jag fick precis en flachbaak till när jag var mindre och under min utfrysnings period. mellanstadiet. Jag kommer ihåg att jag så gärna ville ha en halloween fest. först skicka jag inbjudan själv. Men ingen ville komma, jag vart så ledsen

Men med åren lärde jag mig att det var bra om man kunde ha festen "med" en kompis. Med andra ord så fixade jag allt, godis, film och allt sånt. Medans det ända min " vän" behövde göra va att folk skulle komma. För om jag gjorde allt själv skulle ingen komma.

Jag minns även de få gånger som jag hade mina vänner över och min bror var hemma.Dom satt ju och drägla över han, jag gick in på mitt rum och väntade på att någon skulle komma men ingen gjorde det. Jag satt där inne och grät tills min bror själv letade upp mig. Den känslan var så jobbig min bror har altid varit högre i den sociala rankingen, kan inte skylla på han. han va social snäll snygg och allt det där som jag inte var.

Sen lyckan jag fortfarande kommer ihåg när jag fick mitt första samtal, någon ringde till mig. Och frågade efter mig? Normalt så satt jag på fredagen ensam vid telefonen och den tjocka boken "gula sidor" tror jag den hette, det var en tjock bok med nummer på alla föräldrar och typ adress och sånt. På den tiden man inte hade en mobil eller sånt.

Men jag kunde sitta där och leta upp alla namn och nummer, bokade av en efter en.

Nej jag kan inte komma jag är för trött,

Nej, jag ska va med *** och vi vill inte vara flera.

Alla olika svar kunde man få, och jag visste att folk ljög. Det var en gång jag ringde och hen sa: nej jag ska på fest hos*** men vi ses där. Jag var inte inbjuden och visste inte ens om att det var en "fest". Så jag ringde hen som skulle ha festen och frågade om vi kunde hitta på något och hen sa nej. Jag ska på träning, så nej.

Det är helt sjukt hur hemska vi var, tjejer var grymma mot varandra. Det här var bara en sån liten del av hur jag bröts ner till den punkt jag valde att ge upp.









Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För typ två år sedan hade jag massor av frågor i huvet inför gymnasiet.Eftersom jag inte direkt gick så mycket förra året så tänkte jag svara på dom nu.

Hur ser min klass ut? Jag går i en ovanligt stor klass, jag tror vi är ca 30 elever.

Hoppas jag får en bra mentor? Jag har en jätte bra mentor, hon går är inte vår klass mentor längre för att hon gick ner i tjänst. Men jag har kvar henne för att hon är ganska insatt på min situation.

Hur blir nollningen, hur är det med drickandet? Jag hade en jätte rolig nollning, det var skit kul men pinsamt när flera andra klasser från andra skolor kom och tittade på när vi. Klädde av oss, fick soppsäckar och skulle gå ut på stan tigga pengar, köra dopp boll med en dildo, göra sexställningar med ballonger. hahah super pinsamt men sjukt kul. Det blir förmodligen ingen nollningsfest så det blir inget drickande.

Hur får man ett bra första intryck? Vi var ju så sjukt många i min klass så det var lite svårt att hålla koll på alla, men alla verkade va trevliga.

Kommer jag få några vänner?

Jag får nog säga att jag hade en sjukt tur med vänner. Jag har 3 vänner som är ihop, sen är vi också med 5 till. Men jag har sjukt härliga klasskompisar.

Är det bra lärare?Alla lärare är verkligen professionella, det märks att dom kan det dom undervisar. Det är även väldigt mån om elevernas hälsa.
Hur använder man en Mac dator? Till en början var jag väldigt förvirrad och fattade typ ingenting. Men när man lärt sig så fungerar den kanon bra och smidigt.
Kommer det vara jobbigt att pendla till skolan? Kan va jobbig då vi börjar mellan 25 över till 10 i. För mitt tåg kommer på morgonen 25 och om jag börjar 30- 50 så hinner jag inte och måste ta ett tåg innan.Men det ät absolut inte jobbigt
Kommer det finnas några snygga killar? hahah den frågan är oklar.

Likes

Comments

Usch nu är det så där igen, det har varit så här ett tag. Det har känts meningslöst ett tag nu, jag vill tro att det är hösten eller det kemiska som påverkar.

Men jag avskyr den här långa "Depp perioden" som man får. Det tar lixom aldrig slut, det har blivit ens grund mående. Visst det klart jag kan vara glad och skratta och så. Men det är bara tillfälligt.

Jag vet att det är under dessa perioder som alla destruktiva handlingar förekommer. Jag har inte lyckats så jätte bra, jag har självskadat mig igen.

Men jag tar hjälp av min omgivning och försöker tänka positivt.

Likes

Comments

Ibland vill man bara säga hejdå, för en sista gång. O veta att man aldrig någonsin ska se den människan. Att personen kommer leva ett lyckligare liv, när du är borta.

Att du kommer sova, för alltid. Det finns ingen framtid, bara det tomma intet. Du slipper känna någonting alls, du bara avslutar alla känslor. Du lämnar kvar din kropp, dina minnen, men lämnar all smärta som du känt så länge.

Du ger dom som bryr dig om den smärtan du känt. Men som tur så är det ingen som verkligen bryr sig tillräckligt för att få bort smärtan du känner.

Ja jag har hemska tankar och skriver om det för att jag är dum nog o tror att det finns hopp

Likes

Comments

Jag klara inte detta mer. Jag måste göra illa mig själv
det blev ännu en konflikt i familjen om något löjligt, jag är så instabil. Vill inte känna så här gjort det under den senaste månaden.Känns som att det alltid kommer vara så här.Ensam med mina föräldrar och tjafsa resten av livet. Jag vill inte spendera en till helg till helt ensam och gråta, av min ensamhet. Utan vänner eller någon som vill umgås med en.

Likes

Comments

Jag önskar att det finns någon där ute som älskar mig. Någon som vill spendera tid med mig. Någon jag bara kan vara mig själv med, någon som är lugn och trygg i sig själv, har tid för mig.

Jag vet inte varför det aldrig fungerat, jag säger ofta att jag är komplicerad. För jag tror det är det som för det så svårt för mig att va i ett förhållande med någon. Det har aldrig fungerat med tanke på att jag är en känslosam människa så gör jag impulsiva saker ( som det här inlägget).

Jag har inte lärt mig att älska mig själv så jag kommer alltid ha svårt att ha någon annan. Men det känns lite ensamt ibland, speciellt dom här/där nätterna man ligger vaken fryser är smått rädd för det tomma mörkret. Det är då man vill ha någon bredvid sig som tar hand om en.

Men jag vet inte vad det är för fel som gör att jag går inte kan få va lycklig och kär. kärleken verkar va så underbar och det är den. Men jag vet inte varför men det funkar aldrig för mig. Jag gillar någon som inte gillar mig eller tvärt om. Jag brukar fråga mina två närmsta vänner som har förhållanden så varat mer än 1 år.

Hur känns det att älska någon som älskar en tillbaka? Jag undrar hur den känslan är, jag vet ju hur det är med vänskap och det är en kärlek i sig. Men den där känslan när ens hjärta hoppar om kring, hur är det att kunna leva i den. Istället för att leva i den här känslan.Tomhet och längtan.

Längtan efter någon där ute. Jag hoppas att det kommer snart för vet inte hur länge jag kommer klara mig, Jag är trött på att vara "singel" För nu är det inte ens kul. Jag börjar tänka att ingen vill ha mig, för att jag är för komplicerad och patetisk. Är det omöjligt för någon att gilla mig.

Jag har aldrig haft någon" förhållande" och det är det nog flera som inte haft vid 17 år. Men det finns folk som väljer det, Men jag gör inte det. Jag är ofrivilligt ensam. Så snälla kan ingen komma snart för jag pallar fan inte sitta här klockan 02.07 och gråta på tangentbordet. För att jag mår dåligt, över att jag inte har en pojkvän. hahah gud vad patetisk jag är jag behöver ingen kille för att vara lycklig.

Men skulle va härligt och inte ligga ensam här, kunna göra saker med, kunna mysa med. bara mysa framför en film i timmar. höra känna han runt mig och känna mig trygg.

Låter säkert fett desperat eller något. Men det här är min blogg och jag orkar inte bry mig om vad andra tycker och tänker om varje inlägg. För då hade min blogg inte funnits alls.

Likes

Comments

Är det inte ganska sjukt att man inte kan gå tryggt till polisen och göra en anmälan mot någon, utan att ta risken att dö på kuppen. Jag menar att det finns ingen riktig trygghet när privatpersoner går runt beväpnade mitt på stan. Om man är på fel ställe fel dag är man död.

Och det klar jag hade gjort en samma, om jag var i fel område eller så hade det varit säkrare att gå beväpnad själv än att lite på " polisen" vilket man ska kunna lita på kunna garantera ens säkerhet.

Det är som de som anmäler någon i exempelvis ett kriminellt gäng. Dom kan ju inte lita på att dom går till polisen och sen kan sova lugnt på kvällen. Man känner sig liksom inte trygg i samhället längre. Speciellt inte som ung tjej.

Tycker bara det är sjukt tråkigt, så jag känner mig osäker vad ska man göra om det händer något? Det skulle ju va tryggt och veta att man har en pistol på sig. Men det låter ju helt galet.

Likes

Comments

Ibland har man dom dagarna man sitter inne spelar fia med knuff på datorn medan man lyssnar på någon akustik spellista man hitta på Spotify.

Jag vet inte vad man ska tycka eller känna såna här dagar, jag är bara trött och lite deppig liksom. Har ingen motivation till något, speciellt när det blev så virigt innan skolan.

kolla det spred sig ett rykte att det skulle bli skolskjutning, och alla blev självklart rädda och dom skrev ut det på vlt. jag vart osäker om man skulle gå ditt, Men valde ändå att gå till skolan.

Men jag vet inte hur men jag måste misstagit en timme, så jag lyckades missa hela första lektionen och fick frånvaro. Applåder till mig 👏, så nu har jag 1 timmer och 20 minuter frånvaro.

Det var inte med avsikt men vad ska man göra, som tur var det en gång och det är en gräns på 4 timmar men ändå nu kommer mina föräldrar vara på mig extremt mycket. vilket jag inte har lust med.

Så jag tog mig in till Västerås insåg på tåget att jag växlat ihop tiden och att lektionen börjat så jag fick ju självklart "skolk"på den. Inte nog med det kom jag till Västerås i onödan så det var bara ta nästa tåg hem.

Redan då fick jag "ångest" för att jag vart så dum och fatta inte varför jag lyckats kommit en timme försenat men jaja. På vägen hem gick jag och köpte lite kakor i affären nära hemmet. Nu mår jag lite bättre men känns ändå så där.

Likes

Comments

Jag är frånvarande, jag kan lixom inte fokusera på något jag bara sitter och tänker på att dö, göra illa mig själv, bara få ut den smärta mitt hjärta känner.

Det gör om känns ensamt och jätte jobbigt, Det känns som att jag kommer va ensam för alltid och sitta ensam i min lilla lägenhet och gråta utan jobb och utan att någon kommer bry sig om ett livstäcken.

Så ser jag min framtid just nu, inte ens värt det. Vet att allt kommer vara annorlunda imorgon men just nu vet jag inte hur mycket tankar jag kan hantera.

Likes

Comments