Hej på er! Idag har jag som vanligt sovmorgon och börjar inte förens 12. Det betyder såklart mysfrukost i godan ro. Vilken skillnad det är på dagar beroende på om jag fått en ordentligt lugn morgon eller inte, har en helt annan energi och ambition. Ikväll blir det ett pass med mina tjejer i vanlig ordning och sen hem igen för en uppesittarkväll med plugg.. Men vet ni vad, det stör mig inte ens. Det är nästan skönt att vara så sysselsatt som jag är just nu, det distraherar liksom från allt det jag inte vill tänka på eller hantera. Trodde aldrig jag skulle säga det, men ibland tror jag nästan att skolan räddar mig. Den räddar en från ett mentalt tragglande.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ååååh så rolig fredagskväll! Vi var ca 23 tjejer som först var hemma hos Emma för lite plockmat, tårta och drinkar. Vid 22 åkte vi in till Malmö och medan vi väntade på att klubben skulle öppna, satte vi oss på en uteservering och drack lite vin. Jag har verkligen de finaste vännerna som finns.

Likes

Comments

En mysig fika med Kajsa efter skolan hann jag med innan jag senare åkte hem igen för plugg och jobb. Väl hemma höll pappa vad han sagt när han tog fram bubbel. Pappa lovade ett glas om dagens ''prov'' gick bra. Ett sådant firande händer inte ofta, men detta arbete har varit mitt och Kajsas liv i ca 1,5 månad nu. Och det är äntligen över. Skål för dig K <3

Likes

Comments

En snabbis till skolan vid 10 för en skrivning och sen snabbt hem igen för att äta lunch och städa lite. Nu tar jag fredag med allt det innebär (läs cola och chips) då jag jobbar bort hela den riktiga fredagskvällen imorgon. Kompromiss.

Likes

Comments

Denna veckan har verkligen varit prövande på alla sätt. Klockan är snart 9 och jag är helt död mentalt.. Efter en lång dag, ända till 5, kom jag hem till en middagsbord med massa tända ljus, kyckling och pommes, min favorit. Familjen visste att jag haft en sjuhelsikes dag. På vägen hem köpte jag naturgodis och cola, både för att inte kollapsa av blodsockernivån och för att jag tyckte jag gjort mig förtjänt av det såhär mitt i veckan. Men the show must go on.

Jag har gjort kväll och ska snart hoppa i en pyjamas, tvätta av sminket och sätta på en mysig film. Det blir nog filmen LOL eller The Best Of Me. Vad som helst funkar egentligen, bara den är tillräckligt söt eller sorglig för att få mig att ugly-cry. För det är faktiskt okej att göra det ibland. Allt brukar kännas lite lättare efteråt då.

Vädret tillät skinnjacka idag

Likes

Comments

Jag har förstått att inlägget nedan var väldigt uppskattat, så jag publicerar det igen. Jag skrev detta i februari, men det tar fortfarande tag i magen på mig att läsa det. Men vill ni igen, så fortsätt snälla. Det gläder mig att jag, eller mina ord, kan lindra lite, om det behövs.



Februari 2017, någon kväll

Enligt min åsikt, är detta inlägg så personlig man kan vara. Det handlar om det som tynger allra tyngst i bröstet. Anledningen att jag skriver detta, är inte att bli överanalyserat. Det är inte svårare än att det är såhär jag känner. Detta är en av mina frizoner, skriva ner allt. Vill du inte läsa, så tryck bort detta nu. Vill du dock ta del av vad som händer inuti mig just nu, är du mer än varmt välkommen att fortsätta läsa.

Jag vet att andras sorg inte läker sin egen, men någonstans i all förvirring kan det vara skönt att läsa om någon. Någon som har känt exakt samma interna frustration över att vara maktlös och eländig. Någon som sparkat bort samma stege innan man grottat ner sig i samma grop. Hur själviskt det än låter kan det ibland vara skönt att veta att någon annan har ont, ibland kan man då känna sig i alla fall lite, lite bättre. Här är någon, här är jag.


Det är som jobbigast på söndagar.

Man sover till 12, vaknar och inser att dagen är borta. Man hasar motvilligt sig upp ur sängen ut i köket, öppnar kylskåpet för att stå där och syna det uppifrån och ner. Man hittar inget som lockar och stänger dörren med en suck. Tar ett halvt skrumpet äpple ur fruktskålen, tar två tuggor innan man slänger det i komposten. Det får räcka. Kastar en blick åt kaffemaskinen och din plats vid matbordet, tänker att livet hade kunnat vara så fint. Man går tillbaka till sitt rum, ställer sig i dörröppningen och kollar på den nu obäddade sängen där lakanet ligger snett och skrynkligt, madrasserna har glidit ifrån varandra medan hälften av kuddarna ligger i fotändan. Så såg sängen inte ut för att man kämpat om vem av oss som ska ha täcket den natten, och inte heller för att man blivit omhållen så madrasserna tvingats isär av vår gemensamma vikt. Nej, det är för att man legat där i snart 2 veckor nu. Där har man legat, all annan tid än den spenderad i skolan. Det är bara en själv. På söndagar finns det så mycket tid för tankar.

Fan tänker man, river av örngott, påslakan och lakan för att sedan slänga dem i tvättsäcken. Otänkbart att sova en natt till i dem sängkläderna, kan inte vistas i bomull som rört vid dig när man inte längre kan få känna din hand om sin axel; det gör alldeles för ont. Åh gud, åh gud vad man saknar den där. Din hand vilandes om ens axel och ens läppar mot din hals. Ens trygghet. Man tar ner sängkläderna till tvättstugan, sätter sig i högen man nu bildat som ligger framför tvättmaskinen. Där sitter man och gråter en stund. Ser ner på ens blåa oversize skjorta, den du tyckte så mycket om. Ler ett leende bakom tårarna en gång och skrattar till. Börjar skratta till minnet av hur underbart pedantisk du var, och hur du hade lagt ditt huvud på sned om du sett en såhär.

Man vaknar ur sin lilla bubbla, tar ett djupt andetag innan man ställer sig upp igen och trycker in sängkläderna i trumman; varmaste temperaturen och längsta tvättprogrammet på. Kanske kan man göra det hela lite enklare genom att göra sig av med allt som påminner mig om oss, om hur orättvist livet är. Ett svar på den hypotesen, kan jag egentligen på rak arm i detta nu svara på. Nej. Nej, att måla över något hjälper inte när man vet vad som finns under, men att i alla fall försöka känns bättre än att inte göra något alls.

Kanske kan jag, kanske kan jag en dag säga att jag nått in, mycket möjligt. Kanske kommer det en dag komma som insikt till dig att det är med mig du vill va, mer än allt annat. Det kanske kommer en morgon där vi kan mötas på samma nivå. Men tills dess, kan jag inte hänga löst. Jag behöver den tiden att jobba själv, inte gå och undra om framtiden någonsin kommer vara lika fin som jag trodde den skulle vara när jag var med dig. Då kommer jag bli galen. För det var ju just det jag ville ha, en framtid med dig, lika fin som oss.

Hur livet än kommer att se ut senare, finns det saker jag aldrig kommer vilja glömma bort. Dessa är; hur såg på dig med fjärilar i magen trots att det så länge varit vi två. Hur varje skratt värkte i kinderna, hur bra jag mådde inombords när jag såg dig prata om det du älskade. Hur stolt jag var över dig när du stod där med mössan och champagnen i luften, eller när du ringer mig halv 12 en måndagskväll och lyckligt utbrister att du klarat din första tenta. Men framförallt, hur mycket jag beundrade dig. Du är i mina sängkläder, du är i varje plagg i min garderob. Du är i alla mina parfymer, du är i varje biltur. Du är i varje fredagskväll. Du är i mig.


Jag går tillbaka till mitt rum igen, lägger mig ner i den nu nakna sängen, där jag sedan ligger i 2 veckor till.


Det är som jobbigast på måndagar.

Helgen är förbi och jag har inte spenderat en endaste sekund med dig. Framför en ligger veckan, med allt som hör till. Hade saknaden inte varit påtaglig innan, är den det om nätterna. När det är som mörkast är det som ensammast. Snittar en natt på 5 sömntimmar. Resten av nätterna är vaken tid när det antingen är för mycket att tänka på eller ångest som hänger över bröstet och gör andningen ansträngd. När jag kommer sova igen, vet jag inte. Jag vet dock, att dina tröjor ligger vikta längst bak i garderoben till den dag jag kan se och röra dem utan att få ont i bröstet. På måndagar finns det så mycket tid för ensamhet.

Vardagen är det som inte stannar av bara för att hjärtat sitt gjort det, vardagen kunde inte bry sig mindre om hur jag mår. Vardagen kräver att jag glömmer allt som tynger. Vardagen kräver att jag glömmer bort dig. Men kära vardag, hur glömmer man bort en bit av sig själv? 05:50 ringer klockan, totalt obrydd om hur många timmar jag fått vila. Upp, upp, upp kom igeeen. Jag skall resa mig ur sängen och ställa mig i duschen. Sminka mig innan jag ser på klockan att det inte finns tid för frukost och får istället springa till tåget. Det vanliga. På med Håkan i hörlurarna. Orden lindrar trycket i bröstet.

Väl under dagen hittar jag ro i hjärnan. Tankarna tar en paus från att mala sönder varje logiska resonemang jag någonsin fört därinne samtidigt som den bultande känslan i halsen lägger sig till ro, långt långt ner i magen. Jag kan äntligen fokusera på annat. Överlag går måndagarna lika långsamt och lika rofyllt till som alla andra dagar, men vid tidig kväll börjar jag känna känslan komma krypandes upp i halsen igen. Så börjar det om, samma gamla visa, om igen.


Det är som jobbigast på tisdagar, onsdagar, torsdagar, fredagar, lördagar.


Likes

Comments

Godkväll finisar,

Tände lite ljus efter att ha tagit en dusch. Ikväll är det slappa som gäller. Ligger just nu i sängen och kollar we-heart it med ansiktsmask på. Så himla mysigt att scrolla igenom det flödet. Dessa är några fina jag hittade ikväll.

Och förresten, har förstått att mitt inlägg '''Det är som jobbigast på söndagar'' har varit väldigt uppskattat, så jag återpublicerar det igen. Det inlägget kommer hamna ovanför detta då det inte gick att publicera det som det låg innan i flödet, så ni inte undrar what's going on. Det är superkul att höra att ni uppskattar mina lite längre, lite mer personliga texter. Det gör mig varm inuti.

Kram på er,

Likes

Comments

Hej på er och hoppas ni haft en fin helg, för det har jag!

Även om helgen bara inneburit jobb och en massa plugg känns det så skönt att snart vara i fas i allting. En till hektisk dag imorgon avslutas med ett jobbpass aerobics, sen är det lugnare igen.

Idag har jag faktiskt hunnit med ofattbart mycket! P sov kvar hos mig inatt efter de andra dragit hem, så vi vaknade och låg kvar i sängen till 11. Efter P åkte hem satt jag mig och pluggade (wooow vilken nyhet Moa), för att sen springa en runda. Det vart inte långt, men nog för kroppen att komma igång. Hoppade i duschen och städade rummet. Jag fick feeling mitt i allt och satte in kaffemaskinen som blev över vid renoveringen av huset, på mitt nattduksbord. Det är kanske höjden av lathet att ha en kaffemaskin i rummet, men shit så mycket mer lyxig vardagen kommer kännas när man bara sträcker ut handen och trycker på knappen för nygjort kaffe eller varm choklad varje morgon.

Nu måste jag kila iväg för mitt pass, kram på er!

Likes

Comments

Godmorgon på er!

Jag ligger fortfarande i min pyjamas i sängen. Jag jobbade som sagt kväll igår så därför var det extremt välbehövligt att sova ut lite längre idag. Såklart vaknade jag täppt och förkyld.... blir alltid sjuk vid denna tiden. Men jag har saker att göra så det finns inte tid för något slacking. Planerna för idag är inte mer glamourösa än att jag ska gå upp, göra frukost och sedan sätta mig och plugga några timmar innan det är dags för jobb igen. Skönt nog är det bara 3 timmar idag, sen kommer några kompisar till mig för en catchup och lite filmmys! Perfekt avslutning på en annars grå lördag enligt mig.

Nu måste jag ta tag i dagen, kram på er och ha en supermysig lördag!

Likes

Comments

Nej vet ni vad. Jag måste slå ett slag för min ansiktsröddare ännu en gång.

I princip hela min tonår har jag tampats med oljig hy i T-zonen och små plitor, främst i pannan. När jag sedan vid 14 började använda smink kontinuerligt varje dag blev det ett ännu större problem för mig. Plitorna framhävdes av foundation och concealer, och pannan, näsan och hakan var glansiga igen under sminket efter bara några timmar. Jag tröttnade. Jag ville bara ha bort plitorna och få sminket att sitta. Jag upplevde det verkligen som jobbigt att handskas med.

Jag gick till Fridas mamma på hennes supermysiga salong, fick en ansiktsbehandling och en hudrådgivning. Torr och blandad hy konstaterades det att jag hade. Och som jag tidigare visste var den stora boven till glansigheten just den torra biten. Desperat frågade jag vad jag kunde göra för att få bukt med problemen. Efter totalt 1,5h gick jag därifrån med ett, vad det kändes som, nytt ansikte och en påse med produkter. En scrub, en rengöring, en svamp och en olja, alla från Maria Åkerberg. Scruben ska hjälpa till att avlägsna död hy, som kan bidra till att huden upplevs så torr och att sminket blir flagigt, rengöringen gör sitt jobb precis som det låter, svampen ska tillsammans med rengöringen skonsamt ta bort sminkrester osv. Till sist återfuktar oljan på djuuupet. Jag var dock till en början skeptisk mot att tillföra mer olja på en redan oljig hy, men damn så fel jag hade. Faktum är att olja produceras för att huden behöver mer fukt/moisture, således är en Jojjobaolja, som den så exotiskt heter, helt perfekt för att dämpa glansen.. Att smörja in oljan på kvällen, låta den verka över natten för att sen på morgonen skölja av ansiktet i ljummet vatten var KEY. Ansiktet kändes återfuktat och babylent heeela dagen.

And woila, på 1,5h hade jag (okej snarare Fridas mamma och produkterna) löst vad jag ändå kallar min tonårs absolut största breakout. NU är det KUL att sköta om mitt ansikte.

Produkterna är av en snäppet högre prisklass än de klassiska Neutrogena, Eucerin, Biotherm och dem men jag kan verkligen rekommendera Åkerberg om du upplever din hy lika hopplös som jag gjorde! Great/Maria Åkerberg skincare is worth every penny.

Denna lilla blåa sak nedanför är förresten numera också en del av min ansiktsvård. Den vibrerar och har en sida med lite grövre silikon ''piggar'' och en med lite mindre. Man kan tom ställa in styrkan i vibrationerna själv! WOW för denna med, om jag tyckte det var enkelt att få bort sminket innan....... jag tror jag faktiskt läste någonstans att man i snitt endast får bort 40% av all smuts/smink genom att tvätta ansiktet med händerna och att ett redskap med vibration ska hjälpa till med 30% mer. It's a clear call if you ask me.

Likes

Comments