Header

Idag var det dags för möte med läkaren på specialistmödravården här. Anledningen till att jag skulle på mötet var att jag redan första gången hos min vanliga bm sa att jag gärna vill ha planerat kejsarsnitt. Så det här mötet bokade min barnmorska in åt mig och jag har varit så himla nervös sedan jag fick tiden hemskickad.

Vad jag läst och hört är det inte särskilt lätt att få igenom ett planerat snitt. Senaste veckan har jag verkligen läst på om både för och nackdelar med vaginal förlossning och kejsarsnitt. Som jag förstått det är det väldigt viktigt att vara påläst så man inte blir omkullpratad när man väl träffar läkaren. Men att folk fått kämpa med näbbar och klor och sedan ändå blivit nekade är trots allt inte jätteovanligt.

När jag väl satt där i väntrummet trodde jag att jag skulle spy eller börja gråta av nervositet. För mig finns det inte på kartan att föda vaginalt så att bli nekad ett snitt vore något av det värsta jag kan tänka mig. Tillslut kom iallafall läkaren och vi fick komma in i ett undersökningsrum.

Hon frågade varför vi var där och jag sa direkt att jag vill ha planerat snitt. Jag fick förklara varför och sedan tittade hon även igenom min förra förlossning. Efter vi pratat så var faktiskt hennes egen bedömning att för mig är snitt att rekommendera. Även om nästkommande förlossning inte alls behöver likna Esthers så är risken trots allt stor att samma sak sker igen, något man helst vill undvika. Hon sa att ångrar jag mig och verkligen vill föda vaginalt får vi göra en bedömning då om utgångsläget eftersom det beror på endel faktorer som man ännu inte vet (tex storlek på bebis). Men som jag uppfattade läkaren tyckte också hon att planerat snitt är att föredra i mitt fall.

Så jag fick mitt planerade snitt beviljat utan att behöva slåss för att få det vilket känns otroligt skönt! Det är en sten som har lyfts från mitt hjärta verkligen. Nu kan jag slappna av och se fram emot förlossningen istället. Så härligt!

Om ni har några frågor om det här så får ni jättegärna ställa dem så ska jag försöka svara!

Magen vecka 22

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår var det som alla vet midsommarafton! Vi började vår med att åka till Kristoffers morföräldrars stuga för lunch. Därute var även Esthers sysslingar och annan släkt, vilket var kul! Vi åt klassisk midsommarlunch med sill och potatis.

Efter det åkte vi ut till min mammas sambos föräldrar. Där dansade Esther runt midsommarstången med alla andra barn, hoppade hoppborg och fiskade fiskedamm. Sedan grillade vi. Vi hade verkligen en mysig och lugn midsommar! Hur var er?

Idag har jag bara jobbat och tryckt i mig bruschetta, haha. Kram på er!

Likes

Comments

Hej på er såhär mitt i natten! På senaste tiden har jag fått så svårt att komma till ro på kvällen och sedan sover jag dåligt, vilket är rätt irriterande! Men idag fick jag ligga kvar i sängen hela förmiddagen medan Esther och Kristoffer gick upp, han jobbade kväll nämligen.

När jag väl gick upp skulle Kristoffer till jobbet så jag och Esther åkte hem till Emma för lite lek med mina kusiner. Esther och Amandus leker så bra ihop och har alltid jättekul. Vi var på två lekparker innan mamma kom och hämtade oss.

Lite spontant följde vi sedan med mamma och Kenneth ut till kenneths föräldrar för middag och sedan en tur med båten. Det blev en jättemysig kväll, att åka båt är verkligen bland det bästa som finns! Dessutom serverades vi lite kladdkaka med jordgubbar, kan det bli bättre? 😍

Likes

Comments

Just nu sitter jag i bilen tillsammans med Kristoffer, Esther och Linn. Vi är på väg hem från Barkarby där vi varit och kikat på grejer till bebisen. Största anledning för att åka dit var för att se hur liggdelen till vår vagn såg ut i verkligheten innan vi beställde den. Den var verkligen finare än förväntat men när vi väl såg den i verkligheten ville jag ha en ljusare färg, haha!

Den färgen vi har på vår sittdel heter Black melange, men den är grå. Liggdelen i grey melange (ljusgrå) var dock snäppet finare så vi bestämde oss för den. Så nu sitter jag här i bilen och har lagt en stor beställning online istället. Så typiskt mig att hellre beställa än att köpa i butik🙈. Så nu har vi beställt liggdel till vagnen men också babyskydd+bas som hör till! Längtar till jag får hem allt så jag kan visa er den med egna bilder.

Såhär ser färgen ut på produktbilden, mycket finare i verkligheten måste jag säga!

Likes

Comments

Sommaren Esther fyllde 1 år började jag känna mig väldigt sugen på ett till barn. Jag tog upp det med Kristoffer som inte tyckte att det var riktigt dags än. Men på hösten var min årsförbrukning av p-piller slut och jag frågade Kristoffer om det inte var okej att strunta i att förnya receptet. Jag använde mig av argumentet, "det kan ta tid att bli gravid" men jag trodde det inte själv. Jag hade ingen aning om hur lång tid det faktiskt skulle ta.

Så i november 2014 slutade jag med p-piller om jag minns rätt. Där började vår väg till syskon. Tiden gick och jag var fortfarande inte gravid. Först tänkte jag inte så mycket på det men efter ungefär ett halvårs försök började det ändå bli väldigt jobbigt. Längtan var så otroligt stor! Av någon anledning hade jag läst att när man är så inne på att bli gravid blir det som en låsning i kroppen, väldigt många sa "det var när jag slutade tänka på det som det hände!". Så vi skaffade Charlie, en hund för att få oss på andra tankar.

Men jag var fortfarande inte gravid och tillslut hade ett och ett halvt år gått. Det var då jag började läsa på om sekundär infertilitet. Enligt 1177 får man söka hjälp om man försökt skaffa barn mer än ett år, så efter mycket om och men ringde jag till sjukhuset här i Västerås. Tyvärr visade det sig då att har man redan ett barn sedan tidigare får man ingen hjälp utan får söka privat. Dyra utredningar och skulle det sluta med t.ex. ivf blir räkningen otroligt dyr.

Jag började bli helt knäpp på allt. Ifrågasatte både mig själv och Kristoffer, någon måste det ju vara fel på men vem? Och det är i en sådan här situation man inser att man är totalt olika varandra och har helt olika åsikter. Ingen av oss var säker på att vi ens ville gå vidare med någon utredning, speciellt inte när sjukvården var så ovillig att hjälpa. Men jag hade ändå den starka längtan att jag absolut kunde tänka mig att exempelvis vara gravid med ett donerat ägg plus Kristoffers spermie, om man nu ens gör så eller om det skulle komma till det. Men det omvända var inget Kristoffer ville. Det gav upphov till både tjafs och ännu mer stress. Men tillslut lät vi det vara ett tag, även om längtan var stor så kände ingen av oss ork att ta tag i en stor utredning just då.

Kanske kunde vi vara nöjda med bara ett barn. Vi har verkligen världens bästa lilla tjej och att vi fått henne är otroligt fantastiskt. Att bara ha ett barn är inte fel. Dessa tankar började landa hos mig även om jag fortfarande kunde tycka det var jobbigt.

Jag tog fortfarande ägglossningstest och graviditetstest nästan varje månad men tillslut gav jag upp även det. I oktober 2016, alltså 2 år efter jag slutat med p-piller var min mens 2 dagar sen. Jag tänkte inte ens på det förens Kristoffer på skämt sa "du kanske är gravid" när jag blev åksjuk i bilen. Så på skämt tog jag mitt sista test jag hade hemma. Efter några minuter kollade jag till testet och blev helt ställd, där var två starka streck. Jag minns att jag tänkte "men sådär brukar det inte se ut!". Helt ställd visade jag upp det för Kristoffer som blev lika chockad han. Vi skulle få en bebis i juni!

Tyvärr var jag bara gravid till vecka 9 innan bebis i magen blev en ängel. Jag började småblöda och var inne på akuten, då levde bebisen med ett starkt hjärta. Men när jag några dagar senare klev ur bilen på vår parkering kom allt. Det var det sjukaste jag varit med om, så mycket blod har jag nog aldrig sett i mitt liv. Blod exakt överallt i flera dagar. Veckan efter fick jag ett ultraljud för att se ifall bebis ändå överlevt. Men tyvärr hade den inte det.

Jag vet att många ser det som ett missfall, vilket det också är. Men jag ser det även som en otrolig förlust. Just då såg jag på hela händelsen som att jag förlorat mitt barn. Min bebis hade dött. Att tänka att något förmodligen var fel hjälpte inte alls, jag var helt knäckt.

Både jag och Kristoffer såg det som att det hade varit vår enda chans och att chansen aldrig skulle komma igen. Några månader gick och februari kom. Av någon konstig anledning kände jag på mig hela månaden att den här gången blir jag gravid. 4 dagar innan jag skulle få mens kunde jag inte vänta på att ta ett test mer. Klockan 5 på morgonen innan en kemitenta smög jag upp och tog testet. Strecket var så svagt att jag inte var säker på om det var positivt eller inte. Hela tentan satt jag som på nålar, jag var rätt övertygad om att det var positivt men samtidigt tvivlar man ju alltid.

Så fort jag kommit hem sprang jag till Apoteket och köpte ett clearblue digital. "Gravid 1-2 veckor" stod det!! Jag trodde att jag aldrig skulle bli gravid igen. Det tog 2,5 år men nu ligger en liten tjej och sprattlar i min mage. Oron gnager fortfarande men ju längre tiden går desto mer övertygad blir jag om att vi faktiskt kommer få en liten bebis i höst!

Testet längst ner till höger är det första jag tog denna graviditet. Ni kanske förstår osäkerheten kring om det var plus eller ej!

Likes

Comments

Hej på er! Hoppas ni haft en bra dag. Jag och Esther har spenderat hela dagen hemma hos Molly. Vi var en sväng till lekparken, blåste såpbubblor och åt glass! En riktigt mysig och rolig dag.

Just nu sitter jag i sängen och tittar på sex and the city samtidigt som jag strökollar på massa bebissaker. Det är så mycket som behövs att jag knappt vet var jag ska börja, haha! Får nog skriva en lista och bocka av allt eftersom.

Något som verkligen gnager i mig är denna namnsituation. Vi har verkligen inget namn och jag vet att det är långt kvar men jag har ändå smått panik. Att ha något namn på listan vore ju kul iallafall. Så kom gärna med förslag! Och ingen idé att komma med ett namn från de vanliga topplistorna för dem namnen har jag redan sett hundra gånger. Att Kristoffer tycker det är ett tråkigt samtalsämne gör mig ännu mer stressad, haha.

Kram på er!

Bilder på magen idag!

Likes

Comments

Idag är nog den värsta dagen på min graviditet hittills, jag känner mig helt överkörd. Blev lite chockad imorse när jag vaknade och kände såhär, hittills har jag mått väldigt bra förutom lite foglossning. Men idag gör allt ont, benen, ryggen, huvudet och jag känner mig helt matt. Efter lunch hade jag tid hos min barnmorska och att bara ta sig dit kändes som ett oövervinneligt projekt.

Men jag kom dit och fick även med mig Esther. Egentligen skulle jag inte gått dit förens om ungefär en månad men eftersom jag haft problem med foglossning och vill förebygga så fick jag komma dit tidigare och prata om det. Jag fick låna ett bälte som jag ska ha nr jag jobbar i helgen för att se om det hjälper, annars blir det att ringa sjukgymnasterna och få prova akupunktur.

Vi kollade även blodtrycket och blodvärdet, båda var bra så det känns skönt! Sedan passade jag på att prata lite om den kommande förlossningen, i och med att Esthers förlossning inte gick jättebra är jag väldigt säker på att jag vill ha ett planerat snitt den här gången. Jag har väldigt tur och har en barnmorska som är förstående kring detta då jag förstått att många inom vården är negativa till planerade snitt. Men nu ska jag iallafall få träffa en läkare och förmodligen lyckas få mig ett snitt, jag hoppas bara att läkaren är lika förstående.

När Esther föddes var hon "tung för tiden" och därför har min barnmorska även bokat in en glukosbelastning som jag ska få göra om lite mindre än en månad. Det beror på att har man fått ett stort barn innan så har man ökad risk för graviditetsdiabetes, hoppas verkligen inte jag har det! Men det får vi se då.

Ikväll ska jag på bio med min mamma och moster, det ska bli väldigt mysigt! Men nu ska jag vila lite. Puss!

Bilder på magen idag i vecka 20 (19+2)

Likes

Comments

Igår var det dop för Esthers syssling Lovisa. Det var ett väldigt fint dop och halvvägs igenom somnade dopbarnet.

Likes

Comments

Något av det första de flesta tänker på att köpa när en väntar bebis brukar vara barnvagn, iallafall av de jag pratat med. Vilken barnvagn är bäst? Vilken passar oss bäst? Syskonvagn? Ståbräda? Frågorna hopar sig och jag minns att jag kände mig otroligt förvirrad när vi skulle få Esther, det finns för många alternativ!

Esther fyller fyra år nu och åker knappt aldrig vagn förutom vid långpromenader. Under hennes vagnskarriär har jag hunnit testa ett antal vagnar, närmare bestämt tio olika. Så den här gången känner både jag och Kristoffer oss relativt säkra på vad vi vill ha för vagn till bebisen.

Vi har tagit det enkla beslutet att behålla Esthers nuvarande vagn! Hon har en sittvagn från Stokke, när vi köpte den fanns den bara som sittvagn med mjuklift för bebisar. Nu har Stokke äntligen släppt en liggdel som hör till! Perfekt för oss! Vi har sagt att vi ska ha vagnen först och främst som liggvagn, sedan får vi se om bebis gillar den som sittvagn. Jag tror nämligen den är lite mer anpassad för större barn, men det får vi se helt enkelt.

Till vagnen ska vi även ha ett babyskydd som vi kan klicka direkt på vagnen, hur smidigt som helst! Såhär ser den ut:

Visst är den fin😍

Likes

Comments

Så som ni vet var det rutinultraljud idag. Allt gick hur bra som helst och av det man kan se så såg allt ut som det ska, sån otrolig lättnad! Vår barnmorska kollade som jag nämnde i förra inlägget bebis kön redan på KUB och det visade sig stämma bra, en liten TJEJ! Jag är väldigt imponerad att hon kunde se det redan i vecka 13-14!

Så Esther ska få en lillasyster, vilket känns helt galet. Jag har varit så inställd på pojke (trots vad kub visade) så nu får jag helt tänka om. Nästan som en ny bebis i magen, haha! Min lilla flicka. Tänk att snart har jag två små tjejer i mina armar. Helt fantastiskt!

Så nu när RUL är gjort börjar det roliga, shopping!! Kristoffer har hållit tillbaka mig på den fronten lite, men lovat att såg allt bra ut idag så får jag börja handla. Yey!! Vi har nästan inget kvar från Esther så det är en hel del som måste införskaffas, lite stressande men väldigt roligt.

Nu måste jag sova, imorgon ska jag till skolan för min förhoppningsvis sista mattetenta. Godnatt!

Lilla prinsessan i magen💕

Likes

Comments