1. Vattnet här! Vågorna! Att vi är själva om det? Gick längs de 6 kilometerna som utgör stranden idag och stötte på ett mindre gäng lokala turister och ett än mindre gäng långväga turister lite längre bort. Inte som Tylösand direkt. (Backpackar ni MÅSTE NI LÄGGA TILL SABAH)
2. Våra senaste sängar! Magiska! Vita! Fräscha! De överlevde den rutinmässiga bedbugs-checken innan de ens inspekterats.
3. Stolarna som vi hittade och släpade runt på stranden! (3:2 är böckerna vi läst denna resa! Bookswaps <3 ska lista dem senare, men vi spenderade dagens kaffe-break med att konstatera att vi läst några av våra livs bästa böcker senaste månaden. Det ni!)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

HEJ! Från Borneos nordligaste punkt. Vi trasslade oss hit tillslut genom diverse bussar (bara 3 som spydde på första bussen! Det ni) och flertalet busstimmar, oklar kommunikation och obekvämligheter (typ som när vi delade minibussens baksäte gjort för två på tre igår? Och jag inte ens satt på ett säte och han spred ut sina ben och försökte sova mot min axel. Snubben behöver se NYC’s DUDE DON’T SPREAD YOUR LEGS IT’S A SPACE ISSUE men i version av en minibuss med 6 säten och 8 personer. Haha).
Hur som helst, det var SÅ JÄVLA värt det. Det känns som att vi inte bara hittat högst upp i Borneo, utan högst upp i världen.
Det blåser varmt här och det lyser guld här. Vi är själva på stranden och bor i en vit liten stuga med tvättlina & palmer överallt utanför dörren.

Likes

Comments

I EN ANNAN DEL AV VÄRLDEN (ASIEN), EVERYDAY EMOTIONS

Stulna stycken från Sandakan.
13.48 och idag har vi varit borta i fem veckor. Tydligen.
19.47 Hittade oreo-, och kitkatglass och konstaterade att det inte blev bättre än så efter 6h på en buss med en kvinna som spydde på sätet bredvid i 5 utav dem timmarna. (Efter en timme var man mer än van vid ljudet, på gott och ont).
Åkte förbi ett bröllop och blev glad över att människor är så bra på att fira allt det fina och önskade att vi vore ännu bättre.
Pratade med taxichauffören om Sandakan och kom fram i kolsvart mörker till staden som försvann helt och hållet efter världskriget och som trots sin reparation och återställning andas därefter än idag. Lite hackigt, kanske som en bakgata till Kinabalu.
20.29 och vi spelar Oskar Linnros på dåligt ljud ur datorns högtalare och försöker hälla i oss vatten för att kompensera allt vi svettats ut i den 34 graders heta värmen.
21.59 och vi har lysrör i taket som om man tittar på dem tillräckligt länge nästan blir mysiga. Bett som kliar över hela kroppen och värme som fläkten inte kan göra något åt.
Men det börjar kännas som hemma här. Hur konstigt det än är.

Likes

Comments

I EN ANNAN DEL AV VÄRLDEN (ASIEN)

Återkommande i samtal vi har med både andra och varandra är
"Hur vet jag vem jag kan ska & borde resa med"
"Hur länge hade ni känt varandra innan ni bokade flyg"
"Tänk om det inte alls funkar"
"Hur vet man"
"Jag har gjort ashäftiga grejer som inte alls har känts så balla för att det varit med fel människor eller inga människor alls"
"Det är många jag tycker om men långt ifrån alla jag skulle vilja och klara av att resa med"

För oss har det alltid varit ganska enkelt. Mycket för att vi redan bott tillsammans i ett annat (ENG)land under en termins tid. Då lär man sig att hantera varandra alla timmar på dygnet i hundra dygn i rad - och inte bara skoltimmarna som med så många andra, samtidigt som vi vet att vi har dubbelt så kul för att vi delar på allt vi är med om. Många vi stöter på väljer att åka själva med motivet att de inte känner att de har någon i sin närhet som de faktiskt vill hänga tillsammans med på andra sidan jorden. Vilket är så jäkla förståeligt, modigt och framförallt vettigt. Men det är något speciellt med att dela upplevelser, platser, möten och minnen. Att komma ihåg tillsammans.

Sedan tänker jag som så att vill man åka ska man åka! Oavsett sällskap/inget sällskap. Det löser sig alltid på vägen (såklart beror det ju på vart man reser & vad man vill med sin resa). Men för våran typ av resa här och nu ÄR det verkligen GULDvärt med (guld)sällskap, så jag skulle alla dagar rekommendera sällskap för att skratta ännu högre och leva lite mer och minnas lite starkare.

Likes

Comments