View tracker

En jobbig dag idag. Mycket städande, tvättande, ja allt har jag gjort idag.
haft en förvånatsvärt lugn bebis idag, han har inte rört sig helt som han brukar. Men han har iaf buffrat å haft sig så orolig är jag inte. :)
glömde skriva de igår, men slemproppen gick igår, så jag sitter å hoppas å väntar på att värkarna ska komma igång. Men de får dom helst göra efter onsdag haha.
För då är allt kring bebis klart 😍 ska nämligen hämta min barnvagn då så jag är helt överlycklig!

men kvällen blir lugn hoppas jag, ska hoppa in en dusch å sen hoppa ner å mysa framför serie med sambon. Sen blir de av att storhandla imorgon :)

här får ni en bild på vagnen iaf. Ett riktigt kap tycker jag. Den e från 2012, å får ge 500 kr för vagnen, ligginsattsen, skötväska + regnskydd 😍 så jag är nöjd! 😍

Hej så länge 😊

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

usch. Jag vaknade halv 5 typ av att jag hade småvärkar å spänningar i ryggen, så gick upp för att gå på toa å så ser jag att slemproppen gått eller jag tror de är den iaf. haha. Men det återstår bara att se.
Går för den delen in i en ny vecka idag. Hela 37 (36+0) veckor har jag gått nu.
Tiden går förbaskat snabbat å snart har vi våran lilla prins här!
Vi får väl se vad kvällen visar. Ska försöka ta mig ner till tvättstugan å se om de finns någon tvättid å sen ska jag väl städa tills David kommer hem.
Så de blir en dag med mycket å göra idag.

skriver lite senare! 😊
här får ni en bild på en av våra bebisar! Bambam❤

Likes

Comments

View tracker

Jag & bebis tog en roadtrip till svärmor. medan david är å jobbar hos sin mormor å kmr inte hem förrän imorgon.
Så jag å kulan har varit själva för första gången inatt i lägenheten :)

har väl inga större förvärkar än. Men det kommer väl snart kan jag tänka mig å jag upptäckte precis hormonranden på magen å att jag fått två bristningar på magen 😍

får väl skriva mer när jag kommer hem.

ha de bäst så länge! :)

Likes

Comments

hellu.
Tiden har gått väldigt snabbt de här, är redan i vecka 36 liksom, de är 4 veckor kvar tills sonen är beräknad.
Hans säng är klar, hans BB väska är klar, hans kläder han ska åka hem i från BB är klar. Men nu dom senaste dagarna har varit ganska stressade då jag och David precis flyttat till våran egen lägenhet, mycket bärande och fixande. Men nu är de iaf så gott som klart.
Men har nu sen igår haft dåna extrema sura uppstötningar och halsbränna. har sluppit det hela graviditeten å självklart ska de komma nu i slutet haha.
Men de är de värt, längtan efter att få se hur Jamie ser ut är helt sjuk. Alla funderingar likaså, kommer han va lik mig? Kommer han va lik David? hur kommer han bete sig, en stor bebis vet vi att han är. Då vi var på tillväxtultraljud i vecka 32 å hans beräknade vikt var 2201 gram å 48 cm lång, han var 11% större än snittet haha. så gud vet hur stor han är nu.

Men allt börjar bli så verkligt nu, jag har mannen i mitt liv, vi har våran egen lägenhet, vi har katterna, sonen kommer snart? kan vårat liv bli bättre?
Jag är bara så lycklig! ❤

sen så är jag också så tacksam, man ser alla fall där andra gravida har såna hemska graviditeter och går upp över 30kg osv.
Min graviditet har varit helt suverän och har bara gått upp 6,6 kg. så jag är faktiskt ganska lyckligt lottad tror jag.

Men tycker min prins kan komma ut nu! längtar sååå efter honom!

pusssss så länge

Likes

Comments

​Jag och David träffades första gången den 15 maj 2015, efter att vi pratat på facebook ett tag. Gud vad pinsamt det var kom jag ihåg..haha. För David var den finaste person jag någonsin skådat. 
Men vi möttes iaf upp i Karlstad den 15 maj runt lunch tid. Han kom gående emot mig på perrongen så visste jag att de var han jag ville spendera mitt liv ihop med iaf!
Men efter att vi möttes upp så satte vi oss på bussen från Karlstad till Hagfors, nästan 2 timmars resväg. Jag som inte redan åkt en jävla bit redan haha. Men när vi nästan var framme i Hagfors så gav han mig den första kyssen. WOW. Det var nog den märkligaste men coolaste känsla jag känt iaf. 
Men sen när vi väl var framme i Hagfors, Gud det var den minsta plats jag varit på haha. Funderade på vissa gånger vad jag gjorde där. 
Men ja iaf, alla vet vad som kan och brukar hända, vi hade vårat mysiga umgänge osv för första gången och inte mer med de liksom.. men sen på midsommar kände jag att något var fel, mensen var sen, den som ALDRIG i vanliga fall är sen. Så jag gick å köpte mig ett graviditetstest och där visade de sig att jag blivit gravid.. jävlar va rädd jag blev. shit.. vi hade varit tillsammans par veckor å jag var gravid.. hur skulle han ta de? skulle han lämna mig? skulle han vilja att jag gick igenom en abort? eller hur skulle allting gå liksom?
Men till en början höll jag tyst.. men sen så gick de inte längre, då våra kompisar ville att jag skulle ta en öl för att fira att de var midsommar. 
Men jag tackade nej iaf, och vräkte ur mig till David, JAG ÄR GRAVID. Den tystnaden som uppstod, den rädslan i min kropp, men nej, han blev glad och gick runt å berätta för sina närmsta att han skulle bli pappa liksom.

Men veckorna gick och till slut bestämde vi oss att vi skulle åka till Jönköping för där fanns de mer möjlighet för Jobb osv för David nu när vi skulle bli en familj, men under hela den här tiden så har något känts fel, att något är fel på mitt barn vill säga, men jag tänkte bara att de var en helt vanlig oro.. men så var tyvärr inte fallet...
I slutet av juni, när jag var i vecka 10 så fick jag missfall.. jävlar vad dåligt jag mådde.. tänkte hela tiden att nu kommer David lämna mig, han har ingen anledning att stanna med mig nu liksom.. som att den graviditeten kom så snabbt liksom. Men jag minns hans ord så väl.
" Älskling, Jag älskar dig och vi får helt enkelt försöka igen, det kommer när de kommer". 
Men tiden där var ändå sjukt jobbig, jag grät mycket, jag och David bråkade som FAN. Men de hörde väl till liksom.

Men tiden gick osv, vi fortsatte försöka, men juli kom och inget plus på stickan, Augusti kom och inte något plus på stickan.. Så nu började jag tappa hoppet. Såg bara Davids ledsna blick. Usch den var hemsk.
Men då var de en spåman dom spådde min framtid i 6 månader, och han berättade att i mitt fall så handlar de här om 9 månader, då han ser en fin kula på magen på mig. Jag visste inte om jag skulle tro på han eller inte, men de är självklart, vi miste den bebis vi verkligen ville ha och de är klart om någon berättar en sån sak att hoppet kommer tillbaka. Så satt han liksom och berättade om vår framtid så att säga.

Så jag kom ihåg, att den 18 september bestämde jag mig att jag testar en sista gång och sen ger jag upp de här, vi skulle till svärmor i Grums och vara där under helgen, så jag gick in på Coop i Hagfors, hade hållit mig ifrån att kissa och gick in på coop toaletten, och satt mig för att kissa och självklart missade jag stickan haha, men jag valde att ändå doppa ner den i toan. Så de var de jag gjorde och woops, den jävla stickan visade två sträck. Den visade TVÅ sträck. 
Jag tog med mig den här stickan ut till David som stod utanför coop, och jag vart helt likblek, gick fram till han och så sa jag de "Du ska bli pappa".

Den glädjen i hans ögon, jävlar säger jag bara. De var den absolut finaste gåvan uppifrån. 
Men veckor gick, inskrivningen kom, ultraljudet kom den 23 december, och då visade de sig att vi skulle få en son, en helt fantastisk liten son! 
Våran alldeles egna son, Jamie Johannes Lindvall!<3

Men där var iaf början, sen kommer fortsättningen.. 























Likes

Comments