jag kollade mig i spegeln, sådär som man blir när man klipper lugg. Men nu är jag ganska cool med hela situationen. Väldigt nöjd. Ibland.

Eftersom jag skall sitta på ett tåg hela nästa tisdagkväll så beslöt vi oss för att fira alla hjärtans dag i förväg med Fafa's på lördag och "guud i himmelen Marie-Louise" (referens till Rent hus som sändes på tv4) vad det är underbart med falafel!

Nu ska jag ägna min tid åt Rebecka och en söndagskväll med helmys!


Likes

Comments

HEJ

En helg full av mat, tupplurer, godis och film (lite på spåret också) har flugit förbi så snabbt att jag inte ens hann nudda vid den och jag har landat på ännu en tisdag. Denna tisdag är inte fylld med samma dimma som förra tisdagen, men utan av ett härligt solsken som förvandlar hela Åbo till guld och en frost som färgar alla kinder och näsor (och alla öron om du går utan mössa!) röda. Den är ett pensionärsväder! Ett sånt där väder där man ser mysiga pensionärer som strövar hand i hand längs de solbelysta vägarna och bara tittar nyfiket på människorna som går förbi dem, på den yngre generationen som inte alls tittar runt sig lika mycket, för det har man inte tid med ibland.

Jag promenerade också i solen idag, bland alla pensionärer. Eftersom det är tisdag så lyssnade jag på Ted & Kaj podden i vilken det argumenterades om huruvida man vet bättre vad man vill eller inte ju äldre man blir. Jag känner nog inte att jag vet vad jag vill just nu, jag ifrågasätter allt som jag trodde jag ville när jag var yngre (då jag var säker på att jag alltid ska ha blått hår och lyssna på Guns N' Roses och bli moddelärare). Jag är precis där jag bestämde att jag skulle vara för åtta år sedan (jag är ju i Åbo och studerar språk) men började ändå ifrågasätta allt. Vill jag vara här? Vill jag studera detta? Vill jag vara såhär eller sådär? Och vem är jag nu egentligen? Ännu är jag här, jag vet att jag älskar gröt, Mando Diao och allt som är randigt och sen vet jag en massa saker jag inte tycker om och saker jag inte vill göra. Men en kvinna sa en gång åt mig att bara för att man ifrågasätter sina val, behöver det inte betyda at dom är felaktiga, det är snarast ett tecken på mogenhet och mod att man vågar fråga sig själv om man skall byta riktning. Klok kvinna. (En sådan vill jag bli!)

Men kanske man inte måste veta vad man vill? Kankse det är okej ändå? Kanske man vet senare i livet när man är pensionerad och går hand i hand med sin käraste vän i solskenet och ser på människorna som rusar förbi och inte vet vad de vill.


Likes

Comments

HEJ

Tisdag blev torsdag och jag befinner mig ännu en gång på en buss längs en blöt och grå väg. Skönt att åka bort igen, just nu får jag lite fnatt av att vara i Åbo. Kanske för att jag förbereder mig på att åka iväg därifrån en längre stund. Mitt hem där nu är lite av en hållplats känns det som, jag dammsuger bara för att jag måste men inte för att jag vill ta hand om ett hem, jag vill inte ta med alla fina julklappar hemifrån, för snart skall jag lämna stället. Men det är okej, helt okej, jag är van att leva i kappsäck och pendla mellan hem. Men jag börjar bli urled på att planera outfits, ibland packar man ner värsta partydressen och sen sitter man bara och fiser och äter chips i en pyjamas hela helgen, eller så går det andra vägen. Det är värre. "Hallåå, inte visste jag att vi ska på presidentbal ihelg!? Jag har ju bara med thermoleggings!"

Denna vecka har jag nästan bara levt på frukt och grönsaker för att kompensera bulla-dieten från förra veckan. Bulla-dieter rekommenderas inte, för magen blir lite som en boll av cement, extremt osmickrande. Och jag har för första gången ätit persimon, eller KAKI-frukt som det också kallas. Att det kallas kaki-frukt är en fröjd för en humoristisk själ och så smakar det även gott. Det smakar lite som parfym doftar.

Igår samlades mon petit squad för att dippa saker och prata strunt. En sak är väldigt skönt med detta gäng av tjejer: vi har kommit så långt i vår vänskapsrelation att vi nu vet att alla lugnt brukar en gräddfil med dipp på egenhand och vi har kommit överens om att alla tar med eget för att undvika dedär lilla inbördeskriget som uppstår varenda gång man har småplock. Ni vet när man småpratar och ler men pupillerna är supersmå och huggtänderna har växt ut för alla är inställda på att hinna få sin beskärda del av kalaset. Ost- och kexkvällar är värst, då växer t.o.m. hornen ut.




Likes

Comments

HEJ

Det är någonting kusligt med dimman som nu som då sveper in över Åbo från skärgården längs med Auraå. Den klänger sig fast på trötta och stressade studeranderyggar till domkyrkoklockans tio slag och man drar halsduken lite längre upp över ansiktet och suckar över att det bara är tisdag. Kanske denna kusliga känsla kommer från de otaliga gånger jag läst thrillern "Anna är online" som utspelar sig i Åbo och som beskriver kajorna som iakttar människorna här. Jag har dock inte sett dessa kajor, men massor av duvor!

Jag fryser ju inte om morgnarna, nej, min kropp kokar mellan 07 och 10 så jag gick mest och svor över allt förbannat grus som på något jäkla sätt hittar sig in i skorna och svettdropparna som rinner ner längs ryggen. Men tillsammans med mon petit squad spelar varken grus eller dimma någon roll och högljutt överröstar vi klockorna och dimman verkar skingra sig lite.

Efter en natt med mardrömmar och lite sömn blir man otroligt sur när magen vrålar av hunger och man inte har med sig varken studiekort eller pengar och man lånar pengar av någon välsignad själ för att betala 5,60€ för purjolökssoppan man annars betalar 2,30€ för. Detta vägdes upp av runebergstårtorna som det bjöds på på franskans instkaffe. Eftermiddagen spenderades hos Rebeckas med rykande tekoppar och fransk fonetik. Dessutom har jag hittat väldigt snygga örhängen för 3€ från H&M som har lyst upp min bleka existens. Så inte skall jag för allt i världen klaga!


Likes

Comments

HEJ

Utvilad, inspirerad och fortfarande relativt nöjd har jag åkt tillbaka till Åbo. Blickar tillbaka till en skön vecka och allt roligt som har hänt: lägenhet, falafel och otroligt bra par-flyt i TrivPur, eller trivial pursuite som det då egentligen heter (jag trodde vi talade om någon smaskig gryta när de talades om att "vi sko kona ha nå trivpur på freda").

Dagens fynd: 6 st åksjuka bananer för 0,20€ från K-Supermarket (alltså bananer som är bruna och fula efter transport)

Dagens musiktips: Albumet "Racine carrée" av Stromae, MEGABRA album och roligt med franska, de e alltså han som sjunger PAPPAOTTEEE och ALORONDAANS

Dagens mattips: Moosis och Reebus vegan-umami; Häll varmt vatten över lite risnudlar, tärna gurkor och paprika och riv morot (allt efter behag). Blanda jordnötssmör med varmt vatten, vitlök, ingefära, lime/citron, salt, chili, koriander och om du har mixer: lite cashewnötter till en härligt krämig sås (allt efter behag). Kasta allting i en trevlig skål och häll eventuellt lite flingsalt och citron-/limesaft över och avnjut tillsammans med din vän. Veganskt, billigt, supergott och allt detta under 15 minuter! Helt klart månadens favorit. (Rebecka trodde att ordet "umami" kunde användas för allt som smakar gott, därav namnet på kalaset)


Här är en oförklarlig preworkout-pose; jag gjorde "rock-on" men insåg att det var lite konstigt och böt därför till denna alienhälsning i bildknäppandets sekund. Kom ihåg att ladda upp med något gott som dadlebollar efter din träning så att din kropp förstår och kommer ihåg att efter regn kommer solsken.

Här till vänster ser ni TrivPur-grytan, öl och ett leende. Till höger ser ni helgens näringsintag; kaffi o bulla.

He va noo umaami he!

Likes

Comments

HEJ

Låt mig pausa livet här, en liten stund i alla fall! Jag vet inte om det är för att det är fredag eller för att jag får lite miljöombyte eller för att jag fått falafel varje vecka den senaste månaden men jag känner mig så nöjd. I stora drag känner jag mig nöjd. Det är inte ofta det händer eftersom man hela tiden strävar vidare efter något eller så vill man iväg någonstans men här är jag, nöjd.

En liten händelse bidrar också till min känsla av tillfredställelse är att jag *trumvirvel* HAR FÅTT LÄGENHET I TYSKLAND! Jag har fixat det alldeles själv med massor av charm och lite skype. Tydligen går den österbottniska humorn hem även i Östtyskland! Jag skall alldeles centralt med två tyska tjejer som är villiga att lära mig dricka öl! Vilket äventyr! Nu ska jag ju inte dit på någon öl-resa utan på ett erasmus-utbyte för att dra hem studiepoäng MEN SOMMAR I TYSKLAND HALLÅÅÅ. Det blir några månader av Wurst, Bier och Fußball!

För övrigt händer det inget speciellt här, jag umgås lite med trevliga människor och steker lite plättar, lagar skolarbeten och underhåller min pojkvän som den apa jag är.

Likes

Comments

HEJ

Härmed meddelar jag från huvudstaden att jag (vi) mår väldigt bra. Det är skönt att få leka vanliga sambon mitt i allt pendlande mellan studiestäderna. Här får jag läsa ÖT, läsa min bok (den är SÅÅ bra!), åka spårvagn och känna mig som en alien som humanist bland alla yrkeshögskolestuderande. Sen går jag ju med min "ÅBO AKADEMI UNIVERSITY"-tygväska och gör det väldigt uppenbart. Lite som Mathias gör det uppenbart när han går med sina fritidsfabrikenbyxor i Arken och alla högljudda Harry Potter-fans glor. Fast egentligen är det ju ingen som märker det, det är nog bara man själv som tror man är så annorlunda och märkvärdig.

Igår firade vi vår andra årsdag på ett ytterst simpelt och härligt vis; jag hade köpt blomma eftersom jag har fått otaliga buketter av denna kille (borde jag kalla honom man? han känns som en man, men jag känner mig ganska liten ännu och därför känns det absurt att säga att jag sällskapar med en MAN) och han bjöd på pizza som vi hämtade och åt på golvet i MANNENS (hur gammal ska man vara för att kalla sig för man?) lägenhet. Efter två år börjar man känna varandra ganska bra, ibland kan det kännas som att den andre känner en för bra. Mathias är van vid att dra mig i jackryggen när jag är nära att gå ut framför en buss eller när jag står och stirrar kassatanten i ögonen trots att det inte är min tur. Han är van vid hur länge det tar för mig att välja kläder eller maträtt och han vet att han ska höja volymen på musiken eller TV:n när jag ska på WC. När allt glitter är borta så är det ju ändå dessa saker som håller en kvar. Och alla tusen andra saker som jag är tacksam för hos denna mans-kille.

Idag gick vi på stan länge för att hitta skor. När vi äntligen hittar skorna som han har velat ha så länge och som vi letat efter så sätter han sig ner för att prova dom OCH SÅ HAR HAN SÖNDER DEM! Jag hörde *knackset*, våra blickar möttes, poker face, "tack, men dom var nog för små", och vi glider ut. Det var lite roligt. Inga skor blev det men mannagrynsgröt kokades och det var fasligt gott!


En man med brösthår iklädd wifebeater kan oskadliggöras genom att ställa honom och röra om en grötkastrull.

Likes

Comments