View tracker

Skickat din äckliga dumma väska. Du frågade om du skulle komma hit och hämta den, ofc not, jag hade ju precis gjort slut med dig? Och nej jag vill inte "prata ut", det finns inget att prata om och nu kommer det verkigen aldrig finnas något att prata om. Du frågade om jag skickat din och jag svarade ja det har jag och att det kostade 500. Inget konstigt med det, enligt mig. Men enligt ditt fula face så är det så jävla lågt så du kallar mig en känslokall liten dum slyna? What the acctuall fuck? Vad har du för problem? Kan inte ens tänka mig just nu att jag hade känslor för dig, för jag känner fucking nada, absolut ingenting. Kände hat för dig, jag menar varför skulle jag inte? Visst om du är sårad men om du tycket jag sjunkte lågt så sjönk du till fucking botten av en bottenlös sjö. Och omogen? Du är en omognaste av dom alla, du ska vara mogen äldst. 

Grattade inte ens dig idag för du betyder inget för mig längre, det förändrade på 1 snabb jävla sekund. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är fett kallt ute och vi springer till tåget, vem lurar jag.. vi springer inte alls för vi är alldeles för lata, haha. Vi hinner precis innan dörrarna stängs och jag är lika irriterad som vanligt när jag trängs där vid alla människor, hatar typ alla folk här förutom oss. Vi ska till klubben och han har fortfarande inte svarat, vi är lite små lulliga efter att tagit några snabba shots innan vi gav oss iväg men det känns najs när vi kommer in från den kalla vinterluften. Tiden tickar iväg och klockan är bara barnet, cirkus 00.00 skulle jag säga, vi fortsätter till tunnelbanan och när vi kommer fram, suprise suprise lika mycket folk där, usch. Hoppar av tåget och trippar fram i våra klackar till entrén, får konstigaste feelingen ever, det är bara massa äldre och skumma folk här ikväll och jag vänder mig om till min vän och bara "wtf"? hon svarar mig med en lika frågande blick och vi fortsätter in.

Det var ett tag sen jag var här och tänker om dom fortfarande kör med bara cash och såklart så gör dom det, suck... Vi fortsätter fram i den tunga dimmiga klubbluften för att lämna jackor och väskor, gud vad jag har saknat det här! Väl nere så ställer vi oss i kön för att ta ut pengar och det är redan väldigt mycket folk för att bara vara runt midnatt, jag ser mig runt och kvällens gäster kommer från alla sorters stilar och åldrar, rätt konstigt om du skulle fråga mig, men det är ju bara jag. Ser en man som skulle kunna vara i sin 60 års ålder och jag bli mer än chockad, patetiskt tänker jag och vänder mig till min vän. Framför oss står två kvinnor och en man, dom skulle kunna vara i sina 35-37 års ålder och dom beter sig som tolv. Eller ja, i det här fallet nyblivna 18 åringar som precis fått komma in på krogen. Kvinnorna står och dansar sexigt mot varandra, mannen står och halvt tittar på samtidigt som han tittar bort, blir så jävla äcklad.

Vi står fortfarande i kön men vi är iallafall på dansgolvet med nostalgi-låtar, vilket är musik från 00-talet, så ingen är mer pepp än oss, eller jo dem äldre framför oss måste vara det för dom dansar hejvilt och in i oss utan att märka det, känner hur sprit-bitchen börjar växa lite i mig men knuffar ner henne snabbt igen. Äntligen våran tur, hur kan det ta så långt tid att ta ut pengar egentligen??

Vi sitter vid båset med killarna som absolut ville att vi skulle sitta med dom, dom köper drinkar och berättar stolt att dom har massa kontakter och kan fixa allt, sitter och lyssnar sååå imponerat (not). "vi går" säger jag till min vän och går över det stora dansgolvet och passerar många idioter vi stött på inatt, går upp för trappan och jag är så irriterad och arg, Mr. har nämligen inte hört av sig men då säger min vän att det är säkert för att du skriver så konstigt "han fattar säkert inte, för killar gör inte det haha" säger hon till mig. Sant tänker jag och skickar iväg "är du ute?" Några andra killar kom fram till oss, vi står och pratar med dom men jag är inte så närvarande för jag tänker mest "jävla idiot". Min telefon blinkar till och jag bokstavligen hoppar upp och skriker "OMG HAN SVARADE" hyperventilerar lite. Han skickar adressen där han är och skriver "koom, hör av dig när du är här" tänker "wtf Maja, detta händer?????" Men jag är rätt full och gladast i hela jävla världen så det är okej. Vi tar tunnelbanan några hållplatser närmare stan och mitt hjärta dunkar lite snabbare, vi stannar utanför klubben och jag skickar ett sms att jag är där, inget svar. Min vän säger "ring" men jag vågar inte, absolut inte, aldrig någonsin att jag skulle ringa till honom, vi har inte ens pratat på flera månader. Men på något hörn så övertalar hon mig.

Han svarar helt exalterat "heeeej, ja oj, vi är här kom hit, du vet var det är va??" jag vet exakt vart det är och vet att klubben har stängt så han måste vara utanför. Vi går dit och det ligger typ 3 minuter därifrån, synar gatan med dimmiga ögon men jag ser inte honom, min vän rycker tag i mig och pekar och säger "där". Omg panik på högsta nivå, av den bra sorten, alltså jag kan inte ens andas, vad gör den här killen med mig? Det har aldrig hänt, någonsin att jag beter mig som en barnunge framför en kille. Spela cool för gud skull Maja!

Han ser mig och ler, vi kramas lite och vi + massa andra, vissa kända ansikten går till en annan klubb, men just i denna stund, från klubb till klubb så hatar jag honom mer än någonsin, nonchalantaste människan jag någonsin träffat. Men fuck you too känner jag.

Väl inne på klubben skiljs vi åt så jag och min vän går för att köpa flera shots, sen går vi upp för trappen, jag möter honom och han tar tag i min krage, kysser mig och säger "sms:a mig sen". Alltså jag tror jag dör på riktigt, spagettiben. nu?? Jag flippar ur ännu en gång, har totalt glömt bort att jag hatade varenda cell i hans kropp för bara 20 minuter sen. Vi träffar några andra killar där uppe som skulle köpa oss drinkar, jag står och pratar med en vad dom, stämningen blir intensiv och jag tror han ska kyssa mig, då vibrerar min telefon och det är han, han undrar vart jag är och säger att jag ska komma ner, snabbt som satan säger jag till min vän att jag ska gå, skiter fullkomligt i killen för mitt fulla sinne bryr sig inte om någonting annat än honom.

Som jag skrev mitt förra "inlägg" så kommer det vara en berättande blogg, det kommer helt enkelt vara inlägg från mitt liv, sett ur mina ögon med mina känslor, för jag vet att det är nog fler som kan relatera till detta. Och förlåt om ni får veta mer om mitt liv än vad ni tänkt, men vissa saker stämmer inte helt, vill ju inte lägga ut hela mitt liv på nätet. Det kommer bli som en bok och varje inlägg är en sida ur den, "Majas 21åriga liv".

Hoppas ni gillar idén, puss!

Likes

Comments

View tracker

Klockan har slagit 23.00 och tankarna dunkar högre än mitt hjärta när jag går längst gatorna i vintermörkret, tanken slår mig. Jag är nog en av Sveriges mest komplicerade människor som går på denna jord.

Kommer ihåg när jag var yngre, typ 14 unga år och jag bråkade med pappa för jag inte fick göra allt jag ville.. han svar till basically allt var "vill inte lägga pengar på något du kommer göra i typ 2 dagar". Jag blev såklart argast i hela jävla världen (var ju 14 år och tjej så det säger ju allt).

Nu i efterhand vet jag att han hade så rätt man kan ha (vet att du kommer skratta när du läser det här), jag menar, te.x om man har en kille i typ 3 månader som man älskar och gråter floder för ena stunden och 3 veckor efter får panik att han är här. Vad säger det om mig? Helt ärligt har jag inte fått svar på den frågan än.

Tänk dig att du varit singel hela ditt liv och helt plötsligt händer det omöjliga och alla i din närhet säger "har DU skaffat pojkvän?!" Det ända svaret som man kan komma och tänka på är "eh hehe... ja det hände visst" Och så hände det som jag trodde skulle hända i början som inte hände men alltid annars händer bara det att den här gången var det en miljon gånger värre.

Du är ute med dina vänner och din pojkvän, det ska vara en slags reunion från sommaren, du står och väntar i kön för att komma in och du ser han, killen från sommaren som inte lämnat ditt undermedvetna. Vad gör du? Om man heter Maja flippar man helt totalt ut och inser klart och tydligt att ditt förhållande aldrig kommer att hålla, inte p.g.a sommar-killen men han är en anledning. Kvällen fortsätter att gå, hjärtat slår fucking 1500/h och det känns som att det ska explodera någonstans, snarast!! Allt går alldeles för snabbt för snart faller jag, måste ut.

Mina vänner säger såklart att dom förstår hur jag känner och "följa mitt hjärta", hur kan man ens göra det när hjärtat är lika otydligt som kvällen i dimman?? Hjärnan säger sova, måste sova bort allt vimms, trams, alkohol, trånande blickar och mjuka fumliga händer som egentligen inte ens ska vara där.

Morgonen kommer och vårt rum skulle lika gärna kunna vara en bastu på högsta grad, jag gillar inte ens att bada bastu om man sitter högst upp, och det var såklart högst uppe jag satt. Känslan är kvar med högsta möjliga närvaro, det här går inte, får panik. ANDAS. Sminket ska på, vill ju inte gå ut som en zombie med en finne mitt i ansiktet liksom. Går till tjejerna, mina klippor, vad skulle jag göra utan dom? En pinsam tystnad kommer krypandes mellan mig och han, alltså han måste ju märka, visst?

På vägen hem försöker jag att småprata, går helt okej och jag försöker att göra det som vanligt, tror att det funkar och jag försöker att tänka om det bara jag som är ett freak helt enkelt. Han åker hem till sig dagen efter, fortfarande samma känsla, så feg som jag kände mig, ringde jag upp honom och gjorde slut.


För er som inte gillar det jag skriver, don't care. Jag använder inga namn, bara mitt egna och allt jag skriver är sant, låt oss kalla det Majas Liv.

Likes

Comments