Min önskan om förbättring kommer aldrig slå in. Jag kommer aldrig vara tillräckligt bra, kommer aldrig passa in. Jag kommer alltid vara den galna tjejen man en gång kände, men jag har vant mig vid tanken. 


För jag vet att jag inte är en bra människa, jag är ingen som är värd att lägga tid på. 
Men jag behöver inte heller någon annan, jag behöver mig själv. Och enbart mig själv.. 

Jag har tänkt mycket dom senaste dagarna, gjort mycket självrannsakan. Och jag har kommit fram till att jag inte är kapabel till att älska en annan människa, den delen av mig dog för många år sen.. Och det är okej. Jag trivs bättre när jag är själv. När jag är själv behöver jag inte behaga någon annan. Jag behöver inte klistra på ett leende varje dag för att slippa få frågor om hur jag mår. Jag kan vara ledsen och få utlopp för mina känslor, utan att behöva bry mig om vad alla andra ska tycka och tänka. Jag kan få utlopp för mina känslor och vara okej med det.

Så under dessa dagar som jag har tänkt på mitt liv, har jag kommit fram till att jag måste sluta bry mig helt. Jag behöver bygga upp min mur igen. Få vara ifred igen.. 

Jag är ingen snäll person, jag har sårat folk och jag sårar folk. Jag vill inte såra andra, men på något sätt hamnar jag alltid där ändå. 

Så alla mina vänner som läser detta, snälla, försök inte övertyga mig om att det inte är bra att jag låser in mig. Jag måste göra detta för mig själv. Jag måste få läka i min egen takt, och jag kan inte göra det med någon annan i närheten. 
Detta är mitt liv, jag måste hantera det på mitt eget sätt.

Likes

Comments