Jag tycker det är svårt med det här ordet deprimerad och vad det verkligen betyder. Själv har jag alltid tänkt mig en person som är deprimerad är en person som knappt tar sig ur sängen och mår väldigt dåligt nästan hela tiden. Jag kan vara ledsen ibland över att jag inte kan göra saker som jag gjort förut, när jag inte orkar vara med på olika aktiviteter eller när huvudet inte orkar något. Men jag aldrig tänkt att jag varit deprimerad förrän rehab nämnde det ordet under en period då jag var mer ledsen över saker än annars. Jag kanske har varit mer ledsen under vissa perioder men inte tänkt så mycket mer på det men så kanske det är för vissa att det kommer och går. För mig är det mycket att acceptera att jag inte är som förut men ändå tänka positivt och sikta framåt med mål och att jag kommer bli bättre. Att tänka positivt är viktigt fastän det inte alltid är så lätt så hjälper det en framåt istället för bakåt. Jag har läst om att det är många med långvarig hjärnskakning som blir deprimerade just på grund av att man inte klarar av saker som man gjorde förut. Depression kanske är olika för vissa personer och olika allvarligt men det är nog alltid bra att prata om det. 

/ Moa

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag började jag med intervallträning, det är tredje gången som jag försöker med det. I vintras var första gången som jag försökte med den sortens träning sen jag fick min hjärnskakning. Det var efter jag pratat med rehab som dom tyckte att jag skulle börja försiktigt med intervallträningen och sedan sakta öka hur långa intervaller för att utmana hjärnan. Då det är bra med träning och röra på sig för att bilda nya hjärnceller osv. men även att min kropp och huvud var så van att träna sen innan skadan. Men efter att ha försökt med intervallerna i två veckor så får jag ett bakslag som håller i sig i tre veckor. Så då bestämmer vi att jag ska vänta med intervallträningen till sommaren istället då det kan ha blivit för mycket med skola och att börja med intervaller. Men när jag gjorde om försöket i somras så hände samma sak fastän jag hade lov så inget annat som tog upp min energi så mycket då jag inte sommarjobbar. Jag tror det var för att jag gick ut för hårt och ville för mycket så jag tog i mer och längre än vad huvudet klarade av. Så jag fick ett till bakslag som tog några veckor att gå över men som de säger på rehab man får inte bli skrämd av det utan försöka igen. Man får tänka på vad som hände och om man kan göra det på ett annat sätt så att det fungerar nästa gång. Så nu försöker jag igen, tredje gången gillt hoppas jag. Jag börjar på en lugn nivå med inte så långa intervaller eller så snabba för att jag har inte råd med att få ett bakslag nu och missa en massa i skolan. Jag kör nu att jag är ute och går och sen joggar 30 sek och sedan går 5 min och upprepar det tre gånger och sen går lite mer. Så vi får hoppas att det fungerar den här gången.

/Moa

Likes

Comments

Dagen efter jag fick min hjärnskakning så var det måndag och skola så jag började cykla till skolan men redan då kände jag att allt inte var som det ska. Jag fortsatte ändå att cykla till skolan för jag ville träffa skolsköterskan och prata lite med henne. Det var dropp in tider till henne så jag fick lov att vänta ett tag så jag var med på första lektionen. Jag gjorde inte speciellt mycket under lektionen utan kände mig mer bara trött och väntade. Väl inne hos skolsköterskan så pratar vi lite och jag vår veta att jag troligen har en lätt hjärnskakning. Hon rekommenderar mig att åka hem och vila någon dag tills det blir bättre. Tre dagar senare så känns det lite bättre så jag försöker att plugga lite, för om man går natur så hamnar man lätt efter om man är borta någon dag. Men det går inte att plugga, huvudet orkar ingenting, jag får ont och börjar må illa. Jag kontaktar skolsköterskan igen via sms om att jag fortfarande inte är bra och får till svar att det troligen inte är en lätt hjärnskakning, jag får även en hjärntrappa för fysisk aktivitet. Jag sover lite och efter ett tag ringer hon mig och frågar om det går bra om hon kör mig till akuten. Så hon kör mig till sjukhuset då jag bor själv och inte har körkort. På sjukhuset röntgar jag mig och allt ser bra ut så jag får åka hem och vila igen. Efter några dagar har det inte blivit något bättre, jag mår illa när jag äter, är trött, kan inte se på tv, har ont i huvudet, ljus och ljud känslig och har många fler syntom. Jag försöker röra på mig men kan bara gå 100 m innan jag känner att det här funkar inte. Jag far till skolan någon dag men märker snabbt att jag inte klarar av det. Efter 2 veckor har skolan ett möte om mig och bestämmer att jag ska åka hem till Umeå och vara med min familj, för att de gillar inte att jag bor själv i Mora när jag inte mår bra. Först tycker jag att det är onödigt att åka hem ända till Umeå för tänkt om jag är frisk om några dagar eller en vecka. Men det var rätt beslut för jag blev kvar hemma i ett halvår. Berättar mer om det halvåret när jag var hemma en annan gång.

/Moa

Likes

Comments