Header

Du kanske också gillar

Postad i: There is only one original

Pepp - läses på egen risk!

Postad i: There is only one original

Clickbait much?

Tänkte dela med mig av vilka hudvårdsprodukter jag använder, just för att jag gillar dessa så otroligt mycket! Dem har verkligen gjort underverk med min hy. Extra viktigt att vårda huden nu när kylan är påväg också.

✨ Första jag använder är "Gel to milk" (längst till höger) för att rengöra huden

✨ Ungefär två gånger i veckan använder jag peelingen från Naobay (längst till vänster), den gör verkligen huden babylen😍

✨ Sen är det dags för ansiktsvatten (mitten)! Låter denna torka in helt innan jag tar på kräm

✨ Cetaphil:en använder jag som dagkräm, och kokosoljan till natten

Tycker ni det är viktigt med ekologiska/veganska produkter, eller köper ni det som finns lättast till hands typ? Personligen börjar det bli viktigare och viktigare med just ekologiska och veganska produkter, just för att jag inte vill bidra till t.ex djurförsök. Sen är det tusen gånger bättre för huden, för vem vill kleta in ansiktet med bensinrester liksom? Jag tycker att Softskin.se är en bra sida om man letar efter bra produkter, där har dem endast naturliga varor, OCH dom är emot djurförsök. Hur bra är inte det?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Skrev ett liknande inlägg för ungefär ett år sen (ni kan hitta det hääär), men tänkte göra ett nytt även detta år just för att det är så jävla viktigt.

Jag är starkt jävla emot all sorts djurunderhållning (där djuren far illa, vilket i stort sett är varenda ställe för djur, särskilt vilda, som inte ska vara i fångenskap), och de ska verkligen inte dansa eller göra konster.

Jag har gjort lite research, och jämfört lite från förra året vad som nu är förbjudet, och vad som fortfarande är "okej". Men först och främst:

Bambino (Inbesiktigad 2017-03-21), använder sig utav fem shetlandsponnyer. "Inga brister noteras i länstyrelsens kontrollbesiktning"

Brazil jack (Inbesiktigad 2017-03-15), fyra hästar. "Inga brister noteras i länstyrelsens kontrollbesiktning"

Diana Rhodin (Inbesiktigad 2017-03-31), tre ponnyer och en hund. "Inga brister noteras i länstyrelsens kontrollbesiktning"

Maximum (Inbesiktigad 2017-03-23), åtta hästar, åtta åsnor, tre kameler, två nötkreatur, tre får, tre getter, tre gäss och femton hundar. Med på turnén följer även tre hundar och en katt med, men som inte används i föreställningen. "Länsstyrelsen bedömer att samtliga djur var i god kondition, men gör en anteckning om att en hunds klor behöver klippas och att en annan hund tappat pälsen på stora delar av kroppen efter en dräktighet. De noterar också att journalföring av djurens utevistelse inte skett under turnén 2016, vilket länsstyrelsen hade begärt att de skulle göra. Vid en uppföljande kontroll i Skara den 20 april 2017 noteras att djuren fortfarande inte får tillgång till daglig utevistelse"

Olympia (Inbesiktigad 2017-03-30), tre lamadjur, en kamel, 13 hästar, 10 hundar och en get. Med på turnén följer tre hundar med, men som inte används i föreställningen. "Länsstyrelsen bedömer att samtliga djur var i fint skick, likaså utrymmen och transporter"

Om man jämför med listan jag gjorde förra året så tycker jag mig ändå se en liten förbättring. Några cirkusar har lagts ner (yesssss), några nya har kommit. Som ni ser så är Maximum absolut "värst", och det är just den cirkusen som härjar i staden där jag bor. Hurra.

Sen när det gäller "Inga brister noteras i länstyrelsens kontrollbesiktning". En vet ju aldrig om den som gjorde kontrollen blev mutad/hotad till att skriva att allt var bra. Vill ni läsa mer om att Maximum anklagas för att slå sina djur, klicka hääär för att komma till en artikel om detta.

Alla bilder är från google.

Likes

Comments

Gick runt i godan ro hemma och städade, när jag plötsligt fick ett sånt jävla sug att lägga upp ett inlägg. "Men om vad?" tänkte jag då. Och jag har i skrivande stund inte kommit fram till nåt än, så får väl bli ett litet catching-up-inlägg eftersom det nu var ett tag sen jag uppdaterade.

Så! Jag har nu flyttat hem och börjar få bra ordning med nya möbler etc. Känner mig verkligen som mormor för jag går runt hela dagarna och bara städar och städar (okej inte bara då), alltid är det nåt som behöver finputsas😂 Men det är härligt ändå, ett fint och städat hem gör mig glad i själen, mår så mycket bättre då!

Och apropå att må bra, jag mår nästan oförskämt bra nuförtiden. Alltid glad, ingen ångest, tar tag i saker, utmanar mig själv varenda dag (gärna flera gånger), sover bättre och bättre om nätterna och har en helt ok dygnsrytm. Jag är verkligen på god väg att bli mitt allra bästa jag, och det känns så fantastiskt så jag bara vill hoppa upp och ner och skrika, glädjerus deluxe! Känns verkligen som jag är den sprudlande glada, verkligen överglad som folk stör sig på? Men har även hört att jag sprider god energi och gör folk runtom mig glada, så då får jag gärna vara hur störande som helst, bara mina nära och kära mår bra😏

Jag har även fått några nya tjejkompisar som är guld i himlen, ser fram emot nästa månad då vi har en tjejkväll inplanerad, ska bli så kul!! Måste faktiskt erkänna att jag saknar några av mina gamla killkompisar också, som försvann när jag gick in i förhållande. Men jag antar att dem ändå inte var äkta eftersom dem inte finns kvar? Hm.

Har iallafall börjat lite smått på Värmlands framtid nu (minns inte om jag skrivit om det tidigare men det är typ en förberedande-inför-praktik/studier-thingy), och ska inom kort börja i en grupp dem har där, som börjar i slutet av september ungefär.

Likes

Comments

Hur mår ni? Jag mår sådär faktiskt, känns som jag håller på att bli sjuk. Så vila och proppa mig full av vitaminer är det enda jag ska göra denna veckan! På torsdag är det dags för hamnfesten här i stan, det betyder tre dagars festande. Förra året hade jag influensa, så detta året skulle jag verkligen vilja vara frisk. Det är ganska jobbigt att ligga på topp när man är sjuk!

Ni får ursäkta min frånvaro också, som de flesta av er vet så jobbar jag stenhårt med socialträningen nu, så all min energi går åt till det. Men tror ni förstår? Mitt sociala liv är ju prio ett såklart, men jag återkommer så fort orken tillåter!

Bilderna är från förra årets hamnfest, och eftersom jag är ganska kass på att ta foton under kvällens gång, så blir det bilder bara i början av kvällen. Men bättre än ingenting, ellerhur?

Förresten, känns inte clickbait en aning... patetiskt? Tycker mer det var en grej man körde med för typ 5 år sen eller något? För hur besviken blir man inte egentligen, när det står typ "kändisen bjöt ut mig på date", "jag var med om en olycka", och sen visar det sig vara en dröm. En stor fet jävla suck, är bloggen så kass så man måste locka med rubriken? Iochförsig är det väl tur att ingen var med om en olycka, men att vilseleda en läsare så mycket anser jag är så fel.

Likes

Comments

Inte testat denna ännu, men den känns och ser bra ut iallafall.

Denna läppennan digga jag starkt! Krämig konsistens men matt finish, och tycker färgen passa min hudton bra (bilder finns längre ner).

Har inte testat denna bronzern än, men tycker färgen ser fin ut och inte alltför skimmrig. För jag menar, räcker väl med att highlightern skimrar? 😏 (Inte lika rödaktig färg i verkligheten)

Tja, den gjorde sitt jobb. Luktar inte äckligt men inte jättegött heller. Bra att ha i väskan either way! (Skumma saker inuti.. Nån som vet vad det är?😂)

"En romantisk, fräsch och sensuell parfym med doft av mjuk och feminin vanilj, har även en härlig orientalisk och blommig ton". Tycker beskrivningen stämmer väldigt bra, gilla den doften skarpt. Definitivt nåt jag kommer använda!

Likes

Comments

Men vem gör inte? Så härligt när allt bara flyter på. Förut hade jag socialträning, så mitt boendestöd tog med mig ut till ett motionsspår så tog vi oss en powerwalk på ca 45 min, jävligt varmt må jag säga men ack så gött! Får börja göra promenaderna till en vana igen, mår ju så bra utav det, plus att tappa lite vikt vore inte fel heller.

Har köpt en kost&viktnedgångsguide av en sjukt imponerande tjej på Instagram som gått ner över 35 kg sen januari, så är riktigt taggad över att sätta igång! Men mer om det i ett annat inlägg.

Fick hem denna jackan häromdan från Cykelkraft, visst är den fin? Färgen är mycket mer neonrosa i verkligheten, och jag som älskar rosa😍 Egentligen är den till när man ska cykla, men jag tänkte att den kan ju funka lika bra till powerwalks, ellerhur? Sjukt luftig och härlig. Så nu ser jag ännu mer fram emot att börja motionera, med stil😉

Likes

Comments

Hur mår ni? Jag mår hyfsat faktiskt, börjar bli lättare nu tycker jag. Men än har jag inte orkat ta tag i lägenheten, i princip alla hans saker är nu borta så det är saker överallt, smutsigt och tomt där hans möbler stod. Jag har bott hos min syster ett tag och planerar att fortsätta med det så länge jag är välkommen. Vilken fantastisk människa hon är va, syrran? Tar mig under sina vingar när jag är off track. Guld värd!

Men, här är resultatet på mitt hår som utlovat, lite fler än jag tänkt but hey, it's gorgeous så kan inte låta bli! Dessa är gjorda av underbara Frida, ni hittar hennes facebook sida hääär.

Likes

Comments

Tål du inte grov text/bilder avråder jag dig att läsa! Fallens placering är enligt mitt tycke.

Cheryl var 21 år när hon blev brutalt gruppvåldtagen av sex män på ett biljardbord inne på "Big Dan's tavern". Ingen inne på puben hjälpte henne, utan hejade istället på de män som våldsförde sig på henne. Hon lyckades till slut fly iklädd endast en strumpa och en jacka, hon träffade på några studenter som hjälpte henne till sjukhus. Hon dog några år senare i en bilolycka när hon körde berusad. Filmen "The accused" var inspirerad av hennes händelse.

15-åriga Elyse blev kidnappad av tre tonåringar vid namn Roger, Jacob och Joseph, de förde henne till en skogsglänta där de våldtog henne. När de var klara ströp de henne och matade hennes redan sargade kropp med knivhugg i bröst, hals och nacke. De ska även ha återvänt till mordplatsen ett flertal gånger efter det och sexuellt skändat liket. Kroppen hittades inte förrän efter åtta månader (14 mars 1996), det var Roger som trätt fram och pekat ut platsen för polisen. Alla tre åtalades för mord och förklarade sig skyldiga. De blev dömda till 25 år till livstid.

Elizabeth och Jennifer var på väg hem från en fest, när de stötte på ett killgäng vid en järnvägsbro, som drack öl och "nollade" en ny medlem. De slog ner flickorna mot marken för att sen gruppvåldta dem i över en timme, innan de blev strypta till döds. Elizabeths framtänder hade blivit utslagna, och två av Jennifers revben var brutna. Efter en undersökning av liken bekräftades även att man stampat på deras halsar, för att försäkra sig om att de var döda. Mannen som var ledare över gänget blev dömd till döden, han avrättades i augusti 2010. Det var hans bror som berättade för polisen vad som hänt, efter att gängets yngsta medlem hade skrutit om hur "kul de haft med tjejerna". Två andra i gänget blev avrättade 2006 och 2008. Ytterligare två blev dömda till livstids fängelse, och yngsta medlemmen, som var 14 när brottet begicks, blev dömd till 40 år i fängelse.

Megan var bara 7 år när hon blev lurad in i Jesse K. Timmendequas hus, där hon blev våldtagen och mördad av honom. Hela världen var i chock när det nådde nyheterna, såpass mycket så den amerikanska regeringen inledde en ny lag, "Megan's law", som offentliggör sexualförbrytares fullständiga namn och adress på internet. 2007 blev Jesse dömd till livstids fängelse, för han brutala och omänskliga handlingar.

Richmond High School hade en bal. "Sara"* kan vi kalla henne, blev inbjuden av en klasskompis till en liten fest de hade på skolgården. Här blev hon bjuden på en ofantlig mängd alkohol. När hon blivit "tillräckligt berusad" föreslog killarna att de skulle ha sex. Alltså en flicka med flertalet män. Hon vägrade, och de misshandlade henne tills hon var halvt medvetslös. Därefter turades dem om att våldta henne i mer än två timmar, ibland även med "okända föremål". Enligt polisanmälan stod över 20 stycken människor runtom och kollade på, men ingen ringde efter hjälp. Till slut fick en annan tjej i området reda på vad som pågick, och kontaktade omedelbart polisen. Flickan hittades medvetslös under en picknickbänk och flögs till sjukhus i helikopter med kritiska skador. Hon fick åka hem från sjukhuset den 28 oktober.

"Sara" heter egentligen något annat.

Sandra var bara 8 år när hon blev kidnappad, våldtagen med en kavel (!) och mördad av hennes granne Melissa Huckaby. Hennes kropp hittades flera dagar efter händelsen i en resväska i en damm. Melissa blev dömd till livstids fängelse. I ett förhör ska hon ha sagt "jag kan fortfarande inte förstå varför jag gjorde som jag gjorde. Det är en fråga jag kommer plågas av resten av mitt liv".

Yuyun bodde i en liten by i Sumatra. Hon var på väg hem från skolan när någon plötsligt drog in henne i skogen, där fjorton andra män väntade. De gruppvåldtog henne och mördade henne. Hennes lik hittades naken och sönderslagen. Alla gärningsmän var under 18 år.

Oksana blev våldtagen av tre män. Efteråt försökte de strypa henne, och sedan tände de eld på hennes kropp. Hon hittades på en byggarbetsplats, levande. Dock dog hon tre veckor senare senare av sina skador. Cirka 55% av hennes skinn hade brännskador, och de var även tvungna att amputera båda hennes fötter och hennes högra arm. De tre gärningsmännen blev arresterade av polis, men två av dessa släpptes fort. Varför? De var söner till högt uppsatta män.

9-åriga Jessica blev bortförd från sitt hem utav 46-åriga John Couey. Han våldtog henne två gånger, sen stängde han in henne i hans garderob och sa åt henne vara tyst. Tre dagar efter kidnappningen lurade John in Jessica i en soppåse, för att sedan begrava henne levande. Den 24 augusti 2007 blev han dömd till döden, men den 30 september 2009 dog han av naturliga orsaker.

Några dagar efter Junko fyllt 17 år blev hon kidnappad av fyra jämnåriga män, som höll henne fången i ett hus som en av dem bodde i. I 44 dagar fick hon utstå vidrig tortyr, misshandel och våldtäkter. Enligt rättegången blev hon våldtagen över 400 gånger, slagen, penetrerad med "okända föremål" (som t.ex en järnstång och en glödlampa), hon tvingades att dricka hennes eget urin, blev matad med kackerlackor och bränd av cigaretter. Pojkarna införde även fyrverkerier i hennes genitalier och tände på, och skar av hennes bröstvårtor. På sista dagen hällde de tändvätska över henne, och tände på. Detta blev hennes död.

Kom igen, ge mig lite cred nu om ni gillade den!

Likes

Comments

Ni får ursäkta den kassa uppdateringen, men jag tror ni förstår varför? Vet att jag nämnde i förra inlägget att jag mådde bättre och bättre, men det höll tyvärr inte i sig, så det går mer upp och ner nu typ. Men man får väl ge det tid bara, det är inte något som går över på en natt. Låten ovan har gått på repeat hela veckan, bra pepplåt när det är som jobbigast.

I förrgår tog min fina mamma och syster med mig ut på vinkväll med finmiddag, det var mycket välbehövligt ska jag lova er. Så tacksam för att jag har sån underbar familj💗 Det bjöds på många skratt och mycket god mat.

Pepparstek (oxfilé) med rödvinssås (japp jag är den jobbiga typen som tar kort på mat, även andras hihi)

Entrecôte med kantarellsås & potatisgratäng (min mat, yummy in my tummy)

Lilla mamsen lekte svår och tog endast en förrätt, räkorna kom från en burk men dem var goda ändå

Lortig spegel + kass kvalité = ingen höjdare precis. Meeen vi får stå ut ett tag till😓

Tänkte även dela med mig av hur min plan för socialträningen ser ut nu under sommaren, eller ja en månad framåt ungefär. Slutmålet är jag skitnojig inför, inte så konstigt kanske? Det kommer vara fullt med folk, skrikande ungar eftersom jag ska dit på dagen, och framförallt en jävla massa som jag känner. Har ju nämnt tidigare att jag tycker det är svinjobbigt att kallprata typ, och är jag på ett ställe fullproppat med folk som jag vet vilka det är = större chans att nån kommer fram och hälsar. Men jag antar att det är bra träning också, ska ju vänja mig vid det liksom!

Än så länge har jag bara prickat av en punkt, gjorde detta schemat innan jag och exet gjorde slut, så räknade inte med att må såhär liksom. Men jag tänker ändå, bara det blir gjort innan vecka 31 så är det ingen fara, för det vet jag att det kommer. Jag låter inte detta påverka mig såpass mycket så jag förstör mina framsteg. Visst, ett bakslag är väl givet men inget långvarigt vill jag lova er!

Fika själv - v 30 var en punkt mamma kom på, hon påstod nämligen att det är vanligt att folk fikar själva, stämmer det? Har ni gjort det någon gång? I mina öron låter det helt koko men å andra sidan skönt kanske? Har tänkt mig att ta med datorn till nåt fik när det är dags, och "jobba" med bloggen typ😃 Låter rätt mysigt ändå, sippa på en caffe latte medan jag låter fantasin flöda.

Igår påbörjades även min nya frisyr, en gammal vän jag inte träffat på ca 6 år är supergullig och hjälper mig💗 Helt otroligt va duktig hon är också, visst blir det fint? Detta gjorde vi (jag hjälper till lite på ett hörn) igår + typ en rad till👇

Tror det kommer bli så jävla nice asså, är redan svinnöjd och vi är långt ifrån klara😭 Men vi ska fortsätta ikväll och imorgon så förhoppningsvis är vi klara då! Kommer självklart lägga upp bild på resultatet sen😉

Likes

Comments

👈 Lammspett med ris och svamp(?)sås💗Tzatziki, oliver & linssoppa som förrätt👉

Jag blir så förvånad själv, jag trodde inte jag skulle må bättre såhär fort. Men det känns härligt! Har ändå fått några dagar så jag sörjt, men nu är det på bättringsväg. Nu ska vi bara få bort hans grejer från min lägenhet så är det fritt fram att gå vidare sen, skönt!

Idag har jag haft socialträning och lunchat med mamma, kändes gött att göra sig i ordning lite och komma ut bland folk (hör och häpna, JAG tyckte det kändes bra, framsteg, framsteg) . Sen fikade vi hos mormor och att umgås med dessa fantastiska kvinnor, det är som balsam för själen🙏

Igår satt jag och skrev en liten lista på hur jag ska bli mitt allra bästa jag, och detta har jag kommit fram till hittills. Jag är dock medveten om att de yttre sakerna inte hjälper långsiktigt, det är därför jag har med lite mer "deep stuff". Insidan måste ju matcha utsidan liksom😏 Minding my own business, och fokusera på mig själv, så ska allt gå bra. Förhoppningsvis😝

Likes

Comments

Du kanske också gillar

Postad i: Min stora kärlek

På bättringsväg

Postad i: Deeptalk

När en dörr stängs, öppnas en annan

Det känns nästan lite som om det inte är på riktigt. Tiden står still, allt känns bara som bomull i huvudet. Fast vill inte riktigt förstå, det tar väl ett tag att vänja sig. För nu är det faktiskt slut, och det finns inget jag kan göra åt det. Men jag tror nog ändå att det var bäst såhär, för bådas skull. Vi är ju fortfarande vänner som tur är, men det känns så tomt att han inte längre är varken sambo, pojkvän eller bästa vän.

För allt skulle vara så jävla mycket lättare om han hade gjort något så jag kunde hata honom istället. Radera allt, slänga allt, blockera överallt. Sen bara gå vidare, fokusera på annat och tänka framåt. Men det går inte. Men vem ska nu döda insekterna som skrämmer skiten ur mig? Vem ska nu diska medan jag lagar mat, samtidigt som vi pratar om allt mellan himmel och jord? Vems tumme ska jag nu hålla i så jag känner mig trygg? Vem ska jag vara sådär härligt löjlig med så jag skrattar så jag nästan kissar på mig?

Det är riktigt skrämmande faktiskt, att en kan få så fysiskt ont i hjärtat. Men jag tar allt detta typ hundra gånger bättre än vad jag någonsin skulle kunnat tänka mig. Jag tillåter mig själv att vara ledsen, gråta och skrika, istället för att döva och stänga inne känslorna med diverse tekniker.

Jag är stolt över mig själv, för jag har inte skadat mig på något sätt. Jag är stolt över mig själv, för att jag inte tar till droger för att "gå vidare". För det funkar ändå inte, kanske just för stunden, men inte mer än så. Nej, jag ska ta den tid det tar, att sörja. Sen ska jag läka ordentligt, sen är det bara jag som är i fokus. Nu ska jag bli mitt allra bästa jag.🌟

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag gjorde jag min sista behandlingssession. Vi körde ett alfa theta pass (mot trauma), så förhoppningsvis försvinner mina triggers ännu mer nu. Jag skulle även få komma tillbaka om jag känner att effekten börjar avta, men jag tror faktiskt den är ganska permanent. Som min behandlare sa, om jag hamnar i en svacka längre än en dag så krävs det inte mycket för att jag ska komma back on track igen liksom. Så det känns skönt, att ha en liten försäkring om att det inte är kört även om jag skulle få ett bakslag!

Men gud, det var den kvalitén ja.. Beskärde fotot en del, oh well. Har nog aldrig längtat efter en systemkamera såhär mycket😨😨 Men håll ut kära läsare, snart kommer jag ha en i min ägo!🙏

Likes

Comments

Idag har jag gjort nåt det största delmålet med min sociala fobi. I flera år har jag totalvägrat sätta min fot själv inne på en mataffär. Varför? För att man alltid träffar på folk man känner, dem vill småprata och fråga hur jag mår. Jag vill inte småprata, jag vill ut fort som fan och in till tryggheten igen! Alltför många gånger har detta hänt, så jag har byggt upp en enorm rädsla, och även förstorat den i huvudet under åren som gått.

Men idag, mina vänner. Idag gjorde jag det. Min syster och hennes hund följde mig till affären, och väntade utanför medan jag gick in. Gick runt och andades som aldrig förr och höll stadigt i mina varor för att inte visa hur mycket jag skakade. Traskade runt där i snigelfart, kändes som jag var därinne i hundra år. Kände hjärtat klappa snabbare än aldrig förr, stannade, tog ett djupt andetag, fortsatte gå. Fortsatte så tills den värsta paniken hade lagt sig, först gick jag mot kassan, i samma sega takt. För grejen är ju att man måste stanna tills "dödskänslan" lagt sig, för let's face it, man dör faktiskt inte. Även om jag varit helt 100 på att jag skulle falla ihop, där och då, flera gånger. Men det händer inte!

Jag är så jävla tacksam för att just jag fick chansen att prova Neurofeedback, utan den skulle jag fortfarande vara samma sjuka, isolerade, orkeslösa Moa som för ett halvår sen. Nu är det nästan så jag letar utmaningar, varje dag. För den adrenalinkicken man får, när man klarat något sånt, är fan helt otrolig. Det går inte att förklara! Det känns som världen står vid mina fötter, och att jag kan göra vad fan jag vill. Jag handlade själv. Jag klarade det! Med en riktig jävla kämparglöd och vilja, och en gnutta behandling, så går fan allt. Nu är jag unstoppable!🌟

Dagens fångst, nu ska jag belöna mig med en sjuhelvetes pastarätt!!

Likes

Comments

Engla var 10 år, och bosatt i Dalarna. Hon var påväg hem från fotbollsplanen, trampandes på sin cykel. Hon hade haft kontakt med sin mamma hela dagen, sista gången hon ringde berättade hon att hon var på g hemåt. Men hon kom aldrig hem. Medan den lilla flickan cyklade medan mannen närmade sig för att stoppa henne där på grusvägen. "Inte ska väl en liten jäntstackare som du cykla ensam på en lerig skogsväg" tros han ha sagt.

Hon hade då bedömt situationen som hotfull, och sparkat mannen, Anders Eklund som svinet heter, på benet. Det är då han beskriver i förhör att han får "tunnelseende", allt blir svart. Han knuffade till Engla och hållit i henne så hon svimmade. Han la henne i baksätet, men hon vaknade till och försökte fly. Tyvärr lyckades hon inte, äcklet kom ikapp henne och tog stryptag på henne, som skulle vara hennes dödsorsak. Hon hade även andra skador från kroppen efter att han misshandlat henne.

En våldtäkt ska ha ägt rum, när vet man inte. Den finns inte med i den offentliga delen av polisens förundersökning, Eklund erkände den i ett senare förhör. Medan hennes sargade kropp ligger i bilen beslutar sig det vidriga svinet för att stanna och äta pizza mitt uppiallt (????? Och han bedömdes att INTE vara psykiskt sjuk???).

Englas mobil ringer. Han stannar, letar rätt på telefonen och ser att det är flickans mamma som ringer. Han låter det bara ringa färdigt innan han kastar iväg den. Han åker vidare hem, dubbelkollar så att hon är död och går upp och dricker kaffe och funderar på hur han ska göra med kroppen. Han sätter sig åter i bilen och kör mot Hedesunda och torvmossen, där han la flickans kropp innan han tände eld på den. Låter ju fullt normalt, ellerhur?

Cirka 200 personer engagerade sig i att leta efter Engla, efter att mamman slagit larm till polisen om att hennes dotter var försvunnen. Folk som hjälpte till att leta var b.la poliser, hundförare, hemvärner och civila.

Som "tur" var, så befann sig en man på samma väg där Anders hade stoppat Engla, med en nyköpt kamera. Han var mycket exhalterad över sitt nya köp, och fotade allt han såg. Bland annat Engla, på sin cykel. Och senare äckelpottan, några få sekunder efter. Bilden på Engla hade tagits bara 600 meter från den plats där hennes cykel hittades, i ett dike. Bilden är alltså tagen någon minut innan hon försvann.

Anders Eklund blev gripen bara några dagar efter dådet, då mannen med kameran lämnat in bilden han tagit på honom till polisen. När han greps erkände han även mordet på Pernilla Hellgren år 2000 (hennes fall tänkte jag ta upp i ett senare inlägg).

Den 18 juli 2008 åtalades Eklund alltså för två mord, två grova våldtäkter och grovt barnpornografibrott. Han dömdes den 6 oktober 2008 till livstids fängelse. Han fick även betala stora summor skadestånd till både Englas och Pernillas mamma. Det sägs även att om mordet på Pernilla hade gått till på rätt sätt, så skulle inte mordet på Engla inträffat.

Bara jag som blir sjukt glad av att se hans blåslagna tryne? Mmmmm!

Jag fick även nys om herr Eklunds brottshistoria, han är ju inte direkt den mysigaste "människan" på jorden, om man säger så. Detta är från 2008, vem vet vad han har gjort sen dess.

Likes

Comments

Hur har eran dag varit? Min har varit bra, jag har, som rubriken lyder, haft socialträning. Vi åkte utanför stan till ett litet kafé och åt räksmörgås, så otroligt goda!! När jag kom var jag dock totalt slut, är nog fortfarande sliten efter helgen också, psyket blir lätt utmattat när jag utsätter mig för sociala sammanhang, vilket jag gör väldigt ofta nuförtiden, som jag inte är van vid. Men det är bara att fortsätta kämpa så vänjer sig väl det inre också, hoppas jag.

Asså hur gött ser inte detta ut då? Vill bara ha mer och mer och mer och mer och mer och mer och mer och mer

Inga ansiktsbilder idag inte, min ögon är så känsliga mot vind och ljus (och det har varit väldigt blåsigtoch ljust de senaste dagarna) så mina redan så små ögon är ännu mindre och svullna = inte så iögonfallande (hahaha) eller smickrande. Ska förresten börja jobba på ett inlägg ikväll om 10-åriga Engla som blev våldtagen och mördad 2008, minns ni? Publiceras imorgon förmiddag, så håll utkik!

Likes

Comments

Hur mår ni? Hoppas ni alla haft en supertrevlig midsommarhelg! Jag har haft det bra, umgåtts med sambon & hans vänner typ.

Va roligt att så många gillade förra inlägget, har fått mycket bra respons efter det. Då blir jag lite extra motiverad/inspirerad! Om ni har nåt ni skulle vilja läsa om så tveka inte att slänga iväg en kommentar. Det är ju främst mig jag bloggar för, men för er skull till 50% så då vore det väl en fördel om ni gillade materialet, så att säga😎

Fredagens middag bestod utav helstekt fläskytterfilé, potatisgratäng & brunsås🍴

Japp jag är lika trött på mobilbilder som ni är, men jag har en systemkamera i sikte, som ska bli min inom en snar framtid. Då ska ni få se på fa-an! (Eller ja, bra bilder iallafall..)

Älskar snapchatfilter🙆

Likes

Comments

Igår var jag och min syster hemma hos våran mormor och fikade. Hon nämner en bok hon läser, "När soldaterna kom" skriven av Miriam Gebhardt.. Den handlar om alla massvåldtäkter som tystades ner i slutet av andra världskriget, 1945. Det började med att soldaterna plundrade hem, de tog allt de kom åt. Sen tog det mänskliga rovet vid. Övergreppen skedde systematiskt och följde ett mönster, förövarna kommer om natten, från övervåningen där familjen sover, släpas kvinnorna ner till bottenvåningen. Soldaterna turas om, tar gång efter gång. Och de visar knappast någon nåd, de använder knytnävar och gevärskolvar, tvingar familjemedlemmar att se på. När de är färdiga låter de deras kamrater veta i vilka hus de har varit i = helvetet fortsätter.

Hundratusentals tyska kvinnor, barn och även män, blev våldtagna. Inte bara av rödarmister, utan även amerikanska, franska och brittiska soldater. Det är svårt att säga exakta antalet offer, men utifrån antalet fullgångna graviditeter uppskattar bokens författare att 300 000 tyska kvinnor våldtogs av de västallierade soldaterna, och 560 000 av Röda armén. Kvinnorna skyldes ofta för att vara "lättfotade" flickor (precis som idag, vad säger det om vårat samhälle?), och dem blev misstrodda när dem försökte berätta för någon, för enligt dem "sov dem frivilligt med fienden".

Författaren Miriam Gebhardt

Dem tyska myndigheterna valde att antingen inte tro dem, eller att titta åt andra hållet (låter som Sverige, tycker ni inte?). I bara München 1951, anmäldes 222 våldtäkter, där förövarna var amerikaner. Vi snackar alltså om ett mycket högre antal om vi ska räkna in alla städer och etniciteter.

Det sades ju att de tyska kvinnorna hade en helt annan attityd mot soldaterna, och gärna gick med på sexuella aktiviteter för ett paket Lucky strike, men övergreppen som rapporterades från engelsk, amerikansk och fransk ockupationszon var lika brutala och sadistiska som de som skedde i östzonen. För hur ska egentligen en 7-åring, en 13-åring, en 50-åring, eller en 69-årig kvinna kunna försvara sig mot en/flera förövare som håller fast henne/sätter en laddad revolver mot hennes tinning? Då har en inte så mycket att säga till om!

En uppfattning som Miriam Gebhardts motbevisar i boken, är att de våldtagna kvinnornas äkta män tog avstånd från sina "vanärade" fruar och deras oäkta barn, att de kvinnor som gjordes gravida av ryska eller mörkhyade soldater av rasistiska skäl gjorde abort, och att offren snabbt kom över sina upplevelser. Ja men det låter väl logiskt?

Övergreppen fortsatte en bra bit in på femtiotalet. Efter det var det dags att återgå till normala normer. Hemmafruarna fick veta sin plats och bita ihop, annars jävlar, typ. Statlig ersättning blev aktuell först när kvinnornas makar klagade över de kostnader som våldtäktsbarnen orsakade. Det var kärnfamiljen, inte kvinnorna, som värnades och värdesattes. För en kvinna är ju bara en kvinna, inget att bry sig om, ellerhur?

I själva verket blev övergreppen inte bara till ett ofta livslångt trauma för de drabbande (för ni vet, det är så det blir). Eftersom händelsen aldrig bearbetats på nationell nivå, kastar de massvåldtäkter som begicks för ungefär 70 år sedan sina mörka skuggor även över dagens generationer. Resultatet blev att många begick självmord, eller dödades av sina närmsta, på grund utav att "det var bättre att döda sina kvinnor än att låta dem skändas av det "bolsjivikiska judepacket".

Jag måste säga att jag blir jävligt glad så fort jag ser en kvinna som vågar tala ut, och stå upp för sina systrar. Men det som gör mig mest bekymrad är, varför står inte detta i historieböckerna? Varför får vi inte lära oss om detta i skolan? Är det inte lika viktigt kanske, för att det var till största del kvinnor som det drabbade? Varför ska dessa typ av händelser alltid tystas ner?

Källor: Adlibris, Aftonbladet, Dalademokraten

Alla bilder är från google

Likes

Comments

"Jag och några kompisar från skolan hade bestämt att vi skulle dra ner och festa på en tillställning som ägde rum i Falun. Jag var bara sexton år, lilla Felicia sexton år som inte trodde något ont om världen, men ack så fel man hade. Jag minns dagen som att det vore igår och ändå är det fyra år sedan det hände mig. Vi var hemma hos en av mina tjejkompisar och gjorde oss i ordning för kvällen, vi drack ganska friskt och vi var så redo för en kväll ute på stan med allt folk. Jag visste dock inte att denna kvällen skulle skada mig så att jag inte skulle kunna leva ett vanligt liv sedan den dagen.


Vi kom ner till tillställningen och vi hade gömt vår alkohol vid vår skola som låg precis bredvid där tillställningen ägde rum, så mellan varven sprang vi dit och drack.
Kvällen gick och fullare blev jag (hur ska man veta som sexton år hur farligt alkohol är när man inte provat speciellt mycket av egen erfarenhet?).

Kvällen är suddigare och suddigare ju senare det blev, men jag vid något tillfälle tappade bort mina kompisar, men det gjorde mig inget för jag minglade runt full och ung och skapade nya bekantskaper med olika människor på stan. Jag minns att jag hade kontakt med en kille från en tidigare fest vi varit på, en så kallad vän vid namn "N". Kommer inte skriva ut fullständiga namn utan bara första bokstaven. Vi skulle mötas upp under kvällen och snacka då vi blivit vänner. N försökte ringa mig ett flertal tillfällen under kvällen men jag var så full så jag sa VI MÖTS NÄR VI MÖTS, kvällen fortsatte framåt och jag blev inte nyktrare med tidens gång, tillslut stötte jag på N och hans kompisar, jag valde att gå med dem och hitta mina vänner.

Hade jag vetat att N i efterhand skulle dra nytta av min onykterhet hade jag aldrig gått med dem. Mina vänner ringde mig på min telefon och ville att jag skulle möta dem, bad N gå med mig dit men blev stoppad av en civilpolis som undrade hur mycket jag hade druckit. Jag i ren panik sa att N var min pojkvän så att jag inte skulle hamna i fyllecell, polisen bad om att få ringa mina föräldrar då jag var alldeles för onykter. Jag gav min mammas nummer och tänkte, nu är jag i djupa problem. Inget svar fick polisen, mamma sov ju. Så civilpolisen bad N ta med mig hem och nyktra till. Jag önskar så att jag aldrig sagt till polisen att N var min pojkvän, önskar att polisen lät mig ligga och skämmas i en fyllecell, hellre det än det som sedan skulle ske.

N och hans kompisar bestämde sig för att åka hem men jag ville ju till mina kompisar, N sa att vi åker hem till oss först så får vi ringa dina kompisar därifrån och hämta dem sedan. Ack så fel jag trodde om N. Vi åkte ett tag i en bil, minns inte hur länge, eller vart vi åkte utan minns bara att flera av killarna fick hjälpa mig ur bilen på grund utav min onykterhet. Vi kom in i ett hus, och jag blev ledd till ett garage. På garagegolvet slängde grabbarna en tunn madrass. Det var i detta ögonblick jag började inse att, detta är inget jag vill vara delaktig i.

Killarna började klä av mig, och N var den som jag mest kommer ihåg gjorde något emot mig. Jag minns hur jag bad om att få bli lämnad ifred, att jag inte ville. Men ändå fortsatte det. Jag försökte putta bort med mina bara händer, men svagheten var enorm då jag var så otroligt berusad. Jag somnade till och från och vaknade upp dagen därpå, smärta i kroppen, helt avklädd utan kläder, inga täcke ingen kudde, naken och ensam lämnad på ett garage golv. Jag minns att jag i panik samlade ihop mina kläder och drog därifrån, min telefon var som bortblåst. Jag kan nu inte veta vart jag var någonstans eller vart jag skulle gå för att komma hem, för mig när jag gick så kändes det som flera dagar, flera veckors promenad, men kanske handlade om ett par timmar. Jag minns att jag följde vattnet och ljudet av bilarna. Efter att ha vandrat omkring i mina långa veckor som det kändes så började jag till slut känna igen mig. Jag minns att jag stannade ett gammalt par och undrade var klockan var och vart jag var. Jag grät, sminket som rann ner för mina kinder och helt skakig. Det gamla paret skakar bara på huvudet och går vidare. Jag minns att jag la mig ner på en gräsmatta och kände det att "är det såhär jag ska dö? ensam och utnyttjad?!" Efter en stunds vilan gick jag vidare där jag kände igen mig och kom slutligen fram till min pappas jobb. Jag visste att pappa jobbade lördag förmiddagar klockan 11. Kollade på en parkeringsautomat vid pappas jobb där stod det att klockan var 11.08. Jag gick till pappas firma men han var inte där, så jag tänkte att jag går upp till macken och försöker få tag på något att dricka då jag knappt kunde andas, hade gråtit ut de sista dropparna vätska jag hade i kroppen och behövde verkligen vätska i kroppen. Jag tänkte att pappa kommer ju snart så jag går upp till macken först.

På macken märkte kassapersonalen direkt att något hänt mig, kvinnan i kassan bad om att få prata med mig enskilt. Jag sa att det hänt något och hon bad mig ringa min mamma. Jag storgrät i telefonen och berättade att jag blivit sexuellt utnyttjad. Att höra den paniken/sorgen/förtvivlan i min mammas röst. Det var hemskt. hon bad mig vänta på macken och jag fick sitta inne i deras personalrum, kvinnan i kassan erbjöd mig mat och dryck, men jag ville enbart hem. Mamma sa i telefonen att jag måste ju till akuten men jag kände mig bara äcklig och ville hem.

Mamma var fem mil ifrån vid detta tillfälle, så mamma bad hennes bästa väns dotter som bor bredvid macken komma och hämta mig och skjutsa mig till sjukhuset. Jag minns att när hon kom in i personalrummet att jag bara kramade om henne, tacksam för hjälpen men rädd för vad som komma skall.

Hon skjutsade mig till akuten där jag fick vänta i cirka tre minuter sen kom min pappa, han höll om mig och sa att allt skulle bli bra. I flera timmar fick jag vara på sjukhuset, fick genomföra undersökningar i underlivet och dem mätte och dokumenterade skador på min kropp. Poliserna kom även civilklädda till sjukhuset och skulle ha fullständig redogörelse av mig vad som hänt. Jag minns att jag bad pappa gå ut ur rummet för allt jag tänkte var "dem kommer skämmas över mig, mina föräldrar":

Jag fick sitta där i dagar kändes det som och berätta allt som hänt, från början till slut om och om igen. Jag minns inte ens vad jag sa under förhöret. Utan mycket saker har jag fått tillbaka genom tiden, mycket förträngde jag just i den stunden. Jag minns att jag sa till alla och bad om ursäkt flera gånger, till polisen, sjukhuspersonal. Jag kände mig enormt äcklad inte av att dem gjort detta mot mig utan äcklad av mig själv att jag tillät det hända. Jag fick slutligen åka hem och livet rasade under mina fötter.

Det blev knappast bättre efter denna dagen, förhör med åklagare, samtal med advokater, alltså så mycket mina föräldrar gjorde för mig under denna tiden, men jag insåg inte det då men (mamma pappa, syskon tack<3) jag fick i alla fall höra av åklagaren att hade jag inte varit så full så hade detta aldrig hänt. Så från första början blev jag intalad att om jag inte varit full den kvällen så hade jag inte fått min kropp utnyttjad av killarna. Skandal att säga så, mamma fick inte följa med in på förhöret heller för att hon skulle kunna ändra sin redogörelse och ljuga för min skull. Jag fick sitta och redogöra exakt hur killarna gjorde på mig, om dem penetrerade mig med fingrar eller mer än så. Hur hemskt är inte det?

Killarna fick inget straff i alla fall, för det var deras ord mot mitt. Dem var ju fler emot mig. Än idag får jag arbete kring denna händelse, jag har PTSD som sitter kvar från händelsen, jag kan inte gå själv på kvällarna, jag kan inte vara i stora sällskap typ festivaler utan att få panik. Jag kan inte åka kommunalt utan att bli rädd, detta har förstört mitt liv. Oavsett vad jag bearbetar går igenom så kommer detta alltid sitta kvar. Kommer inte gå en enda dag utan att jag tänker på detta.


Jag skriver detta inlägg för att kunna hjälpa andra, JA det blir bättre med tiden, men jag kommer aldrig kunna leva ett 100% normalt liv igen. Kommer alltid bära med mig detta.

snälla när någon berättar om sådana händelser, tro på dem, misstro inte personen.

Visst det finns folk som ljuger, men vem skulle egentligen vilja ljuga om något sånt här? För publicitet?

Killarna fick inget straff men jag är straffad resten av livet."🌟


Du hittar Felicias blogg hääär🙌

Likes

Comments

Hoppas ni haft en bra dag hittills! Det har jag iallafall. Jag har haft socialträning med mitt boendestöd, vi tog tjuren vid hornen och fikade på ett kafé, vi har varit där en gång innan, men innan dess hade jag inte varit där på flera år. Just pga att det alltid är typ fullproppat med folk där, inte så rockigt för nån med social fobi. Men idag gick vi dit igen, och även om det krånglade när jag skulle betala (såklart) och började skaka som ett asplöv, så gick det väldigt bra. Så jag är nöjd! Väldigt mysig smörklick i chokladbollen också, tycker ni inte?😭 Vi tänkte vara snälla så vi slängde den på marken så småfåglarna skulle få äta lite, men då råkade såklart en annan gäst trampa i den.. Hoppas inte hon märkte att den var från oss.. Woops😳

Efter det var det dags för den tjugonde behandlingen! Idag körde vi "alfa theta", som alltså är för trauma och ska hjälpa mig med mina triggers. Passade även på att knäppa lite kort där inne, så ni får se hur det ser ut och får en inblick i lite mer hur det funkar.

Uppkopplad och redo att starta, gillar ni inte "enhörningshornet"?😏

Själva behandlingsrummet

Såhär ser det alltså ut när man börjar, vi knäppte några kort innan för att inte störa under själva behandlingen

Och såhär såg mina hjärnfrekvenser ut när vi var klara. Önskar jag kunde förklara för er vad allt betydde, meeen så stor koll har jag tyvärr inte, hehe

För att komma i kontakt med kliniken jag är på så kan ni gå in på deras hemsida hääär, där hittar ni priser, mer info osv🌺

Likes

Comments