Header

Haft en riktigt bra midsommar i år! Förra året låg jag hemma och sov mig igenom hela högtiden med feber. Är glad över att jag var frisk i år! På dagen på fredagen följde jag och Hjalmar med Linnéa och Adam (samt hans familj/släkt) till hägnan. Där strosade vi runt och kollade på kor, får, hönor(och en tupp), en get, hästar samt lite andra djur. Det var riktigt mysigt och påminde mig om en gång när jag var liten och firade midsommar där. Kommer inte ihåg så mycket förutom att jag red på en ponny och såg några kaniner. Har ingen aning om hur gammal jag var då.

Senare på fredagen mötte vi upp Sanna, Zebastian och Tobias. Vi lagade mat tillsammans , drack lite vin/drinkar/öl och spelade sen lite roliga partyspel. Bland den roligaste kvällen på länge!

På lördagen hälsade vi på Linnéa och Adam för att fika lite. Det bjöds på en god bärpaj gjord på blåbär, hallon och björnbär. Spenderade några timmar där innan vi for hem för att fixa oss för kvällens trevligheter. Vi for samma gäng som på fredagen till Piteå för att umgås med några.

Idag blir det en väldigt lugn dag. Är riktgt trist väder ute, grått och regnigt. Så vi ska passa på att städa lite samt handla. En tripp till Rosvik blir det för att äta middag också.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Linnéa fick färga mitt hår fräscht inför sommaren i tisdags. Hade först tänkt ljusa upp det bara men när jag väl satt på salongen blev jag sugen på lite färg. Blev lite rosa i håret och jag är supernöjd!

  • 196 readers

Likes

Comments

Idag fick vi äntligen tillbaka psykologiessän som vi skrev för ett bra tag sen. En uppgift som jag kämpat med i flera timmar. Allt slit lönade sig dock, fick ett VG på den, vilket är det högsta betyget som vi kan få. Det betyder att jag kommer få VG i slutbetyg i psykologikursen. Inte för att det egentligen spelar någon roll men jag är iaf superglad över det! Är otroligt skönt att få bekräftelse på allt slit. För jag vet inte hur många gånger jag brutit ihop under den här kursen. För att jag inte har förstått vissa saker samt att kursen tagit upp väldigt många känsliga ämnen, som jag har otroligt svårt att prata om. Saker som drar upp jobbiga minnen och inte gör det så lätt att hålla ihop sig själv. Men jag tror att kursen gjort så att jag utvecklats mycket som människa, jag kan se saker på andra sätt och det gör på något sätt det enklare att hantera en del saker.

Likes

Comments

Halva praktiken har snart hunnit gå. Tiden går så sjukt fort! Den här veckan har verkligen varit superrolig. Har fått ta bort agraffer (ser ut som häftstift typ, man kan använda det istället för att göra suturer på sår till exempel), tagit kapillärprov, blodtryck/puls, venprovtagning, blandat mediciner, lagt om sår, bytt kateter, gett både intramuskulära och subkutana injektioner (alltså både i muskel och i fettvävnad). Har hunnit se otroligt mycket saker och har såklart även gjort andra saker.Trivs sjukt bra på min praktik, så otroligt fin och förstående personal. Tycker det är otroligt roligt och lärorikt (lär mig supermycket), det känns verkligen som att jag valt rätt.

Imorgon är sista dagen för den här veckan. Brukar egentligen bara jobba måndag-torsdag men tänkte jobba imorgon så jag kan vara ledig nästa torsdag när det är Kristi himmelsfärdsdag. Vilket gör att jag får långhelg hemma i Luleå. Det ser jag fram emot. Är lite ensamt här i Arvidsjaur på kvällarna.

Likes

Comments

Alltså hur fin är inte förpackningen till detta highlighter kit från Huda Beauty???!! Är totalt kär i denna produkt😍

Likes

Comments

Just nu är jag på sjukt bra humör. Har känt mig väldigt låg de senaste två veckorna. Har känt mig omotiverad och orolig inför praktiken. Jag ska nämligen fara till Arvidsjaur imorgon och praktisera där i 4 veckor. Vilket jag har väldigt blandade känslor för. Praktiken i sig ser jag sjukt mycket fram emot! Men känns jobbigt att bo där själv i fyra veckor (även om jag åker hem på helgerna). Sen känner jag mig nervös och lite pressad inför att prestera. Vi blir nämligen bedömda på olika områden under praktiken och jag är rädd att jag inte ska få bra omdömen. Vi ska göra saker vi aldrig gjort förut och det känns otroligt nervigt. I torsdags hade vi labbar hela dagen och det kändes lite lugnare inför praktiken efter det, men känner mig ändå väldigt nervös. Aja jag hoppas iaf att det kommer gå bra, ska försöka vara mer positiv för det ska faktiskt bli superkul!

Nog om det, igår var det hela 17 grader (var 16 när jag tog bilden)varmt här i Luleå! Snacka om att det gjorde mig motiverad. Cyklade in till stan för att luncha med mormor och syster. Efter det mötte jag upp Sanna för att köpa med oss lite gott från Espresso House och satte oss sedan utanför Kulturens Hus i strålande sol! När jag kom hem fixade jag lite hemma, diskade och så. Såg lite Skam en stund innan jag började laga mat. Det blev spaghetti med lax och purjolök/gullök i créme fraiche. Hade även en sallad till det med sallad, gurka, majs, rostad lök, avokado och paprika (skulle haft tomat också men glömde det). Det var iaf supergott. Avslutade dagen med film och myskväll med Hjalmar.

Idag är det lagavslutning som står på schemat. Vid 12 ska vi och hoppa på trampolincenter. Sen vid 18 har vi beställt mat till kansliet och efter det blir det lagfest och eventuellt utgång 💃Verkar bli en kanon helg!

Likes

Comments

Jag är en person som ofta ställer höga krav på mig själv, det är något som jag har gjort sen jag var liten. Har alltid känt att är jag inte bäst så duger jag inte. Allt måste bli perfekt. Att ha dem känslorna är otroligt jobbigt och krävande. För det resulterar i att självförtroendet är i botten och att jag inte vågar prova nya saker. Jag är ofta rädd för att misslyckas och att jag ska vara dålig. Om det är något jag hatar så är det att vara "dålig på saker". Jag gillar inte att göra bort mig. Men jag glömmer ofta bort att ingen kan vara bra på allt. Sen är det faktiskt okej att göra bort sig, för det gör faktiskt alla någon gång. Det är bara en själv som tänker på det, ingen annan bryr sig. I efterhand är det något som man kommer kunna skratta åt. Man är inte en mindre bra människa bara för att man kanske inte är världens bästa på att rita eller att man inte är bra på att dansa (Två saker som jag själv bokstavligen suger på). Jag tror att man måste acceptera att man inte kan vara perfekt och att man måste acceptera sina svagheter. Men det allra viktigaste är egentligen att fokusera på det man är bra på. För alla är bra på något även om man själv har svårt att se de saker som man själv är bra på.

Sen jag började läsa på universitetet har jag utvecklas mycket som person. Jag har insett att jag inte måste ha högsta betyg och alla rätt. Jag är nöjd bara jag klarar alla uppgifter och tentor med betyget godkänt. För jag har insett att livet är mer än bara plugg. Jag vill hinna med annat i livet också. Jag vill inte plugga ihjäl mig bara för att lyckas få VG i alla kurser, utan godkänt räcker. För vi måste ändå ha 70% rätt på en tenta för att få godkänt och 90% rätt för att få VG. Samt 100% rätt för godkänt när vi har läkemedelsberäkningstentor. Det är väldigt höga krav. Självklart är det okej att inte klara saker också, för man är bara mänsklig. Det räcker med att man har en tuff period eller helt enkelt bara har pluggat för lite för att man prioriterat annat. Det är inte hela världen, gör om gör rätt. Man kan inte vara perfekt. Det är okej att göra om saker.

Visst det är kul att få högsta betyg och många rätt också. Hade alla rätt på allmänfarmakologi tentan och fick VG. Vilket jag blev superglad över men jag hade varit nöjd med ett godkänt också. Det VG:et spelar egentligen inte ens någon roll för jag kommer ändå få ett G i slutbetyg då jag inte hade VG på alla tentor i den kursen. Men det spelar ingen roll gör mig, det viktiga är att klara hela kursen.

Snart har jag läst 1 år på sjuksköterskeprogrammet (shit vad tiden går fort när man har roligt) och det har gått så mycket bättre än förväntan. Jag har hittills klarat alla tentor (bara en hemtenta kvar som vi får veta på måndag) och jag är så himla nöjd med det. Vi har ändå gjort 8 saltentor och 4 onlinetentor. Sen har jag klarat av alla seminarium vi haft också och jag som knappt kunde redovisa förr utan att bryta ihop. Nu kan jag diskutera i grupp (även som det såklart är jobbigt) och jag är otroligt stolt över att jag klarar av det. För jag har svårt att tro på mig själv och att jag klarar av saker. Sen har vi haft andra uppgifter som också gått väldigt bra. Idag ska jag skicka in den sista uppgiften i psykologin och sen har jag bara en kurs kvar + min 4 veckor långa praktik. Ska bli så himla roligt att få praktisera på en vårdcentral. Ser väldigt mycket fram emot att få lära mig en massa nya saker + att få utföra saker.

Idag tänker jag tillåta mig själv att vara stolt och nöjd med mig själv. Jag hoppas ni också vågar vara det över er själva även om det är svårt ibland. När det inte går som man tänkt sig måste man påminna sig själv att man bara är mänsklig och att man ändå är en bra människa. Jag själv kommer behöva påminna mig själv om de saker som jag har gjort och som jag är nöjd över. Speciellt den dagen eller de dagar något kanske har gått mindre bra.

Likes

Comments

Idag gjorde jag bort det sista seminariet i psykologi kursen. Känns så himla skönt att ha gjort bort det. För det var verkligen ett utav det jobbigaste jag gjort, just för att det berör mig otroligt mycket Det drar upp otroligt många känslor och tankar. Hade en klump i halsen under hela seminariet och det kändes som att rösten skulle brista när jag pratade. Men jag tog mig igenom det och på något vis känner jag nu en slags lättnad. Det känns som att det blev ett steg i rätt riktning.


Nu har vi bara en sak kvar att göra i den här kursen och det är en rapport/essä som ska lämnas in på fredag. Kan inte påstå att jag har skrivit jättemycket på den. Utan har lagt allt fokus på att göra alla seminarium som vi har haft. Så ni kan ju gissa vad jag kommer sitta och göra de närmsta dagarna? Den här uppgiften går ut på att vi ska ha valt en skönlitterär bok att läsa och sen skriva en sammanfattning på den och koppla boken till de olika psykologiska perspektiven som vi har haft seminarium på (utvecklings, hälso-, socialpsykologi och psykiska kriser). Tycker uppgiften i själv är kul och intressant men jag tycker det är svårt att få ihop det på ett snyggt sätt. Jag har valt boken "De kallade mig Ise" som är min favoritbok sedan flera år tillbaka. Tror att jag har läst den boken cirka 15 gånger eller något sådant totalt. Det handlar om en ung tjej på 15 år som spelar fotboll och får chansen att börja spela i ett allsvenskt fotbollslag. Under bokens gång börjar hon räkna kalorier och tränar så hårt att kroppen tillslut säger ifrån. Hon får diagnosen att hon har en ätstörning. Efter det får man följa hennes väg tillbaka. Jag tycker boken förmedlar så himla mycket bra. Det handlar mycket om det att man vill prestera bättre när man utövar en idrott och att det ibland kan göra att man börjar sätta för höga krav på sig själv. Boken är en bra påminnelse för jag själv har ofta otroligt höga krav på mig själv. Man vill vara bäst och är man inte det så duger det inte. Ibland kan det vara viktigt att stanna upp och fundera lite. Det blir lätt ett negativt mönster att man börjar tänka för mycket och så sätter det sig psykiskt. Vilket ofta gör att det går ännu sämre och kan leda till andra negativa saker också.


Känner att det blev ett ganska luddigt inlägg men så kan det vara. Nu ska jag sätta mig ner och skriva lite på uppgiften. Sedan får vi se vad resten av dagen har att erbjuda.

Likes

Comments

Jag läser en psykologikurs för tillfället och vi har 4 stycken olika seminarium under 4 veckor. Nästa vecka på måndag har jag det sista seminariet som handlar om psykiska kriser. Inför varje seminarium har vi förberett 2 stycken frågeställningar som vi ska bearbeta, presentera i grupp och sedan diskutera. Just det här kapitlet har berört mig extra mycket. Just för att det handlar mycket om sorg och hur man hanterar svåra situationer. En av mina frågeställningar inför det seminariet är: hur fungerar sorgeprocessen?

Det är en process som jag själv upplevt lite extra mycket de senaste två åren. För idag är det 2 år sedan min finaste älskade Sofia tog sitt sista andetag.


Själva processen fungerar i 5 faser:

1. Förnekelse - man vill inte tro på det som har hänt.

2. Ilska - över att ha drabbats av det.

3. Köpslående - Tankar som "om jag bara...så" köpslå med Gud eller högre makter

4. Nedstämdhet eller depression - beroende på hur djup sorgen är

5. Acceptans

Jag förstår inte hur man kan nå fram till den femte fasen. För jag kan fortfarande knappt tänka på henne, se bilder på henne eller tänka på alla fina minnen vi har utan att börja gråta. Det kommer alltid upp tankar som: tänk om jag hade agerat annorlunda? Hade hon då levt ännu? Jag tänker även mycket på mitt sista "möte" med henne. Det är inte ett av mina favoritminnen om man så säger. Vi missförstod varandra och det slutade med att hon trodde att jag inte ville prata med henne. Jag önskar att jag hade vetat att det var sista gången jag skulle se henne någonsin. Jag hade gjort allt för att få ge henne en sista kram och bara få säga hur mycket hon betydde för mig. Just den händelsen hemsöker mig ofta, det plågar mig. Jag hatar känslan av att känna skuld. Hur kan man acceptera det som har hänt? Det sägs att tiden läker alla sår men ibland undrar jag. Ibland kanske man bara lär sig leva med det men aldrig att acceptera det helt?

För jag saknar henne varenda dag. Jag har fortfarande inte förstått att jag aldrig mer kommer se henne eller få höra hennes röst. Ibland tror jag att hon ska dyka upp och stråla upp med sitt underbara leende, men tyvärr. Jag önskar så innerligt att hon kunde komma tillbaka. Det var inte såhär det skulle sluta. Men hon kommer alltid finnas med i mitt hjärta och i vartenda steg jag tar i livet. Jag hoppas du har det bra där uppe Sofia, jag älskar dig. <3

Låten här nedanför hade en postat på Sofias Facebook idag. Tänkte att jag skulle dela med mig av den. Bilden högst upp är en av mina favoritbilder på Sofia. Hon ser verkligen ut som en ängel på den och så ler hon sådär fint som bara hon kan göra.

Likes

Comments

Igår for vi till Rosvik för att äta middag och gosa lite med valparna 😍Hjalmars pappa är nämligen intresserad av hundar och har en kull just nu på 8st valpar! De är verkligen hur gulliga som helst och en liten sötnos somnade i min famn igår. Dock var det omöjligt att fota dem då de i princip aldrig satt still 😅Därav är det inte så skarpa bilder men det går inte att göra så mycket åt. Det var iaf supermysigt att få gosa lite med valparna.

  • 469 readers

Likes

Comments