Delfiner, tjocka sälar och pannkaks-stenar

En stor turistattraktion som vi besökte var Pancake rocks. Nej det är inte pannkakor gjorda av stenar. Det är klippor formade som pannkakor staplade ovanpå varandra. Personligen tyckte jag inte riktigt det såg ut som pannkakor... men fin utsikt iallafall.

Vi paddlade kajak in till Able Tasmin national park och vandrade ut. Första dagen vi inte hade perfekt väder. Det regnade under kajak turen vilket gjorde det ganska eländigt men försökte trösta oss med att vi skulle blivit blöta ändå. Sån tur var slapp vi regnet under vandringen tillbaka genom nationalparken.

Stora, feta och lata. Så skulle jag beskriva sälar. Vi stannade längs med kusten för att gå ut och titta på dessa massiva varelser. Kunde gå jätte nära dem och skygghet var det inte tal om.

Den kvällen var den sista innan vi alla skulle åka hem till våra värdfamiljer runt om på Nya Zeeland. Klagomålen hade pågått hela dagen om hur fort tiden gått och hur ingen ville åka hem. När man delar 75 kvadratmeter buss i tio dagar kan man inte undgå att lära känna allas (både bra och dåliga) sodor. Även fast min garderob bestod av en resväska och jag altid vaknade upp med nackspärr efter att ha sovit på bussen, skulle jag mer än gärna spendera resten av mitt utbytesår resande runt på Nya Zeeland med dessa människorna.
Vi har under bussresorna skummigt kareoke, lekt lekar och lyssnat till hård rock då Scott (ledare) ville att vi skulle vakna. Vissa kvällar har även bjudit på aktiviteter som skridskor, just dance och denna sista kvällen en dragshow. Vi tjejer fick tilldelade 1-3 killar att ta med oss till våra rum och klä upp inför en modeshow. Nagellack, smink och BHs. Killarna blev inget annat än fabulösa! Modeshow med frågor som ”hur skulle du beskriva din dröm dejt?” , katwalks och vinster i form av choklad. Tjejpublikens ögon tårades av skratt och hoppas att killarna inte tyckte det var allt för hemskt.
Resten av kvällen bestod till mesta del av kramar. Saknar redan alla och vill bara säga (till er som förstår svenska eller använder Google översätt) att ni verkligen gjorde min resa bäst!

Men vet ni vad? Resan var inte över än! För oss som bokat in att simma med delfiner nästa dag var det dags att sätta klockan på 04:45. Tänk er dagen efter ett läger, då man i vanliga fall sover minst 48 timmar. Då steg vi upp i gryningen. Alla var hela tiden sekunder från att somna men när vi kom ut på båten blåste vinden bort våra trötta ögon. Detta var en av mina absolut favorit händelser på hela resan och en otroligt bra avslutning. När jag först hörde om ”dolphinswin” tänkte jag mig tränade delfiner instängda i en minimal pool bara för att vi skulle kunna få klappa dem. Men när jag hörde att det var vilda delfiner skrev jag upp mitt namn direkt. Iklädda snorkel och våtdräkter gav vi oss ut på ett vågigt hav. Skulle först ta 10-45 minuter för att hitta delfinerna. Vi var redo att hoppa i men blev stoppade. Den första delfinflocken vi hittade ville man inte ge sig in i. Vi fick förklarade att det var några delfin hanar som försökte döda en nyfödd delfinunge. Chokade men fashinerade över att se så många delfiner så nära avbröt vi och dök inte ner i vattnet. Vi stannade ett tag för att se en svärm av delfiner som försökte dränka en bebis som de trodde inte tillhörde dem. Detta var ovanligt att se och kaptenen hade bara sett detta tre gånger under alla år på havet. Viste inte om jag skulle vara ledsen pga skådespelet eller glad för att jag fick se delfiner. Förresten kanske ska berätta att det var typen dusky dolphoins, små och söta. Vi fortsatte och hittade en mer passande och nyfiken hjord med delfiner. För att locka till sig dem var vi tillsagda att göra ljud ur snorkeln, dyka ner och vara så delfinlika som möjligt. Skrattade högt då jag hämtade andan över vattnet och hörde alla sjunga sina favoritsånger genom snorkeln. Förstår vad de menade när de sa att vi var delfinernas underhållning och inte de våran.
Simma tillsammans med vilda delfiner! Wow! Var verkligen en upplevelse jag sent kommer glömma! Delfinerna var så nyfikna och simmade nära under oss. Ibland kändes det som att jag skulle kunna sträcka ut en hand och röra dem. När man dök ner kunde man ha delfiner simmande över sig och så coolt att få ögonkontakt med dem. Vet inte hur länge jag simmade runt där men var en av de tre som stannade i tills man var tvungen att gå upp.
Tror jag stängt av min kropp från känsel medan jag var så fanshinerad av delfinerna. När jag kom upp skakade jag av kyla och andra kommenterade att mitt ansikte var blått?! Men var så värt de minuterna av kyla när man bytte om till torra kläder

Kram från en tjej som redan spenderat hela tre månader på andra sidan jorden!?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att falla 134 meter, snurra 360 grader på 0,5 sekunder och mexikansk fiesta

Bussen innehållande 40 exalterade ungdomar med sömnbrist rullar vidare mot nya äventyr...
Påväg mot Queenstown stannade vi vid Fiordlandnationalpark. Exotisk miljö men kall temperatur?! Naturen här slutar aldrig förvåna mig.

Queenstown, ett turistmecka. Äventyrsstaden i nya Zeeland dit alla turister vill åka. Och som de turister vi var stannade vi här två nätter. Vi kom dit på eftermiddagen och hade en fri kväll. Vi var ett gäng som åt på en mexikansk resturang och sedan gick runt på Queenstown gator.

Nästa dag var det dags att falla 134m. Jag hoppade Bungyjump!!! Valfri aktivitet som man behövde betala själv så alla gjorde det inte. Men jag var galen nog att välja den högsta bungyn i nya Zeeland?! Åkte ut till en plattform där ens fötter bands ihop. Var "peppmusik" i högtalarna och så förväntansfull och sprudlande stämning när vi sju ungdomar förberedde oss inför fritt fall. Leenden, skratt och nervositet. Stämningen var på topp. Jag var sista person att hoppa så nervositeten hade gott om tid för att växa i magen. Men när man stod där på kanten och tittade ner mot avgrunden... Nej det fanns ingen tid att tveka. Ett, två, tre hoppa.

Foton av: Eivind

Första sekunderna ställer kroppen in sig på "jag faller mot min död" men sedan kommer WOW känslan. Jag kunde inte sluta le (skrattade även som nån galen människa) då jag hissades upp igen. Skulle kunna göra det tusen gånger om! Hade även bokat in en stor gunga som jag bestämde mig för att åka upp och ner på? Inte lika läskigt utan mestadels bara roligt och en härlig känsla.
Adrenalin äventyren fortsätter. Nästa dag vid Kawarau river fick vi åka jet boat. Gick galet fort, galet nära stenväggarna och galet blött då vi svängde runt 360 grader i svindlade fart. Stannade till då och då för att räkna om alla fortfarande var kvar i båten, vilket vi lyckligtvis var under hela turen.

Nu mot ett lite lugnare äventyr, bussen styrde sedan mot Wanka och Puzzeling world. Detta var en nöjespark med illusionsrum, stora pussel och en gigantisk utomhus labyrint. Besökarna var vi och småbarn. Men allt blir roligt när man har bra sällskap och vi blev under resans gång ett riktigt tajt gäng.

Vet inte riktigt vad mer jag kan säga om Mount aspring national park än ännu fler otroligt vackra vyer!!!

Kram från mig som nu bara har tre veckor kvar av skolan och sedan går på sommarlov. Uppdaterar inom kort om sista dagarna på SIT och berättar om när jag simmade med VILDA DELFINER!!!!!

Likes

Comments

Chokladmjölk, Titanic-vatten och fantastiska vyer

Nya Zealand, känt som landet med fyra årstider på en dag. Inför STS south iland tour packade jag ner såväl solskyddsfaktor 50 och bikini som underställ och vinterjacka. Tio dagar resande i en buss runt på södra ön tillsammans med 40 andra utbytesstudenter. Jag hade planerat att uppdatera bloggen längs med resans gång. Men med vårt fullspäckade schema av miljontals galna och fantastiska upplevelser fanns det tyvärr ingen tid över. Men skriver nu några inlägg (behövs fler en ett) om SIT - South Island tour.
Vi startade i Christchurch. Jag ritade in på en karta vart vi åkte:

Två blonda killar med STS ryggsäckar som pratar svenska!!!! Jag träffade Eric och Jacob på flygplatsen där resan skulle ta sin start. Två riktigt härliga killar. Märkte att jag har tappat min svenska språkmelodi och var ovan vid våra svenska ord. Ca tio av mina andra resekompanjoner hade jag träffat på välkomstlägret och var så kul att träffa alla igen. Med förbättrad engelska och många nya upplevelser hade vi mycket att prata om.
Första kvällen var det mestadels information och inget jätteintressant som jag kan skriva här. Vi har under resans gång bott på olika vandrarhem. Dock har den mesta av sömnen tagit plats på bussen medan kvällarna varit sena. Tidiga morgnar spelar ingen roll när dagarna bara bjuder på roligheter. Frukost i form av sockerflingor och vitt bröd med sylt/Nutella/jordnötssmör. Ut i bussen där vi spenderade många timmar. Men med många fantastiska stop och makalösa vyer. Första stoppet var Christchurch centrum där vi fick lite fritid att gå runt och shoppa, gå på museum och titta runt i stan.
Om det är något jag verkligen kommer sakna med nya Zeeland är det Puhios caramel and white chocolate milk. Tror den innehåller 99% socker och billig är den inte heller. Men ååå vad den smakar!

Nästa natt spenderade vi vid Lake Tekapo. Så underbar miljö och önskar ni alla var med och fick uppleva den. Jag, Sofie, Jacob, Eric, Theo och Eivind bestämde oss den kvällen för att sätta klockorna lite tidigare än alla andra och ta ett morgondopp i sjön. Det var nattsvart och lovar att vattnet var kallare än vid Titanics nedgång. Nu efteråt... inte värt det... men vi kan säga att vi gjorde det iallafall!!

Påväg mot nästa stopp, Milford Sound, stannade vi vid en affär fullproppad med nötter, färsk och torkad frukt. Allt detta odlades på bakgården (OBS stooor bakgård). Kiwis, apelsiner och andra exotiska frukter smakar så mycket bättre när de inte fraktats över halva jordklotet. Okej ganska uppenbart men verkligen sant.

Regnet hade öst ner över Milford sound och klarande upp precis vid våran ankomst. Detta gav oss majestätiska vattenfall och solsken. Mer tur kan man inte ha?! Ännu fler vackra vyer, sälar och en kayaktur. Paddlade runt i stilla vatten och tittade upp på omringande bergssidor. Andra simturen i iskallt vatten denna dag tog även form. Man fick hoppa från båten och testa fjordvattnet om man ville. Vi övernattade på båten och den kvällen proppade vi oss fulla av delikatesserna på buffébordet. Så mycket god mat!!!!!

Då kvällen kom gick vi upp på däck och tittade upp mot tusentals stjärnor. Inga motorvägar i bakgrunden. Inga gatlyktor som minskar mängden glitter . Om det är ett ord som vi använde alldeles för mycket denna resan så var det "amazing". Tråkigt att iphonekameran inte kan fånga brinnande klot som befinner sig ljusår bort. Men man får försöka minnas bilden och känslan själv istället.

Detta var bara de två första nätterna av våran tio dagars resa. Snart kommer nästa del av SIT (Reklam för en TV-serie haha?).

Kram från en tjej men många fantastiska vyer inpräntade i hjärnan.

Likes

Comments

För er som tog er igenom mitt inlägg från Deniden kan jag nu uppdatera er med att som enda tävlande senior girls team i klättertävlingen, vann vi också guldmedalj i den kategorin. Oväntat. Roligt var det iallafall. Med ansiktsfärg och laganda tog vi, fyra tjejer, oss upp för väggarna i en rasande fart. Med mest poäng fick jag även guldmedalj i kategorin senior girls! Enda personen som fick mer poäng än mig var en TIOÅRIG liten kille?! Skojar inte när jag säger att han flög up för väggarna. Nu vet jag vart regissören för spiderman fått sin inspiration från.

Fick även min första pin att sätta på min kavaj!Vanliga elever måste delta två år i rad för att få en "rock climbing- badge", men här kommer privilegierna med att vara utbytesstudent då man får den direkt. Den är väldigt ensam just nu men hoppas den får några vänner snart. (Jämfört med) Vissa kavajkragar här på csc som är alldeles för små för mängden broscher.

Kan även uppdatera er om att jag nu är en riktigt "central soutland college;er". Min hoddie som jag beställde har kommit och den passar perfekt!!!! Älskar den!!!

Jag och Chiara har under aktivitets timman sista lektionen varje onsdag övat inför "variety show". Det är ungefär som en talangtävling utan tävlings biten. Alla får göra audition och framträds sedan på skolans scen framför föräldrar, andra elever och lärare.
Jag och Chiara dansade till "almost lover" av Jasmine Thompson. Koreografin hittade vi på youtube men då ingen av oss kunde göra hundra piruetter eller kasta våra ben upp i luften över oss, blev det många ändringar och mycket eget koreograferat. Var verkligen en lyckad kväll! Ovanligt nervös innan framträdandet men både jag och Chiara klev av scenen med leenden. Vi satte koreografin perfekt och var så lyckat!!! Mina två systrar satt i publiken och min telefon var full av "wow ni var så bra" sms efteråt. Såg inte mycket av de andra framträdandena men hörde en otroligt bra beatboxare, så många talangfulla sångare och en melodifylld saxofon.

Termin 3 av skolan har nu tagit slut och två veckors lov väntar framför mig. Första 10 dagarna åker jag på upptäcksfärd på en "south Island tour" med många andra utbytesstudenter. Ska bli så roligt och lovar att uppdatera er emellan allt detta fantastiska land har att erbjuda!

Kram från en tjej med lov

Likes

Comments

Alarmet går av 06:53, godmorgon på er! Tidigare än vanligt då jag idag för första gången ska cykla till skolbus stopet. Nu när vi går mot ljusare tider har jag bytt till sommarkjolen. Parantes: upptäckt att skoluniform inte minskar grupperingar eller mobbning. Grötfrukost och sedan bär det av på grusvägarna med kohagar på båda sidor. Insåg när jag kom fram att det bara tog 15min att cykla så hade 15min över för att tänka på livet.
Fem 55minuters lektioner. En klocka som låter som ett brandalarm ljuder i hela skolan när det är dags att byta sal. Dagens höjdpunkt (om man nu får säga höjdpunkt) var lunchrasten då en kille inredde vårt uppehållsrum med ett hål i taket. Två av killarna hade en låtsasfight och jagade varandra. En av dem skulle hoppa av från ett bord. Och gissa vad! Hans huvud slog i taket och skapade ett perfekt runt hål i gipsskivan. Även fast det var en kraftfull smäll var han okej efteråt och skratten bröt ut då han började skratta.

När jag kom hem från skolan var jag hurtig nog att gå ut och köra löpintervaller (behövs efter all onyttig mat de äter i min familj). Övade lite gittar då jag imorgon har gitarrlektion. Spelade kort med mina systrar och sedan gjorde vi mac and cheese till middag.
Klockan 07:30 varannan tisdag åker vi hem till en annan familj och har en connectgroup. Det är ungefär som en bönegrupp bestående av fyra familjer. För det mesta är det de vuxna som pratar om olika ämnen medan vi "barn" äter alla kakor och chips som är framdukade.

Nu är klockan 10:03 och jag lägger ifrån mig mobilen för att sova. Lägger antagligen upp detta inlägg imorgon. Vårt Wi-fi är inte alltid på då det är väldigt dyrt här. Så får se när jag publicerar inlägget.

Kram från en som, till skillnad från Sverige, går mot ljusare tider.

Likes

Comments

Senaste dagarna har jag varit på ett tre dagars klätter camp med idrottsklassen från årskurs 13 (jag är i årskurs 12). Vet ej riktigt hur jag kom dit med men Julie sa att alla deras andra utbytesstudenter åkt på den, så jag tänkte varför inte?

Onsdag
Så tacksam över att den person från skolan som jag (än så läge) kan kalla bra vän, bor 100meter från skolan. När man ska samlas klockan sju på morgonen är det väldigt praktiskt att sova över hos Georgia och hennes extremt bekväma säng. Är i och för sig van vid situationer där jag inte känner någon vid det här laget men var ändå nervös över att åka på camp med personer från året över mig. Introducerad mig som vanligt med "Moa. Ja precis som den utdöda fågeln" (om du inte fattar googla Moa Bird new zealand).
Ca 20 pers I två minibussar upp till Deniden. Direkt till klätterklippan och massa instruktioner hur man klättrar och säkrar. Alla andra gör detta som en del av deras betyg och betygsätts på hur de säkrar och hur svåra leder de klättrar. Men jag är bara här för att ha roligt.
Sedan åkt vi till ett vandrarhem dör vi nu bor. Kvällarna är fritid och idag åkte jag och några andra till en trampolinpark. Golv och väggar täckta med studsmattor. Här kommer dagens händelse: JAG LÄRDE MIG ATT GÖRA BAKÅTVOLT!! (OBS på studsmatta ej vanlig mark). Första gången jag upplevt att grupptryck faktiskt kan göra nytta. När flera personer tittar och säger "jo det e klart du kan göra det". Då gör man det bara. Kastar sig bakåt ut i det okända. Och så vips inser man att det faktiskt inte var så svårt, det var bara rädslan som hindrade mig.

Torsdag
Idag tog vi minibussarna ut till en klippa precis vid havet. Minus: Sand överallt! I skor, kläder och ryggsäck. Plus: Perfekt klätter-väder och fantastisk miljö. Ljudet av vågor komma in mot stranden och lukten av salt och tång. Svårare leder idag och (varning för skryt) ganska stolt över att jag klarade den svåraste leden vilken varken idrotts läraren eller klätter instruktören (den av dem som provade) klarade.

Sitter just nu i minibussen påväg hem från en utekväll i stan. Vi gick till en pub/resturang som hette Lone star och jag beställde nachos (en av de två rätter på hela menyn som var vegetarisk). De andra beställde exemplevis kött, kött eller något annat typ an kött. Mest beställda rätten var revben. Bara revben. Ingen tallriksmodell här inte. Riktigt gott och fancy var det iallafall.

Fredag
Samma vackra strand men annan klippa lite längre bort. Väldigt fascinerande berg med coola formationer och stora grottor. Under lunchrasten tog vi fram ficklamporna på mobilerna och tog oss långt in i en av grottorna. Och gissa vad?! Där inne bodde två söta men skygga kavajklädda varelser, pingviner!
Återigen klarade jag att klättra leden som gav högsta betyg även fast jag inte behöver meriten. Efter en lång dag och många trötta armar är vi nu påväg hem till Winton med Mcdonalds stopp som middag.
Har varit så roligt och önskar campet var längre. Imorgon ska jag med trötta armar tävla i en klättertävling en av lärarna på skolan ordnar. Vilken tajming yeey... (ironi). Jag och tre tjejer från skolan är i ett team och efter att varit och klättrat i en inomhushall varje onsdag senaste månaden hoppas jag att jag lite redo iallafall.

Kram från mig

Likes

Comments

En veckas försenat inlägg, sorry. Gla lördag på er!

I lördags var det "ladys event" i kyrkan. Som namnet antyder var inga killar/män tillåtna. Det var en tjejkväll som pågick hela dagen. Predikningar, lovsång, svar på frågor och såklart lunch! Var även en modeshow med temat "fashion through the ages" där jag mina systrar och två andra tjejer fick modella (tar ej ansvar för om "modella" är grammatiskt korrekt). Kläder från 1920 och framåt. Riktigt roligt och tänker att ni kan börja kalla mig modell-Moa nu.
Så glad att se hur alla tjejer/kvinnor kommer tillsammans och skapar en fantastik dag. Riktigt lärorikt och många bra ord som jag kommer bära med mig i framtiden.

Kram från modell-Moa

Likes

Comments


När man äntligen slipper ha på sig skoluniformen och får ha på sig vad man vill till skolan. Då tänker man att alla klär up sig i sin nyaste och snyggaste outfit? Man vill ju "imponera" och visa hur snygg man kan vara. Men nej, här är människorna way more relaxed. Mufty-day betyder mjukisbyxor, träningstights och hoddies. Det du tycker är bekvämt! Jag såg elever i pyjamas och så lantligt som det är här en hel del gummistövlar. Jag älskar hur ingen bryr sig om hur de ser ut. Smink är en ovanlighet och har inte sett en enda person med hårgelé. Såklart fanns det de som kom i jeans och snygga toppar men majoriteten bar mjukiskläder. Egentligen är dealen att man ger pengar till välgörenhet (denna gång till paraolympics) och därför får slipper ha på sig skoluniformen för en dag. Men antingen glömde de eller missade att organisera en insamling.

Har varit två jordbävningar sedan jag kom hit!!!! Jag lyckades missa båda... En var på natten och den andra var väldigt svag. Det har bara varit Julie i familjen som känt av dem. Antar att hon är väldigt känslig medan jag ganska okänslig. Lite besviken men antar att jag kommer få uppleva fler jordbävningar medan jag är här.

Kram från en tjej som måste ta på sig en skoluniform på måndag igen

Likes

Comments

Japp ni hörde rätt, lever just nu som stenåldersmänniskor utan rinnande vatten och utan internet mitt ute i ingenstans. Vårt wi-fi är nästan slut så inget surfande hemma. Tackar vetja MCDonalds och gratis wi-fi!! Är dock ganska skönt att kunna fokusera på mitt liv här och nu istället för att chatta med er vänner därhemma hela tiden. Saknar er enormt!!

Vattentrycket är för högt och därför har vi stängt av hela systemet. Går dock att sätta på när man vill men endast i fem minuter. Så snabba duschar är vad som gäller.

Och inte för att det är så intressant men har under mina löprundor (fram och tillbaka längs en grusväg, finns inte mycket mer haha) passerat ett stort träd. Igår var dagen då jag besteg denna mastodontiska syreproduserare. Med nostalgi i benen klättrade jag upp och åter upp. Träden här i nz är skyskrapor jämfört med våra klena tvåvåningshus i Sverige.

Kram från en kriminell tjej som stjäl MCDonalds wi-fi.

Likes

Comments

1982 delade 70miljoner får och 3.2miljoner människor på nya Zeelands 268 kvadratkilometer. Antalet får har dock minskat drastiskt och många bönder (inklusive min värdfamilj) har bytt till mjölkkor. Wow vad cool och spännande att bo på en bondgård och få uppleva bondelivet. Ja till en början ja. Första veckan tog jag kort på alla kor, kalvar, höns och får jag såg. Men har nu insett att jag inte kan fortsätta så. Inte ovanligt att se 2-3 kalvar födas under skolbussresan och tyvärr har jag även sett några döda. Det var även väldigt spännande att mata kalvar med fejkmjölk. Första gången ja. Men att sedan lära alla kalvar från 400kor att dricka från en napp är ganska enformigt. Frustrerande hur dumma vissa av dem är. Jag lovar du kommer gilla det, snälla bara drick!

Förstå mig rätt, jag gillar det verkligen här och otroligt coolt att gå ut och hämta egna ägg och egen mjölk till chokladpuddingen man ska baka. Men är också glad över att jag inte behöver gå ut till kalvskjulet varje dag.

Familjen har dock några får kvar och vi lyckades tillslut fånga ett av lammen och tog några, inte helt misslyckade, foton.

Kram från en tjej som fick skjuts hem från skolan i en lastbil full med kor

Likes

Comments

Följande inlägg är mitt försök till att få min vardag att låta riktigt spännande och exotisk. Tänkte göra några inlägg om min vardag, så varför inte börja med idag Måndag!

Väckarklockan ringer 07:00, på med skoluniformen och ner till köket. Frukost består varje dag av havregrynsgröt och idag scrambled eggs. Jag packar även ner min lunch och på dagens meny stod det dubbelmacka med humus, ett äpple och morotsstavar. Roger är redan ute på bondgården medan Bells, Gabbie och Julie fortfarande sover (privilegierna med att vara hemskolad). 07:45 kommer Julie för att skjuta mig de ca 5 minuterna till skolbussstoppet (i sommar kommer jag kunna cykla dit men är ganska opraktiskt just nu i kjolen och är även ganska kallt på morgonen).

Första tio minuterna samlas vi i "formclasses" vilket är din hemklass. Dagens "notises" läses upp (vilka även inkluderar vem eller vilka som har fått kvarsittning) och sedan iväg till lektionerna. Här är mitt schema för denna terminen:

Vanligtvis tar jag skolbussen hem igen efter skolan men idag stannade jag i Winton med Georgia. Vi gick runt och shoppade i de få butiker Winton erbjuder. Beställde en hoddie med skolans namn på och är väldigt taggad på att få den! Man märker att det är en liten stad då Georgia hälsar på de flesta, man ser klasskamrater i kassorna och passerar två av sina lärare. Vi lekte även femåringar och klättrade runt inuti en stor häck.

Middag eller som de kallar det här "Tea" bestående av korvar, hashbrowns, bacon och bönor. En stunds TV tittande och sedan kom Julie och tjejerna som varit på konståkning respektive balroom dancing, och hämtade mig.

09:51 sätter mitt alarm för imorgon, drar för gardinerna och hoppar ner i min bekväma men knakiga säng.

Godnatt och kram från en sol som nu går upp hos er

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Klockan ringde 05:00 hemma hos Georgia (kompis från skolan) där jag sovit över lör-sön. Vilket är sent jämfört med hur tidigt jag skulle behövt gå upp om jag var hemma. Två minuters promenad till skolan där vi i två minibussar tog oss upp till coronet peek. 2,5 timmars resa inkluderat stopp för att sätta på snökedjor då det började bli "riktigt mycket snö och farligt".

Mitt uppe i molnen, en kort dags skidåkning och en "måste skidlektion". Jag var inte inställd på en toppendag direkt.
Men de där molnen, som i början av dagen förstörde den makalösa utsikten, hade under natten fört med sig två decimeter underbar nysnö!!! Och då timmarna gick bestämde de sig för att försvinna och släppa fram lite sol. Den obligatoriska skidlektionen blev istället för långa minuter i barnbacken, en givande privatlektion (då jag var den enda snowboard åkaren med erfarenhet). Säsongare Kat från USA tog mig runt i skidsystemet och visade de bästa offpist-ställena. Snön var sagolikt fluffig och lunchrasten minimal. Slutsats: mina benmuskler är rätt nedbrutna just nu.

Kram från en lycklig tjej som gärna skulle åka skidor varje dag

Likes

Comments

Tre veckor och tre saker jag lärt mig:

1. Hur man får vänner
Önskar att det var lika lätt som när man gick på dagis och kunde bli bästa vänner eftersom båda hade rosa tröjor. Nehdu, livet ska inte vara enkelt. Men en del i denna komplicerade process kallad vänskap är i alla fall mat. Dela med dig av din mat och säg alltid ja när någon bjuder dig på något. Tror mitt gymnasiearbete ska handla om detta för är otroligt hur mycket närmare man kommer en person genom att bjuda på choklad.

2. Att följa strömmen
"Gör din egen grej! Gå emot strömmen!" Vi hör dessa uppmaningar hela tiden. Ibland e det dock bra att observera vad andra gör och tanken kanske slår dig att det är så man ska göra. Eller så är du lika smart som Moa och går helt ensam rätt över skolbuss-parkeringen till din buss medan alla anda använder gångbanorna på sidorna.

3. Ta sig utanför boxen
Här om dagen var vi i kyrkan och lysande på en inspelad predikan av Bill Wilson. Kristen eller inte, gå in på youtube och titta på någon av hans predikningar. Lovar det är värt din tid. Han pratade om att "get out of the box". Jag tog ett stort kliv utanför min box då jag signerade pappret som bekräftade mitt utbytesår. Men problemet är att när man kämpat sig igenom den där hårda boxväggen och känner sig lyckad med livet. Då bygger man en ny box utanför den gamla. Hur omotiverande det än låter kommer det ALLTID byggas nya boxar runt omkring dig. Jag tog steget och åkte till andra sidan jordklotet, sen var det engelskan, mitt självförtroende och alla mina andra rädslor. Jag har många boxar jag fortfarande sitter instängd i. Så varför inte ta och kämpa sig igenom några till, se hur det ser ut på andra sidan och leva lite friare?

Påtal om ingenting så kommer här lite bilder från bondgården. Just nu är det kalv-tid och en till sak jag lärt mig är hur svårt det är att lära kalvar dricka från napp.

Kram från en som saknar er enormt

​PS. https://m.youtube.com/results?q=bill%20wilson&sm=1

Likes

Comments

Känner mig som en bebis. Tror det är vid någon ålder då barn endas kan säga 10% av vad de egentligen förstår. Frustrerande när man inte kan formulera sig som man vill och utrycka sina åsikter/känslor. Har märkt att mitt ordförråd och språkkunskaper är ganska begränsade.

Men så kommer små stunder av lycka. Glimtar av hopp, en dag kanske detta kan kännas som hemma. Lördagkväll med en kopp varm choklad framför tvn tillsammans med familjen. Söndagmorgon i kyrkan då "I believe in god our father..." börjar spelas i högtalarna. När man får känna att man är en del av någonting. Skulle nog inte säga att jag är lycklig här än. Men nöjd med tillvaron iallafall.

Har nu gått en vecka av skola. Varje morgon tar jag på mig en mycket vacker, modern och perfekt passande skoluniform. Packar min lunch, som oftast består av gårdagens rester, och blir körd till platsen där den 50min långa skolbussresan börjar. Denna terminen har jag valt att studera: English, food and hospitality, PE, math with statistics, biology och drama. Nivån på alla ämnen är ganska låg och jag har gjort det förut men väldigt många nya ord. Skolan brukar ta emot utbytesstudenter och just nu är vi fyra stycken. Så ibland känner jag mig som "just another exchange student" och varken lärare eller elever intresserar sig för att lära känna mig. Men det fungerar okej och umgås mycket med Chiara(Italien) och Sofie(Danmark), två andra utbytesstudenter.

Jag satt ensam på skolbussen, men nästan alla satt på egna säten så kändes helt okej.

Kram från andra sidan jordklotet

PS. Har fått uppleva bästa känslan i världen: När man hittar den tandkräm man använder hemma i en butik utomlands!

Likes

Comments

Saker att göra på flygplatser:
1. Vända på boken och försöka läsa upp och ner.
2. Titta på flygbiljetten och försäkra dig om att du är vid rätt gate.
3. Sitta i konstiga ställningar och se hur många som sneglar på en när de går förbi.
4. Gå in i alla affärer och jämföra pris på mat.
5. Äta mat.
6. Uppdatera Instagram utan resultat.

Du kan även gå på små promenader genom och utanför flygplatsen. Detta är dock lite mer komplicerat och endast för professionella flygplats-tidsfördrivare. Du måste nämligen först och främst ta reda på om det är höger eller vänstertrafik i det land du befinner dig i. Utan att jag märker det håller jag alltid till höger när jag möter någon, detta leder tyvärr endas till pinsamma kollisioner då nya Zeeland har vänstertrafik. Trafikreglerna gäller både vid personmöten och i trafiken. Sån tur är har jag än så läge inte blivit påkörd av någon bil, trodde aldrig att det skulle vara så här svårt att komma ihåg att titta åt höger när man går över en gata.

Flygplatsen hjälpte dock till med detta

Efter miljontals timmar av ingenting pga inställda flyg osv hände sedan helt plötsligt allting. Möter familjen på flygplatsen, åker DIREKT till kyrkan och träffar massa nya namn som jag inte kommer ihåg. Rogers (pappans) födelsedag, nytt hus och nytt rum. Dagen efter åkte vi till skolan för att välja kurser och fixa pappersarbete. Har nästan inte haft tid för att stanna och tänka efter vad som egentligen händer? Har nog inte riktigt förstått att jag ska leva här i ett helt år.

Jag bor på en mjölkgård mitt ute på landet. Jätte mysigt envåninghus förutom ett enda rum på övervåningen där jag bor. Det är stort och lite avsides vilket är väldigt skönt. Jag har även två sängar? Antar att de ibland tar hand om två utbytesstudenter samtidigt eller nåt. Familejn består av Roger, Julie och deras fem barn där dock bara Bells (14) och Gabbie (16) bor hemma.

Imorgon är första dagen i skolan. Klockan 07:55 kommer det stå en skolbuss redo att ta mig den 50min långs resan. Känns som en high school film och jag ställer mig den stora frågan - vem ska jag sitta bredvid?

Kram från mitt nya hus

Likes

Comments

Efter att nu ha spenderat fyra dagar i såkallad vinter (mer som svensk sommar) flyger jag mot sydligare breddgrader. Detta landet har verkligen imponerat på mig från början och önskar alla ni var med och fick uppleva hur fantastiskt annorlunda det är!

Kram från en nervös tjej som snart ska träffa personer hon ska dela badrum med i ett år

Likes

Comments

Har nu landat i Aucklad! Vilket i dagens samhälle endas kan bevisas med hjälp av snapchat-filtret, så letande efter wi-fi var det första punkten på dagsordningen för oss ungdomar. Flygresan bestod till mesta del av film, sömn, mat och även någon gråtande bebis. Träffade två svenska tjejer (Nora och Maja) på Arlanda som jag sedan åkte tillsammans med ner till nya Zeeland. Ankomsten 04:30 följdes upp av väntande på 20 till utbytesstudenter som skulle landa 10:20. Vilket dock bara resulterade i att jag fick lära känna de nio fantastiska människorna som åkte på vårt plan ännu bättre.

Nu vill jag att du tar ett paus i ditt läsande och försöker förklara på engelska hur man spelar svensk brännboll.
Inser ni hur dumt och konstigt det låter? Diskussionerna gick vilda när fyra svenskar försökte förklara reglerna i "burn-ball". Nora från Umeå blev eld och lågor när stockholmaren, göteborgaren och småländaren skrattade åt umeås väldigt "stora och välkända" bränbolls-VM som tydligen anårdnas varje vår på fälten i Umeå. Har även diskuteras danskt skolsystem, argentinska hästsporter och spelats det norska kortspelet ruslebiff.

Tänk dig en stor fish and chips efter tio timmar utan mat, klockan fyra på morgonen (svensk tid) på en sandstrand med grönklädda kullar bakom dig. Även fast jag just nu håller på att gå in i koma av trötthet var det en otroligt härlig första dag på välkomstlägret med alla utbytesstudenter.

Kram från andra sidan jordklotet

Likes

Comments

Nej, jag har inte packat klart. Nej, jag har inte sovit inatt. Nej, jag är defenitivt inte redo att åka till andra sidan jordklotet. Men emellan allt detta är jag extremt taggad!!!

Jag kan med lättnad skriva att jag äntligen fått mitt visum!! Och samma dag kom även flygbiljetterna!
Söndag 13:20 - Sitter jag (förhoppningsvis) färdigpackad och redo på ett plan som först flyger mig till Stockholm. Där ska jag bland folkmyllret hitta två andra utbytesstudenter som också ska till nya Zeeland.
17:55 - Planet avgår från terminal fem och tar mig på sex timmar ner till Qatar som ligger gränsande till Saudiarabien.
18:15 - Springer antagligen runt på en okänd flygplats och försöker hitta rätt gate med googleöversätt på arabiska i högsta hugg.
03:01 - Två timmar senare och med 16 timmars stillasittande framför mig. Planet tar mig hela vägen till Auckland, nya Zeeland.

Sammanlagt ca 28 timmars resa som antagligen kommer innehålla mycket nervositet och förväntan.

Det är nu det spännande börjar. Med jetlag, stor packning och stel kropp ska vi utbytesstudenter ta oss upp på en vulkan? STS (organisationen jag åker med) ordnar ett välkomstläger i tre dagar med sightseeing i Aukland. En chans att vänja sig vid språket, miljön och kulturen innan vi skickas iväg till våra värdfamiljer. Första dagen ska vi bestiga en vulkan och sen blir det lite museum och statsbesök. Tror nog ändå det kommer bli väldigt kul.

Jag har försökt lägga mina förväntningar för detta året så lågt som möjligt. Helst skulle jag vilja placera dem under mattan på nedervåningen bara för att inte bli besviken när jag kommer dit. Dock är det ganska svårt att inte drömma om ett fantastiskt utbytesår med vänner för livet, en perfekt utbildning och massor av äventyr. Men som sagt det är nog viktigt att se skillnad på drömmar och verkligheten. Jag kommer gråta. Jag kommer skratta. Jag kommer hamna i obekväma situationer. Detta året kommer antagligen innehålla allt.

Så nu säger jag ett sista hejdå till allt och alla här hemma i Sverige. Kommer sakna er enormt!
Kram en sista gång från denna sidan jordklotet.

Likes

Comments


Tydligen kan man ha resfeber en hel månad innan man åker. Något som varit så avlägset sedan jag bestämde mig för att åka i november -16 är plötsligt inte något som bara ligger o väntar långt in i framtiden. Med massa tankar i huvudet på kvällarna är det svårt att somna och jag kan inte föreställa mig hur jag kommer må dagen innan flyget går. Natten kommer iallafall inte innehålla sömn, det är jag säker på.

Äntligen har jag fått börja ansöka om visum! Igår kom mailet med infon om visumansökan från organisationen jag åker med. Jag tycker att jag hade all rätt att vara orolig med tanke på hur sent infon kom. Och även all rätt att fortfarande vara lite nervös då det ska ta ca 20dagar för visumet att komma efter att jag skickat in alla underskrifter och svaren på alla miljoner dumma frågor. Är du kriminell? Är du psykiskt sjuk? Kommer du kunna finansiera dig? Nej. Nej. Vi hoppas det. Vad händer om jag inte hinner få mitt visum innan avresan?

För er som inte hört det än (vilket inte kan vara många med tanke på hur många gånger om dagen jag säger "16 juli" och "Winton, det ligger på södra ön") så kan jag berätta att jag ska bo på en mjölkgård med 440kor en bit utanför staden Winton på södra ön. Jag vet inte hur mycket min värdfamilj tycker det är ok att jag publicerar om dem så det kommer senare. Jag kommer resa ifrån Sverige den 16juli och ja jag e sjukt taggad!!!

Nu har du läst igenom nästan hela mitt första inlägg. Jag varnar dig, jag läser inga bloggar och har ingen koll på hur detta fungerar. Men jag, den okvalificerade bloggaren, hoppas vi kan ta oss igenom detta året tillsammans. Mina inlägg kommer framförallt vara riktade till alla ni släktingar och vänner, men du som bara är intresserad av hur det är att vara på utbytesår eller NZ är såklart mer än välkommen!

Kram från än så länge denna sidan av jordklotet

Likes

Comments