Header

Gymnastik.

Det inte många vet att gymnastik är den idrott som alltid passat mig. Trots storlek på kroppen så har jag älskat sporten men den har inte älskat mig. Det är svårt att genomföra en sport som gynnar lättare föremål, men jag hade en fördel, FLEXIBILITET som alltid jag har varit. Split, spagat och brygga har alltid varit mina favoriter då inte alla kunde det. Det fick mig att känna mig speciell på ett positivt sätt för en gång skull. Dock rotationer runt egen axel har varit svårt.

Att få titta på en tävling med professionella gymnaster är väldigt tillfredställande då man i VISSA fal kan relatera och veta om regler. Vad som är bra och vad som är dåligt. Spända vrister, perfekta landningar, kärleken och engagemanget till sporten. Vilken glädje den ger och vilka risker man ger sig ut på. Många virkade fingrar fötter som har varit otroligt värt då man är påväg att nå sitt mål.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Min bror och jag, två olika metoder och lika starka ändå.

​Jag är stolt. Jag är SÅ stolt över min bror som har kämpas som bara den sedan 2013 och nu skapat en livsstil som märks att han älskar trots att han känner kämpigt vissa personer. Den viljestyrkan han ha att inte ge upp när det börjar bli jobbigt är något som alla borde ha. Helt obeskrivligt! 

Även om han och jag inte ser på saker på samma sätt när det gärder träning och kost så betyder det så mycket för mig att ha han vid min sida om jag någon gång skulle känna mig omotiverad eller något jag undrar om.

Likes

Comments

Det händer mycket på kort tid.

Det finns fortfarande de personer inte inte förstår... De som inte tar hänsyn.. De som pratar bakom ryggen på en.. Men vad gör mig annorlunda mer än någon annan och vart leder det dig att kalla mig det? Att berätta för folk vad jag har behövt genomgå kan vara svårt om man inte känner en tillit till personen i fråga. Hur kan jag underlätta för att du ska förstå?

Komplikationerna.. Kanske inga synliga eller att jag får lägga mig på operationsbordet igen. Men psykiskt har det skadat mig men även gjort mig till det bättre, best of both worlds så säga.. Att lägga stress och vara en aktiv person när det fortfarande var nytt kan vara skadligt och skada dig så.. Du glömmer äta för att du känner ingen hunger, hinner inte äta något i farten. Jobba, plugga, sova och vara alla till lags.. men äta? Det står inte på agendan. Men hallå det är så viktigt att både äta och ta tid för dig själv för att bearbeta, för det du gjort är en livsförändring för både din kropp, självkänsla och psyke. Något jag lärt mig det senaste är att man måste prata med någon, behöver inte vara professionell men du måste öppna dig och inte smala det inom dig. Det är bara en dålig ide och tänka "Nej jag vill inte belasta någon annan med mina bekymmer. De är inte viktiga!" MEN JO FÖR FAN! klart de är. Viktigare än något annat. Jag har fortfarande svårt att prata med folk om just mina problem då man hela tiden tror att det finns de som har det jobbigare.

Jag har stannat i vikt men känner hur kroppen krymper och musklerna jag innehaft innan bara växer vilket gör att det skapar positiv reaktion hos mig själv och mat lusten kommer tillbaka. Jag äter nu regelbundet, tar inte på mig för mycket stress utan tar hand om mig själv mer. Promenerar ca 3 mil i veckan. FRUKOST är absolut det bästa målet på dagen. Sensate veckorna har Omelett varit det som lockat mig mest.

Likes

Comments

Likes

Comments

Kan det verkligen ha gått 4 år sedan jag tog studenten , det är helt ofattbart. Men jag kan inte fösta hur mycket mitt ansikte har förändrats under dessa år. De som störtat mig i allt är min älskade familj som ger mig motivation och kärlek som får mig att fungera. Tack vare vänner och familj står jag här idag och är riktigt stolt över vem jag är, men även den jag en gång var.

Likes

Comments

Kroppsidealet?! Vem fan kom på det? Vem är det som säger att

"Det kvinnliga idealet är stora bröst, smala ben, fast rumpa. Synliga kind och höftben, långa ögonfransar, mörka och smala ögonbryn. Långa och fixade naglar, långt tjockt och fixat hår. Platt mage, synliga nyckelben, vita tänder och långa ben. Det manliga idealet är arm, ben och bröst muskler, 6-pack, synligt käkben, manliga händer, synliga nyckelben, fast rumpa, vita tänder. Långa ben. Män har inte lika mycket kroppsideal som kvinnor utåt sett. Det kan bero på att kvinnor nästan alltid haft den rollen att dom ska göra sig fina inför männen. Förr i tiden när kvinnor inte fick arbeta hade dom inte så mycket mer att komma med än sitt utseende, och det sitter kvar lite än idag. Kroppsidealen är inte hälsosamma, för alla är inte lika byggda och vi har inte samma gener, ämnesomsättning, muskelbyggnad och kanske inte samma prestationsförmåga eller ekonomi. ".

Det finns vissa av oss som aldrig kommer ser ut såhär men inte är det någon som tycker illa om det ändå. Jag vill vara smal, jag vill se bra ut och jag vill att killarna ska titta åt mitt håll. Det gör dem ändå. Det ända man får tänka som jag har pushat mig själv på att dem tittar på dig precis så mycket som du vill att de ska titta. Det är din självkänsla och ditt självförtroende som syns, din kropps ska absolut inte spela någon roll. Tyvärr i dagens samhälle finns det dömande blickar och det får man leva med men vet ni vad DET SKITER JAG I! Sålänge du är nöjd med dig själv och älskar den du är så finns det inget som säger att du ska behöva ändra på dig.

Likes

Comments

Vad är det du gömmer? Men detta kan inte stämma? Jo, varför i helvete skulle det inte kunna stämma? Folk har svårt att inse hur stor man egentligen var. Men det hade jag med. Vad ska man säga för att få dem att förstå. Vad kan jag göra och säga för att inte få folket att förstå vad jag menar. Människor jag mött säger att jag är så smal och så fin och att mer får inte försvinna att jag inte få bli smalare.

Vad är det jag gömmer. Jag gömmer hängande skin och fett. Detta syns verken på bilder eller i verkligheten om jag inte vill visa det. Varför skulle jag vilja visa vad som får mig att känna mig äcklig? Varför ska jag visa upp vad som får mig att känna mig annorlunda.

Sommaren börjar närma sig och bikinisäsongen är igång och jag är rädd. Jag är rädd för att vad folk ska tycka om mitt hängande fett och skin. Bara tanken om fördomarna skrämmer mig. Trots att min självkänsla och självförtroende har höjts med det dubbla kan jag inte låta bli att undra vad andra tycker ibland.

Det folk inte vet har dem inte ont av. Därför gömmer jag vissa delar.

Likes

Comments

Det är så sjukt att i juni 2015 kunde jag inte ens knäppa dessa byxor. När man själv ser sig i spegeln varje dag så ser man inte alltid de förändringar man har gjort. Men när man får se det här det är då man blir chockad!

Jag har precis nått gränsen att gått ner 42 kg och det är helt fantastiskt att få höra och se dessa siffror!

Likes

Comments

Dagen efter operationen och natten har varit jobbig, vaknar av andningspanik och på hjälp av syrgas. Åhh jag kan äntligen andas igen vilken lättnad. Läkaren kommer in på sin rond och kollar hur jag mår, ja men hur tror du jag mår när jag blivit skuren i magen...

Läkare

"Jaha hur känns det här? Hur ser såren ut?"

Jag

"Jodå, jag har blivit knivskuren men jag repar mig, du skulle sett den andra killen.."

Läkare

"Haha, ja det är ju tur att du har kvar din humor trotts smärtan!"

Ja men vad, mer ska man säga magen är väldigt svullen och man har svårt att resa sig upp. Sjuksköterskan kommer in och säger att det är dags att gå en runda så att man inte bli stel. Jag förstår hur hur långt tror du jag kan gå egentligen? Jag tar tar i min droppstång och går ut och sätter mig i sällskapsrummet så det är jag och gamla Harlad som inte ens vet att han lever. Jag går tillbaka till mitt rum för att han var ju ändå inget kul sällskap. Klockan går och det är dags för lunch, min första måltid sen den 9 september. 1 dl smaklös potatissoppa, 0,5 dl kaffe. Helt fantastisk, men ändå så motbjudande. Åhh jag vill verkligen inte tappa all matlust. Det var min största fruktan. Hur ska jag kunna avnjuta mat igen? Dagen går väldigt långsamt och den är lite tråkig till 2 helt underbara vänner dyker upp med världens finaste krya på dig present. Efter dem kommer farmor och sen pappa. Jag hoppas veklingen att jag får åka hem snart. Blir ju allt mer rastlös att sitta här..


Dessa bilder kan folk tycka är lite äckliga med jag vill ändå visa dem.

Likes

Comments

Dagen innan operationen är här. Jag är så sjukt nervös, jag har aldrig lagt mig under kniven eller blivit nersövd.Hur ska jag reagera egentligen? Vad var det sjuksköterskan sa att jag skulle göra? Just det ja spruta i magen och alvedon.

Kvällen innan operationen var det dags för min första kväll som ansvarig för älskade Sivans studentpub. SHIT, jag är nervös inför det också, hur i helvete ska jag lösa detta? Genomgångarna börjar och dem går bra, okej detta är inte så farligt ändå är så taggad inför pubkvällen! Namnrundan börjar, men vänta varför ligger det blommor på bordet? TILL MIG?!? varför? Det var den finaste lycka till - presenten jag skulle någonsin kunna tänka mig. Norrlands nations styrelse HT 15, om inte ni vore de bästa människor på denna jord vet jag inte vad. En enorm klump släpptes och jag kände att allt var okej och allt skulle bli okej. Kvällen rullar på och funkar hur smidigt som helst och jag känner hur mycket jag trivs med det jag gör. Kvällen närmar sig sitt slut, 01:33 och alla gäster har lämnat lokalen, nu är det dags och räkna pengar och städar. Vi tackar av alla jobbare och reflekterar över kvällen vad som gick bra och vad som ska tänkas på till nästa gång. Helt plötsligt inser jag klockan är 03:20 och jag måste hem till Vislanda och sova för jag ska till lasarettet i Ljungby vid 09:00.

Sätter mig i bilen och ska kör 3,2 mil hem och det ända jag kan tänka på är kommer det göra ont att få en nål i handen? Hur kommer jag må efter narkosen? Hur ont kommer jag ha i magen? Varför i helvete ska jag göra detta? och varför ska jag vara på lasarettet vid 09 när jag inte ska opereras fören 13? Det är väldigt mycket frågor som cirkulerar i huvudet. Svänger in på parkeringen hemma hos mamma och pappa. Smyger in på toaletten och ställer mig i duschen och duschar mig med desinfektionsvampar ta på mig rena kläder och bäddar ner mig i rena lakan. Klockan är nu 06:03 och jag ska upp vid 08:00.

"Emelie, nu måste vi verkligen köra till Ljungby om vi ska vara i tid" Mamma väcker mig och det är dags, nu händer det verkligen.

JAG. ÄR. LIVRÄDD!

Kommer fram till Ljungby och väntar på någon som ska ta mig till mitt rum. Det kommer någon, hon kommer närmre.

09:02

"Hej, är det du som är Emelie?"

"Ja?"

"Det har blivit ändrade planer, du ska inte opereras vid 13 utan du ska operera dig nu så du får följa med mig"

OKEJ?!?!?! Nu börjar jag allvarligt bli rädd och ledsen.

09:17

Ligger jag på operationsbordet och berättar för sjuksköterskan och narkosläkaren vad jag gjorde igår. Sen är det svart.



Likes

Comments