Header

Denna brusiga resa har varit helt fantastisk. Allt startade i augusti 2016 och idag 27 april 2017 är allt slut, över och förbi. Det har varit så mycket känslostormar, så mycket hat och så jävla mycket kärlek.

Igårkväll när jag kom hem från Regionteatern kände jag verkligen att jag skulle bli känslosam under nästkommande dag. And guess what. Några tårar rann ner för mina kinder redan 08:15 när jag var på väg mot teatern. Torkade av mina kinder precis innan jag slog in koden till Regionteatern och försökte att inte se alltför ledsen ut.

Vi sminkade oss klara, samlades nere på scenen och gjorde uppvärmningen en allra sista gång. Av någon anledning satte vår danslärare på värsta deppmusiken. Under dessa två veckor vi varit på teatern har vi varje dag haft fartfyllda energi-låtar, men inte idag. Istället hade vi någon sorts avslappningsuppvärmning med vår balettlärare, till musik som fyllde mina ögon med tårar som jag hela tiden blinkade bort.

Klockan tickade på och när det var 10 minuter kvar till insläpp satte vi på partymusik, riggade upp kameran, ställde oss i en ring och peppade varann inför vår allra sista föreställning. När det var 1 minut kvar sträckte alla in en arm till mitten av ringen och tillsammans ropade vi ''BRRRRRUUUUSSS'' och körde sedan raketen, en allra sista gång.

När vi sedan ställde oss på våra platser tårades mina ögon. Igen. Jag koncentrerade mig och blinkade intensivt bort varenda tår som gjorde allt för att få tränga fram.

Vi stängde våra ögon, och publiken kom in. Jag kände hur hela jag började skaka lite lätt. Men tillslut var alla på plats, publikljuset släktes, strålkastarna tändes, musiken startade och jag levde ut varenda millisekund av tiden jag var på scenen. Men efter halva föreställningen brast det. ''Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö''. Tårarna började rinna ner för mina kinder, men jag fortsatte lika kärleksfullt och intensivt att dansa. Under resten av föreställningen, vilket var en halvtimme, rann mina tårar ner för mina kinder, i ett allt högre tempo. Tillslut var hela mitt ansikte blött eftersom tårarna forsat runt i alla snabba danssteg jag gjort.

I sista dansen kunde jag knappt behålla ansiktsuttrycket eftersom mina rinnande tårar övergått i hulkande okontrollerat gråt. När vi sedan allihopa satt på huk på scenen i mörkret, medan bildspelet visades, bildades det inte droppar av mina tårar på scengolvet, utan en hel pöl.

Efter att publiken applåderat, och vi tackat och bugat, fick våra älskade danslärare gråtandes komma ner på scenen och berätta för publiken att detta var vår sista föreställning. Publiken brast då ut i ännu en applåd vilket fick mig att storgråta ännu mer.

När publiken gått, hade vi världens gruppkram och samlades sedan i en ring på scenen då danslärarna satt och pratade om hela processen vi varit med om, alla känslor som uppkommit, hur duktiga vi är, hur stolta de är över oss och att vi snart tar studenten. Då brast vi ut i tårar ännu en gång. Sedan var det dags för gruppbilder och städning. Men allt gick så fort och helt plötsligt hade alla gått. Kvar blev jag, Shkurte, Mire och personal på Regionteater Väst. Vi begav oss tillslut hem och ganska direkt när jag lagt mig i min säng, somnade jag. Känner mig helt tom, ledsen och ångestfylld. Känner fortfarande att tårarna trycker på. Hur mycket vätska kan det finnas i en kropp egentligen?


INOM EN SNAR FRAMTID, kommer det massa bilder från BRUS. Både behind the scenes och fler bilder on stage. Inom en snar framtid kommer även ett väldigt känslosamt och djupt inlägg angående min framtid inom dansen. Jag måste bara samla kraft till att skriva det. Eller snarare samla massa papper att torka tårarna med.

Denna brusiga resa har varit helt fantastisk. Allt startade i augusti 2016 och idag 27 april 2017 är allt slut, över och förbi. Det har varit så mycket känslostormar, så mycket hat och så jävla mycket kärlek. Ett tag trodde vi inte ens att vi skulle få ihop en föreställning, men se det fick vi. Och inte vilken som helst, utan just BRUS. Tack underbara danslärare och älskade ES14B för detta. Vi är alltid bäst, när det väl gäller.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Igår hade vi två föreställningar. En för Sinclair-ettorna och en på kvällen öppen för alla. Det gick bra båda gångerna! Jag var på väldigt bra humör, vilket höll i sig även idag då vi först kollade på en liten dansföreställning och sen körde vi våran föreställning för Sinclair-treorna + danstvåorna och sen på kvällen var det återigen dags för allmänheten att få ta del av vår slutproduktion. Första föreställningen idag gick rätt bra, men under kvällsföreställningen höll jag for real på att somna i slutet när ett bildspel visas och vi sitter på huk i mörkret. Som tur var ryckte jag till och vaknade till liv. Hoppas det syns på filmen hahahah...

Vi har även äventyrat och hängt runt en del idag. Som varje dag.... lol. Älskar verkligen livet på Regionteatern. Jag och Nova är alltid kvar till sist och ljus/ljudteknikern Jonas har blivit vår bästa vän.

Annars då? Jo imorgon är vår sista föreställning. 10:00 kör vi. Det är fritt fram för alla att komma. Gratis e de också. Kände redan idag att jag blev väldigt känslofylld, så vi får väl se hur det blir imorn. Antagligen en massa tårar, kramar, bilder och videor. ❤❤

  • Dans

Likes

Comments

Tidningen kom och såg får föreställning idag!! På bara några timmar hann de slänga ihop denna fina, fina artikel! Blev alldeles varm i hjärtat av att läsa den då de verkligen verkar ha förstått budskapet. Länken finns under denna textrad.

Igår gick ju jag och Nova som sagt på bio. Vi såg ''Get out''. Tyckte filmen var helt jävla psykopatisk, alltså min stil. Hahah nej men det var lite gulliga jumpscares här å var och allt avslutades med ett lyckligt slut.

Idag har det verkligen gått upp och ner. Allt började med att jag och Nova försov oss, och vaknade sen av att hela sängen var full av smält choklad!?!?!? Som tur var fick vi typ inget på oss. Men vi kom försent. Under första föreställningen var alla väldigt sega och hade inte riktigt 100% varken känsla eller energi.

Efter första föreställningen hängde vi runt på teatern och sen slutade det med att jag hamnade själv på scenen. Eller snarare uppe på ljud och ljus. Satt med skön deppmusik och tänkte på livet. I nästan två timmar(!!?!?!?!!) Blev faktiskt ganska djup där ett tag. Jag satt och kollade ut över scenen, inspekterade varje centimeter med blicken och tänkte på hur mycket dans verkligen betyder för mig. Och specifikt att få stå på scen. Obeskrivlig kärlek.

Jag å Nova hade även gjort upp en plan om att pranka vår käre vän Esat om att jag antagligen blivit gravid eftersom jag inte fått min mens. Han gick verkligen på det!! Han satt å var orolig hela föreställningen :(( stackarn. Antingen är vi bra skådisar, eller så är Esat väldigt lättlurad.

Dagen slutade i alla fall sämst eftersom jag PRECIS innan publikinsläppet ramlade och skadade knät. Haltandes klarade jag mig igenom hela föreställningen men efter redan andra numret fick jag en allergisk reaktion vilket gjorde att jag fick så otroligt svårt att andas. Skakade under hela resten av föreställningen, kände mig så jävla svag. Hade bara ätit en macka och en banan på hela dagen också... Efter föreställningen kände jag hur jag höll på att svimma men efter frisk luft, vatten och att få sitta och andas lugnt så gick det tillslut över.

Efter en snabb roadtrip med Esat och Nova kom jag hem runt nio och avslutade min dag med en ångestattack i sängen. Satt och grät ett tag och nu vill jag bara sova. Hoppas ni inte haft en lika kraftig känslokarusell som jag har ://

Likes

Comments

Igårkväll behövde min kära vän Nova någonstans att sova, så självklart fick hon ta halva min säng. Efter att vi sett på gamla cringe-videor från gamla föreställningar och även throwbackat lite till Fame så somnade vi inprincip på varann. Nu har hon åkt till Ed och jag ska snart fixa biobiljetter för ikväll när hon kommer tillbaka ska vi gå på bio!. Jag ska även hinna färga håret innan dess eftersom det är premiär + 6 till föreställningar med start imorgon!!! ÄR SÅ TAGGAD!! Vill gråta. Hoppas verkligen att det kommer folk och kollar! Så himla tråkigt när man kämpat sen i augusti med det här, lagt ner tid, kraft och kärlek på allt och sen kommer det typ ingen :/// Så vi får hoppas, be och tjata på alla vi känner att KOMMA till Regionteater Väst i Uddevalla 18:30 måndag, tisdag eller onsdag. Ta med 50 kr kontant och ni är välkomna in! Det skulle betyda mycket ❤❤

Kram å klös på er, å ha en fortsatt bra helg! Det kommer jag för en gångs skull ha.

Likes

Comments

Igår blev det inget bloggande, lol. Kom hem sent och snackade faktiskt med mamma heeela kvällen om både viktiga och lite mindre viktiga saker. Det handlade alltså både om ångest och om Fifty Shades Darker, eftersom jag såg den häromdan. OCH JAG GRÄT, när eftertexterna kom hahahah... Säger ju att jag blivit väldigt känslig.

Men igår repade vi bara på som vanligt och det var en så jävla bra dag!!! Under tisdagen och onsdagen kände jag mig väldigt låg och ångesten höll på att kväva mig totalt. Men under torsdagen fick jag lite livsglädje vilket resulterade i en bra dag. Vi körde två genomdrag och IDAG körde vi ett genomdrag på morgonen och sen på eftermiddagen 17:00 var det genrep inför publik!!!

Efter genrepet fick alla personlig kritik som vi ska skriva om under helgen som typ en uppsats. Till slut var det bara jag kvar och jag skulle äntligen få lite kritik att jobba med. ''Problemet'' var dock att jag bara fick beröm. HELT SJUKT. Blev så jävla rörd. Där stod alltså mina danslärare och berättade för mig hur duktig jag var. Ville gråta. På riktigt. De berömde min attitude-piruett, min blick, att jag alltid har rätt känsla, att min självsäkerhet utstrålas i allt jag gör. Min ena lärare sa även att ''Det var samma sak i musikalen Fame, din självsäkerhet och känsla blir så stark när du är på scenen. Man märker att du verkligen är i nuet, och att du förmedlar ett budskap''

VAD SVARAR MAN PÅ DET? Tack räcker inte. Tack är inte tillräckligt. Jag gör ju bara det jag gör. Jag tänker inte så mycket. Det faller sig bara naturligt, och tydligen verkar ju det vara alldeles perfekt!? Det är i sådana här tillfällen som man verkligen inser att alla skador jag gått igenom pga dansen är värt. Det är i sådana här tillfällen man förstår att all den kraft, tid, energi, kärlek och mod jag lägger på dansen, ÄR VÄRT. För att få beröm inom dansvärlden är svårt. Man fokuserar alltid på saker som ska förbättras och sällan på det som är bra. Och när man är inställd på att få kritik men istället överrumplas med komplimanger så blir det svårt att hålla tillbaka att man blir rörd.

Tillslut fick jag i alla fall en uppgift att skriva om och ett tänk att ta med mig ut på scenen. Jag ska hitta en person som jag vill vara. En person som inspirerar mig och som jag allmänt tycker är cool typ. Ska nog välja min crush.

Skoja lol, det kommer antingen bli en komiker eller en bloggare.
NU TAR VI HELG. Jag ska sova, stretcha och färga håret.

Likes

Comments

Jag idag när jag repa mitt solo <333


Idag har vi verkligen repat från 08::30 till 16:30. Nästintill utan paus. Jääävlar va ansträngande det var. När vi körde igenom en dans för sista gången innan lunch var min kropp så svag att jag ramlade!?!?? Kan berätta att vi stod still och höll i varandras armar och ben och när alla släppte varann tappade jag helt balansen.

I slutet av dagen körde vi ett genomdrag, alltså körde igenom hela föreställningen med rätt ljus och kläder. Det gick sämst. Lol. Aja, min energi var helt borta, kunde inte alls ta ut 100% :( Kan bero på att jag ätit en macka och typ 20 makaroner på hela dagen.

Åkte till stallet efter skolan och red en rädd Bonnie som flög iväg å sparkade ut i luften när jag gick med henne från hagen till stallet. Tror hon blev rädd för en pinne. Sedan hoppade hon till flera gånger när jag red. Bl.a. pga en ekorre. Hon tvärnitade även mitt i galoppen och ställde sig och kollade på ett träd. Sen helt plötslig ville hon fortsätta så då satte vi fart igen och galopperade på som bara den! Hahah hon e knäpp ❤❤

Visste ni förresten att mitt hår (tydligen) ändrar färg!?!? beroende på väder. Hahaha lol. När stark sol ligger på ser det alltid lite lila/rosa ut men annars ser det svart ut. ((Min hårfärg är brunsvart)) På den här bilden lyser solen från mitt vänster vilket gör att håret på högersidan hamnar lite i skymundan och ja ni kanske ser skillnaden hahah.... Sjukt ändå?? Elr e de såhär med allas hår? E jag ksk bara väldigt efterbliven.

Likes

Comments

IDAG började vår repvecka!!! Älskar verkligen allt som har med dansföreställning att göra. Ljussätta, prova scenkläder, logehäng, repa, köra genomdrag, svettas av strålkastarna, gå vilse i mörkret bakom scenen, och det allra bästa. Att få gå in i denna föreställningsbubbla och inte bry sig om något annat än det som händer på teatern. SÅ JÄVLA SKÖNT. Istället för att sitta på en samhällskunskapslektion, sitter jag nu istället i logen, i publiken och mitt på scenen, å bara hänger!

Är dock förkyld och är dock ändå trött på livet i vissa stunder. Men så är det! Är ändå lycklig över att få dansa.

  • Dans

Likes

Comments

Hej.

Nu har jag haft en månads uppehåll från ALLT. Har kopplat bort mig från sociala medier, vänner, familj, skolan, alla måsten, you name it. Jag har isolerat mig själv från omvärlden mer än jag brukar.

Så vad har jag gjort dessa 30 frånvarande dagar?

Jag har varit i stallet. Jag har ridit Bonnie. Det har både gått BÄST och åt helvete. Ibland missförstår vi varann helt totalt och jag börjar fundera på vad som rör sig i hennes huvud. Men ibland blir jag helt paff över hur otroligt fin hon är och hur lätt hon har för att ta mina signaler.

Annars då?
Jo, en dag under hela den senaste månaden, så var HELA GÄNGET i skolan, vilket gjorde mig riktigt lycklig. Jag, Nova, Esat, Shkurte och Mire var förenade. Det var så himla längesen... Men redan nästa dag var vi splittrade igen. Förutom det så har vi blivit fotade inför affischen till slutproduktionen. Jag, Elin, Nova och Ida besökte Hemmakväll. Ida var snäll å skjutsade hem mig å Nikki en dag. Matilda berömde mina piruetter vilket gjorde mig sååå glad!!? Sjukt hur beröm inom dansens värld gör mig så berörd... Sen har jag även fått tillbaka min duettplats i slutdansen av slutproduktionen. Jag har även skrikit åt en kille och nu snackar ''alla'' dans- ettor och tvåor skit om mig. Jag och Nova var på Willys innan skolan för att köpa födelsedagspresent till vår lärare Laos och tack vare det höll vi på att komma försent till nationella i svenska. Men det gjorde vi inte, och efter NP firade vi Laos med ballonger, tårta och lite nya kläder. Jag och Nova fikade även efter skolan, samtidigt som min käre vän Shkurte fick åka in till NÄL för att operera bort blindtarmen. FATTA vilken stark människa hon är som gråtandes var med på danslektionen samma dag som hon senare fick åka in till sjukhuset för att opereras. Och folk klagar på en sträckning :))))

ANNARS så har jag faktiskt mest ägnat min tid åt slutproduktionen, BRUS. Vi har repat från 8:30 - 16:40 flera dagar i veckan, medan andra knappt varit i skolan. Vi har finslipat, kört genomdrag, fått feedback, koreograferat våra egna solon, gråtit, skrattat och skadat oss. Ändå har vi inte ens haft repvecka än.

Vill du komma och se vår slutproduktion? Den går att se 24-27 april. Sök på ''BRUS - Slutproduktion ES14B'' för att läsa om hur man bokar biljetter. ELLER kontakta mig här, eller snapa moahgustafsson elr smsa 0762545539 så kan jag fixa biljetter. Biljetterna kostar 50 kr/styck men det går att fixa gratisbiljetter.

Hela mitt påsklov ägnade jag i stallet. Det känns, eller jag snarare vet att jag och Bonnie har kommit så himla nära varann. Hon kommer alltid till mig i hagen så fort jag börjar prata med henne. Hon har lärt sig nästintill alla mina signaler från marken vad gäller stanna, kom och gå själv ut från paddocken och vänta på mig medan jag stänger. Om jag var lite småkär i henne förr så är jag nu helt vrålförälskad. Men förutom att träna kommandon, ridit dressyr och hoppat så har vi även spelat in en musikvideo! Hahaha.... Den går att se genom att trycka HÄR.

Jag ljög, jag har inte bara varit i stallet. Jag har gjort EN sak till. Sprungit. Tränat. Varje dag. Till och från stallet. Vilket tar 40 minuter. Brukar alltid åka buss, men valde nu under lovet att springa istället, dels för att hålla mig i trim inför föreställningarna och dels för att rensa tankarna. Det gick sådär. Jag har lyckats skada min fot, blivit utfrågad på dejt och är nu förkyld. Men annars har det inte hänt något alls faktiskt. Har ett väldigt ikke-spännande liv...


Det roligaste som hänt dock måste va att mamma (äntligen) börjat kolla på Skam, och redan plöjt igenom 2 säsonger varav hennes första (och enda) kommentar var "Han är så himla snygg han, William" ...... :''))) NEJ CHRIS E SNYGG. Haha lol.

Efter dessa fina bilder på mig å Bonniblupp kan ni läsa DEL 2.

Likes

Comments