Just nu handlar en stor del av vårt liv av att hitta en lägenhet. Att hitta den med stora D är svår. Det finns massor men det är inte lätt trots allt. Vi vet till stor del hur vi vill ha det och är kräsna. Det finns flera sidor där man kan titta men herregud. Ibland undrar man hur de har tänkt de som har tagit bilder. Vissa lägenheter skulle aldrig bli uthyrda i Sverige. Bilderna är under all kritik och att de bara lägger ut dem är en stor fråga för mig. Jag har sparat ett par bilder från flera olika sidor för att kunna visa er.

Jag skämtar inte. Så här ser många annonser ut. Den bilden på bara kartan är den enda bilden från annonsen. Vem vill boka en visning när man inte vet hur det ser ut? Här gäller det att kunna se lägenheten. Tack och lov ser inte alla ut så här men det gör inte letandet lätt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Ja, vad säger man? Både måndag och tisdag har pojkarna varit feberfria. Vi har varit hemma och tagit det lugnt. I måndags fick Frans något anfall som gjorde att han hostade så han var helt röd i ansiktet och ner på överkroppen, svettig och tog sig för magen och ryggen och skrek ajajaja. Paniken spred sig i kroppen och många gånger hann jag tänka att jag nog skulle bli tvungen att ringa 911. Ringde Seb som var på visning och informerade om att han eventuellt skulle få slänga sig i en taxi hem om det blev akut. 10 minuter senare var allt över och sedan dess har det inte varit mer. Vet inte vad det var. Hans utslag såg typ ut om nässelutslag men kan en allergisk reaktion gå över på 10 minuter? Dessutom åt han samma mat igen igår utan att något hände.
Sen igårkväll när Seb ska gå och lägga sig bredvid Folke är han varm så det bara bubblar om det. Alvedon på den men som nästan alltid när Folke får hög feber snabbt så kräkte han ner hela sängen ett par timmar senare. Så halv ett i natt fick jag ta mig ner till receptionen för att fixa nya lakan. Fanns inga just då men fick upp en fleecefilt och ett överkast. Idag har Folke fortfarande feber och vi håller oss återigen inne. Prövningarnas tid är här, får trots allt detta säga att allt går betydligt bättre än vad det kunde ha gjort. Barnen är vid gott mod och mellan pussel, spel, film, böcker och Ipad går det riktigt bra. Nu sover båda barnen middag och jag njuter av att kunna göra absolut ingenting. Tänkte faktiskt själv slå ihop ögonen en liten stund nu. Känns som jag slänger ut ena efter det andra mindre positiva inläggen efter varandra men de hade inte varit bättre hemma i Sverige. Där hade vi haft en härlig diskussion om vem som skulle behöva vara hemma och vabba med barnen. Det slipper vi nu och i det stora har vi det väldigt bra. Sjukdomar är inte bättre vare sig i Sverige eller USA. Vi hoppas att vi lämnar sjukdomarna på hotellet när vi flyttar till en lägenhet.

Likes

Comments

Här hemma är vi en helt underbar liten tvååring som ibland förvandlas till ett litet monster. Det är iallafall vad Folke säger när denna tvååring blir sin andra version av sig själv. Alltså denna lilla pojke är ibland mer vild än tam. Här hemma kastas det saker på oss, puttar, slåss och skäller. Folke har det inte lätt, Frans kastar saker på honom, slår honom, drar honom i öronen, biter och är ibland allt annat än snäll.  Han har ett jäkla humör när det svänger. Lika fort som det kommer lika snabbt försvinner det. Då ler han sitt alldeles underbara leende som gör att många släpper hans beteende men icke jag. Problemet är bara att när man tillrättavisa denna lilla herre så blundar han, håller för öronen och garvar. Provocerande? OH yes! Ibland när man säger till honom är det som om han blir taggad av det och fortsätter dubbelt upp. Är det fler än vi som har en terrible twos hemma? Pappa (aka morfar)kommer antagligen att skälla på mig för att jag delar med mig av barnens mindre charmerande sidor men detta är verkligheten, bortom fina och "perfekta" liv på sociala medier. Min blogg har ju trots allt fått sitt namn efter att jag vill dela med mig av mitt perfekta liv såsom det är och inte bara gull och att mammalivet är ett enda stort rosa moln. Då lurar man bara sig själv och alla andra. Men tillbaka till samtalsämnet, samtidigt som man inte gillar hur han beter sig så är jag ibland glad att han står på sig och inte låter andra köra över honom. Som i helgen till exempel när vi var o Central Park, Frans satt högst upp vid en rutschkana. Han sitter själv och så kommer det en pojke till. Frans försöker förklara att han kan sätta sig på rutschkana bredvid (fanns två identiska precis bredvid varandra). Han visade med hela kroppen och slog på rutschkanan bredvid men pojken skällde honom att han skulle åka. Då försökte den lilla pojken putta ner honom, vad händer? På en halv sekund står min lilla herre upp och puttar på den andra. Två sekunder senare är jag uppe för att plocka ner min lilla slagsmålskämpe. Här är jag delad, Frans var duktig och försökte förklara på sitt lilla vis och accepterade inte att den andra puttade på honom fast å andra sidan vill jag inte att han ska putta. En del av detta har säkert att göra med hans språk, han pratar ju bara 2-3 ordsmeningar. Vilket inte alltid kan vara så lätt samt att hans 2-åringstrots gör sitt. Oavsett vad så får han inte putta utan faktiskt kunna ta sig igenom detta utan puttar eller något annat. Nu kanske ni tror att detta har börjat nu, nope. Vi har haft såhär i ca 1,5-2 månader. Tur att han oftast är glad trots allt och bjuder på så mycket kärlek och glädje som han gör. Han vår lilla älskling med världens finaste leende och de charmigaste ögonen. Vår älskade lilla Frans, en dag kommer vi se tillbaka på detta och påminnas över alla gråa hårstrå men vi älskar dig till månen och tillbaka.

Likes

Comments

Då har vardagen startat här borta. Sebastian har haft sin första dag på jobbet. Ni som följer honom på instagram har sett den skapliga bilden från Skanskas kontor inne på Empire State building. Vi andra har haft en lugn dag hemma. Pojkarna är förkylda och hostar ordentligt båda två. Frans vägrar sin hostmedicin men vi lyckas blanda ut den med välling på kvällarna. Har börjat fundera på om han har fått ansträngningsastma då han hostar tills han klöks och spottar slem när han springer, klättrar eller går en längre bit. Folke har med blivit förkyld och hade 38.2 i temp igår, dock helt feberfri idag. Enda gången vi tog oss ut idag var när vi var tvungna och gå och handla inför morgondagens frukost samt lite annat bra och ha. Vi hittade familjevagnen i affären så killarna var verkligen nöjda. Väl hemma igen fick vi beställa mat, så enkelt och smidigt. Hemlevererat hela vägen upp till dörren samt betalning gjord innan så det är bara att tacka och ta emot. Folke vill ha fläskpannkaka men tyvärr blir det hämtmat tills vi får vår lägenhet. En fördel är ju att de kommer att uppskatta vår mat när vi väl kan laga mat igen. Haha. En bra första vardag. Sebastian var hemma sent då han va och kollade på lägenheter idag, tyvärr inget som höll måttet. Nya visningar imorgon igen. Håll tummarna.

Sista bilden kommer från Sebastian. Helt klart en godkänd utsikt från kontoret.

Likes

Comments

Idag tog vi bussen till Astoria. Astoria är ett område i Queens med ca 10 min in till Manhattan. Seb var här igår och idag knackade vi på hos killen som bor i lägenheten han tittade på. Pratade lite och det verkar som ett bra ställe. Han hade bott där i 5 år men var nu tvungen att flytta då han inte har någon som kan bo där med honom. Där var två stora sovrum, terrass och en baksida. Baksidan är nog inte använd de senaste 5 åren men det kan man ju ändra på. Lutar nog att vi tar denna då en tillfällighet som denna lär inte komma igen. Jag har satt mig på en parkbänk vid lekplatsen och vaktar Frans som sover och Seb leker med Folke. När Frans har vaknat ska vi äta den ta oss in till stan.

Likes

Comments

Här ligger jag och väntar på att John Blund ska göra mig sällskap. Han har redan nattat tre killar. Igår (läs i torsdags) tog vi oss in till stan. Tvekade ett tag då Frans fortfarande hade feber men behövde en vagn. Jag sålde min hemma då det ändå inte fanns plats för den hit, blev samma märke men en mindre modell. Hade egentligen hittat en annan, min drömvagn, men både Seb och säljaren tyckte den var tok för dyr. Bra säljare! De har ett annat tänk här angående vagnar och tycker nästan att Frans är för stor för vagn. Galet tycker jag! Han somnade gott i vagnen nästan direkt efter vi hade kört ut från affären. Vi tog oss till Starbucks och följde IFK via telefonen. Tur vi har två säkra kort på matchen. Efteråt gick vi till Central Park. Gick runt och bara myste, en anledning till att vi gör det här. Alltså Manhattan i mitt hjärta. Denna underbara stad. Vi tog oss till Central Park Zoo och kollade på djuren. Det fick bli ett nytt årskort där. Perfekt att titta inom och mata djuren och bara gå runt och titta. Det lär även bli ett par besök upp till Bronx Zoo, ett helt underbart zoo. Sen hemåt igen.
Idag (läs igår) har Seb varit på lägenhetsvisning. En stor lägenhet på ovanplan, delar hus med ett tvätteri (det tog lång tid att komma på vad det heter) haha. Kanske kan bli goda vänner med dessa så slipper jag fixa tvätten. Den såg bra ut och de ska byta både spis, kyl och måla väggarna. Det här med att hitta lägenheter här är en spännande historia. Om det finns bilder så är det få som ser vettiga ut. Sängarna är obäddade, köket belarmat med disk och skärpan är inte alltid ett säkert kort. De bryr sig inte särskilt mycket under visningen heller, Seb filmade till oss och herregud! Haha, här var det inte städat. Kanske är det detta jag ska satsa på här borta. Förhoppningsvis blir det ett par visningar nästa vecka. Vågar inte satsa på första bästa. Här hemma har jag under tiden packat om våra väskor. Du vet, fyra pers och 8 bagage, 4 handbagage, en vagn, två sängar och ett kök på ca 30-35 kvm skämtar man inte med. Längtat tills jag får inreda vår lägenhet, det här med hotell är inte så lyxigt som man kan tro. Men allt funkar och som svägerskan säger om ett år kommer vi att garva åt detta och tänka på vilket kaos vi hade.
Idag har Frans varit feberfri så jag hoppas att vi kan ta oss in till Manhattan imorgon, bjuder vädret på sin bästa sida hoppas jag på en runda i Central Park.
Må gott och ha en underbar söndag!

Likes

Comments

Nu är vi framme. Vi landade kl 22 i tisdags lokaltid. Vi var sen framme vid hotellet vid 01:30. Barnen somnade om och vaknade vid 4 igår. Det blev en lång dag och barnen var härligt jetlaged. Det blev en runda i kvarteret för att hitta en lekplats. En kickbike blev även inhandlad till Folke. Det ska framöver bli hans färdmedel. Till lunch blev det donken innan vi somnade, Folke var omöjligt och väcka men tillslut så. Idag lyckades vi få barnen att sova till 6 men herrejisses vilken lång förmiddag vi har. Frans fick feber igen igår så han och jag är strandsatta på hotellet. Det kryper i kroppen på oss båda och helst av allt hade vi nog suttit och glott rakt ner i en godispåse men klockan är bara 10:45 så det är inte att räkna med. haha. Annars mår vi bra och flygresan hit gick bra. Frans fick en hostattack deluxe och kräkte slem, det vill man ju inte visa för hela planet så jag fick torka av det på luvan på jackan. Haha, annars gick det smärtfritt. Nu ska vi försöka hitta på något innan det är dags för lunch. Sebastian och Folke gör Manhattan. Folke har tjatat om NHL-affären sedan vi vaknade igår så idag skulle de åka in.

Likes

Comments

Alltså jag måste bara berätta en sak som hände i torsdags. En pojkes dröm gick i uppfyllelse. I torsdags tågade hela familjen in på Kristianstad arena. Frans skulle göra premiär på en IFK-match och Folke skulle gå  på sin sista den här säsongen. Den sista biten känns sådär då detta är något som Folke älskar och det känns ärligt lite hemskt att han återigen ska missa slutspelet och en ny SM-final. Ja, vi är säkra på att IFK tar sig hela vägen även i år. Matchen var avgjord efter ca 10 minuter spel och spännande var det aldrig. Jag hade dock bestämt att Folke skulle få se hela skiten tills det att spelarna lämnade planen. Han går aldrig förrän han vet vem som blev matchens lirar. Men medan vi stod där och klappade såg vi en välkänd bekant som vinkade på Folke, blev glad att han tog sig tiden att vilja vinka på Folke. Men där tog det inte slut, Olafur som den välkända bekanten heter och tillika agkapten i IFK för er som inte är så hemma i detta gick fram till Folke och frågade om han ville följa med honom ut på planen och gå med honom och killarna. Folke tog sig mod och tvekade inte en sekund utan följde med. Där gick han med sina idoler och tårarna var inte långt borta från varken mig eller morfar. Han hetsade mig om att filma men jag klarade inte av det. haha. Folke gick segervarvet och gjorde vågen med killarna och södra kurvan. Sen en kram med Oli och lite prat innan vi alla åkte hem. Denna fina handling har satt spår i min pojke. Han och vi alla är så glada för att hans idol(er) tog sig tid att ge honom en upplevelse långt ovanför hans drömmar. Han sa till mig i bilen i lördags när vi körde att när han blir stor och spelar i IFK ska han med ha nr 13 och vara lagkapten då ska han med göra såhär för en pojke. Olafur och Tinna, tusen tack för allt ni har gjort för min pojke. Ni har slagit in dröm efter dröm för min Folke. Ni har ett hjärta av guld.

Likes

Comments

Nu ligger jag och pojkarna på Folkes rum. Sebastian ligger i soffan då vår säng är i förvar. Fler saker ska förvaras men kan inte göras förrän imorgon. Det känns lite galet att detta är sista natten i Sverige och vårt hus. Tänk att vårt hus kommer att vara en annans familjs hem i 2 år. När vi är i Sverige får vi inte vara här, inte komma och gå som vi vill. Det känns konstigt. Folk frågar oss hur det känns? Helt ärligt har jag inte hunnit känna efter, den senaste veckan har gått i ett. Att sitta ner i en soffan känns långt borta. Man skulle även kunna tro att vi just nu har åtta resväskor som står packade och klara. Men nej, en väska är fortfarande inte packad och vi har MASSOR som ska ner i den. Börjar bli lite orolig att jag måste packa om ett par väskor imorgon. Tänk att vårt liv ska få plats i 8 resväskor. En fördel med detta är helt klart att vi har slängt en massa saker. Om ett dygn sitter vi i ett flygplan, kvällsmaten är säkert intagen och pojkarna kommer förhoppningsvis att sova, jag med om jag har tur. Nu längtar jag efter att få komma in i vår nya vardag och njuta av värmen som New York just nu bjuder på. Att få en vardag känns skönt, den sista tiden här hemma är varit lite upp och ner. Tänk att imorgon börjar ett nytt kapitel i vårt liv. Ett nytt äventyr som vi har drömt om och kommer ge oss alla en erfarenhet man bara drömmer om. Nu kör vi!

Likes

Comments

Då är sista vecka i Sverige kommen. Dagarna flyger iväg och jag hade behövt en bokningssystem a la salonger för att få ihop alla träffar. Just nu pågår ett hej då utan dess like. Tårarna flödar i omgångar och ibland behövs det inte mycket. Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa människor som idag är på flykt. De som inte har fått möjlighet att säga hej då till sina nära och kära utan har fått fly från sina hem. Alla dem som inte har kunnat packa ner sina tillhörigheter i lådor i väntan på att få packas upp igen. Vi har ju själva gjort detta val, vi flyr inte utan vi ska ut på äventyr. Ett äventyr som vi har valt och jobbat för. Oavsett hur mycket man vill göra något så gör det ont att säga hej då, att lämna sina nära och kära och sin trygghet. Jag är så tacksam för denna möjlighet och för att jag kan och hinner säga hej då och ge mina nära och kära den där kramen som inte alla kan ge. Ett par tuffa dagar väntar men sen är jag tillbaka i mina drömmars stad. Vår stad som ska bli vår vardag. Ja, det är en lyx att få ha sin vardag där. God natt alla nära och kära.

Likes

Comments