När jag skålade och välkomnade in det nya året på träbron här i Örebro tillsammans med syskon och vänner gav jag mig själv ett löfte. 2016 skulle bli mitt år. Det skulle bli det året där jag börjar uppfylla mina drömmar. Och det var precis det jag gjorde trettioåtta dagar senare.

Sedan jag var yngre har jag alltid velat åkt iväg på en volontärresa eller en språkresa, men jag var ung och dum när jag var yngre. Jag spenderade mina pengar på kläder och alkohol så jag gjorde aldrig något av det. Bör även påpeka att jag var livrädd för att göra detta på egen hand för det är precis vad jag ska göra nu.
Tillsammans med Volontärresor AB ska jag bege mig till Indien, Himachal Pradesh. Under tre veckor kommer jag att spendera min vardag på ett daycare i ett område som heter Palampur. Ett område som är känt för sin naturliga skönhet.

Så här sitter jag en lördagskväll på balkongen och istället för en vinflaska har jag en vattenflaska bredvid. Jag har börjat förbereda min packningslista och på vad som måste inhandlas. Jag reser om 29 dagar, helt bananas!!!! Det är liksom snart. Tiden har verkligen sprungit iväg sedan jag bokade resan.

Jag reser själv- har jag nämnt det? Är det galet av mig? Eller bara väldigt modigt? Jag röstar för det sistnämnda.
Det finns så mycket jag vill skriva ner, men mina känslor inombords är överallt. Vet inte om jag är nervös, glad, livrädd. Antar att detta är resfeber?


Likes

Comments

​Okej, med tanke på att jag inom kort kommer att befinna mig i Indien under några veckor för volontärarbete tänkte jag passa på att starta upp en blogg så att ni där hemma (familj- och vänner) kan hänga med i min vardag där nere :-) 


Puss!

Likes

Comments