Jäklar vilken dag!

Ringde mamma och grät stora krokodiltårar. Idag vaknade jag klockan 8!! Jag kom upp ur sängen!! Klockan 8!!

Jag tryckte i mig en portion gröt i vanlig ordning, bytte om till träningskläder och gjorde ett svettigt pass på gymmet. Mage och kondition. Gick så bra och det var så skönt.

Efter gymmet, gjorde jag det som jag har gått och skjutit framför mig i över en vecka. Gick till skolan. Jag gick dit och fick reda på att jag inte alls har så värst mycket efter mig. Jag klarar väl det här, tänkte jag och ringde mamma och grinade stora krokodiltårar och berättade att det kändes grymt bra.

Nu i eftermiddag hämtade jag ut min nya telefon!! Whaaa, den är så fin hörrni. Det blev 7plus i roséguld. Och efter att jag installerat TIDAL (musikappen) stoppade jag i lurarna och sprang mina första riktiga 3 km. Hahaha, måste vara ett skämt tänkte jag. Är långt ifrån formen jag hade när jag tränade på elitnivå. Men fasiken hörrni, jag klarar väl det med? Ett steg i taget bara. Igår skyllde jag på att jag inte fattade Runkeeper-appen och gick därför typ halva rundan.. hehe, men jag tar mig ut hörrni! Och det är det som är det viktiga här. Att jag sparkar, slåss och kämpar med min fantastiska kropp. Ni skulle bara veta vad den klarar av. Den är heeelt fantastisk.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag var det kondition och magen som stod på schemat. Och jag nailade det on fleek! Har en så hiiimla härlig känsla i kroppen efteråt och är så nöjd över mig själv som valde att lyssna på kroppen och framförallt min lilla hamstring, som krånglade i slutet på förra veckan. VILA är allt man behöver ibland. Förutom det känner jag mig fit for fight att plugga lite religion.

Hoppas er måndag blir fantastisk! Och kom ihåg att ni bara är ett träningspass från ett bra humör! Ta hand om er hjärtan, puss!

Likes

Comments

​Godmorgon hjärtan! 

Det är söndag idag, och jag har planerat soffhäng och en del plugg. Sista vilodagen innan jag hoppar i dojjorna och drar mig till gymmet igen. Hamstrings muskeln har nu repat sig och är redo för ett härligt pass imorgon!! 

Hoppas ni har en mysig helg, stor kram! 

Likes

Comments


Jag jobbar med mental träning varje dag. Jag jobbar med mig själv varje dag. Det kanske du tycker är konstigt? Inte jag. Jag är van vid det. Har gjorde det mer eller mindre sedan jag tränade konståkning. Jag lyssnar på övningar varje dag numera. Jag lyssnar och jobbar med min självbild varje dag. För att den ska vara stark, för att jag ska orka att resa mig efter varje fall. Jag är inte rädd för att ramla i livet. Jag är otroligt medveten om att jag kommer göra det. Men för varje gång man ramlar så får man ett starkare större hjärta och förståelse. Det hör livet till.

Igår lyssnade jag på en övning där man skulle föreställa sig själv hur man stod och såg sig själv i spegeln, ett år från och med nu. Och man skulle föreställa sig detta två gånger. Ena gången när man hade gjort sig själv stolt och förändrat sig i en positiv riktning. Kunde handla om hälsa, relationer eller vad som helst. Och den andra bilden skulle handla om att man inte hade förändrat någonting, inte kämpat extra för någonting osv.


Motivationen blir så magisk och oövervinnerlig när man gör så. När man föreställer att man väljer att utmana sig själv varje dag i ett år. Utvecklingen.
Brukar du träna din hjärna? Tycker du om att drömma? Att sätta upp mål och delmål?

Likes

Comments

To the left, to the left baby.

Varje gång jag jag blir trampad på av någon i min omgivning har Beyonce funnits där. Hon säger: jag vill att du tänker på personen som tagit dig för givet och sjunger med mig. För vem den här personen än är, så kan den bli bortbytt på bara en minut.

Det är vad det här året kommer handla om. Jag kommer kicka ut varje person ur mitt liv som trampar på mig. Det är inte deras fel. Det är mitt aktiva val vad jag väljer att dela med mig av. Mitt ansvar och mitt hjärta. Nu stänger vi dörrarna. Avslutar kapitel. Står upp för oss själva och citerar Grynet: ta ingen skit!

Ja, jag klippte av mig håret. Ja, jag tränar varje dag. Ja, jag skriver ut det på sociala medier. Ja, jag är sjuk. Ja, jag skriker på människor när de gör fel. Ja, jag ropar, skriker och KRÄVER förändring.

Och? Vad ska du göra åt det? Läs inte om du inte vill. Det är ditt aktiva val.

Jag är förändrad. Jag är 2.0.

Likes

Comments

Idag är det en efterlängtad söndag och no need för söndagsångest för det är sportlov. Dessutom har jag en så härlig dag med vila framför mig, ska byta sängkläder, yoga, mental träning//meditation, youtube, scrub, bus och ansiktsmask, kanske till och med gurkskivor på ögonen.

Idag är en vilodag, och det kommer sååå lägligt efter min två timmars promenad/bergsklättring igår. Har tränat hela veckan och varit jättemotiverad varje dag. Hade lätt kunnat åka till gymmet idag med, eller sätta mig på cykeln och bara röra på mig ute. Men jag tror verkligen att min kropp behöver vila idag. Återhämta sig. Kanske blir en promenad på sin höjd. Det gick så fort från att vara "otränad" till att komma på att jag verkligen behöver det. Eller ja, jag har ju tränat hela förra året och i perioder mer än andra perioder. Men det har liksom blivit regelbundet och den centrala delen i mitt liv. Det jag verkligen prioriterar. Har en go träningsvärk i hela kroppen mer eller mindre. Så jag kände för att verkligen ta en lugn dag hemma.


Varje dag försöker jag ha en sak som dagen ska gå ut på. Idag är jag ganska utmattad. Sov inte allt för gott och känner mig väl lite utslagen. Känns som att kolla serier, läsa tidningar och bara vara är enligt min dagsform.

Likes

Comments

Att avsluta projekt, relationer eller arbeten är inte det enklaste. Det är krig i världen av en anledning. Att säga att man ska ta avstånd eller inte träffas mer är inte det enklaste. Att höra det, är nog ännu jobbigare upplever jag. Och jag tror inte att det finns bra sätt att stänga av relationer på, tror inte att det är lätt att ta avstånd eller att det finns bra sätt att skiljas åt på. Jag tror att det inte spelar någon roll hur man än gör för alla blir nog sårade oavsett hur man gör. Man lämnar ju något. Avslutar, stänger av och går vidare. Det är jobbigt oavsett hur det går till vilken roll man än har och orden landar som pisksnärtar oavsett från vilket håll man har stått på.

Det viktiga det absolut viktigaste är ju, att det blir just det. Ett avslut. Man ska vara trevliga helst, man ska vara omtänksamma helst, och man ska vara genuina helst. Önska varandra lycka till och ta hand om sina medmänniskor.

Ibland blir det inte fint, olyckligt nog. Ibland är det bara fel. Fel handling i fel läge. Fel tidpunkt och fel ordval. Fel situation och fel personer.

Mina hjärtan, ta hand om era medmänniskor och kämpa med att alltid säga hejdå och önska varje människa lycka i deras liv. Det lämnar ro i din själ. Det är viktigt att oavsett hur tokigt det har blivit, välja att stänga boken med en positiv anda. Låt inte det här kapitlet påverka dig negativt. Avslut är bra saker. Att förändra är bra. Låt det bli just det, positivt och bra. Om ni kan. För ni är värda att få ha ett fint avslut, oavsett vilken roll ni har. Den som går eller den som blir kvar.

Ta hand om er!

Likes

Comments

Jag vaknade idag klockan 8.10 av mig själv. Hade väldigt tur eftersom jag inte vaknat av alarmet. Men jag tog mig tid. Att vakna lite försiktigt, sätta mig i tio minuter och meditera.

Tvättade ansiktet och la puder och lite concealer efter min återfuktning. (The bodyshops aloe Vera serie), Lyssnade på lite härlig, glad musik av virre som blivit min absoluta favorit på senare tid (!!) klädde på mig en vit skjorta och ett par svarta jeans, hoppade i mina vita adidas skor och lånade pojkvännens gröna bomberjacka innan jag låste dörren och skrapade rutorna på bilen.

Idag går det. Idag kom jag upp, idag klarar jag att vara på plats. Idag gör jag allt för att få igenom mina mål. Efter läkarbesöket åkte jag till skolan och pratade med min mentor och därefter åkte jag vidare till gymmet och gjorde 20 minuter konditionsträning, och 50 min upperbody workout. Lite rygg, lite axlar, lite armar, lite bröst.

När jag kom hem var det dags för en rejäl frukost. Jag gjorde en bananpannkaka med protein och la en klick jordnötssmör och massa blåbär på. Efter det ville min lilla vovve gå ut, så jag kom ut en stund i vårsolen. Det var friskt på något vis.

Träningen är det viktigaste jag gör varje dag. Utan den vet jag att jag får svårt att andas och jag vet att jag mår så mycket sämre utan träningen. Att inte få någonting gjort på en dag känns alltid så ångestladdat. Så just träningen är så fantastiskt, träningsvärken och känslan i kroppen känns skön, man är liksom taggad. Att få rutin i vardagen trots att man inte går i skolan är himla härligt.

Idag är jag och Veronica bästa vänner, vi sjunger duetter hela dagen, (också ett roligare sätt att kontrollera andningen och fördriva tid på)

Pussar och kramar på er hjärtan! Ta hand om er 💖

Likes

Comments

Ett mål med dagen. Ett enda. Se en film . Gå på bio.

Men hjärtat kan inte. Hjärtat vill inte. Det har gått bra, i flera dagar. Kunnat sitta på en restaurang och gå i matbutiker. Det har gått bra tills idag.

Hjärtat har klappat hårt hela dagen, som om jag varit rädd och nervös som om kroppen har velat säga:akta dig. Som om någonting har hindrat mig. Hjärtat slår bakut när vi är inne i matbutiken , jag blir yr och har svårt att andas. Jag försöker gå undan folkmassan, i hopp om att det kommer lugna sig. Det gör det för stunden. Men kommer tillbaka i kön. Jag skyndar mig ut, ut i bilen. Vill gråta men det kommer inga tårar. Kommer ingen panikattack, bara som bröstsmärtor och klump i hasen. Under flera timmar väntar jag, bara väntar på att det ska bryta ut. Hoppas att få det överstökat. Bara jag kan storgråta och få det klart tänker jag. Men istället, Går hela dagen, och jag har konstant ont i bröstet, ont i hjärtat, ont i halsen och armen och ständigt illamående.


Jag vill, jag vill så gärna kunna köra min bil. Jag vill, jag vill så gärna gå på den där promenaden. Jag vill, jag vill så gärna kunna se den där filmen, kunna umgås. Men idag kan jag inte. Idag vet jag inte om jag kommer börja gråta i receptionen. Idag vet jag inte om jag kommer flämta av rädsla för att gå ner för trappan eller för att skrika rakt ut bland folk, jag vet inte. För jag kan inte kontrollera det. Jag har kämpat så hårt varje dag de senaste veckorna med att hänga i vara glad och visa folk att jag både mår dåligt och mår bra. För att få folk att förstå. För det är hemskt att vara missförstådd ska ni veta... det suger.

Det känns som att man fejkar att man mår dåligt och fejkar att man mår bra och jag vet inte vad som är vad. Vet inte vad som är på riktigt eller på låtsas. Jag vet bara att det gör ont. Och att jag får ge upp att köra bilen, ge upp att gå på promenaden och ge upp att gå på bio. För det klappar för hårt i hjärtat.

Till slut kan jag gråta, det kommer en skvätt. Äntligen. Jag tror att det ska bli bättre. Men det är bara för stunden. Sedan kommer smärtorna i bröstet tillbaka. Andningssvårigheterna ökar och planerna som går i spillo för både mig och människorna runt mig, leder till ännu mer ångest.

Jag kan inte fokusera på någonting. Det har gått flera, flera timmar. Jag kan inte äta, inte dricka, inte tänka, inte titta, inte gråta, inte skratta.

Jag blundar. Utan att sova, blundar jag. Hänger i. Väntar, låter det hända. Vad kroppen än måste känna, så låter jag det vara. För ingen del i kroppen kan kämpa emot. Jag släpper ut allt. Och det som blir kvar är den där obehagliga känslan i bröstet. Krampen. Väntan.



Likes

Comments