BEBIS

Sista magbilden hemma / Påväg in på BB

Förberedde du dig på något speciellt sätt inför förlossningen? Man får ju extremt mycket frågor just om förlossningen när man är gravid, om man är rädd eller spänd inför den. Hela graviditeten går man ju & väntar på dagen då det ska hända, man diskuterar när man tror att det ska sätta igång osv. Jag hade en väldigt positiv inställning & försökte tänka att "alla mammor har ju klarat det, så då borde jag också kunna klara det". Så förutom positiva tankar gjorde jag några saker, det var bla att träna så länge jag orkade under graviditeten samt att jag i slutet använde en olja för att mjuka upp huden mellan benen. Sista veckorna vilade jag även extremt mycket & fixade mycket hemma, så att det var ordning & reda när vi kom hem från BB. Ex så köpte jag hem massor med goda saker att ha i frysen, då man inte har jätte mycket tid för matlagning precis när bebisen kommit ;)

Vart födde du? Jag födde i Varberg & vi är så nöjda med det valet. Barnmorskorna var helt fantastiska & dem fick oss att känna oss så trygga. Även efteråt fick vi en massa hjälp & bra tips vilket kändes så skönt.

Hur satte förlossningen igång? Jag gick ju över tiden med 2 veckor, vilket var sjukt frustrerande. Efter 2 fullgångna veckor sätter dem igång förlossningen om man vill & det ville jag absolut. Så vi åkte ner till Varberg för igångsättning & jag var såpass mogen att jag fick börja med cytotec shottar för att se om värkarbetet skulle komma igång. Efter 4 shottar cytotec (med 2 timmars mellanrum) kom värkarna igång, då var kockan ca 16. Vid kl 18 skrevs vi in på själva förlossningen för då var jag 3 cm öppen vilket betyder att det är dags för förlossning "på riktigt". Innan dess fick jag ligga i ett "vårdrum" där jag fick shottarna & dem hade koll på värkarna & bebisen med ett CTG.

Hur lång tid tog förlossningen? 7 timmar från att vi blev inskrivna på förlossningen.

Hur gick förlossningen till? Efter att vi blivit inskrivna på förlossningen gick det ganska snabbt, för att vara första barnet om jag förstått det rätt. Vi blev inskivna kl 18 & kl 01 var hon ute. Efter en timma inne på förlossningen hade jag öppnat mig från 3 cm till 5 cm. Vid 5 cm hade jag så sjukt ont & bad om epiudralen (ryggmärgsbedövning) & tacka gudarna för den! När narkosläkaren skulle sätta den på mig hade jag överdoserat lustgasen så jag låg & skrattade som en galning, jag kommer inte ihåg varför men jag kunde inte få stopp på det. Christofer kunde inte hålla sig, så han började ju skratta åt mig & då var det igång. Jag hade världens glädjerus & skrattade så att jag grät, då tog barnmorskorna lustgasen ifrån mig en liten stund. Haha. Epiudralen gjorde iallafall att jag kunde andas & slappna av en stund, några minuter efter epiudralen kände jag inte ens av värkarna. Jag mådde SÅ bra just då & från att ligga & andas igenom värkarna med lustgas gick jag till att dansa runt i en "gå-stol" med musik på. Då ringde jag även till mamma & till en av mina bästa vänner på FaceTime & hade sån feeling! Haha, både mamma & min kompis frågade typ "Vad håller du på med? Ska du inte föda snart?". Jag bad även Christofer hämta en kaffe-latte till mig för jag var så sugen på just det. Haha, barnmorskorna sa att dem aldrig vart med om någon som vill ha en latte mitt i förlossningen. Efter ungefär en timma utan värkar kom dem tillbaka & kändes värre än tidigare, jag bad barnmorskan som fanns närmst till hands att kolla läget & när hon undersökte mig sa hon; "Jag förstår att du har ont, för du är 10 cm öppen nu. Snart ska du föda barn!".

Här är det ganska luddigt för mig, det känns som att allt gick så snabbt. Jag tror det var här jag trodde att jag skulle bajsa ner mig. Jag bad barnmorskorna kolla om det kommit något, men dem sa att "Det känns bara så, det är bebisen som är påväg ner". Jag var HELT övertygad om att det hängde något ut ur rumpan så jag bad dem ta bort det, men dem sa återigen att det är inget där. Här skrattade Christofer åt mig för jag var så sjukt bestämd, sista gången sa jag. "Nu känner jag att något hänger ut, så nu får ni ta bort den!". Haha, men nu i efterhand har jag förstått att det känns verkligen som att man bajsar ner sig vilket är så obehagligt. Iallafall, nu skulle Stella ner till bäckenet & efter det skulle jag krysta. Under den här tiden hade jag så sjukt ont, det enda jag kunde tänka på var att jag skulle överleva. Varje värk gjorde så ont & här någonstans fick jag en extra dos av epiudralen men den hjälpte inte längre. Efter ett tag fick jag även lägga undan lustgasen för att kunna koncentrera mig på att krysta. Krystfasen höll på i ca 1 timma & den var riktigt tuff, här snackar vi om att kämpa för livet. Jag fick ha dragkamp med ena barnmorskan, då hon häll ett lakan som jag fick dra i när värkarna kom. Jag satt/låg på britsen med fotstöden uppe, men i slutet höll Christofer mitt ena ben bakåt & barnmorskan det andra, medan den tredje höll i lakanet som jag drog i. Jag trodde att mina armar skulle gå av & att allt där nere skulle gå sönder, får flashbacks nu när jag skriver detta & ryser lite. Det är nog därför jag inte fått tummen ur att skiva om detta tidigare, för jag var som i chock efteråt. När barnmorskan ville prata om förlossningen med mig några dagar efter så kunde jag inte hålla gråten tillbaka, det var liksom för tidigt. Men shit vad det är coolt ändå att kvinnokroppen klarar av detta, wow säger jag bara om alla oss som fött barn Vi är grymma!

Det var här jag hade fått epiudralen, haha vem har tid/ork annars att ta selfies under själva förlossningen?

Vad hade du för smärtlindring? Lustgas & epiudral.

Fick du sy något? Dem fick sy några få stygn. Jag fick förlossningsskada grad 1, vilket betyder att såren/sprickorna sitter ytligt. Det jobbiga med det är att såren sitter PRECIS där urinröret är, vilket betyder att det svider något djävulskt när man ska kissa sen. Jag grät & skrek (utan att överdriva) när jag skulle gå på toaletten i nästan 2 veckor efter förlossningen. Det var fruktansvärt & det gjorde att hela mina dagar kretsade runt att jag inte ville gå på toaletten. Jag önskar verkligen inte någon den smärtan, fy säger jag bara! Dock kom jag på lite bra knep efter några dagar, ex att hålla en binda med vatten på emot när man kissade & sedan fick jag även bedövningsgel när jag var på återbesöket.

De berömda ostmackorna efter förlossningen, jag slukade dem SNABBT! Jag var så hungrig, haha. / Första bilden på mig & Stella <3

Vilken del av förlossningen var smärtsammast? Smärtorna innan, under & efter är så olika så det är svårt att jämföra dem. Men jag tyckte att skedet då hon skulle ner till bäckenet & när hon skulle ut var tuffast.

Fick du någon "baby blues"? Ja, det fick jag absolut. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna få det. Jag har alltid längtat efter att få barn & bara sett det positivt, men precis efter förlossningen mådde jag inte alls bra. Det höll i sig i kanske 1-2 veckor. Jag grät varje dag, var så känslig & jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Att ha ont i hela kroppen samtidigt som man inte får sova & har så mycket hormoner som spökar, det gör en helt ur balans. Jag kände flera gånger att "Vad har vi gjort" & "När får vi lämna tillbaka henne?", men det är ju lite skämmigt att känna så när man precis fått ett barn. Jag tror att väldigt många får liknande känslor men att väldigt få pratar om det, det enda man får höra är "Njut av bebistiden" & "Visst är det helt underbart".. När man då inte känner så, blir det ännu jobbigare & man känner sig riktigt dålig. Enligt mig är första veckorna sjukt tuffa, det är först efter ca 2 månader som jag börjat kunna njuta & älska livet med bebis. Så om ni känt liknande saker som mig, skäms inte för det! Det är HELT normalt & det går oftast över efter ett litet tag <3

  • BEBIS

Gillar

Kommentarer

Evelina
Evelina,
så skönt att du skriver om babyblues. Kände exakt samma som dig att de första två veckorna var sjukt jobbiga med alla känslor och tankar.
mliandrea
,
Jaa visst är dem!! Tycker det är viktigt att berätta så man inte känner sig ensam i det.. ❤️nouw.com/mliandrea
Anna
Anna,
Åh vad intressant att läsa om din förlossning! 😊

en fråga till dig.
helammar du? Eller hur gör du när du är ute på stan och fikar/på resturang osv, ammar du eller ger du flaska med bröstmjölk eller ersättning?

ha det bäst!
kram Anna
mliandrea
,
Tack vad kul!! 😍 det är olika, men vi har börjat ge ett mål ersättning varje dag nu sen en vecka tillbaka för att vänja henne vid flaskan & för att se så att magen tål ersättningen mm 😊 Så ibland ammar jag när vi är ute, eller så ger jag flaskan. Föredrar flaskan för det känns skönare för mig dock just på stan & så 😊 Jag tämnet att jag vill fortsätta amma ett tag till men att vi med tiden ger mer & mer erättning för att trappa ner amningen successivt 😊 Kram!nouw.com/mliandrea
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229