View tracker

Från självdestruktiv till något jag inte trodde då, faktiskt var möjligt.
Att inte veta eller ens vilja.
Från att skapa negativa spiraler till att Faktiskt bryta mönster.
Till att inte våga, till att utföra.

Nu står jag här, mitt i höstlöven och den kalla vinden men med ett leende som faktiskt är det rätta.
Att skriva om det, är det rätt?
Ja, för mig är det rätt.

Förr, i min gamla blogg så var livet med ett självdestruktivt beteende något som jag halvdant skrev om.
Ett beteende som ledde mig helt på fel väg, ett villospår i vikten och siffrornas helvete.

Att jag idag lever, som jag faktiskt vill, att jag inte bryr mig om det som varit jobbigast för mig.
Förr trodde jag att den erfarenheten skulle ta mitt liv, men idag..
Idag är detta en av mina styrkor. Men denna styrkan finns på gott och ont, men det gör mig mest gott.

Att I offentlig text skriva om misär och självdestruktivt beteende är för mig ett rop på hjälp, man ville synas och ville att folk skulle "tycka synd om". Man kliver in i en offerroll.
Att få publicera sitt tragiska liv, att sitta och skriva med den stora offerkoftan på sig.

Ja, jag erkänner!
Jag skapade mig en offerroll. Jag tyckte Då synd om mig själv.
Men allt det där har jag vuxit ifrån.
Att försöka få medhåll från andra, att trycka ner sig själv och se sig själv som värdelös, vad gav detta mig?

I min teori..
Att sitta och skriva offentligt, att i text berätta om sitt självskadebeteende, i mitt fall en ätstörning.
Att berätta om att man fallit offer för mobbare gjorde mig, i skrivandets stund allt mer osäker, fick sämre självförtroende och det gav mig ingen inblick i något positivt.
Att skriva om det gav mig inget, men kommentarerna gav mig en kick, Men bara för stunden.

Sen satt jag där, återigen, blickade allt mer bakåt, men kom aldrig ett enda steg närmare.

Jag gjorde mig själv till ett offer, jag valde att tycka synd om mig själv, jag skrev om det för att jag stickat för mycket på den där så kallade offerkofta.



Idag

Jag är inget offer.
​Jag väljer att inte se mig som ett offer.
Skolan var svår, Mitt beteende gjorde mig svag, Vikten var för mig ett problem som gjorde allt annat ännu svårare.
Att se sig själv som en liten individ, utan något som helst att ge- Det är bara så Fel!

Jag är stark, jag är glad, jag har massor att både lära mig och även lära.
Jag är en hjälte, en hjälte i mig själv.
Jag räddade mig själv ifrån att faktiskt välja fel vägar.
Jag valde viljan framför den onda spiralen.

Jag öppnade mitt sinne för att faktiskt gå vidare och för att sedan kunna göra det jag Själv vill göra.
Nu står jag här, med vilja, kämpaglöd och stor livslust!

Jag kommer alltid vara jag, men jag väljer att sakta ta bort det delar som inte ger mig något positivt.
Allt det negativa är för mig en vana, men den vanan är snart borta.


Jag är inget offer, jag är en hjälte..
En hjälte som faktiskt gav mig livet tillbaka...

//Leon

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Det personer som känner mig eller Ni som följer mig på sociala medier vet att jag i ett antal år hållit på med Smink. 
Jag började intressera mig utav Drag-Makeup, Detta visade sig senare Inte vara det jag ville uppnå.
Man övar, gör om, ser ut som en katastrof för att sedan få ett resultat som stämde mer in på det jag ville uppnå.

Jag ville ha någonting mer Kvinnligt, ett utseende som gav mig det jag ville förmedla och uttrycka.
Sminket för mig är en konstform, jag vill säga något, och jag ser mig själv lite som en vit duk som man målar till något antingen, vackert, dramatiskt, mer eller mindre roligt.

Så Den typ av makeup jag sysslar med är den som ger Mig någonting. 
Jag uttrycker mig med kvinnligt och feminint, vilket jag trivs med, framför allt på bild.
Jag fotar mig själv i olika vinklar för att få bilder som själv kan ge mig någonting.

Under åren som jag hållit på med makeup så får man väldigt mycket kommentarer och frågor, hur man gör, vad man skall använda och frågor om man kan sminka andra.
Ja, det är roligt att sminka andra, men när jag sminkar mig själv får jag ut mer utav min kreativitet än om jag sminkar någon annan.

Brösten

Det är just brösten som jag får mest frågor och komplimanger för.

Kvinna, som drag, många kan dra nytta utav knepet jag gör för att få en mer "Fylligare" byst.
Detta lurar åskådarens öga något enormt!
På bilden ovan ser Ni Lite utav knepen jag håller mig till.

Du behöver
1. En mörkare skugga (brun, alternativt grå)
2. En highlighter med bra skimmer i (champange)
3. En Bh, med eller utan Push-up
4. Om du har mindre byst så använd ett inlägg av något slag. (Jag har strumpbyxa med Matris)

Jag har fått kommentarer av många kvinnor  som faktiskt testat och tyckt att resultatet blivit sjukt bra!
En liten rolig grej!

//Leon


































Likes

Comments

View tracker

Vad skall man säga?

Man skapar sig ofta bekymmer man egentligen inte behöver, varför?

Jag är en tänkare. En tänkare med alldeles för mycket tankar, Massor med bra men även tankar som tar en himla massa med energi.

Alla känner Vi oss nere ibland. Man kan ha en, som jag kallar det- Fuldag!

En fuldag för mig är en dag där ingenting i utseendet som är bra, man känner sig jävligt ful med andra ord. Det kanske du känner igen?

Jag tror att Mina tankar runt utseende är på grund utav min bakgrund och historia. Men Den ligger långt bak i tiden och för min egen del så blickar jag mer än gärna framåt!

För bara några år sedan var mina framtidsplaner som en tjock bok, utan kapitel, bara massor med tomma blad som en dag skulle skrivas. Idag skriver jag, för Nu vill jag nå min framtid. Det är nu som jag faktiskt skapar mitt liv, mitt egna liv, för mig själv, men med kärt folk omkring mig. Förut var liksom min framtid ett stort frågetecken. Ett liv utan vetskap vart jag skulle hamna, ingen tro, inget hopp, vara några få drömmar som jag aldrig egentligen vågade hoppas på.

Men tiden är inte då, eller igår.. Tiden är Nu, imorgon och nästa vecka och många år framöver...






Likes

Comments

Sanningen om konsten att förändra

Likes

Comments