Hej! Det var ett tag sen jag bloggade sist. jag har inte att prata om mitt liv är nog så ointressant att jag inte fattar att du läser. Det är snart sommarlov de flesta personer längtar otroligt, men personligen så känns sommaren helt meningslös. Mina föräldrar kommer tvinga mig att följa med till vår sommarstuga på västkusten, där jag är trött på att vara.

Det ända som jag gillar att göra på sommarlovs dagarna är att sova, sola och spela. Men efter halva sommaren tröttnar man, men man tänker ändå på att va utomhus för att man vill få en liten solbränna. Men haha vad får man för det, man tror att man blir finare om man har en lätt solbränna för att det prickar in samhällets normer.

Men egentligen kvittat det fullkomligt för att det alltid kommer vara någon som är finare. Man är adligt tillräckligt fin, oavsätt hur man ser ut eller är. Jag menar Kim Kardashian just nu värkar hon fylla "samhällets ideal" hon klassificeras officiellt som vacker.

Men hon är ändå inte tillräckligt fin. Alla håller på att ändra sitt utseende dagligen medan jag sitter och funderar på varför? Jag känner en tjej som är sjukt snygg enligt samhällets syn på den kvinnliga kroppen. Men ändå står hon där framför spegeln dagligen och klagar på hur hennes fett syns och hur hennes bröst ör för fula, eller att hon behöver byta hårfätg.

Så står jag bredvid och tittar mig i spegeln och ser att jag är tjockare och är inte tillräckligt fin. Det värsta är när alla speciellt de som identifierar sig som tjejer går om kring och klagar på sina kroppar. Sen säger när någon frågar säger alla att du är smal fast de är smalare.


Det är även de som identifierar sig som tjejer som har så höga krav på ens utseende. Det är som att om du är ett objekt du ska ha nice kropp, om du har det så får du allt du vill ha. populäritet killar du får dom är snygga tajta jensen som alla vill ha.

För om du inte har den där perfekta kroppen så är du osynlig. Du har låg "status" få vänner och inga killar. Man brukar säga att utsidan inte räknas men det har man ändrat till: Utsidan ger en chans att vissa insidan lättare.

Men jag skulle inte ens säga så, om du inte är "snygg"säg är du inget. och det kommer altid finnas någon som är finare en dig. Så snart är det bara lägga sig och ge upp.


haha som vanligt kommer jag in på helt andra saker ön det jag börjar meningarna med. men det är väll så gärnan fungerar vissa tankar kommer upp när du skriver, det ända jag gör är att skriva det som jag känner och tänker. så förlåt om det var en dålig "rödtråd". Men men va ska man säga? ni ska veta hur svårt det är att skriva en rubrik till en sån delad text

Likes

Comments

Ibland är det jävligt jobbigt att känna sig onormal. Man måste inse att man är inte som alla andra, Jag är helt annorlunda. Jag lever i en annan värld, både med min psykiska och fysiska sjukdom, både mitt huvud och min kropp är annorlunda. Jag har så kallade funktionshinder, jag är inte lika funktioner som normen. Jag föddes så här, och jag kan inte göra mycket åt det och det kommer aldrig försvinna. Den tanken tar på en, jag vet att man inte bör tänka så men det klart tanken kommer upp då och då.

Om hur gärna man skulle vilja byta livs situationen, att man bara vaknade en morgon och lever ett normalt liv. För det är egentligen bara det jag vill. leva ett normalt liv, kunna röra mig normalt och tänka normalt. Visst jag bör inte klaga på allt jag har det finns massor som har det värre. Jag borde inte finnas, på stenåldern hade jag varit dör sen långt tillbaka.

Jag är självklart glad men vet inte om det är så här jag vill leva. Visst man skulle kunna säga att dessa sjukdomar även gör mig till mig jaa är unik!! Men jag vill inte vara det, jag vill vara annorlunda. Men jag har inget val och jag måste acceptera så som det är men innerst inne har jag en önskad av att inte vara den jag är. För det ända jag är är ett problem

Jag tar pengar från staten, resucher och en massa tid. Världen hade haft ett mindre problem, för jag är mer ett börda än en lättnad

Likes

Comments

Alla säger till mig att jag måste växa upp? men vad menar man med det. Det känns som att alla pressar mig till att vara en snart 18 åring. Personligen känns mitt liv ganska bortkastat, eller jag har varit " sjuk" i runt 4 år. Jag levde i den mentala tillställningen och nu när jag känner mig klar så vill jag vara där jag börja. Jag vill vara 14 år gammal!!

Jag är det mentalt så förlåt omgivningen men jag är där, så kan alla sluta pressa mig till att vara något jag inte är. Jag tror jag är som jag är för att jag har inte levt ett helt normalt liv. Jag behöver göra det och börja om där jag gick in i min sjukdom.

Jag är jävligt rädd!! jag kan inte vara "vuxen" om jag inte är det mentalt. Sedan ung ålder har jag känna mig yngre än vad jag är. Det finns många år jag velat gå om och exempelvis gå med en årskurs om är ett eller två år yngre än vad jag är.

Jag gillar att umgås med yngre för att jag hör hemma där mentalt. Så det är jätte jobbigt att vara någonting man inte är. Och i detta samhälle är det meningen att man ska vara vuxen så fort så möjligt, barn är inte barn det vill vara tonåringar, tonåringar vill vara vuxna. Men sen då ?

Varför ha så jävla bråttom, jag trivs med det liv jag har. Mina föräldrar har ansvaret över mig och jag behöver inte vara så ansvarsfull och tänka på pengar, utgifter studier osv.

Just nu set jag inte ljus i framtiden, allt känns oklart.

Likes

Comments

Har det någonsin slagit er att vakna upp en morgon och vara känd. Kunna gå utanför dörren och folk ber on ens uppmärksamhet. Vilken känsla, man kan inspirera så många och även vara sig själv, folk älskar en utan att det ens behöver känna en. Folk tänker på en hela tiden trots du inte vet att dem existerat, skit vad häftig.

Nu kommer såklart några tänka på alla negativa saker med att vara känd men tänk att vara känd 1 dag om året. Kunna åka runt världen, ha alla privilegier, träffa andar kända människor. ha obegerensligt med pengar och kärlek, tiden är helt upp bokad alla drar i en.

Vilken enorm skillnad det livet är från mitt liv. Resa runt jorden, istället för att åka tåg till stockholm. Äta på världens dyraste resturang, istället för en cheeseburgare på mcdonalds. Dina vänner ringer oändligt för att hitt någon tid att umgås med dig, istället för att du hoppas på ett SMS om säger att någon vill umgås. Kunna träffa en kändis kille och ha ett exklusivt förhållande, istället för att hitta fösta bäska kille i ens skola.

hahaha. vilket löjligt inlägg. Men jag kom bara på att tänka på den drömmen man har att vara "DEN" personen som blir uppskattade och älskad av miljarder av människor.

Likes

Comments

Jag har lärt mig så mycket, jag har förstår vad jag kan göra för att må bättre  jag mår bättre. Jag känner mig redo att ta tag i det här förträngt sedan tidigare.

Jag har äntligen fått de materialen jag behöver för att må bättre, Jag säger inte att allt är bra. Man måste kämpa varje dag men nu är det lättare att kämpa.

Jag har inte skadat mig själv på 36 dagar. Vilket är ett nytt rekord, mina självmordstankar har minimeras. Jag  känner mig stabil och tålig, det är därför jag kommer utsätta mig för något jag undvikit i längte tid.

jag ska prata med min gamla syster/bästavänn. Jag vet att jag gjort fel och vet att vi aldrig kommer bli vänner igen. Det kanske kommer bli bra så, hon gör till mitt förflutna och jag behöver få ett klart slut.

Det kommer ta men hom gick med på att träffas, så nu kör jag. Jag kommer lära mig massor och klara av att känna vissa känslor.

Man kan inte sträva efter framtiden om man inte reder ut det förflutna.

Likes

Comments