View tracker

Okey hörni, jag har tänkt mycket på hur det är med hästar på vägar och i trafiken på senaste. När jag möter hästar när jag kör med min mopedbil så saktar jag ner så mycket så jag knappt ens rullar, jag stänger samt av musiken jag har på i bilen om ifall det skulle höras ut, oftast så tackar ryttarna när man gör det, men det är även ganska ofta som man får en blick som i stort sätt säger att man är dum i huvudet?

Jag själv blir alltid glad när bilar saktar ner när dem kör förbi, uppskattar när folk faktiskt visar hänsyn. Och jag antar att det inte finns en ända ryttare som inte har hört någon gång att många bilister kör som idioter och inte vet hur man skall passera ett ekipage, och jag kan inte annat än att hålla med om att många bilar är galet respektlösa och kör fort förbi när man rider.

Men de bilisterna inte förstår är ju att hästarna är levande djur som också kan bli rädda och uppstressade om en bil lägger sig i röva på dem, de blir ju jag också om en bil kör upp jätte nära mig när jag är ute och kör.

Men jag tycker själv att vi som ryttare kan visa tacksamhet till de människor som faktiskt visar hänsyn till oss ryttare, för de uppskattas väldigt mycket utav oss ryttare!! För om inte vi ryttare visar att i blir glada när bilisterna saktar ned så kanske de inte fortsätter med det.

Något som också stör mig otroligt mycket är när folk kör förbi en jätte snabbt, när dem ser att hästen blir rädd , men när man då ser att de sitter barn i bilen så tänker jag, hur skulle den föräldern känna om de var deras barn som satt där på hästen som blir livrädd på grund utav hur en annan människa kör? Ah, precis, så skulle de ju inta vara så jävla roligt, eller hur?

Och till er som säger att hästarna inte får vara på vägarna , de var hästarna som var de första "fordonet" på vägar så om de är någon som borde få vara på vägarna så är de hästarna.

Men till er som faktiskt visar hänsyn till oss ryttare på vägarna, stort tack till er! Och till er som inte visar respekt till oss, ah då får ni skylla er själva om ni får en hov i sidan utav bilen, för isåfall är det ju inte vårat eller hästens fel, nä juste det är erat.

Jag vill även uppmana alla ryttare att visa tacksamhet till de bilister som visar hänsyn, för de känns så mycket roligare för oss som bilister när ni visar att ni blir glada av att vi visar hänsyn!

W love from Moa <3

(på bilden nedan ser ni mig och min gamla ponny Eye of the tiger.)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Larry var så fin i söndags!! I första klassen som var en LB ( det vill säga 1 m ) så var han jätte duktig och gick helt felfritt och slutade med en vinst.

Men alltså det hade inte spelat någon roll om vi hade kommit sist för alltså känslan jag hade när vi kom ut efter den rundan var sååå bra!! Vi hittade verkligen de rätta knapparna och jobbade tillsammans.

Andra klassen var en LA ( det vill säga 1,10 m ) även där var han jätte fin, men tyvärr föll en bom på fjärde hindret, men samma där, vilken känsla, är så himla glad att jag får ha en sådan underbar häst som Larry!

SÅ STORT TACK TILL STEFFNER HORSES!

Nu är jag och Larry super taggade inför helgens tävling i Alingsås.


W love from Moa <3

Likes

Comments

View tracker

Min motivation brukade vara på 100% i stort sätt hela tiden för ca 2 år sedan, just nu ligger den på 0% nästan varje dag. Jo visst vissa dagar har jag ju mer motivation än andra, men oftast känner jag bara för att stänga in mig någonstans och bara vara ensam och inte göra något. Det är många olika anledningar som påverkat att jag inte mår bra, men som ni förhoppningsvis förstår så kan jag inte säga allt eftersom det inte bara har med mig att göra, och jag vill inte skriva ut om andra personer utom mig.

Men jag känner för tillfället att jag inte ens vissa dagar vill gå upp från min säng för jag har ingen ork i kroppen utan det är som att min kropp förvandlats till typ en säck med potatis.

Och som ni kanske märkt så har jag vart super dålig på att uppdatera på instagram, och jo visst de har ju lite att göra med att jag inte har kunnat rida så jätte mycket nu när jag har haft gipset osv, men igår var jag och hade träning med båda hästarna för första gången på ca 7 veckor, och inte ens de har jag lagt ut.

Men några utav anledningarna som drar ner min motivation är ju såklart att jag bröt foten och då stannade ju mycket av ridningen upp, de är även en person som är väldigt nära familj har blivit allvarligt sjuk så de har blivit mycket runt det som har lett till andra grejer jag ej vill skriva ut.

Sedan tog de ju väldigt hårt på mig att behöva avliva min älskade Tigge, han var ju lixom den som hjälpte mig mycket när de kändes jobbigt.

Men alltså det kan ju inte bara vara jag som känner såhär eller? Har ni något tips på hur man kan gör när allt känns åt helvette? För just nu känner jag att de påverkar min skola allt för mycket...

Jag är sååå tacksam över att jag har så fina vänner runt omkring mig, och jag hoppas att ni vet om att jag uppskattar er jätte mycket!!

jag är dock en sådan person som inte visar att jag mår dåligt så de är väll kanske bara 2 stycken som vet exakt allt..

Men jag vet inte hur jag ska göra för att må bättre, jag har försökt med både kurator och sådant liknande men det är inget som hjälper. Jag är även jätte jätte tacksam för alla fina komentarer ni skriver till mig på instagram, det värmer så mycket!

Men har ni något tips om hur man kan göra för att få tillbaka motivationen??

W love from Moa <3


Likes

Comments

Idag hände de som egentligen inte får hända, jag trillade av Bella.

Som många av er kanske vet så sa ju läkaren att jag inte fick rida på 4 veckor nu när jag tagit bort gipset, men vi alla förstår ju att de inte riktigt funkar att säga så till en ryttare... Sagt och gjort så var ju det första jag gjorde när jag kom hem att bryta om och åka till stallet.

Alla ridpass har i stort sätt gått bra fram tills idag, jo visst hon har bockat en del de tidigare passen också men idag var de riktigt mycket. Idag var det så fort jag la på skänken minsta lilla så blev hon jätte arg, och alltså då menar jag verkligen jätte arg.

I början så kickade hon mest, men ju längre in i ridpasset vi kom desto mer bockade hon. Tillslut kom de ordentliga bocksprånget, då hamnade jag lite i obalans och inan jag hinner sätta mig till rätta i sadeln igen så ställde hon sig på bak benen och slänger upp huvudet, där av att hon slår till mig rakt i ansiktet så jag trillar i stort sätt rakt bak.

Det är sjukt frustrerande att jag fortfarande inte kan rida på riktigt samma sätt som inan jag bröt foten, min fot är ju liksom i princip som en kokt varmkorv, det vill säga ganska svår att ha tyngd på.

Jag tror att anledningen till att Bella håller på såhär är för att jag är ju den första som har köpt henne sedan hon blev inriden. Det var ju Nathalie som köpte Bella när hon var 5 år och red in henne, därefter så köpte ju jag henne, så nu tror vi att hon ska försöka testa att bli den som bestämmer, vilket jag INTE kommer gå med på.

Så nu tror jag att jag ska försöka jobba mer på hela tiden ge henne något att tänka/jobba med för att hon inte ska ha tid på att tänka på att busa.


Imorgon blir det hoppträning på båda hästarna, ska bli sjukt spännande eftersom de inte har varit några träningar på lite mer än 7 veckor....


En annan lite "rolig" sak är att jag, Nathalie och Christoffer satt och diskuterade att ingen har trillat av Bella under hela tiden hon blivit riden, men nu är det ändrat på, jag blev alltså den första att trilla av på Bella! Känns bra!!

Men jag hoppas och tror att detta kommer lösa sig jätte bra med Bella.


W love from Moa <3 

Likes

Comments

Denna veckan så har vi prao, och alltså ärligt jag har nog världens bästa prao plats. Jag är i stallet här hos Steffner horses,

Igår inan lunch så pratade jag och Nathalie om att hon hade bloggat om sin Bucket list, då tyckte hon att jag också skulle göra en egen bucket list. Och för att den inte ska bli så kort och tråkig så tar jag med lite utav de grejer jag ansåg när jag var yngre var saker som jag ville göra någon gång i livet.

So here we go!!

1: Ha en egen häst.

2: Göra en egen kollektion kläder inom ridning.

3: jobba mig till en sponsor.

4: Gå på en internat skola.

5: Flytta hemifrån.

6: Valla kor.

7: Bo på en häst gård.

8: Åka på semester med vänner utan att planerat vart man ska.

9. Bo tillsammans med en kompis.

10: bada i en utomhus basäng på natten.

11. Delta i ett marathon.

12. Vara vegetarian i minst 6 månader.

13: Tatuera mig.

14: Kolla på en hel serie på ett dygn.

15: Rida en drive in på mcDonalds.

16: Lära mig finska.

17: Hoppa bungy jump.

18: hoppa fallskärm.

19: Bli stor inom ridsporten.

20: utbilda mig inom inridning av hästar.

21: Ta föl på en häst, helst Bella.

22: Bo i ett stort jävla hus och känna mig som en prinsessa.

23: Äga min egna stor häst.

24: rida in ett föl jag har fött upp själv, och sedan tävla det.


Jag kommer med största säkerhet fylla på denna listan allt eftersom, och tro mig jag kommer lägga ut den här också.

Har ni en egen Bucket list? Om inte annat skriv en!!


w love from Moa <3

Likes

Comments

Som ni kanske vet så köpte jag ju Bella i somras, Bella är min första stor häst. Jag fick efter det frågan ganska mycket varför jag inte köpte en ny D-ponny, och ska jag vara helt ärlig så längtade jag efter att få börja rida stor häst och få satsa ordentligt, för på något sätt så känns det som att det blir en helt annan grej när man rider stor häst, det känns mer "proffsigt" skulle jag nog vela kalla det. Det är som ett steg in i vuxen världen.

Men när jag provred Bella så började vi prata om ponnyer, och då berättade Nathalie att hon hade en D-ponny hemma som älskar att tävla, men att han inte hade någon ryttare för tillfället. Och då frågade hon om jag skulle vara intresserad av att rida honom och tävla hur mycket jag ville, och jag såg det som min chans att få det bästa av häst världen, jag får alltså rida och tävla ponny och samtidigt få utvecklas tillsammans med Bella som inte har tävlat någonting i sitt liv med tanke på att hon bara varit inriden i ca 1 år.

Och för att det inte ska bli några missförstånd så letade Nathalie INTE efter någon som kunde rida Larry utan det bara blev så.

Men som sagt, varför valde jag då att tacka ja till erbjudandet med Larry?

Anledningen är för att det är något speciell att få känna att man faktiskt kan rida mer med känsla, man behöver liksom inte rida på ett visst antal steg på vissa distanser som man oftast behöver med stor häst, men som sagt ponny är mer "just go for it". ( men som sagt det är bara mina tankar ).

Jag är så tacksam att jag har fått chansen att ha en såhär trevlig övergång från ponny till storhäst.

STORT tack till Steffner horses som sponsrar mig med Larry!!!


W love from Moa <3




Likes

Comments

Jag har och har haft en del samarbeten med företag ( som ofta utgår genom instagram ) bland annat så har jag precis haft en tävling i samarbete med önskefoto, där kunde man vinna att få göra en egen designad Forex skum tavla. Jag tycker det är så roligt att företag faktiskt ger en chansen att göra lite tävlingar osv även fast jag "bara" är 15 år så är det inte ofta jag får ett nej.

Själv tycker jag att det är roligast att försöka jobba sig till sponsorer själv, att inte tex mamma gör det åt mig

(som kanske vissa av er tror att hon gör) men om det är du själv som sitter och faktiskt mailar och pratar med de olika företagen så känns det sååå mycket bättre när du väl lyckas!

Mitt första samarbete var med ett företag som heter 4 dogs & horses, av dem blir jag fortfarande sponsrad med shampoo, ÄLSKAR DET! Jag har även stått i deras monter under Göteborg horse show, vilket var väldigt roligt, det är så kul när ett företag är så stolt öven att ha med en i sitt "team". Dem lät mig till och med ha en tävling där man kunde vinna deras shampoo, den hade jag tillsammans med min kompis Tilda och hennes syster Wilma.

Strax efter det så fick jag ett litet "uppdrag" skulle jag nog mer kalla det, de gjorde jag med JFR som är en sida man kan köpa allt möjligt på.

Efter det så tog jag kontakt med Pavo som är ett företag som säljer foder, tillskott osv, där blev jag lokalambassadör, och det samarbetet är mellan mig Pavo och stall Elofsson ( Carl-Johan Elofsson ). Det var en väldigt skön känsla att få vara en del av ett så pass stort företag. De tar även väldigt bra hand om en som lokalambassadör, det var en dag som de ringde mig för att fråga lite om hur jag tycker att det känns att vara lokalambassadör för dem och om jag trivdes osv.

Det senaste Samarbetet/ sponsorskapet jag har fått är med Steffner horses, dem sponsrar mig bland annat med deras D-ponny Larry, samt med sååå fina produkter med deras logga på. Det är även i deras stall jag står så jag får mycket hjälp utav dem, speciellt nu när jag har brutit foten. Det är en speciell känsla att vara en del utav dem för dem är lite som en extra familj för mig för de tar hand om mig så bra, det var även dem som vi köpte Bella utav så hon vet hur jag ska gå till väga om jag får något problem med henne, det är även Nathalie som är en del av Steffner Horses som har inspirerat mig med att blogga, så hon ger mig mycket stöd inom allt jag behöver så för mig är det mer än bara en sponsor:)) Ska fota lite med de nya produkterna från dm idag så det kommer snart bilder!

Om ni är också är sugna att försöka starta lite samarbeten så är mitt tips att göra det själv, och att inte ge upp bara för att ett eller två företag säger nej. Det finns så många att välja på. Ett annat tips är att lägga fram ett eget förslag på hur du skulle vela ha samarbetets upplägg, då blir de kanske lite mer intresserade för de ser att du har en egen drivande tanke med vad du vill.

Om ni vill kika in på mina sponsorers sidor så länkar jag dem här nedan:

https://4dh.se/

http://www.pavo.nu/

http://www.stallallatorp.com/#

W love from Moa <3

Likes

Comments

Okej, nu är det bara en vecka kvar med gipset, tar alltså bort det på måndag!! ( 31 oktober ). Det ska bli så himla skönt men jag har samtidigt sådan ångest inför att ta av det, det ska ju självklart bli super skönt att bli av med det och få börja med min rehabilitering, MEN jag har sådan ångest över att läkarna som ska ta bort mitt gips ska behöva röra vid min fot, jag har nämligen typ som en fot fobi. Jag skulle väll inte säga att jag är rädd för fötter men jag är mer äcklad utav dem, får i princip kräk reflexer av att ens tänka på fötter. Om jag badar med kompisar så badar jag allra helst med sockar på mig, även när jag sover med andra vill jag att dem har sockar på sig för jag tycker det är äckligt med fötter.

Men som sagt så har jag en stor klump i magen över att ta bor gipset, jag menar min fot har liksom varit instängd i ett gips i 6 veckor, det luktar ju inte direkt blommor, och under 6 veckor så hinner man ju även tappa en del hud på och under foten. Så i mitt huvud ser jag att det luktar äckligt och att det typ är hud överallt som bara lossnar...

Men det ska bli fruktansvärt skönt att få rida ordentligt igen, för just nu så har jag och Bella lite svårigheter, hon är ju så känslig så när jag har den ena stigbygeln längre än den andra (eftersom jag inte kan trampa ner ordentligt i stigbygeln med gipset) så blir hon lite grinig så hon bockar gärna, väldigt mycket dessutom. Så det ska bli skönt att få komma tillbaka!

Men jag ska försöka bearbeta min ångest så jag kan ta bort gipset utan att spy...

Är det någon mer än jag som har fotfobi?

W love from Moa <3

Likes

Comments

Jag har tänkt på att det ofta är mycket prat om att ungdomar kör dåligt med sina mopeder runt om i samhällen, men jag tycker det är så fel att vuxna människor klagar så mycket innan de faktiskt tänker efter hur de själva kör, I mitt fall så var det ju faktiskt bilistens fel att jag trillade, det vill säga att det inte var jag som körde dåligt och oansvarigt.

Och när du sitter på en moppe så har du verkligen ingenting som an skydda dig, du har endast en hjälm och förhoppningsvis kläder som tål att trilla med, men annars har du INGENTING.

Så nu efter olyckan så har jag inte varit så sugen på att köra moppe så jag pratade med min mamma och la fram ett förslag om en mopedbil, hon sa inte blankt nej så vi skulle prata mer dagen efter.

Dagen efter så pratade jag med mamma, mormor och morfar, och tillsammans kom vi fram till att det var en bra ide att köpa en mopedbil, så i söndags så hämtade vi hem en liten blå Aixam.

Så nu hoppas jag att folk tar lite mer hänsyn till mig och andra mopedister i trafiken, men hoppas även att de vuxna som läser detta kanske tänker till en gång extra gång innan ni klagar på hur ungdomar kör, och nu menar jag inte att vi ungdomar kör helt perfect MEN många gånger så är de bara några få som kör dåligt, därför tycker jag det är onödigt att dra alla över en kam.


W love from Moa <3

Likes

Comments

Har ni tänkt på att man ofta dömer ryttare efter vad de har för utrustning osv på tävlingar? Jag själv upplever att folk ser en ryttare som ett större hot om dem har ren och välvårdad häst samt välvårdad och snygg utrustning. Jag förstår inte varför det är så, men samtidigt är det verkligen så jag tänker, men om jag ska formulera mig från mitt perspektiv så tycker jag att jag själv rider bättre om jag och hästen har ren och fin utrustning, samt att hästen är ren och väl borstad, jag kan till och med vara så "beroende" av att hästen är ren så jag kan ställa mig och tvätta hästen innan en träning, även om det är typ 1 timme innan den börjar.

Men jag tror att det är såhär på grund utav hetsen kring märkes saker som finns inom ridningen, och jag tycker att det är så fel, eftersom att utrustningen påverkar inte hur du rider, Men visst det är klart att jag också helst har de nyaste och snyggaste för att alla andra har det, och jag vill hänga med i de trender som kommer och går, men som sagt tycker jag det är så fel att det har blivit såhär, för utanför ridningen så tycker många att man är snobbig om man bara har märkes saker, "iallafall här jag bor", varför är det inte så i ridningen också??

Sedan finns det ju självklart många ställen där det är likadant utanför ridningen men som sagt jag tycker det är fel oavsett om det är inom ridningen eller inte, jag tycker inte att det ska spela någon roll vad man har för kläder eller utrustning, jag tycker att man ska få gå i vad man vill, och om men vill gå i märkes kläder tycker jag att man ska få göra det, och om du vill gå i kläder du gillar, även om de inte är märkes kläder tycker jag att man ska få göra det.

Det är ju trots allt inte kläderna som spelar någon roll hos en kompis, det är ju insidan som räknas:)

Jag har ju dock ett problem just nu, jag kan ju knappt få på mig kläder med mitt gips..

W love from Moa <3


Likes

Comments