Jag har flyttat till en egen lägenhet, smsar dig och frågar om du vill ta en kaffe och snacka lite. Du svarar snabbt och vi möts på Espresso house vid hamnen i Helsingborg. Det var ett tag sen jag träffa dig, så jag är lite nervös. Är där tidigare än dig, men bara 5 min efter jag satt mig ser jag dig i dörröppningen, lika snygg och charmig som vanligt. Du ler så gulligt och jag kan inte sluta stirra in i dina kastanj bruna ögon. Du sätter dig ner mittemot mig och vi snackar om allt och inget, jag flörtar med dig som jag alltid gjort, men denna gången flörtar du tillbaka. Vi har en kort paus i vår konversation och du kollar på mig med den blicken du vet jag inte kan motstå, och biter dig i läppen. Jag säger

  • -Bit dig inte i läppen, låt mig göra det
  • -Är du klar? Jag skulle gärna vilja se din lägenhet säger du med en lite sträng ton i rösten

Jag som är van vid att du låtsas som att det regnar när jag lägger en sån kommentar reagerar inte. Jag ser dock smått besviken ut då jag väntat så länge på att du ska säga ”gärna” när jag lägger en sån kommentar. Jag nickar med en ledsen min och säger att du gärna kan komma och kolla på min lägenhet och förklarar att det tar 30 min att gå dit så om du inte har den tiden kan vi ta det en annan dag. Du ler lite lurigt och säger att du kan köra. Vi sätter oss i din bil och du kollar på mig med en blick jag inte sett förut, jag kollar på dig och försöker förstå vad den betyder. Du ler när du inser vad jag gör, du lägger din hand på mitt lår och säger med glimten i ögat och det där charmiga leendet på läpparna

  • -Lika mystisk som vanligt
  • -Alltid sa jag, och fråga om du kunde vägen

Du sa inget och börja köra mot min lägenhet, jag var spänd, mitt hjärta hade börjat slå hårt och snabbt när jag kände din hand på mitt lår. Vi går upp till min lägenhet, du går bakom mig, jag skämtar med dig och frågar om du inte ska ta hissen, det är ju ändå 2 trappor upp, du skrattar till lite lätt och vi fortsätter. Jag går in i min lägenhet och du kommer in bakom mig och stänger dörren. Jag har tagit av mig skorna och är på väg in i köket, men plötsligt tar du tag i min hand, vänder mig och säger

-jag låter dig gärna bita mig i läppen

Jag blir chockad och alldeles sprallig inombords, jag svarar ”jaså?” med en skämtsam ton i rösten och kysser dig. Jag kände hur min puls steg och jag ville fortsätta men jag tog ett steg tillbaka för att läsa av din reaktion, du kolla på mig, sa inget. Jag började bli nervös och tänkte att du skulle bli sur eller att du inte tyckte om det, men innan jag hann tänka mycket längre på det så drog du mig närmre och kysste mig, mellan kyssarna försökte jag prata

  • -Jag, har, ju, inte, visat, dig, lägenheten, än fnittrar jag då jag bara hinner säga ett ord i taget innan vi kysser varann igen och du svarar med en allvarlig ton men en lugn blick
  • -Du kan visa mig sovrummet först

Vi rör oss mot sovrummet utan att släppa taget om varann, jag lägger mig på rygg i sängen, du står kvar och kollar på mig med den där oemotståndliga blicken bara du kan ge. Jag reser mig upp och ber dig sätta dig på sängen, du sätter dig ner och kollar förundrat på mig. Jag tar sakta av mig tröjan, har ingen bh och jag hör hur dina andetag blir djupare. Tar förföriskt av mig mina jeans och du släpper mig inte med blicken, du ställer dig upp och välter försiktigt mig bak i sängen så jag ligger på rygg i bara trosor. Du lägger dig över mig och kysser mig, smeker mig över min nakna kropp. Du tar av din tröja medans jag knäpper upp dina byxor



fortsättning följer...

Likes

Comments

För det första. hur FUCK kan du tro det om mig?!

För det andra, du har kanske inte tänkt efter lite och tänkt "jag undrar hur hon mår efter detta?"
"jag undrar hur tog det hela och hur hon hanterar det?"

Du tänker bara på dig själv i det här.  du tänker inte på att jag just förlorat någon.  att det kanske faktiskt känns fucking jobbigt för mig? Men nneeeej du bara skäller ut mig när du inte har en jävla aning. fyfan.

Likes

Comments

Nej! Vad fuck håller du på med?! Så jävla elak.

Du vet hur mycket jag älskar dig. Du vet hur mycket jag saknar dig. Du vet hur mycket jag ångrar mig.  Och så skriver du så?! Tänker du inte på vad det gör med mig när du skriver så?

  Du kanske inte vet att jag ständigt tänker på dig.  Alltså varje dag. Om jag går eller åker förbi ett ställe jag vart med dig på så får jag massa flashbacks om vad vi gjorde där och hur underbart allt var.

Skriker på alla som nämner ditt namn, för bara att höra ditt namn får mig att vilja bryta ihop. Skriker "var du tvungen att nämna han?! Jag som inte hade tänkt på han hitintills idag!"

Ditt namn, din röst och våra minnen känns som en kniv i bröstet när jag tänker på dem eller hör det.
Så skriv snälla inte så till mig igen. Du anar inte vilken smärta det ger mig, vilken ångest.

Likes

Comments

måste bara få skriva av mig.

jag älskar dig,  jag vet att du inte vill höra det. jag vet att allt skulle vara så mycket lättare om jag vart otrogen eller om jag ljugit och hållt på. men jag måste bara få säga detta.  Jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Du var min första kärlek. Och att lämna dig är det svåraste jag någonsin gått igenom, och du vet vad jag gått igenom.  det har gått ett tag nu men såren har inte läkt. jag saknar dig varje dag och kommer alltid göra det. För du var inte bara min fästman. Du var min bästa vän. Men jag var tvungen att lämna dig, jag ville inte. Men jag kunde inte va så självisk. Jag vet och visste att du och jag inte skulle vara förevigt. Även om jag älskar dig så är vi inte på samma plan i livet. Då kan jag ju inte hålla dig kvar hos mig bara för att jag inte vill släppa taget. Hur ont det än gör att säga eller ens tänka på det, så behöver du en kvinna som är på samma plan i livet som du.  jag önskar jag kunde fått ha kvar dig i mitt liv. åtminstone som en vän. Men jag vet att det är för svårt för dig. och det hade det vart för mig med. jag gjorde inte slut för att jag inte älskar dig,  eller för att jag inte va kär i dig. Jag gjorde slut för att du förtjänar bättre.  Du förtjänar någon som kan gifta sig, som kan skaffa barn inom något år. jag höll dig tillbaka från allt du ville ha för att jag inte var gammal nog och redo för det.  Jag kunde inte leva med att jag höll tillbaka dig. Därför gjorde jag slut. och därför har jag lika ont som du just nu. Att säga hejdå till en så stor del av mitt liv som du var, va hemskt. Det är tortyr. Det är en fysisk smärta och en bit av mig saknas. Du kommer alltid finnas längst in i mitt hjärta och du kommer aldrig försvinna ur mina tankar.

Likes

Comments

Varför gör det så ont?

varför litar jag på han?

varför har jag kvar han när han beter sig som han gör och han inte ser att han gör något fel?

varför skrev du "jag älskar dig" och blockade mig sedan?

Detta är frågorna jag tänkt försöka själv lista ut svaret på i dagens inlägg. de 4 frågorna är riktade till 4 olika personer.

Reflektion nr 1.
För att du älskade han Moa. Vad du än säger till dig själv och andra, så älskade du han. Och du gör det fortfarande.  För att era år tsm är en del av din historia. Och du kommer älska han föralltid. För man kan inte sluta älska någon.  Men så småningom kommer det sluta göra ont. Så håll ut!

Reflektion nr 2.
För att han erbjuder dig en trygghet ingen annan någonsin gjort. Tex nu när han ville ta paus (handlar ej om ett förhållande) så flög tankarna i mitt huvud, "du hade rätt Moa, han skulle tappa orken tillslut", "klart han inte bryr sig", "han svek dig, lovade att han aldrig skulle ge upp och aldrig skulle sluta bry sig vad jag än gjorde"
Och normalt sätt så hade det varit i ett sånt här läge jag hade stängt ut den personen och inte haft kvar hen i mitt liv. Men med han...han litar jag på, jag vet när jag söker innerst inne att pausen absolut inte är något illa från hans sida, utan han föreslog den för min skull och skulle aldrig gjort det om han visste hur det fick mig känna.

Reflektion nr 3.
För du gillar han. Du gillar tryggheten du känner när han håller om dig. du gillar tanken att någon faktiskt bryr sig om dig och gillar dig. Du gillar hur han kämpar för dig.

Reflektion nr 4.
Denna fråga kan jag mest bara gissa svaret på.
Var det för att du inte längre ville ha mig i ditt liv? var det för att göra mig orolig? var det ett hejdå? 
jag hoppas inte det var något av mina gissningar. för du och hela din familj betyder så sjukt mycket för mig och jag vill aldrig någonsin förlora någon av er.

Likes

Comments

Känns som att min karma slår mig.

I torsdags fick jag en armbåge i ansiktet kan man typ säga...

sen i lördags ramla jag ner från en trappa och slog i revbenen rejält och kan knappt röra mig utan kolossal smärta

slog armen också

Så jag skulle väl inte vilja säga min vecka är den bästa.
gick upp kl 6 idag för att åka till skolan.  pendla 2 timmar. kommer fram och får reda på att allas lektioner är helt inställda hela dagen på hela skolan.

yay bra start på veckan! hoppas ni fått en bättre start än mig!

Likes

Comments

Ibland kan jag såra folk utan vetskap. rent känslomässigt är jag väldigt svår att förstå. förstår knappt mig själv.
Jag är väldigt kall i mitt sätt. folk tror gärna när de ser mig att jag är en bitch.
Jag har svårt att förstå mina och andras känslor.
Jag kan inte förstå signaler som folk ger mig

jag kan inte impulsljuga. Jag sårar dig och förstår inte varför du sen är sur. Jag förstår inte varför folk tar illa upp av vissa saker. 
och har därför svårt för att be om ursäkt när jag inte förstår deras känslor.

Jag säger alltid vad jag tänker. Det som dyker upp i mitt huvud kommer ut ur min mun. Ibland kan det bli fel, ibland kan folk ta illa upp eller till och med bli arga. Men vad de inte vet är ju att jag inte förstår vad som inte är lämpligt att säga. Jag förstår inte att man inte ska säga allt man tänker på för det bara kommer.

Men  en sak ska alla va säkra på! jag ber inte om ursäkt för den lilla förvirrade sociopath jag är.

Likes

Comments

Det räcker inte med att en jobbig sak händer. allting ska tvunget hända på en och samma gång.

Får ett samtal med 2 sjukt jobbiga saker. och innan jag ens lagt på får jag ett till samtal med en sak jag aldrig ville höra igen.

och just när jag tror att nu är det över. Dessa saker kan jag ta mig igenom. Så får jag 2 sjukt jobbiga saker till. 

och då känns det bara som att marken spricker. Som att världen faller i bitar. Man kan inte hantera hur mycket som helst på en gång.
Jag hade behövt dig här nu, för att kunna ta mig igenom detta utan att komma till skada. Och för att ta mig igenom detta snabbare.
Du är mitt ljus, min framtid. Min älskade. jag vill ha dig här. Och jag är inte mig själv när du är ifrån mig. Jag känner inte mig hel utan dig. Älskar dig!

Likes

Comments

Det här med att vara vegan är svårt. speciellt när man är som jag. Jag älskar fisk, kaviar,  kebab, kyckling, entrecote, mjukglass, ost, kakor.
Bara något så enkelt som sås till en falafel.

Jag fucking älskar kött och allt som kommer från djur. Jag är konstant sugen på det.

Men min kärlek för djur och deras välmående och rättigheter är större.  Även då många tror jag är vegan för att vara nyttig,gå ner i vikt eller för att jag inte gillar kött så är det helt fel. Jag ÄLSKAR kött. jag känner inget behov att va nyttig. Jag är en väldigt onyttig vegan.
jo tro mig, det går att vara onyttig även om man är vegan.

Tanken på att få njuta av lax och potatis gör så att min mun vattnar sig, men samtidigt får jag dåligt samvete över att jag ens tänker på att äta något som levt.

Djuren lever, de har en hjärna, en puls. De har till och med känslor. Vi dödar dem och torterar dem för att vi tycker deras kött är gott
Inte för att överleva.  Det är en lögn. då naturen erbjuder oss allt vi behöver för att överleva. Och det innefattar inte djuren.
Vi har ingen som helst rätt att ta deras liv. Deras barn.

De var här långt före oss. Vi är gäster på deras planet. Och ändå anser vi oss ha rätten att döda dem. utrota dem. endast för att vi njuter av deras kött.

Det är sjukt. Det är varför jag inte äter det. För jag anser mig inte ha den rätten att göra det. När jag kan överleva på annat som inte innebär att ta livet från någon.

Likes

Comments

Det finns en anledning till att jag inte vill prata om det. Det finns en anledning till varför jag blir arg varenda gång någon tar upp det.

För att när jag pratar om det. När någon tar upp ämnet. När du frågar. Så påminner du mig. Allt åker igenom huvet, alla bilder, ljud, röster och färger. Och det är JAG och inte du som behöver stå ut med de mardrömmar jag får varenda gång jag påminns om det. Det är jag som måste leva med rädslan, skammen och smärtan. 

Så nästa gång, tänk inte på att du vill veta, tänk på vad du gör mot mig och vad som händer med mig när du tar upp det.

Likes

Comments