Idag är psykisk ohälsa ett vanligt fenomen hos befolkningen och också något som ökat kraftigt de senaste åren.
Dock var det först när jag själv drabbades av det och berättade för människor om det som jag förstod hur vanligt det är. Många pratar inte om sina problem när det gäller psykiskt eftersom det känns tabu att prata om och det är något man håller för sig själv. Att man har problem med hjärtat, får diabetes eller andra sjukdomar så pratar man om det, då det oftast märks och det är mer personer som pratar om det.
Men det är minst lika viktigt att prata om det som inte syns, det man känner inom sig och det man bär runt på.

Psykisk ohälsa är svårt beskriva och det är så olika för alla som drabbas av det. Det kan också ge ångest, depression och självmordstankar. Men det behöver inte alls vara så utan kan också bara vara att man känner sig trött, orkeslös och nedstämd. Man får verkligen känna på hur känslor exploderar inom en och hur man kan gå från att vara glad till att må skitdåligt på 2 sec. Att ibland må så dåligt och vara ledsen men inte kunna veta varför. Det bara känns allmänt skit. Det är nog både svårt för den som är drabbad och den som är närstående.

Här kommer lite om min berättelse.

När jag fick veta att jag led av psykisk ohälsa och depression blev jag chockad, det var inte alls vad jag hade trott. Men jag blev också lättad för att få ett svar på varför jag var som jag var. Varför jag inte var den som jag brukade var och varför vardagen inte alls såg likadan ut som den brukade. Jag var väldigt ny inom området och hade ingen aning om vad det egentligen innebar. Jag vet att jag jämförde mig med personer som är psykiskt sjuka (vilket man absolut inte ska göra) och tänkte att jag behöver inte denna hjälpen, det finns andra som behöver det mer än mig. Men det var kanske bara en försvarsmekanism om att man vill klara sig själv och rädd för att bli stämplad. Rädd för vad folk skulle säga och rädd för att bli placerad i ett fack. Samtidigt visste jag att jag behövde hjälp för jag ville verkligen fortsätta livet som student och ville absolut inte flytta från mina vänner och Gävle. Jag var rädd för att inte klara av mitt liv och mina mål och jag var rädd för att få flytta hem igen.

Det viktigaste för mig var att få vara kvar i Gävle med plugget och med mina vänner även om jag ibland kände att jag inte orkade med mitt liv eller att träffa folk och ta tag i vardagen. Det viktigaste för mig var ändå att ha kvar allt de bra som jag hade och fortsätta med det som jag tyckte var kul. Dock blev saker som jag gillade att göra inte roliga längre. Tex. matlagning var något som jag verkligen älskade att hålla på med, men det var inte alls kul längre, Det fanns ingen motivation och det kändes bara som värsta projektet att genomföra, kanske att matlusten inte var på topp heller. Min ork var inte den bästa och tröttheten fanns där hela tiden. Jag vet inte hur många timmar som spenderades i sängen men det var många på ett dygn. Att bara gå till skolan som låg 500 m bort eller damsuga gjorde mig helt slut och gjorde bara att jag ville lägga mig i sängen och sova.

Jag valde ganska tidigt att berätta för dem som stod mig närmast och för dem som det kunde vara bra att de visste om det. Var jag inte visste innan var att jag fick mycket positivt tillbaka som omtänksamhet och förstående. Inte alls det där dömande som jag hade trott att jag skulle mötas av. Kanske är det för att man har bra människor runt omkring sig, jag vet inte. Samtidigt som jag egentligen inte ville berätta först så tog jag mod till mig att göra det och jag tror att de också uppskattar det. Det var som en helt ny värld öppnades upp för mig. Jag visste vilka vänner som jag verkligen kunde lita på och vilka som verkligen var värda att behålla. För visst ska vänner ställa upp lika mycket i motgång som i medgång. Det fanns också personer runt omkring mig som öppnade upp sig för mig om deras erfarenheter och det blev som en läkeprocess det också, att inse att man inte är ensam om det här och att vi går igenom saker tillsammans. Andra som hade haft liknande problem kom också närmare och då kunde man dela sina tankar om detta och bli starkare tillsammans.

Att berättaa för mina närmaste är aldrig något jag ångrar och det var också något som blev min räddning och är det än idag. Det är väl också därför som jag skriver det här inlägget för att nå ut till andra med liknande problem och att inspirera andra med vad som varit bra för mig.
Att ha människor som förstår eller iallafall försöker förstå och bryr sig, hjälper mycket. Att veta att jag kan vara som jag är och de kommer ändå att stötta mig. Det är det finaste vännerna man kan ha anser jag. Att jag inte bara kunde berätta för kuratorn jag gick hos utan också för mina vänner och min mamma - det gjorde mycket och hjälpte mig att leva med detta. Jag är inte fri än men det går bättre för varje dag och att bara veta att dessa fina människor finns runtom en får en att lysa upp och vilja ta vara på livet.

Innan jag sökte hjälp så trodde jag inte att jag var deprimerad, jag kände att något var fel men jag trodde väl mest att jag kanske höll på att gå in i väggen. Jag sökte mig till min vårdcentral eftersom jag inte visste vart jag skulle vända mig. Där fick jag inte bästa responsen, Dem valde att ta ett stick i finger och utgå från de. Men sen pratade jag med min mamma och mina två närmsta vänner och sökte mig till en kurator på skolan. Där fick jag hjälp. Hon såg direkt att allt inte var som det var och jag fick göra ett test och fick sedan hjälp därifrån. Till en annan vårdcentral och där gjorde de mer än bara ett stick i fingret. Depression är ju sällan något som syns på ett blodprov utan det är mer än så.

Våga alltid fråga om hjälp och kom ihåg att få fightas med psyksik ohälsa är inte ett misslyckande det är snarare än kamp mot ett starkare du och en starkare framgång. Får du ett nej om hjälp eller att de inte är fel på dig men du ändå känner att det är något så försök ta mod till dig att söka dig vidare eller be någon som står dig nära. För det viktigaste är ju ändå att du mår bra och om du inte gör det att du får hjälp att hitta en väg tillbaka. Kom ihåg du är aldrig ensam!

Om jag kan, så kan du!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Då har man bott i Uppsala på riktigt i ca 1 vecka och området jag bor i heter Flogsta, där de har massa studentlägenheter. Känns bra hittills. Nära till Ica, naturområden och rätt så nära till skolan.
En kursare/ny vän bor också i närheten vilket känns kul!
Här kommer lite bilder på min lägenhet!

Likes

Comments

Om ni vill veta mer om mig, så kommer här 15 saker om mig som ni kanske inte vet.

1. Jag kan spendera flera timmar framför youtube, särskilt på olika auditions och testar videos. Tycker att det är jättekul att kolla på.

2. Musik med mycket bas i, som house får mig att bli lugn. Fast det för andra kanske låter som det skulle stressa en.

3. Skogen är en plats jag älskar, där kan jag sitta och filosofera och drömma mig bort. Det är så fridfullt där.

4. Jag har jättesvårt för att slänga saker, särskilt kläder även om jag inte använder dem så tänker jag att de kanske blir avändbart någon gång.

5. Ihop med föregående punkt så trots att jag har massor av kläder, vill jag alltid ha nya. Jag hittar aldrig något som jag trivs i för dagen och vill bara köpa nytt.

6. Jag hatar att stressa till saker, känner jag mig sen till något eller vet att jag kommer komma sent, ställer jag oftast in och inte dyker upp alls.

7. Något jag älskar är att spendera tid med att titta på lägenheter på Hemnet för att få inspiration om inredning och drömma mig bort till min lägenhet i framtiden.

8. Jag flyttar till Uppsala i slutet av Augusti och det ser jag framemot jättemycket. Har egentligen flyttat dit men nu är jag hemma hos föräldrarna under sommaren. Så det blir först på riktigt i slutet av Augusti.

9. Jag har utbildat mig till massör i svensk klassisk massage och triggerpunktsbehandling för ca 1,5 år sen.

10. Jag är fadder/gudmor till min bästaväns lilla kille Charlie!

11. Jag har en katt som heter Semla som jag skaffade i Februari i år. Har alltid haft katt i mitt liv så det var något som saknades helt enkelt.

12. Jag tycker inte om att prata i telefon, särskilt inte när de gäller att prata med personer jag inte känner. Till exempel när man ska boka läkartid osv. Det tycker jag är jättejobbigt, något jag måste arbeta med. Men när det gäller vänner också pratar mycket hellre när man träffas.

13. Jag tog min kandidatexamen som Hälsopedagog i Juni i år. Jag läste i Gävle där jag bodde i 3 år. Studentlivet där kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat och det är något jag saknar för varje dag som går.

14. När jag flyttade till Gävle, flyttade jag direkt från mina föräldrar och 50 mil hemifrån, men det är inget jag ångrar utan snarare kan det ha varit det bästa jag gjort i mitt liv.

15. Jag har en estetisk sida som jag fått från min familj, då båda mina föräldrar hållt på med musik och annat. Gillar att både dansa, sjunga, spela instrument, måla och lägga upp mat snyggt. Mitt matintresse har nog också kommit från föräldrarna då de både gillar matlagning och bakning. Dessa instressen får mig att koppla av och ha roligt.

Likes

Comments

Har nu äntligen lagt några beställningar från Wish för första gången, varit lite tveksam men har betälllt från Ebay innan så ger wish en chans. Nu är de bara den jobbiga väntan på att få sina saker. Hoppas verkligen att det är som man tänkt sig. Har hört lite om det och att det alltid finns en osäkerhet men får hoppas på tur.

Har läst recentioner om produkterna och butikerna innan jag beställde så vi får se. Känns som ett bra alternativ för oss studenter med knapert om pengar så ska bli spännande!

Har ni beställt från Wish, berätta gärna vad ni beställt och vad ni tycker!

Likes

Comments

Lite inspiration till sensommaren, så snyggt att matcha svart med färg och brodyrer eller köra på klassiska jeansfärgen ihop med vitt och färg. Men något jag älskar är verkligen den gula färgen och ska satsa på att införskaffa mig en gul väska, kommer kunna matchas snyggt till hösten!

sensommar



accessoarer



konsertoutfit



Likes

Comments

Har fixat en ny Instagram där jag inte har en privat Instagram och där jag lägger upp bloggrelaterat samt annat när jag inte hinner uppdatera här. Har också en ny mail för kontakt och samarbete.

Instagram: mkba91
Email: kontakt.mkba@gmail.com

Likes

Comments

I min nya lägenhet behöver jag fixa lite ny inredning och en grej jag tänker fixa som jag saknade i förra är organisering av mitt smink. I första lägenheten hade jag det men sen har jag vara haft det på toaletten då jag haft ont om plats. Har inte så mycket större just nu men tänker mig att jag ska ha ett bord i sovrummet. Så att man kan sitta där och fixa sig, med bra ljus mm. Har ni tips på smarta lösningar när man har ont om utrymme, säg gärna till! 😄

Likes

Comments

Feminism är ett ämne som är riktigt hett just nu och det är också ett otroligt viktigt ämne i samhället idag. Dock är det många som inte vet vad det egentligen är och missuppfattar vad det är. Det är också många som blandar ihop feminismen med manshat, vilket är två olika saker. Feminismen hjälper inte bara kvinnor i samhället även om det är en stor del utan också män eller vilket kön man anser sig vara. Feminismen hjälper alla i samhället!

Feminism handlar inte om att man hatar män, det handlar inte om att män inte borde få existera. Utan feminism är ett ämne inom jämställdhet, att kvinnor också är lika mycket värda som män. Att kvinnor också har makt och också ska kunna lyckas i livet. Kvinnor ska inte bara vara där för männen utan kvinnor ska leva sina liv precis som varje annan människa. Däremot finns det ett begrepp så kallat manshat men det har inte med individer i sig att göra, utan det handlar oftast om män som ger sig på kvinnor som inte vill, att män tar sig friheten att göra vad de vill mot kvinnor trots att hon inte vill, som att våldta eller utföra våld och detta är inte acceptabelt men det handlar inte om, som många tror att alla män gör detta mot kvinnor, utan det handlar om ett beteende som vissa män har. Det är med största sannolik män som utför detta mot kvinnor därav namnet manshat men om du vet att du inte är sån, så varför ta åt dig?!

Feminismen i Sverige har gjort mycket för oss kvinnor men det är långt ifrån klart. Det har till exempel gjort att vi får bli myndiga, vi får rösta, vi får arbeta med nästan vad vi vill, vi kan inte bli sparkade om vi blir gravida, vi får ta preventivmedel, vi får själva bestämma om vi vill göra abort eller inte och det är inte okej att misshandla eller våldta en kvinna i ett äktenskap. Feminismen är otrolig viktig och även om den gjort mycket för oss så är det mycket kvar. På arbetsmarknaden ser det fortfarande inte så bra ut, kvinnor får söka vilket jobb de vill men det tjänar oftast mindre än män med samma arbete. Arbeten där det är flest kvinnor som arbetar har lägre löner än arbeten där det är fler män som arbetar. Till exempel inom vården är det tunga och krävande arbeten men också lågavlönat. Att fler män är vd i Sverige förekommer också med hiskliga höga löner, ändå har kvinnor generellt högre utbildning än män.

Tyvärr är samhället inte jämställt, även om det finns arbete kring de. Vi är långt efter att ha ett jämställt samhälle. där det inte finns några löneskillnader trots kön och där alla kan bli chefer oavsett man eller kvinna. En annan viktig faktor inom jämställdhet är att ens ord som uttrycks gäller och ett nej är ett nej, att vad man än har på sig så är antastande inte okej. Ens kläder pratar inte, utan det är det man säger som gäller.

En grej som jag inte förstår mig på är hur man inte kan supporta varann. Till exempel finns de personer som kallar sig feminister men ändå kallar andra kvinnor för slampor. Hur går det ihop?. Så länge vi kallar varandra för slampa, hora osv. kommer andra också göra det. Det är sjukt för mig hur man kan klaga på att killar trycker ner tjejer med fula ord, när man själv kallar tjejer för dessa ord.

I diskussioner där män hatar feminister, har jag också sätt hur kvinnor håller med männen. Det får jag inte heller ihop?. Du som kvinna vill du ha ett ojämställt samhälle, där du hamnar i en lägre klass? Där du inte får föra din talan? Där du inte får samma lön som en man med samma arbete och erfarenhet? Där du är mindre värd?
Visst alla får ha sina åsikter och tycka som man vill, men ibland känns det som att det är mycket dubbelmoral hos människor och att man kanske borde tänka efter vad man har för åsikter och ambitioner i livet innan man uttrycker sig i media, eller är det bara jag som känner så?

All eloge till de som vågar stå upp för sina åsikter trots att man får hat om att man är en "feministfitta" eller liknande och till er män som faktiskt förstår att det är inte könsrollen män i sig utan det är en viss grupp när det kommer till manshat och våld hos kvinnor.

Jag är feminist och en stolt sådan. Kvinnoförtrycket och ojämställdheten i samhället gör att jag tycker det är viktigt att stå upp för detta och arbeta för förbättring i samhället. Ju fler vi är som visar vad vi vill, ju lättare är det att förändra.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Tillsammans är vi starkare!


Likes

Comments

Sommaren är här och denna sommaren jag drömmer om, just nu ser min sommar inte ut såhär men kan ju alltid drömma och vem vet vad som händer i Augusti efter jobbet är klart. En sommar borde absolut innehålla sol, bränna, bad och roadtrips med vänner!

Likes

Comments

Innan jag och Julia lämnade Gävle för flytt till annan stad gick vi & Elin såklart på Håkan i Gävle (16e juni)! Det var en helt fantastisk kväll med mina bästa vänner, Håkan och öl! 🙌🏻
Ett minne för livet och något jag kommer leva på länge!

Likes

Comments