Hej kära läsare, ursäkta att jag har varit lite dålig på att uppdatera mig, men jag har haft en del jobbiga dagar och jag har jobbat mycket.

I morse skjutsade jag min syster till Sunne för hon skulle ha några körlektioner idag och imorgon så hon skulle sova på körskolan. På vägen hem ifrån Sunne svängde jag förbi vid Munkfors och besökte en riktigt saknad vän och fick mig en kopp kaffe. Det var riktigt skönt att få prata lite med henne och höra om allt jag missat sen jag flyttat till en annan kommun. När jag kom hem sen hämtade jag ut paket som jag beställt till min syster eftersom hon fyller år om precis en vecka och sen köpte jag thaimat som var riktigt gott.

Hoppas ni allihopa har haft en bra dag och hoppas att ni får en lika bra kväll! kram på er.

/Moa


Likes

Comments

Denna killen är det bästa jag vet! I alla mina svåraste stunder finns han där och hjälper mig genom dagen. Han är min största kärlek och min alldeles egna lilla hjälte. Så tacksam för allt han gör för mig och allt han hjälper mig med. Bättre kille kunde jag inte önska mig.

Hoppas ni allihopa mår bra och har haft en bra dag!

/Moa

Likes

Comments

Hej kära läsare!

Igår var jag, min syster och min mormor till Eva, ett medium för mormor ville se ifall vi kunde få kontakt med mamma.

När vi var på väg dit var jag väldigt skeptisk och trodde inte på det överhuvudtaget egentligen, men jag blev med ändå eftersom mormor ville ha med oss bägge. Hon började hela sessionen med att säga till oss att inte ställa ledande frågor och hon var noga med att berätta att det är som ett slags pussel. Att det kan komma ord och sånt som inte alls har en betydelse först men att vi då ska försöka sätta ihop pusslet. Efter att hon förklarat allt började hon analysera oss allihopa. Allt hon sa till oss stämde, även fast det var saker hon aldrig skulle kunna veta. Vi gjorde ingenting för att hon skulle kunna få någon hint om någonting men ändå visste hon.

Hon fick kontakt nästan direkt, men det var inte mamma. Det första hon såg var hö och hästar, som en bondgård. I början hade vi ingen aning om vad hon pratade om. men under samtalets gång sa hon till oss att snett bakom det huset hon såg, stod det ett vitt hus lite längre bort och på andra sidan var det vatten. Det var där mormor växte upp. Allt stämde.

Den första personen hon fick kontakt med var mormors mamma, som hade ett budskap till mormor, ett budskap som man riktigt kunde höra kom ifrån henne. När mormor var liten kallade hon henne för "tösa mi" och under sessionen sa hon precis de orden.

När mamma gick bort, hade jag nyss brutit kontakten med henne och vi var osams så när mamma väl visade sig på sessionen så vände sig Eva direkt mot mig och sa "förlåt". Hon sa att mamma ville att vi skulle veta att hon inte menade att det skulle bli som det blev och att hon älskar oss mer än allt. Vi fick även veta att mamma inte led och det var som att en stor sten släpptes från hjärtat.

Hela mötet tog 1 timme och 30 minuter och skulle jag berätta allt om det skulle jag få sitta här hela dagen! Det är säkert jätte många som inte tror på sånt här, och det förstår jag för det gjorde inte jag heller innan. Men inget utav det hon sa kunde hon inte ha vetat.

Hoppas ni alla får en bra dag så hörs vi igen imorgon! Ta hand om er <3

/ Moa

Likes

Comments


Hej på er alla fina läsare, hoppas ni har haft en bra dag!

I morse när jag vaknade hade jag verkligen ingen lust att gå till jobbet, jag hade jätte ont i magen och var illamående. Men jag tog på mig kläderna och gick iväg ändå, trots att jag visste att jag säkerligen kommer ha väldigt ont.

Under hela dagen på jobbet hade jag så ont att det ibland vek mig, men jag tog mig igenom dagen och gick hem några minuter innan jag skulle vidare mot skolan för en utbildning av ett nytt rekryteringssystem vi ska få på jobbet. När utbildningen var klar kom Pontus, min sambo och hämtade upp mig så åkte vi och handlande. Även inne på affären hade jag väldigt ont, så jag väntade bara på att få komma ut.

Imorgon börjar en ny arbetsdag, men med en liten sovmorgon iallafall så det är skönt. Hoppas ni alla haft en riktigt bra dag, ta väl hand om varandra!

/Moa

Likes

Comments

Hej kära läsare, idag kände jag för att lägga ut en bild på min älskade lilla guddotter som jag älskar något så fruktansvärt mycket.

Ända sen dagen jag fick reda på att Moa väntade dig, bestämde jag mig för att dig Luna, dig ska jag göra allt för, och det kommer jag göra så länge livet bär mig. Att något så litet kan göra så stor skillnad är helt overkligt, men dagen du föddes förändrades mångas liv, till något mycket bättre. Jag kommer alltid finnas här för dig lilla Luna, och jag kommer alltid att hjälpa dig igenom svåra och bra stunder, tillsammans med dina älskade föräldrar ska vi göra allt för att du ska få ha det så bra du kan. Du och din mamma, är det bästa jag har, och jag kommer aldrig någonsin lämna er.

Ha en jättebra dag all fina läsare, ni är underbara! <3

/ Moa

Likes

Comments

Idag är en sån dag när jag känner att jag inte vill göra ett dugg. En sån där dag då alla tankar lever sitt egna lilla liv och saknaden efter mamma är extra stor.

Det är så mycket jag vill säga henne, så mycket jag vill att hon ska vara med på. Häromdagen var det ett halvår sen hon dog, sex månader sen jag fick se henne, krama om henne och höra henne skratta. Jag ville att hon skulle få se min fina guddotter, och hur lycklig jag blev när Moa och Jonas valde mig som gudmor.

Att Luna kom till världen och att de valde mig till att bli gudmor till denna underbara lilla tjejen var en av de få sakerna som gjorde att jag orkade ta mig igenom all sorg och hopplöshet jag då kände.

Jag är en lycklig person, det är jag. Men vid stunder som dessa, är jag precis lika svag som andra är. Jag har varit med om allt ifrån det ena till det andra och det har gjort mig till en dubbelt så stark person som jag var innan. Det är många gånger som jag känt att jag bara vill ge upp, att allt är bättre än att leva i ett liv fyllt med motgångar, men jag har tagit mig hela vägen hit, och jag ger inte upp.

Jag vet att många av er där ute också har varit med om mycket, och ni ska alla veta att ni är starka, och värdefulla. Det är ert liv, och det är ni som bestämmer över om de jobbiga händelserna ska vinna över er och dra ner er eller om ni kämpar och kommer ut ur det starkare än någonsin. Ge inte upp, kämpa och vinn för er egna skull. Och glöm aldrig, ni är aldrig ensamma.

Hoppas ni får en underbar dag och att ni är omringade av personer ni känner er trygga med, själv har jag min älskade sambo som hjälper mig genom varje dag. Ta hand om varandra så hör ni förhoppningsvis från mig imorgon igen! ❤

/ Moa

Likes

Comments

Den här underbart fina tjejen till höger har hjälpt mig igenom allt och utan henne hade jag aldrig stått där jag står nu. Hon har varit med i mina värsta stunder och mina bästa och hjälpt mig igenom alla motgångar jag haft i livet. Alla borde få ha en egen Moa. En bästa vän som ställer upp när som helst, oavsett vad.

Den här bilden är tagen ifrån vår studentbal, innan mamma hade gått bort och innan Moa hade fött Luna, min finaste lilla guddotter. När mamma dog, sjönk jag så långt ner i botten att jag inte ens fattade vad som hände med mig. Jag grät varje dag i flera veckor. Jag ville inte visa för folk att jag grät, så jag gick alltid iväg. Det enda jag ville göra var att ligga i sängen, jag ville inte se folk, jag ville inte träffa familjen. Men jag visste att jag inte skulle klara det själv, så jag drog på mig kläderna och gick till jobbet redan någon vecka efter att mamma gått bort. Jag gömde mina känslor så mycket och så länge att jag till slut inte orkade gå upp. Jag kände mig tung som sten, som att jag var helt utmattad. Så jag stannade hemma ett tag ifrån jobbet och träffade Moa och senare en psykolog som hjälpte mig tillbaka upp på benen. Jag är långt ifrån klar, det vet jag, men jag är en bra bit på vägen och med de människorna jag har runt omkring mig lär det inte bli svårt.

Jag är så otroligt tacksam för att jag har så fina människor runt omkring mig, utan er hade jag inte varit någonting. ❤️

/ Moa

Likes

Comments

Den fjärde september 2016 somnade min mamma in. Efter flera år av missbruk orkade inte hennes kropp kämpa mer och gav upp, och mamma lämnade mig och min syster här nere på jorden utan henne.

Att förlora en förälder så här tidigt eller överhuvudtaget önskar jag inte ens min värsta fiende. Den här tomheten som man känner, det är så svårt att förklara, men det känns som att man har ett stort hål i hjärtat, ett hål bara ens mamma kan fylla.

Min mamma har varit med om så otroligt många motgångar och istället för att försöka fixa problemen så tog hon till det hon tyckte var bäst, alkoholen.

Jag och mamma stod alltid varandra närmast av alla i familjen, vi pratade med varandra om allt och vi tog hand om varandra. När hon hade sina perioder där hon varken åt eller duschade för att hon bara drack, satt jag vid henne och hjälpte henne in i duschen. Jag köpte mat åt henne och lagade den, jag diskade, jag tvättade. Ja jag gjorde allt.

Men oavsett allt jag har hjälpt henne med och oavsett hur mycket hon är har druckit så har hon alltid på något sätt funnits där, vad det än är.

Att inte kunna ringa sin mamma, eller se sin mamma mer är hjärtskärande. Att hon aldrig kommer få träffa sina barnbarn som hon längtade efter så mycket. Jag försökte hjälpa henne, försökte få henne på rätt bana igen. Jag vet inte hur många gånger jag sa till henne att det är antingen alkoholen eller jag, men behovet var så stort att hon gömde det för mig istället, även fast hon innerst inne visste att jag redan visste att hon fortfarande drack.

Alkoholism är klassat som en sjukdom, beroendet är så stort att det gör det till en sjukdom. En sjukdom som livnär sig på att ljuga för sina närstående, en manipulativ sjukdom som är allvarligare än vi tror.

Mamma satt på två behandlingshem totalt. Det andra hemmet hjälpte bra och där var hon i sex månader, men hon träffade en man där som hon blev tillsammans med. Till en början när båda två hade kommit hem var allt jätte bra, ingen av dem drack och de trivdes jätte bra tillsammans. Några månader efter de kommit hem, börjar han att dricka och jag minns hur mamma sa till mig att hon inte ville att han skulle dricka men när hon sa till honom sa han bara att det bestämde inte hon. Så till slut orkade inte mamma hålla sig borta längre heller, och hon började dricka igen.

Eftersom hon började dricka igen sa jag upp kontakten med henne, för jag orkade inte mer. Efter år av passning och medberoende orkade jag inte mer, jag kände att gör jag mer nu så kommer jag få tillbaka min panikångest jag haft innan. Några dagar efter det, den fjärde september kl 02 på natten, ringer två poliser på dörren med min syster på sidan om och ger mig beskedet om att min mamma inte längre fanns i livet.

Jag blev så chockad att jag inte fick fram ett ord, jag kunde inte andas. Jag satt i några sekunder och bara kollade rätt fram medans jag försökte få fram något ljud när jag sedan hör hur jag själv skriker rätt ut och bryter ihop. Det kändes som att hela jag gick sönder. Som att jag var i flera tusen bitar. Hur kan man någonsin känna sig hel igen utan sin mamma? personen som skapat dig och som gjort dig till den personen du är idag?

Mamma är alltid mamma, oavsett vad. Ta väl hand om varandra, och ha en toppen dag, själv ska jag till min pappa alldeles strax på en kaffekopp. Kram på er därute, ni är underbara!

/ Moa


Likes

Comments