Header
View tracker

Jag har fått en hel del frågor om hur jag klarar av att gå till skolan och sånt. Dom som har frågat mig vill att jag ska lägga upp ett inlägg här på bloggen och berätta allt som jag känner för att berätta, så nu tänkte jag göra det. 
Som dom flesta vet, så förlorade jag min storebror den 5 november 2013. Han blev 18 år och skulle fylla 19 i januari. Den 6 november reste jag mig upp ur sängen, fixade mig och åkte till skolan. Alltså, jag åkte till skolan dagen efter olyckan hade hänt. Folk blev förvånade över att se mig i skolan. Lärare och rektorn och andra på skolan pratade med mig. Dagarna gick och jag fortsatte att gå till skolan. Efter ett par dagar så fick min vän Ronja näst intill tvinga mig att vara hemma ett par dagar. Så jag stannade hemma två-tre dagar, sen reste jag mig upp och åkte till skolan. Jag vet inte själv hur jag klarade av att göra det, att gå till skolan. Men jag visste att ifall jag inte hade gått till skolan, så skulle jag inte ha gått till skolan på väldigt länge. Det finns kvällar då jag känner en sån stor ångest över att veta att jag ska till skolan, men ändå går jag dit, hur jobbigt det än är. Även om jag ligger och gråter långt ut på nätterna, så åker jag till skolan. Det finns dagar då jag bara vill bryta ihop, lägga mig på marken och bara skrika och gråta, men jag gör inte det. Jag är arg, ledsen, fundersam och allting. Det har inte varit många dagar som jag varit hemma ifrån skolan. Det var när Ronja bad mig, träffa prästen, begravning och lite sånt. Visst, jag har väl kunnat gå hem 15-20 minuter tidigare vissa dagar. Det är ett under att jag inte har fått ett redigt utbrott och blivit as arg. För det finns så mycket ilska inom mig. Jag kan fortfarande inte förstå att jag har förlorat min storebror, han jag levt med i alla mina år. Jag vet att jag inte kommer träffa honom mer, men det känns ändå som att han en dag kommer in genom dörren och berättar att han är hemma. 
I mitt hjärta och i mina tankar så kommer han alltid leva, han kommer leva inom mig. 
Man läser i tidningen och massa olyckor, men man kan aldrig tänka sig att det ska hända en själv. Att man ska förlora någon så snabbt. När jag fick reda på detta, så visste jag inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra. Ville bara stänga in mig i ett mörkt rum. 
Men helt ärligt, jag vet inte hur jag klarar av detta. Jag fattar själv inte hur jag kan resa mig upp varje morgon och gå till skolan. Jag vet inte hur jag orkar. 
Vi syns snart igen. Vila i frid storebror <3

 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har inte bloggat på ett tag, för jag har inte haft ork till det. Men nu tänkte jag att jag skulle skriva lite om hur året 2013 har varit. Bra saker och dåliga saker. Skriver det även fast året inte är över ännu. Kommer inte berätta alltid, för jag minns faktiskt inte så himla mycket. Det har hänt mer, men jag orkar inte skriva mer.
Jag har lärt känna många nya människor och även förlorat kontakten med vissa. När det var valborg så fick jag umgås med mina fina tjejer, kvällen började bra, men slutade väldigt dåligt. På natten vid 1-tiden så skulle jag åka hem och då hände det en olycka. Vi körde på en som skulle cykla hem. Han klarade sig som tur väl är och vi har träffat honom ett par gånger sedan olyckan skedde. Dock mådde man väldigt dåligt efter det, men med tiden så mådde man bättre. Jag var på klassresa i Stockholm med min förra älskade klass. Sen var det ju Sweden rock och det var så bäst. Jag och Elin stod längst fram på Kiss! Det blev ändå lite kaos på sweden rock, men det löste sig. Jag träffade även Tenny från BB där. Sommaren spenderade jag med mina fina flickor. Jag var med Ronja, Nelly, Jennie och Eve nästan varje dag på sommarlovet. Träffade även Emilia, men inte lika ofta. Vi hittade alltid på roliga grejer. Träffade och lärde känna många andra också. Men sen så var ju det sommarlovet slut och då började skolan. Det var ju lite pinsamt att börja på en ny skolan och allt sånt. Men eftersom att jag och Ronja skulle gå i samma klass så blev det lättare. Efter ett par dagar så lärde man känna alla i klassen och typ alla andra med. Vår klass och median har samma lektioner i nästan allting, så vi är som en hel klass. Vi är verkligen sjuka i huvudet. Jag och vissa av tjejerna har haft ett par tjejkvällar, vi gick även bus eller godis tillsammans. Den 5 november föll allting. Det var dagen jag förlorade min storebror. Inget kommer bli som förr. Allt känns så tomt och inget går bra längre. Han kommer alltid att leva vidare i mitt hjärta och i mina tankar. Snart är det julafton och sedan ''nytt år'' och sen skulle du fyllt 19år. Det blir den första julafton utan dig, första ''nytt år'' utan dig och du kommer inte vara här när du fyller år. Den 3 januari skulle du fyllt 19år. Du kommer alltid att finnas inom mig. Jag saknar dig mer än allt annat.
Vila i frid min storebror.

Tänkte även lägga in min klass första låt. 

https://soundcloud.com/lbskristianstad/american-idiot-mukr13?utm_source=soundcloud&utm_campaign=mshare&utm_medium=facebook&utm_content=http%3A%2F%2Fsoundcloud.com%2Flbskristianstad%2Famerican-idiot-mukr13

Likes

Comments

View tracker

Idag har det gått 1 månad. För 1 månad sedan så var det sista gången jag såg dig. Jag såg dig på morgonen och bad om att få använda datorn för jag skulle se om min lektion var inställd. Du ville dock inte ge mig den först för du ville reta mig lite och få mig lite halvt sur, men sen fick jag den. Ett par timmar senare fick jag ett samtal, ett hemskt samtal. I det samtalet fick jag veta att du hade gått bort, att du inte längre fanns hos oss. Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Vi har fått reda på att poliserna, ambulanserna och brandbilarna stängde av deras bilar. Dom höll en tyst minut för min bror, på platsen när det hade hänt. Ingen kommer någonsin att ta din plats. Jag kan fortfarande inte förstå att jag inte kommer få se dig flera gånger. Jag ser dig på alla våra foton, det känns som att du fortfarande är med oss. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och vill att du ska komma hem igen. Jag skulle gjort vad som helst för att få dig tillbaka. Allt jag vill är att se dig komma innanför dörren igen. Att allt detta bara är en mardröm. Alla dom drömmarna som du hade, dom förblev drömmar. Jag vill inte förstå att du är borta, jag vill ha dig här. Du var en ängel utan vingar förr, nu är du en ängel med vingar. Om det finns någon gud, så måste han ha saknat sin vackraste ängel. För han tog dig ifrån oss alldeles för tidigt. Jag älskar dig, då, nu och förevigt. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Kan inte förstå att vi aldrig mer kommer att träffas. Alla dagar som kommer att komma, dom kommer vara så tomma, precis som alla andra dagar har varit. Vi möts igen. Vila i frid min saknade storebror. no

Likes

Comments

Onsdagen den 27 November klockan 13.00 så hade vi begravning för min storebror. Vi gjorde den så fin som vi kunde, alla blommor och allting var så vackert. Jag trodde inte att jag skulle klara av att sjunga klart hela låten som jag sjöng på begravningen, men jag lyckades faktiskt. Det var mycket folk som kom. Släkt, grannar, lärare, hans klass och vänner. Det var väldigt jobbigt att behöva göra detta, att behöva ha denna begravningen. Vi grät många tårar och kramade många människor. Jag tog ett foto på kistan och med några blommor innan begravningen började, sen för en stund sedan så var jag och familjen nere vid kyrkan och tog lite foton på blommorna. Så länge vi minns dig, så finns du. Vi kommer aldrig att glömma bort dig. Alla minnen som vi har tillsammans och alla skratt som vi delat, kommer tänka på dom väldigt ofta. Jag älskar och saknar dig min bror. Vila i frid. En dag så möts vi igen, det lovar jag. 

Likes

Comments

Our paths may change as life goes along, but the bond between us remains ever strong.
I miss you brother.



Likes

Comments

Jag vet att jag antagligen inte bör skriva ut detta just nu, men jag kommer att göra det ändå.
Så att ni alla vet om detta.
Det är folk som har skrivit till mig, om min bror. Jag kan börja med att säga att folk har ingen respekt kvar längre. Folk har lagt ut statusar på facebook och skrivit till mig att dom kände min bror och jag kan nästan lova på allting att ni inte kände honom. Kan ge er ett exempel på vad några har skrivit: ''Jag träffade din bror på en fest för ett par månader sen''. Men lilla du som skriver sånt till mig, om du nu kände min bror då bör väl du om någon veta att min bror inte festade. Han var hemma när hans vänner skulle dricka, för han ville inte dricka! 
Det andra jag tänkte skriva ut här är. Det är vissa anonyma personer som har frågat mig på olika sätt om min bror. Frågat mig ifall han kanske gjorde det med mening. För det första så är det ingenting som jag vill höra, för jag kan verkligen inte tänka mig att min bror skulle göra det med mening. Ni som skrivit sånt till mig, ni kände säkert inte ens min bror. Frågan är ju även hur ni tänker. Jag har varit på platsen där detta hände, flera gånger. Jag har sett bilspåren. Hur skulle man ens kunna veta att bilen skulle träffa det jävla trädet och att det skulle bli en sån smäll? Hur i hela världen skulle man veta en sådan sak?! Det är inget man vet. För det finns andra människor som kört av diket på ungefär samma ställe och dom hade turen att inte träffa trädet. Min bror hade otur, han träffade det jävla trädet. 
Så ni som skriver anonymt till mig att det går runt ett ryckte om att min bror gjorde det med mening och sen att ni skriver det till mig, sluta med det! Tror ni att jag mår bättre av att få höra/läsa sådan saker? Nej, tro mig, jag mår sämre av det. Jag kommer ALDRIG kunna tro att min bror gjorde det med mening.
Så snälla, lägg ner med det.
Håll det för er själva och kom inte och berätta det för mig. 
Jag saknar och älskar dig. Vila i frid <3  

Likes

Comments

Har fått lite frågor om min storebror, så jag tänkte att jag skriver ut dom här och svarar på dom. 
1. Vilken låt ska du sjunga på din brors begravning? 
Svar: Faith Hill - There you'll be
2. Hade han många månader kvar tills han skulle fylla 19 år?
Svar: Nej, han skulle fylla år i Januari.
3. Vad brukade ni göra när ni var små?
Svar: Bygga kojor ute i skogen, cykla omkring, måla på vägen utanför, spela spel, osv.
4. Saknar du honom?
Svar: Mer än allt annat. 
5. Hur fick du reda på att han hade dött? Hur var din reaktion?
Svar: Jag hade lektion och min pappa ringde. Han grät och jag fattade verkligen ingenting. Han berättade vad som hade hänt och jag började gråta. Efter någon minut reste jag mig upp och skyndade mig till tåget för att åka från Kristianstad till Karlshamn. Jag fattade verkligen ingenting. Jag trodde allt var en lögn.
6. Hur känner du dig nu?
Svar: 
Det är tomt, så himla tomt. Jag kämpar varje dag och jag försöker att ta en dag i taget. Går till skolan ibland och ibland väljer jag att stanna hemma hos min familj. Det är svårt. 
7. Ska du göra fler ''filmer'' att lägga ut på yt? 
Svar: 
Ja. 

 

Likes

Comments

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vila i frid min bror <3


Likes

Comments

Har försökt att lägga upp en video till min bror nu i över en timme och det bara cpar för mig. Antingen så är den på cirka 2 minuter eller på 4 minuter. När den är på 4 minuter så är det svart i cirka 2 minuter. Så jag hoppas att den går att kolla på iallafall, det cpar kanske bara på min dator. Vila i frid bror <3


Likes

Comments

Jag har tagit avstånd för bloggandet nu ett par dagar och dom flesta förstår nog varför. Men för er som inte vet, så är det för att jag miste min storebror i en bilolycka den 5 november.
Jag kommer därför skriva en text och lägga ut bilder.
 
Du var inte bara min bror, du var min storebror. Den jag alltid kunde leka med när jag var liten. Det var du och jag som byggde kojor ute i skogen. Det var vi som ville ringa till ett byggprogram så att dom kunde komma till oss och hjälpa oss att bygga en av våra kojor.  Vi bråkade ibland, men det hör till. Du var min storebror. Du var ung, bara 18 år. Den 5 november satt jag i klassrummet och fick ett samtal av min pappa, jag tänkte först inte svara eftersom att jag hade lektion, men jag gjorde det ändå. Jag hörde hur han grät och jag förstod verkligen ingenting. Han berättade att du hade gått bort och jag brast ut i tårar. Satte mig ner och grät. Efter någon minut så ställde jag mig upp och min lärare ville att jag skulle gå och vila, men jag sa att jag måste gå till tåget för att ta mig till Karlshamn. När jag kom fram till Karlshamn så ser jag hur mamma och pappa gråter, så jag kramade om dom. Jag ringde till min brors sambo och hon förstod ingenting. När vi kom hem så kom Jimmy och Malin hem till oss. Vi alla grät. Ingen kunde förstå att det var sant och vi kan inte förstå det än. Det är mening att vi ska vara fem stycken i familjen, nu är vi fyra stycken. Vi tänker på dig, hela tiden. Vi funderar på hur det hände och varför det hände. Det finns så många frågor, men det finns inga svar. Det är grannar, släktingar och vänner som har skickat hem blommor som står på ett bord här hemma, med ljus och ett foto på dig. Din första nalle står även på bordet. Jag förstår inte att du är borta. Du var alltid så försiktig, du var blyg och sköntsam. Men ändå hände detta just dig. Det är många som sagt att dom önskar att dom kunde byta plats med dig. Jag önskar jag kunde byta plats med dig. Du förtjänar att vara här med oss. Vi har varit på olycksplatsen och tänt ljus och lagt blommor. Ingen kan någonsin ta din plats. Mina föräldrar har mist ett av sina barn, farmor och morfar har mist ett av sina barnbarn, alla i släkten har mist dig. Jag, Dennis och Jimmy har mist sin bror. Jag vill bara se dig komma innanför dörren igen. Jag vill att du ska komma hem, igen. Jag ser ingen mening med detta, du ska vara här. Vi kommer aldrig att glömma bort dig, du finns alltid i våra tankar. Jag kommer att försöka sjunga på din begravning, jag hoppas du blir glad över det. Du förtjänade inte detta. Familjen är inte hel längre, du saknas. Vi älskar och saknar dig Eddie. Vila i frid <3

 

  • 3595 readers

Likes

Comments