Så vad har hunnit hända i år. Tvåtusensjutton. Allt för mycket, redan nu helt seriöst. Men mycket positivt. Fast nu, skulle jag önska att bara känna lunget. Om så för en vecka eller bara någon dag.

Nyår i Åre, en kväll på Oleary’s, fina fyrverkerier och en rosa drink. En dag i Norge med pappa, en dag på Ikea. En flytt till min nya lägenhet. Mys med syskonbarnen. Möbelmontering. En stund med Skräpis. En parkeringsbot. Endel tvättider. Mycket plugg. En och annan fest. Härliga frukostar. En fika på stan. En tid hos frisören med en ny hårfärg för en ny tid. Jag brukar alltid färga håret när jag vill starta en “ny” tid i livet. Haha så har man sett hela serien SKAM också. Börjat på Vampire Diaries också. en fantastisk serie. Några kvällar hos en fantastisk vän. Jag har fått ett nytt favoritvin också "Trio". Haft en och annan kväll med Ester i mitt hem, pannkakor och mello. En helg att städa hos mamma, laga mat och bara umgås. En anna helg hos mamma att städa och baka semlor på. En mysig alla hjärtans dag med en fantastisk pojkvän. Hälsa på brorsan och Ewe, alla hans fiskar och hans kameleont, mina fina syskonbarn. En ABC-fest där krogen spårade ur. Några kvällar med bilåkning och någon stund att låna pappas bil. Att köra riktig bil, känns ju nice. En och annan fika på Wedemarks. En kaffe och annan kaffe hos Yohannas pappa, han är ascool. Lite sushi. lite vin och lite blommor. Att skaffa gymkort och börja gymma igen. Att jobba lite. Att plugga. Mycket tid med en ny bästa vän. Jag har nästan köpt två utlandsresor och jag har nästan köpt en bil. Ja det var bara en bråkdel men det var det jag kunde komma på för närvarande. Tänk vad mycket som kan hända.

Bildbomb.. haha, man vill ju sova någon gång helst inatt. För er som surar, det är på natten då jag inte kan sova för det finns för mycket surr i min hjärna. Och jag skrev av mig. Det blev till ett blogginlägg men så kan det ju vara. 🙈😅💕

Ni vet. Först när det är kolsvart, så ser jag vad jag drömmer om. 🙈❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 58 readers

Likes

Comments


Tvåtusensexton. I mitt liv, då har jag varit med om mycket. Men tvåtusensexton, det var det mest händelsefulla året jag levt. Jag längtade så på att det skulle ta slut. För det var både många ups and downs. Det hände för mycket. Har ännu inte hunnit landa men det är obeskrivligt skönt att jag kan lämna det året bakom mig. Men med det året lämnar jag bakom mig mycket. Och nu får ni en liten text om det.

Januari månad. Den månaden när jag insåg att jag var helt lost i livet, då jag förstod att mitt sår, det finns kvar, och det var många som kastade salt i det. Jag insåg att jag behövde laga mig själv för att leva igen, att försöka lyssna på mig själv. Jag jobbar på det fortfarande. Jag tänkte för mycket, haha ovanligt. Fast där och då, hade jag någonting att fly till, en kram och jag blev mig själv igen, men allt var så upp och ner. Förutom den famnen som jag längtade efter, så längtade jag efter en varm plats, en plats utan tider, måsten eller krav, det är nog precis samma idag. Jag var nog kvar där i den tolfte oktober tvåtusenfemton “ Jag reste bort, för att släppa all stress och sakta bli mig själv igen.

Jag vill gråta för jag vet inte hur lång tid det kan ta.

Jag kan komma på mig själv att luta huvudet mot en dörrkarm och blicka ut genom fönstret, i timmar kan jag stå där, utan att veta vad jag tänker, vad jag ser. Det är en blandning av gröna och gula löv utanför.

Hösten är här, jag är kall i hela kroppen. Känner mig frusen och har ingen ork.

Jag har inte ens någon ork att tänka längre, varje morgon när jag kliver upp, slår jag huvudet i taknocken, vilken korkad ovana, det gör ju ont.

Hahaha, jag kan drunkna i serier, det är en bättre ovana. Att få drömma mig in i ett annat liv, försvinna bort från vardagen och släppa allt.

Om allt bara är tyst, då hörs alla små ljud mycket tydligare. Rätt mysigt ändå.
🍂🍃

Förutom det så var januari månad även den månaden då jag vågade prova nya saker, då min resa tog fart. Jag skulle vara fri som fågeln i morgonstunden, det sa Märit, den 28 januari, när hon insåg att jag skulle flytta ifrån henne. Det var första gången flyttade hemifrån. 32 mil flyttade jag. Till en av de platser som är den bästa på jorden. Enligt mig. Mitt älskade Robertsfors. Till en början fick vi äran att bo hos Ola och Bittan, supersnälla, som en extra famlilj, dem kom dock att betyda ännu mer för mig senare under året.

Jag ville att flytten skulle ge mig nya erfarenheter att bära med mig ut i livet, tro mig.. Det gjorde den. Jag var så jävla kär. Jag var förväntansfull. Minns hur vi kollade på lägenheter, vi hittade en, där energierna var bra, där jag trivdes. Jag saknar den lägenheten, allt gick så fort, kan sakna att jag inte fick ta farväl av den riktigt.

I Februari började resan mot ett nytt arbetsliv.
Förkyld som tusan var jag, dagen innan min arbetsintervjun. Löste den med att proppa i mig C-vitamin från diverse ställen. Haha ni som känner mig vet att min immunförsvar är sämst.. Det typ existerar knappt. Jag var på en arbetsintervju som gick finfint och jag fick jobbet, jobbet som jag ville ha. Minns att vi åkte hem, och såhär i efterhand var den hemresan en av de viktigaste vistelserna i hemmet, jag som alltid känner på mig, kände med Bill att något skulle hända, tusan vad jag fotade honom. Jag umgicks mycket med mina syskon också, jag älskar dem så mycket. Jag älskar Bill också, och idag är saknaden stor. I Februari var det en älg som bodde på farmor och farfars tomt också. Jag började skriva igen också, en novell om hur jag nog egentligen önskade att livet skulle vara, synd att klaga men alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel. Jag fick en semla också, hos underbara Jonas och Jessika. I år bakade jag dem själv. I februari blev det en resa till Härnösand också, vi träffade några som jag idag ibland kan känna saknaden av. Tänk, människor jag aldrig får träffa igen, men som jag mådde så bra av att vara hos. Och tänk, när man bor så långt bort, vad ett samtal på Facetime kan göra skillnad, eller ja bara en snap. Någon kontakt med en saknad familjemedlem, är guld värd, när man är själv ute på stigen och vandrar. Jag tror det blev lite övningskörning också, och spansk skinka, den som jag älskar så mycket. En Photo Session med Yurika, det var en jätterolig dag. Tänk, redan i februari så smög sig våren på. Och jag trivdes på jobbet, för första gången i livet. Jag fick en första inblick i den härliga lägenheten som skulle bli mitt hem och det var sista månaden som jag fick träffa Bill i livet, fast det var vi lyckligt ovetandes om. Älskade Bill, saknaden är stor.

Sen kom mars månad då började flytten på riktigt, med flyttkartonger, Ikea och fotografering allt vad det innebär. Hem ljuva hem, mitt blåa mysiga hus. Ester hälsade på och hela gänget for på badhuset. Det var första och egentligen enda gången jag badade på badhuset i Robertsfors. Samma kväll så brann vårt hem i Brunflo upp, hemma hos mamma, det var den kvällen vi förlorade Bill. Det blev en tung månad. Mycket tid med familjen, hela familjen. Samtidigt så var det den månaden som jag i mitt hem kände mig som minst sedd, det var då känslorna började falna. Även om det blev en av de bättre månaderna för jag blev klar med att inreda hemmet. Och våren visade sina första dagar.

Sen kom april. Den månaden då vi hann med Härnösand, familjen och påskveckan. Den månaden som jag fick vara i mitt älskade och saknade fjällen. Den månaden då jag var med om en skoterolycka och bröt ryggen, på samma dag som brorsan fyllde år. Tänk, när man är i sin härligaste stund, med de finaste av vidder, så rasar ens värld samman och helt plötsligt ligger man på sjukhuset, tacksam för både min, Ricardos och alla andras skull, att jag faktiskt var kvar i livet. Därefter kom en tid av läkning, mediciner och att ha strategier för att hålla livslusten uppe. Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var en jobbig tid i mitt liv, det var tufft. Den största tyngden låg i att jag inte fick jobba på mitt jobb där jag trivdes så bra. Och fy fan det var månaden då jag lärde mig att för evigt hata försäkringskassan, för man är arbetsför när man knappt tar sig genom sitt eget hem med kryckor. Idioter. För att överleva månaden tog jag en sak i taget och det blev mycket nätshopping, mys med familjen, Bittan och Ola förlovade sig. Jag klippte mitt hår också, allt för kort. Den kortaste frisyren jag någonsin haft, men det blev så tungt för ryggen att duscha annars.Vi reste till Härnösand även då, kanske min sista resa dit. Jag fick ett vykort också, av mamma, sötast i världen eller. Jag gjorde mina naglar också, sååå fina, en hot rosa och guld. Saknar att ha naglar. Jag började min rehabträning också i april, jag gymmade slaviskt varje dag. Det var den här månaden som förstörde för oss, mig och min dåvarande sambo. För när man bryter ryggen, så är det en sån kris i livet att man måste fokusera på att ha en egen överlevnadsstrategi, jag tänkte nog mest bara på mig själv, men det var också för att överleva, för att inte bryta ihop och bli deprimerad. April är därför, en av de tuffaste månaderna, när man inte har något annat val än att bry sig om sig själv. Kan fortfarande känna att jag vill be om ursäkt för att det blev som det blev, samtidigt är jag så tacksam. Tack brorsan, om det inte vore för dig så hade jag inte levt idag, hade jag inte haft ryggskydd, då hade jag inte suttit här idag. Tack, min älskade Felix.

Sen kom maj månad, den månaden då vi åkte till Nordmaling för att fira, den månaden då jag fick fruktansvärt dåligt samvete för att jag var den sämsta flickvännen i världen som hade för ont för att baka en tårta. Jag fick träffa världens goaste hundar. Och det var första månaden då jag kunde unna mig ett glas rött, slut på medicinering och träningen var i full gång, jag tränade tre gånger per dag, cyklade en timma per dag förutom dessa träningspass. Men, jag hade inget val. Jag åkte själv hem en sväng, det var en jätterolig vecka, träffade många vänner och det var under den veckan som jag träffade Jesper för första gången. När jag på krogen bara gick fram och sa hej, vi surrade och sen var jag väldigt dryg. Så jag trodde att vi aldrig skulle ses mer.. Men man ska aldrig säga aldrig. Maj månad var också den månaden då jag fick bekänna solens värmande härliga strålar. Jag fick ta tag i två månaders misär i ett hem. Och det var också den månaden då jag blev dumpad och utslängd. Då jag för första gången i mitt liv blev helt hemlös. Då jag för första gången fick genomgå en separation och då jag fick släppa allt, stänga in det, bara le, skratta och äga världen. Överlevnadsteknik. Matilda kom upp och hjälpte mig, tyvärr så kom flytten emellan, rehabträningen försvann ur mitt liv och jag slet på ryggen mig. Det ångrar jag idag. Men jag och Matilda hade askul och jag kunde känna att jag var värd något i livet, vi hade jättekul tillsammans, som alltid. Tack Matilda för all hjälp, du är en ängel och jag älskar dig verkligen!!. VI åkte hem. Och jag träffade honom, han som fyra dagar efter den nya krisen hade kommit upp hade skrivit. Han undrade nog inget särskilt, men han fastnade i att jag var så spännande. Maj månad var tuff, jag kände många känslor jag aldrig känt förut. Och därefter började “Livet som hemlös med flyttkartonger”. Jag bodde dock inte på gatan, haha, mitt hem blev hos Ola och Bittan ett tag. Tack även Britt-Marie och Lars för allt stöd och att jag fick låna er lägenhet, jag är tacksam. Britt-Marie (Bonusfarmor) , den där varma goa kramen utanför pizzerian, den 21 maj, den var välbehövligt. Tack.

Sen kom juni, som bjöd på de två bästa veckorna jag haft i mitt liv. Det kan hända att det var extra påtagligt eftersom jag hade haft så mycket motgångar. Men samtidigt var jag nykär och svävade på molnen. Jag färgade håret också, från brunt till något ljusare raffs. Det blev väll bra på något vis ändå. Kommer aldrig glömma den underbara känslan av att få låna badkaret hos mamma, tänk vad lite varmvatten kan göra för en smärtande rygg. Carina tog studenten också, min stötis. Jag fick mig en asrolig kväll på köpet. Min egen student var ju sämst, helt ärligt så hade jag det bättre både året innan och bevisligen året efter också. Jag åkte till Åre också, minns att jag levde med orden “Hittills har det ju funkat sådär, så nu lär man ju pröva nya saker”. Vilken fantastisk kille som jag lyckats fånga. Han var dock inte riktigt min, men för mig var han ändå allt, allt jag ville ha, allt jag behövde. Jag började jobba igen i juni också, och det blev nog den månaden då jag kom igång med körkortet, hihi nyårslöftet. Jag jobbade på midsommar också minns jag, jag hade min första nattjour. Det gick jättefint. Familjen var uppe ett tag också, på semester. Det var jättemysigt. Var det inte den månaden då alla började spela pokemon Go också? haha. Juni var den månaden då jag saknade mitt långa hår. Och jag blev faster igen, till världens sötaste lilla flicka, dom får delad titel, men faster är stoltast i världen över både Angelina och Melinda. Hihi, Juni månad blev även den månaden då jag köpte min första Odd Molly, nu finns ingen återvändo, JAG ÄR KÄR! Och det var den månaden då jag fick njuta av riktigt sommar i Robertsfors, vid havet, med familjen och den biten.

Sen kom juli. Jag fick bo hos Ola och Bittan. Så snälla. Dom blev som en extra familj och jag är fortfarande tacksam för allt som ni gav mig. Och tack för allt badande i den härliga bubbelpoolen. Det blev även den månaden då jag jobbade som mest, jag varvade jobb med körkort. Jag började lyssna på poddar och jag solade väldigt mycket. Det var även den månaden då jag hade uppskrivning. Jag fick återigen en fantastisk vecka, i Östersund den här gången. Jag fick träffa Melinda för första gången också, mitt lilla hjärta. Det blev den månaden som jag fick presentera Jesper för Märit. Och vi delade många flaskor Prosecco. Familjemys, tror inte vi sov mer än två nätter max på samma plats. Vi åt ute, vi njöt av sommaren, av bad i sjön och i badtunnor, vi njöt av bubblet, av musiken och av allt fantastiskt här i livet, av lycka. Det blev den månaden då jag för första gången fick känna mig levande.

“Jag sjöng med till tonerna och jag kan lova er att man kunde se lyckan i mina ögon, för Winnerbäck han är en viktig del i mitt liv. Vi gick runt på andra sidan så man även kunde se på storbilds TVn. Jesper kramade om mig bakifrån och kysste mig i håret medan jag stod där som förtrollad, Winnerbäck fanns framför mig och Jesper bakom mig, jag blev som mer och mer förtrollad för varje ton och ord som ekade ut över Stortorget. Med den lilla mängd alkohol i min kropp och i famnen på den underbaraste killen jag någonsin mött under en konsert av Winnerbäck så kände jag en känsla jag aldrig någonsin känt förut. Jag var så lycklig i varenda millimeter av min kropp, jag var så kär, det var nog första gången jag kände mig så levande. Jag var helt förtrollad. Just den stunden kunde ingen ta ifrån mig, jag hade en sån underbar känsla i hela kroppen. Jag var så berusad av alkoholen, berusad av kärleken mest av allt var jag nog berusad av livet. Av stunden, av tryggheten, av den lyckan som han ger mig. Så har jag aldrig tidigare i mitt liv någonsin känt förut och känslan var alldeles underbar. Jag kunde höra mig själv sjunga med och ibland gick orden direkt till Jesper, ibland gick orden till något annat, något gammalt. Men det var nog den bästa stunden jag haft hittills i livet, jag har aldrig någonsin känt mig så trygg och det var fantastiskt att få uppleva det.
💖☺️

Men mitt i allt det fantastiska, så hade Märit hamnat på sjukhus, och då förstod jag, att som jag fått intuition av redan i Februari, vi har varandra här på jorden till i September, sen kommer den saknaden som inte tar slut tills vi ses igen. Min älskade Märit.

Sen kom augusti, jag tog körkortet den månaden, jag jobbade av det sista, jag tog packade tillbaka det sista till mina lådor. Vi jagade pokemon’s och badade i Ola och Bittans bubbelpool. Jag gjorde klart allt mitt, och även om det kändes så tungt. Så tog jag mina väskor och satte mig på tåget mot Åre. Det var det sista jag såg av robertsfors det året. Det var nog den bästa månaden, om inte juli och augusti tillsammans.

Sen kom september. Det jag kommer ta med mig från september, det var innan skolan och allvaret började. Livet kom emellan och, det var en av de tuffaste veckorna i mitt liv. De veckan då jag satt vid Märits sida. Jag sov 12 timmar den veckan. Jag bet ihop, jag neutraliserade mig och jag fanns där, enbart för att ge styrka och trygghet, till Märit och till de runt omkring oss. En självklarhet att finnas där för dig, för jag älskade dig och för allt som vi delade tillsammans när du levde. Jag fanns där när du tog ditt sista andetag. Även om det var så overkligt verkligt på något sätt så kändes det så tryggt att få finnas där hos dig, för dig. Från September kommer jag ta med mig saknaden från Märit. Men jag kommer också ta med mig starten på en utbildning, en bra ny tid. Den tiden då jag träffade Yohanna för första gången. Min nya Bästa vän. Jag säger bästa vän, för jag umgås bara med endast de bästa.

Sen kom oktober. Det jag minns därifrån är en halloweenfest på Norderön. En middag hos moster med en jättegod pannacotta. En incident med en röd audi. En ny telefon. En månad att gå igenom alla flyttkartonger, egentligen helt utan anledning. Det var den månaden då jag fikade med Moa, och då jag köpte min Brow Gel, helt ärligt, hur såg jag ut innan jag målade ögonbrynen, säg den som vet. Haha. Jag var med Jesper mycket också, min fina Jesper. Och han fick träffa skräpis för första gången. Till Berge kom en nässelfjäril också, tänk vad märkligt. Jag började min praktik i oktober också, det var den månaden då jag bodde hos Johanna och då jag hade 100% på skola och 100% på APL. Jag och Jesper tog in på Holiday den månaden också, för jag blev utslängd om jag inte betalade hyran hos honom då jag hälsar på honom. Så numera hälsar jag inte på honom. Synd är väl det men snart har jag inte ens tid. Lille Lucas fyllde fyra år. Han njöt av livet, själv började jag med shoppingstrategier igen för att överleva tiden innan jag flyttade in i lägenheten. Jag köpte min första Body Shop Julkalender. Jag och Jesper var på vår första Bio också, Morran och Tobias, sämst val helt seriöst, men någon film måste ju vara den första på bio.

Sen kom november. En månad fullt utav ingenting förutom väntan och längtan efter januari. Jag bodde hos, jag pluggade och praktiserade. Jag fokuserade på att överleva och brottades dagligen med stress. Jag tog mig nog därifrån ändå.

Sen kom december. Den bästa julkalendern på riktigt länge, julklappsshopping och familjemys. Jag fyllde 20 också, det var kul. På julafton jobbade jag, och sen åkte vi till mamma och firade. Jag fick två lådor polka choklad av Jesper, min tok. Jag jobbade lite grann och jag bara väntade och väntade på att det skulle bli januari någon gång. Tänk vad sakta tiden går när man längtar efter något. Nyår firades i Åre och det blev ett väldigt bra nyår

Så för att summera mitt 2016.

Så för att summera 2016.. Många minnen kommer aldrig försvinna, som den, när jag bara skulle vara en simpel chaufför men slutade upp med att vara kvällens sångerska. Eller den där torsdagen i februari när jag klev in på jobbet första gången, jag kom att träffa personer som skulle lära mig otroligt mycket. Eller jag tror det var en måndag, dagen då jag öppnade dörren till den första lägenheten, känslan av att flytta hemifrån på riktigt, lyckan, friheten, lugnet. Eller den där torsdagen då Ester var och hälsade på, vi hade varit på badet och jag väcktes av ett panikartat samtal angående att vårt hem, hemma i Brunflo brunnit. Min rädsla och panik innan jag ens visste om mamma och Lucas levde, att få vara den vuxna själen att trösta och hålla om sin lillasyster i den stunden, budskapet om att min andra bror, Bill, lämnade oss den dagen, vilken chock och sorg. Tror jag kan minnas mig en tisdag när vårens första dagar smög sig på, med tulpaner på köksbordet och droppar från stupröret. Något jag aldrig glömmer är den fantastiska dagen, jag minns det så väl, en lördag, närmare bestämt påskafton när vi hade en riktigt fin dag med skotrarna på fjället, solen lyste över fjällen och snön yrde. Den dagen hade ett väldigt abrupt slut, jag fick en fraktur på köpet, en sjukskrivning och det var en riktigt lärorik period i mitt liv. Och än idag påminns jag över att inte glömmamin tacksamhet över att jag faktiskt är i livet. Och till min farbror, du är en hjälte. En annan lördag jag starkt kan minnas är den gången då jag hade en konversation som skulle förändra min livssituation till det bättre det började med ett hej och slutligen ett hejdå, sen stod man där på gatan, ensam, utan ett hem, idag är jag tacksam att det hände och det har varit jobbigt som fan att gå igenom. Det är kul nu, men då grät jag. Eller den tisdagen då jag träffade min käresta, på Marités uteveranda, med hjälp av egentligen inget annat än vår dragningskraft till varandra och något glas bubbel i min kropp, stormade jag fram och surrade på som vanligt med någon jag inte ens känner, den kvällen väcktes en längtan hos mig. Det måste ju ha varit en fredag som Carina tog studenten och jag kan minnas både en söndag och en måndag då jag klev på en buss som skulle tillbaka hela vägen hem till dit jag kommer ifrån. Eller den torsdagen när jag och min käresta firade fyra månader, när jag hade min uppkörning, den dagen lärde jag mig att det absolut inte är något fel på mina nerver och att om man ler för länge krampar kinderna men då är det bara att le ändå. Frihetskänsla jag aldrig känt förut, när jag satte mig i bilen och körde en sväng helt själv för första gången. Känslan av att förlora en bästa vän.

Jag har adressändrat fyra gånger, jag har skrapat elva trisslotter och färgat håret två gånger, jag har gått igenom vinter till vår till sommar till höst. Jag har levt som i en kappsäck mer än någonsin förut, fan vad jag hatar flyttkartonger numera. Jag hatar försäkringskassan också för dem är det enda som håller mig ifrån att stänga det här kapitlet helt. Jag minns jag skrev i första inlägget vilken resa det här skulle bli, det blev mer än så, men det har gett mig väldigt mycket och jag är tacksam för varenda dag. Nämner inga namn men jag är så tacksam gentemot alla som hjälpt mig, som stöttat mig, som gett mig en stärkande kram, gett mig en plats att bo på och inte allra minst hjälpt mig på vägen till att nå mina drömmar.
❤️ Tack alla vackra själar!

  • 53 readers

Likes

Comments

Jag såg första avsnittet på julkalendern nu ikväll, jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte fällde en tår eller två. Barnen är det allra viktigaste i min värld. Jag blev så berörd och ville bara hoppa igenom rutan och krama om den lilla stackars flickan. Hon som bara önskade att få ha kvar sitt hem. De tindrande ögonen som hon sken upp med när hon fick vetskap om att hoppet finns. Om hon bara finner tomten, som kan uppfylla hennes önskning. Lilla vän och världen som är så stor. Ett barn med fantasi i sin värld, med drömmar, hopp och önskningar. Jag själv blev lycklig som ett barn när det för en gångs skull blev en riktig julkalender. 😌😍🎁

Jag öppnade första luckan i min The Body Shop kalender idag, det är bara 11 dagar kvar nu, tills jag fyller år. 🤗💝

Men det som jag tänker på allra mest nu, det är hur mycket jag saknar min älskade Märit. Nu när jag ligger här i sängen, i Frösö-Berge. I huset som vi en gång delade. Vi delade drömmar och äventyr, det finns så mycket som jag vill berätta för dig, så många stunder som jag saknar dig, saknar att inte kunna spendera med dig. Du, min fina Märit. Det är så mycket jag vill berätta om, om Jesper och om skolan och kan du tänka dig att jag måste kliva upp klockan 05 på morgonen, 05?! Visst är det för bedrövligt. 😳haha.. saknar dina ord, din röst, ditt skratt och ditt finurliga leende. Tänk om vi bara kunde få ses, en gång till. Eller jaa, en gång skulle nog inte räcka, jag saknar våra stunder så innerligt. Och du ska veta att det är så mycket jag förstår nu, som jag inte visste då. Om dig, om livet och om vad vi hade. För mig betydde det mycket, men jag har förstått mer och mer att det betydde minst lika mycket för dig. De stunderna vi delade, nu är de bara minnena kvar. Jag är så glad att vi fann varandra, och nu är du nog ute på ditt nya äventyr, utan mig. Jag tänker på dig, varje dag och jag önskar så att vi kunde ses igen. Min fina fina Märit. ❤️

Mormor och Morfar, jag saknar er också men det vet ni redan.. 😅💕 (Mormor avskydde mer eller mindre att vara med på fotografi, därav tar vi bara morfar.. haha. Jag älskar er.) 💖

Jag tar helg nu, det har varit tre långa veckor. Och nu får jag vila i tre dar. Mer eller mindre, jag måste plugga. ☺️ Och såhär trött som jag är nu, det var det länge sen jag var sist. Nu blir det till att sova. Imorgon ska jag få äran att hämta Lucas på dagis, så mysigt! 🤗😁😍

Vill passa på att tacka mina underbara föräldrar, tack mamma och pappa för de livet ni gav mig, för den tid som ni ger mig och för allt ni gett, för min underbara barndom och för att ni alltid finns där. Jag älskar er oändligt. Ni är världens bästa föräldrar! 😘❤️

Hahaha skulle kunna hylla hela världens just nu, känns det som, men ni som gett mig något. Ni lär ju veta vilka ni är. Pussar och kramar. Godnatt världen! 🤗💖

  • 247 readers

Likes

Comments

Hallådär. Nu var det ett tag sen sist, jag har haft fullt upp med skola, praktik och nöjen. 😅

Tar och bloggar lite snabbt, blir mest bilder så ni får se vad jag haft för mig.
💕🙊

När man inte får bo hos älsklingen, då tar man in några nätter på Holiday.. vi missade dock att badet ingick, så vi åkte på Storsjöbadet det första vi gjorde när vi kom hem till Östersund.. 🙈😍😅

Men storsjöbadet är fantastiskt. Framförallt relaxen. 🙊

Efter relaxen åkte vi till Sammurai för lite middag. 🙂

Blev sammurai någon mer gång den veckan. 😅

Sen fyllde Lucas 4 år. 🙊💕

Födelsedagsbarnet och fasters stora ängel! 🙊💕

Fasters lilla ängel! 😍💕🙈

Pappa till de två fina barnen.. Min bror, Felix! ❤️☺️

Syskonskaran 😁🤗

Älsklingen monterar födelsedagspresenter!🙈💕

Jag älskar honom! 💕😘

Världens finaste mamma! 🙈❤️

Några dagar på stan! 😘💕

Fika med min fina flinga! 😘💕

Vårt första biobesök. 🙊💕

  • 301 readers

Likes

Comments

I vanlig ordning så laggar ju allt ihop mitt i så jag får lägga upp två igen. Vart var vi? Biobesök tror jag. 🙈😁💕

Lite halloween. 👻

Så blev vi bjudna på middag hos min fräschaste diamant 💎 Min älskade myster (moster). 😇😍💕

Hade visst bara bild på min efterrätt, men det var supergod den åh.
🙈

Lite ansiktsmask! 😅🙈💕

Lite flyttkartongsstök. 🙈😄💕

En fika med en saknad vän, världens bästa Moa! 🙈💕

En middag på världens bästa sushibar. Tawikoon Sushibar. 🙈😍💕

Jesper ser lite sammanbiten ut, men det är en annan historia bakom det. 😅🙈

Vi hälsade på Birger och Skräpis en kväll, det var så trevligt så! ☺️❤️😀

Vår lilla nässelfjäril! 💕☺️😇

Nu laggar det igen så det fick bli allt för nu. 😅 Jag har fullt upp nu på dagarna eftersom jag pluggar 100% och praktiserar 100%.. 😅🙈💕

Kämpar på. Hoppas allt är bra med er, mina fina vänner!
💝🤗

Likes

Comments

Jag skrev så kort om Märit. Jag skulle kunna skriva en bok.

Du ska vara fri som fågeln i morgon stunden - sa Märit till mig för 228 dagar sen när vi nattsuddade sist. Det var sant det hon sa, hon är så klok, med sina 91 år som hon levt. För mig har hon ändå alltid varit så ung, kan minnas hur vi i köket satt som två spralliga sjuttonåringar och spanade i fönstret en gång, jag lite extra nyfiken och hon som ung på nytt. Jag minns att det kändes som ett farväl, när jag flyttade upp, det gjorde så ont, att lämna henne, och våra spännande nätter, min bästa vän, min sambo. Min Märit. Igår när jag kom hit blev jag lycklig inombords när du sken upp som en liten sol och sa "Nemen, är du här". Ingen hade nog sett dig så pigg på ett tag nu. Av dig har jag lärt mig så mycket, och det här är inget farväl för än finns du här, det är mer en morgonfilosofisk Sofia efter en natt på Östersunds sjukhus.
🌸
Det känns tryggt i mig att du äntligen får lite sömn, för du var lite stökig inatt go gumman min.
💖 Min Märit.

En morgon för 28 dagar sen. Du fanns hos oss fem dagar till efter den dagen. Och nu fattas du oss.



Märit.. Min underbara Märit. Jag tror inte någon annan förutom just hon och jag, kan förstå den relationen vi hade tillsammans. Förutom att hon fanns med i mina stora händelser i livet, baler, student och körkort. Jag fanns där när hon funderade om livet, om döden. Jag fanns där när hon behövde någon att dela sina historier med. När hon pratade om sitt liv, om de hon älskade, om drömmar och minnen, om England, blommor och kavaljerer. Jag fanns där när hon var ensam om kvällarna och på morgonen när vi delade morgonkoppen. Det var även en självklarhet för mig att sitta där så mycket som möjligt på slutet. Och att få dela den stunden då du tog ditt sista andetag. För även om du var min farmors moster så var hon ju faktiskt min sambo i tre års tid. Vi delade stunder tillsammans som idag är ovärdeliga, vi hade hemligheter tillsammans, vi delade eftermiddagar och kvällar. Hon blev min vän, min bästa vän. Hon gav mig kloka råd, som den starka och självständiga kvinnan hon faktiskt var. Hon delade sina historier och livsäventyr med mig. Jag delade mina, eller ja, hon deltog i dem eftersom de fortfarande pågick under den tiden vi var med varandra. Hon blev som ung på nytt av att få vara med i mina äventyr. Alla skratt vi har delat, alla spekulationer och drömmar vi haft. Vi hade samma dygnsrytm också, för varje gång jag var ledig så sov jag tills jag vaknade, runt 12-14 och hon hade just vaknat i samma veva som jag, det blev alltid en fin stund där vid morgonkvisten, då vi delade morgonkoppen kaffe. För oss var det morgon. En kopp kaffe, klockan som alltid tickade på väggen bakom mig, Märit satt alltid på stolen till vänster iklädd nattlinne och en kjol, jag satt
på soffan. Hon hade alltid sin omaka kopp som kom från en servis med flera fat och bara en kopp. Trots de många faten hade hon alltid ett marinblått omaka fat till. Marinblått var hennes favoritfärg, marinblått och rosa.


Vi var nästan aldrig tysta, hon var nyfiken på vad som stod på agendan och vart dagens äventyr skulle leda oss. Om det var vinter var hon alltid lite sorgsen, men på somrarna hände det att vi plockade blåsippor, eller att vi satt på verandan och blickade ut över Frösö-Berge, med varsin kopp kaffe, det var ofta i de stunderna vi filosoferade över livets alla märkliga ting, vart resan skulle leda oss. Det är lustigt det här. Hur allt bara kan ändras, vips sådär. Man kan brista ut i gråt, man kan skratta så man har gråten i halsen och måste stanna för att andas. En minut sen är det ett nytt år, med raketer och vips så är man kär. Livets resa är en fartfylld färd.

Att jag fanns i hennes liv, hjälpte henne att minnas och längta tillbaka till ungdomen. Att hon fanns i mitt, gjorde mina äventyr mer spännande, dels för hennes skull men också för att vi tillsammans delade dem, hon kunde vägleda mig, hon finnas där och hon blev lika lycklig som jag att vi delade de stunderna. Kommer minnas alla skratt vi har delat och alla äventyr, när jag pratar om äventyr menar jag kärlekshistorier som utspelat sig, man kan nog säga Sofia som nyfiket väntade på sin prins. Kan minnas så väl en särskild morgon, hon som sov till 12-15 på dagarna, hon klev upp tidigt just den morgonen, vid åtta tiden för att kika i fönstret när jag skulle iväg på äventyr. Det är helt otroligt att hon tog sig upp, men jag tror det gav henne lite mera livslust. Hon älskade verkligen livet. Och hon fick mig att också göra det.

Ofta när jag kom hem och hade slutat för dagen, då hade hon just vaknat, även då delade vi morgonkoppen, och hon väntade nyfiket på att få höra om mina historier. På kvällarna hände det att vi såg film eller tv tillsammans. Om inte det så brukade jag hjälpa henne att läsa gamla kärleksbrev, man fick ha förstoringsglas och ändå gick det knappt att läsa, för handstilen var för gammal och fin. Hon var en av de få, som kunde få läsa mina texter eller höra mig sjunga. Hon berättade om sina kärlekshistorier, om livet som barn, om yrkeslivet, om alla resor och om livet som pensionär. Jag älskade att sitta och lyssna på hennes historier. Hon vägled ofta mig i mitt liv, med hjälp av dem. Hon sa ofta så fina citat, minns när det dök upp en prins utanför min tröskel och hon sa "Det är bra, han är lugn och bra åt yrhettan".
Det hände att vi delade ett glas rött, hon älskade rödvin lika mycket som jag gör, ni som känner mig vet ju. Ett glas rött och historier, vi och våra drömprinsar, en natt hände det att jag försvann ut på äventyr, har nog nämnt det tidigare.

“När man några år äldre och med några erfarenheter rikare träffar någon för första gången. Som en blind date, fast man bara är vänner. När något som skulle bli ett enkelt nyfiket “Hej” följt av en presentation blev till fyra timmar. För allt gick så smooth, allt var nytt, spännande och mystiskt. När man bara klickar med varandra, man kan känna det i luften, man kan se det i blicken att “han tycker att jag är attraktiv”. Man vet att det är sant för man har sett den blicken förut. Just där och just då, när tid och rum inte spelade någon roll, ålder var inte ens med i bilden och kanske var det därför det var sån kemi i rummet. För vi funkade så bra ihop, och inget annat spelade någon roll. För att vi kunde prata om allt mellan himmel och jord med varandra och vi hade kul tillsammans, många skratt. När man drömmer sig bort, in i hans magiska farliga ögonen, han ger mig en blick som aldrig någonsin kommer att försvinna från näthinnan.”

Hon väntade nyfiket, då jag kom hem igen. Vi var vakna till 7 på morgonen den natten. Haha med många skratt, mycket lycka och kärlek, pirr i kroppen och nyfikenheten var på topp. Även dagen efter. Det var början på ett nytt äventyr. Saknaden kan kännas stor, när hon inte längre finns med i svängarna. När hon inte kan vara min bästavän längre som alltid finns där och som väntar nyfiket på nästa äventyr. Vem ska jag nu dela morgonkoppen kaffe med, vem ska jag plocka blåsippor med, vem ska jag dela ett glas vin med på natten och bara prata livshistorier med? Hon var 91 år, jag 19, men ändå kom vi varandra så nära. Skulle kunna skriva en hel bok om våra äventyr. Minnena är många och saknaden är stor. Nu är hon nog ute på ett äventyr, utan mig, och jag väntar tills vi ses igen. Hon är nog ung, det var ju ungdomen hon ofta längtade tillbaka till.

Jag saknar dig så, min Märit. Min bästavän. Nu får du resa vart du vill, följ vinden Märit, Tack för allt.
❤️🌹


Likes

Comments

Inte hunnit blogga då jag haft fullt upp hela tiden. Nu kommer jag kortfatta allt, så får ni en bildbomb sen. Jag kom hem, hämtade ut körkortet. Hälsade på älsklingen i Åre, sov där några nätter. Åkte hem till familjen, åkte tillbaka igen och det blev endel tågresor fram och tillbaka. Mysigt att få rå om min prins innan allvaret började. Det blev ett intensivt avslut dock, på vistelsen hos honom. För Märit hade hamnat på sjukhus, jag tog första bästa tåg. Det blev en vecka vid hennes sida innan hon tillsist somnade in. Min älskade Märit, jag kommer att sakna dig så mycket. ❤️🌹 För min del blev det 12 timmars sömn den veckan. På måndagen började jag i skolan, jag ska plugga till undersköterska. 📚Så det var skola hela veckan och jag sov hos Johanna. På onsdagen blev dock saknade efter min älskling för stor och längtar för lång så jag och Carina tog bilen mitt i natten och körde till Åre för att kidnappa honom. 🚗Äntligen fick jag vara med min fina flinga. På lördagen blev det en vistelse på sjukhuset igen då min syster fått åka in. 🏥Jag blev barnvakt till Lucas större delen av dagen sen fyllde min älskade Jesper år så det blev en liten utgång. En riktigt rolig kväll. 🎉 Söndagen var världens mysigaste degdag som slutade med att ta fotografier i fotoautomaten på tågstationen, världens lyckligaste flickvän det är jag. 😍💕 och nu varvar skolplugg och en bok vi håller på att göra om Märits liv, till begravningen som är på torsdag. ❤️🤗 Så mitt liv ser ut väldigt kortfattat. 💕

- Skrev detta, den 26 september. Månaden har gått sååååå fort.
❤️😘

Mina två fina! 😘🙈🤗😍❤️

Lillkocken 🙈💕

Fina Melinda 💕😘

Älsklingen bjöd på pannkaksfrukost 🙈😘💕

Det har varit lite mycket. Idag fick jag träffa mina små änglar, det värmde faster hjärtat! 🙈😍❤️

Älskade Melinda 💕

Älskade Angelina 💕

Nu vet ni lite mer, hoppas allt är bra med er. Pussar och kramar!! 🙈😍💕

  • 365 readers

Likes

Comments

Hallu allihopa! 😜

Det är på tiden att jag bloggar nu, vet flera som väntat i två veckor. Jag hade först tänkt att blogga redan förra veckan och uppdatera under tiden, för att inlägget inte skulle bli så långt. Men jag hade det helt enkelt för bra, jag hade för dyrbar tid med min älskade pojkvän för att kunna prioritera det.
🤗

Får nog gå igenom dag för dag. Och hela förra veckan, den här veckan är rätt oväsentlig. Jag har jobbat lite, sovit ut och gymmat. Blev ett dopp i Ola och Bittans nya bubbelpool. Och nu sitter jag här i solen i dessa 40+ och svettas ihjäl, synd att klaga dock..
😅

Förra måndagen då, den tjugofemte juli tvåtusensexton. Jag hade min uppskrivning som jag klarade, givetvis. Jag gick och köpte en glass för att fira, i väntan på tåget. När jag väntade på tåget träffade jag tre riktigt trevliga pensionärer, så väntan blev inte så lång.
☺️

Tågresan däremot var riktigt jobbig, jag var så otålig, jag ville bara äntligen få komma hem, få träffa min fina Jesper, ha en riktigt härlig dag. Han hade nämligen lovat mig en riktigt härlig dag fylld av överraskningar. Längtan var stor och tågresan tog en evighet. 😅

När jag väl kom fram, hade jag mycket fjärilar i hela kroppen att jag knappt kunde stå, jag bara skrattade och skakade på huvudet. Klev ut ur tåget och där stod han, det vackraste jag någonsin sett, det finaste någon någonsin gjort för mig, i sin hand bar han en bukett av rosor och en skylt med mitt namn. Det är min pojkvän det. Jag kunde knappt tro mina ögon. 😍 Vi kysstes och höll om varandra och det kändes nästan inte ens som om det var sant, allt var som i en dröm. 🙊🌸

Han tog min ena väska, vilket är väldigt snällt för jag har ju så ont i ryggen tidvis. Sen tog han min hand och vi började gå in mot stan. Jag kom då på att jag lovat att ringa när jag kommit fram, han blev nog lite ledsen när jag släppte hans hand för att ringa pappa, men samtalet gick fort och sen tog jag hans hand igen. Vi gick mot scandic hotel för där hade han bokat ett rum åt oss. Vi gick in på hotellet, upp för trapporna, in i korridoren och mot vårt hotellrum. Han gav mig ett kort och bad mig att öppna. Jag öppnade dörren och möttes av en stig gjord av rosa rosenblad jag blev så häpen att jag bara skrattade skakade på huvudet och gick rakt in. Tror han fick gestikulera lite med handen innan jag förstod att det var dags att följa stigen av rosenblad. För stigen ledde till ett bord, med en ishink på och en flaska champagne, nämligen en Bollinger jag flinade så jag fick ont i ansiktsmusklerna, just att det var en så flaska det är ju lite internt emellan oss. Där låg även en liten present, en ögonskuggs palett som jag nämnt att jag velat ha, och en vas med ännu mera rosor i. Han sa "Sex rosa rosor, det betyder att jag älskar dig". 🙈 Jag blev så lycklig i hela kroppen, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, han har verkligen ansträngt sig, lagt ner sin tid och energi, vilken galen, underbar och fantastisk pojkvän jag har, han är för bra för att vara sann, han är helt enkelt bäst. Och han hittade jag, först på gatorna här i stan och sen på på Marité ute på terassen, jag såg honom och insåg ganska snabbt att honom ville jag ha. Men den historien tar vi en annan gång.. 😍

Vi var på hotellet en liten stund, sen gick vi ut för att äta middag. Först träffade vi pappa en snabbis, bara så jag skulle kunna få en efterlängtad kram. Och för att jag så gärna ville att han skulle få träffa Jesper. Vi surrade en stund, pappa skulle hem så vi bestämde oss för att äta middag. Det blev en av mina favoriträtter nämligen sushi. På en sushi bar i stan. 😌

Han, det finaste jag vet! 💕

Efter att vi ätit gick vi upp på stan. Jag köpte mig ett par nya hörlurar till telefonen, jag är nämligen helt beroende av att ha ett par fungerande hörlurar numera, för varje gång jag pratar i telefon har jag hörlurar. 😅 Jag köpte även en ny laddsladd, för utan laddning kan man ju inte prata i telefon alls. 🙊

Vi gick upp på hotellrummet, la oss mätta och belåtna för att vila en stund. Det var mysigt och otroligt overkligt att få vara i närheten av varandra äntligen efter en och en halv månad ifrån varandra. Jag kunde inte säga om det var en dröm eller verkligt då jag såg på honom. Min fina flinga, min älskade Jesper.
💖 Där låg jag som förtrollad, och då bestämde han sig för att han ville ge mig en riktig ryggmassage, tack sa jag vad du är underbar, och det var så skönt. Tänk att han finns på riktigt den här killen. 😅🙈

Vi öppnade champagneflaskan och drack några glas, sedan gjorde vi oss i ordning eftersom vi skulle ner på stråket och träffa Johnny.
☺️

Vi bestämde oss även för att gå upp till Johanna innan vi gick ner, för att säga hej och då ville hon följa med ner på stråket så vi gick ner alla tre. Johnny satt inne på Jane Doe och där trivdes han riktigt bra. Jesper och Johnny surrade med varandra och jag med Johanna. Efter ett tag bestämde vi oss för att gå till kajplats, när vi kom in så gick Jesper raka vägen mot baren för att beställa en flaska Prosecco. Sen letade vi oss ett bord. Drack lite grann, pratade på och timmarna flög. Efter ett tag ville Johanna hem så vi bestämde oss för att gå till flotten för att se om några av mina vänner var där. Där träffade jag endel glada och trevliga vänner jag inte träffat på ett tag. Grannflotten hade en badtunna så jag tog mig ett dopp. Sen gick vi vidare upp mot hotellet. Jag tog ett bad och sen la vi oss och sov. Det blev en riktigt lång dag, den måndagen. 😍😃

På tisdagen så checkade vi ut ifrån hotellet, tog en sväng på stan, in på Espresso House för att fika lite. ☕️

Sen gick vi ett varv, kan inte minnas att vi handlade något mer än så, vi tog oss nog bara till bussen som skulle leda oss ut till min farmor och farfar på Frösön. Det första vi gjorde när vi kom dit var att ta upp rosorna, klippa dom och sätta dom i vatten i vasen som han också köpt. Vi hade det riktigt trevligt. Jesper och farfar pratade på en lång stund så jag och farmor bestämde oss för att jag skulle klippa hennes hår, toppa lite bara, eftersom hennes frisör har semester. Farfar visade nog alla sina byggnationer och allt han gjort på gården. Jag och farmor gick upp till Märit som satt där i nattlinne och morgonkoppen med kaffe. Jag berättade att vi var där om hon ville träffa Jesper, men hon var mycket skeptisk. Det blev lite dramatiskt där när jag såg i ögonvrån hur farfar och Jesper kom gåendes, han skulle nog visa renoveringen för Jesper, som han gjort i lillstugan, jag ropade på farmor att stoppa dom och Märit frågade nervöst om faran var över. Vi gick ner eftersom min bror hade kommit med sin familj. Ewelina, Angelina och Melinda. Äntligen fick faster träffa sina små älskade änglar. Angelina ville nästan inte släppa mig när vi kramades, hon höll sig fast i säkert fem minuter innan jag satte henne i farfars knä. Hon var nog lite trött kan jag tro, för lillasyster Melinda hade nog hållit henne vaken om natten. Glömmer aldrig det första mötet med Melinda, när jag fick hålla henne i min famn och säga "Hej, det är jag som är din faster". Det värmde så i mitt hjärta att få hålla det lilla livet, jag var så lycklig. 💕

Sen åka dom iväg för att handla, men Angelina stannade och till en början var hon så blyg för Jesper, hon ville äta i köket själv berättade hon så det fick hon. Blygheten släppte senare när hon piggnat på sig lite, hon byggde med lera medan vi andra åt "titta faster" sa hon hela tiden. Och efter vi ätit upp så gick vi ut i lekstugan för hon ville bjuda på kaffe. Det var där, i lekstugan som blygheten släppte för efter knappt två minuter var hon som fast och efter ungefär fem minuter så skrattade vi alla, inte minst Angelina, det var riktigt roligt. Efter vi fikat klart, så gick Jesper, Angelina och jag för att hämta posten, sen gick vi ner på ängen för att plocka blommor. Pappa kom och ögonen glittrade på Angelina, som snabbt sprang emot bilen, jag höll hennes hand och vi sprang ner till huset. Hon slängde sig i famnen på pappa och vi alla var så lyckliga där och då. 🌸

Jag och Jesper gick upp till Märit för att i alla fall säga hej, så jag fick presentera Jesper. Det verkade lovande ändå, och vi pratade på, sen ville hon att jag skulle visa honom huset, där hon bor. Jag gick igenom huset och visade för honom, sen gick vi ut på bron igen det glittrade i ögonen på henne när han berättade att han tyckte att hon bodde fint. Hon följde med oss ner till storhuset, där nere bjöds det på kaffe och glass. Felix, Ewelina och Melinda hade kommit tillbaka. Vi fikade, pratade på och plockade undan. Sen följde jag och Jesper med pappa ut till Norderön. Jag övningskörde en bit hem. Mia kom hem ungefär samtidigt och vi bestämde oss för att äta lite tapasmiddag, det vart en riktigt trevlig kväll. God mat, vin, prat och mycket skratt.
😍

Vi alla la oss och Jesper gav mig ännu en ryggmassage, jag fick ett par hörlurar den här gången men avslappnande låtar han valt ut och det var riktigt härligt att bara ligga där och få bli ompysslad av världens bästa människa. 🙊

På onsdagen så vaknade vi efter en riktigt mysig sovmorgon, den morgonen när man vaknade bredvid hans sida, det var nog då man äntligen kunde förstå att det inte var någon dröm. Att det var verklighet, och jag kan minnas att jag var så lycklig när jag fick ligga där bredvid honom, och bara av att ha honom nära.
💖

Vi gjorde frukost, vi klippte gräsmattan och vi skulle gå för att köpa glass. Men då kom pappa hem, så vi åt lunch, gjorde oss i ordning, sen åkte vi in mot stan. Vi skulle dra ännu en utekväll på stråket. Den började väll bra. Jag Jesper och hans vän Oscar delade en flaska Prosecco på kaj, det var riktigt trevligt, jag träffade mamma också, hon är ju så söt. 🙊

Jag träffade även några bekanta som jag pratade med en liten stund. Vi gick mot flotten och träffade massa vänner. Vi gick mot Marité för att köpa en shotbricka, Rebecca och Andreas hängde på då också. Och det var väll som efter det den där kvällen inte var så rolig längre, men att få vara med Jesper under den kvällen gjorde att man ändå kunde stå ut. Det blev ingen billig kväll heller men det är sånt som händer. Höjdpunkten den kvällen var dels när jag träffade Linnea en gammal barndomsvän och när Hemmingsson kom till vårt bord och bjöd upp Jesper på en dans, det var riktigt jäkla kul. Även jag fick en dans med min älskade, han för och hon följer som det heter . Jag kunde verkligen känna att jag var hans. 💖

Vi åt lite nattmat och sen så fixade vi skjuts hem till mamma i Torvalla där vid tre tiden. Det var skönt att komma hem äntligen och jag hade så jäkla ont i fötterna minns jag. Vi la oss och kollade på film, då kändes ändå allting lite bättre igen. 🙊🌸

På torsdagen så hade vi inte riktigt orken att festa och hålla på. Vi tog en buss till stan, för att hämta våra väskor som vi lämnat hos Jespers kompis. Sen fick vi skjuts av min älskade pappa, så vi slapp konka våra väskor fram och tillbaka. Sen skjutsade han oss in till stan eftersom vi skulle träffa min lillasyster. Vi träffade henne nere på tivolit och Jesper var fast besluten om att åka No Limit, Ester hängde på, jag fick inte åka på grund utav min fraktur men kanske var det tur.
😏 För det såg nästan lite obehagligt ut. 😅 Dom åkte den, och sen var nog båda lite skakis. Ester hade vunnit en emoji åt mig och Jesper ville också vinna en, det gjorde han. Vad söta dom var. 🙊 Ester ville ha en helium ballong, så Jesper köpte henne den största Minionen som fanns. Sen var hon lycklig kan jag säga. 😍

Det började spöregna så vi bestämde oss för att köpa yranbiljetter och sen äta någon middag. Vi köpte biljetterna, satte oss ner för att vila och sen sprang vi in på Åhlens för att köpa ett paraply, jag fick äran att välja mat så vi lyxade till det och köpte min favoriträtt, Krispig Kycklig på Shanghai wok. 😍 (Jesper åt tre eller fyra små rätter eller något åt det hållet 😋)

Vi åkte hem tills hans pappa i Valla, jag var helt slut då. Så vi köpte lite naturgodis och lite bubbelvatten, hade en riktigt mysig filmkväll och sen la vi oss något tidigare än tidigare kvällar, vi båda var nog helt slut. 😅

Vi vaknade på fredagen och Jesper pappa hade blivit sjuk, så vi kunde inte sova där resten av helgen som det var tänkt. Men det gjorde inget för vi kunde ju sova hos min mamma istället, dom hade dessutom bjudit oss på middag, vi skulle grilla. Så det blev riktigt bra ändå. Däremot när vi skulle packa min väska för att åka in mot stan så upptäckte vi att yranbiljetterna var borta. Med lite ångest, lite panik, lite skratt och ilska så tog vi bussen in till stan. Han gjorde mig ändå lugn, bara av att finnas vid min sida så kunde jag gilla läget. Det kändes ändå helt okej. 😌

När vi kom in till stan så gick vi raka vägen till turistbyrån, för som tur hade vi båda på varsitt håll sparat kvittona. När vi kom fram till kassan, då pekade kassörskan på oss skrattade och gick iväg, vi fattade ingenting. "Kan det vara så att ni glömde era biljetter i foajén?" sa då den andra. Givetvis var det så, och antagligen för att vi hade sprungit i regnet och för att jag var helt slut. Himla tur att det löste sig.
😳 Vi fick våra biljetter och vi lämnade ifrån oss väskorna, sen gick vi ner på stan för att hitta något att äta. Vi köpte varsin hamburgare. Jag träffade Liv en sväng och det var så mysigt att prata med henne. 💖🙊 Sen gick vi på Ica Traktören, Märit hade nämligen fått åka in på sjukhuset dagen innan, så vi köpte en bukett med rosa blommor och en svensk damtidning. Sen gick vi till sjukhuset. Hon sken upp som en sol när vi kom dit med blommorna och tidningen. Vi pratade på en liten stund, det var skönt att få sitta hos henne och prata lite grann. Jag tycker ju så mycket om henne. Hon är min ros. 🌹

Efter att vi varit på sjukhuset tog vi bussen till Torvalla, vi skulle ju nämligen grilla med mamma och Johnny. Lucas var där också och han blev så glad när han äntligen fick vara med mig. Eller ja först var han inte där, för han hade pinnat iväg till en okänd granne, klätt av sig naken och hoppat ner i deras pool. Det är min lillebror det. 😎😅 Det blev en riktigt trevlig kväll, och god mat. Efter några timmar skjutsade mamma oss till stan, vi bytte våra biljetter till band och så gick vi in på området. Dada Life hade just börjat spela och det var riktigt fett att se dom. 😆

Vi träffade några kompisar till Jesper sen gick vi ner till badhusparken för att titta på Otto Knows. Riktigt bra drag där också, lilla korta jag tycker dock inte om när det är drag i publiken för jag får ingen luft när alla ska pressa ihop sig, hoppa och dampa runt. Jag och Jesper gick en bit utanför, sen tog vi oss till Sommarnatt och han köpte oss varsin cider. Vi drack den, snapade varandra (Vi måste hålla elden vid liv, i detta nu är vår eld uppe i 62🔥💕. För er som inte vet så innebär det att vi skickat snaps inom tjugofyra timmar till varandra i 62 dagar i rad.)..

Det var inte så lätt att komma ihåg att hålla elden vid liv då vi var med varandra varje dag, men bevisligen så lyckades vi ju.
🙊

Vi kollade lite på Otto Knows, sen gick vi till flotten, jag tog mig återigen ett dopp i badtunnan, jag badade även i Storsjön då, två gånger. Det var riktigt skönt. 😃 (Alltså, det var skönt efteråt, när man kunde värma sig i badtunnan, kan minnas riktigt hur det stack till i fötterna..) 🙈😅

Thomas skjutsade hem oss sen på kvällen. Vi gick in till mamma, jag tog mig en bit mat och tog av mig mina blöta underkläder. Vi sov i husvagnen den natten. Där sov vi riktigt bra, svalt och skönt och underbar mörkläggning. 😍

Vi var dock helt slut när vi vaknade på lördagsmorgonen (eller förmiddagen). Men vi gick in till lägenheten, mamma och Johnny behövde nämligen husvagnen. När dom hade åkt så beställde vi pizza, så efter en stund plingade det på dörren och jag kan säga att det har aldrig varit så gott med mat.
😍

Vi gick upp, la oss i sängen för att titta på film. Efter någon timma klev vi upp, vi duschade och vi gjorde oss i ordning. Vi drack varsitt glas rosévin och sen gick vi mot bussen. Dumma som vi var så tänkte vi inte på att det var lördag och det innebär ju att det knappt går några bussar. Så vi fick glatt vänta på bussen. När vi kom in var det dock för sent för att besöka Märit på sjukhuset. Vi gick in på området, träffade några trevliga vänner här och där. Jag försökte få tag på moster men det gick inget vidare. Vi gick in på kajplats, beställde en flaska Prosecco och satte oss ner vid ett bord. 🙊

Vi drack upp den flaskan, det var riktigt mysigt att sitta där med honom, min älskade underbara pojkvän, jag kände mig lycklig i hela kroppen, kanske var det för att Winnerbäck snart skulle spela, kanske var det Prosecco eller så var det bara hans snälla ögon och hans leende, hans trygghet i blicken som fick mig att känna mig så otroligt lycklig, och när vi satt där så började Winnerbäck att spela på stortorget så vi fick spring i våra ben och skyndade oss upp. 🤗

Jag sjöng med till tonerna och jag kan lova er att man kunde se lyckan i mina ögon, för Winnerbäck han är en viktig del i mitt liv. Vi gick runt på andra sidan så man även kunde se på storbilds TVn. Jesper kramade om mig bakifrån och kysste mig i håret medan jag stod där som förtrollad, Winnerbäck fanns framför mig och Jesper bakom mig, jag blev som mer och mer förtrollad för varje ton och ord som ekade ut över Stortorget. Med den lilla mängd alkohol i min kropp och i famnen på den underbaraste killen jag någonsin mött under en konsert av Winnerbäck så kände jag en känsla jag aldrig någonsin känt förut. Jag var så lycklig i varenda millimeter av min kropp, jag var så kär, det var nog första gången jag kände mig så levande. Jag var helt förtrollad. Just den stunden kunde ingen ta ifrån mig, jag hade en sån underbar känsla i hela kroppen. Jag var så berusad av alkoholen, berusad av kärleken mest av allt var jag nog berusad av livet. Av stunden, av tryggheten, av den lyckan som han ger mig. Så har jag aldrig tidigare i mitt liv någonsin känt förut och känslan var alldeles underbar. Jag kunde höra mig själv sjunga med och ibland gick orden direkt till Jesper, ibland gick orden till något annat, något gammalt. Men det var nog den bästa stunden jag haft hittills i livet, jag har aldrig någonsin känt mig så trygg och det var fantastiskt att få uppleva det. 💖☺️ Jag älskar dig min Jesper, jag gör verkligen det!

När konserten var slut så gick jag äntligen tag på moster och jag blev så glad över att äntligen få se henne och krama om henne, hon är en underbar människa, min fräscha diamamt. 😘💎 Vi satt en stund inne på Andreas tror jag baren hette. Sen surrade vi en stund om livet, om yran om kärleken och om hur underbart allt kan vara ibland. 🤗


Vi köpte lite mat och laddade upp inför presidenttalet. Precis som Winnerbäck sjöng "ett oväder rullar in" molnen var svarta bakom honom då han stod på scen och någon timma senare bröt det loss och det regna jättemycket. Vi kollade en stund på talet sen beslutade vi oss för att försöka ta oss hem. Vi var båda frusna och trötta. Och visste båda två att det här var den sista natten tillsammans innan jag skulle åka hem igen. 💕🤗

Medan vi väntade på skjutsen sprang vi på Johanna och hennes pojkvän Gustav så vi bestämde oss för att gå till Allstar för att köpa något att dricka, ingen av oss två var dock det minsta sugen på någon alkoholhaltig dryck så han köpte två glas med cola istället. Vi satte oss ner, pratade och försökte lära känna varandra. Jag hade ju aldrig tidigare träffat Gustav men han verkar vara en jättefin kille. Så jag är glad för Johannas skull. Vi drack upp och pratade på. Sen kom vår skjuts så vi gick ut därifrån. Det var Thomas som skjutsade hem oss och bredvid honom satt en pratglad tjej så hemresan var ju rolig. Vi fick skjuts till Torvalla och det var så otroligt skönt att äntligen få komma hem. Vi satte igång en film och jag somnade i famnen på honom, min fina flinga. 🙊🌸💕

Sen vaknade vi och jag minns så tydligt den morgonen, idag är det ju exakt en vecka sen. När vi låg där, han höll armen om mig och jag mådde så bra av att få vara där i hans närhet. Min lillebror kom upp och var kramsjuk, vi härjade på riktigt rejält där i sängen. Sen gjorde vi oss iordning och gick ner. Vi gick mot bussen till stan, men eftersom det var söndag så gick det knappt några bussar. Vi lyckades gå till Torvalla Centrum sen fick vi skjuts in till stan. Vi gick förbi på sjukhuset och hälsade på Märit. Pratade en stund, skönt att få träffa henne.
☺️ Sen åt vi middag på Eastern Palace. 😋

Jag fick min Glossybox också och min älskade tokiga Jesper ville måla mig till en katt. Han är ju så go så man kan ju inte direkt säga nej.
😸😻

Efter det åkte vi ut till Valla, eftersom Jesper skulle få skjuts hem till Åre. Jag fick skjuts hem till farmor och farfar. Vi kysstes och sen åkte han. Det gjorde lite ont men det kändes som att det inte skulle vara lika länge innan vi ses nästan gång, den här gången. Sist var det ju två månader nästan. 😅

Farmor och farfar bjöd på glass sen skjutsade farfar hem mig. När jag kom hem så möttes jag av en liten Lucas som var less på livet. Så jag frågade honom om han inte tyckte att vi skulle bada i badkaret. Det tyckte han. Han blev super lycklig min lilla Lucas. 😍

Jag packade min väska, det kändes lite tomt i sängen att sova ensam. Dagen efter träffade jag Johanna påväg till bussen hem, då kändes det lite bättre igen. Vi köpte varsin glass i väntan på bussen. Jag kom hem, jag har jobbat, jag har äntligen sovit ut, jag har gymmat lite och avslutningsvis fick jag mig ett dopp i Bittan och Olas nya bubbelpool.
😃

Nu sitter jag här i solskenet, lyssnar till grannen som klipper gräsmattan, kan höra löven som blåser i träden, en moped som kör två gator ner och alldeles bredvid mig en liten fontän som porlar så vackert. Det kan låta mysigt, men jag svettas ihjäl i dessa fyrtio grader. Det här blir nog mitt hittills längsta blogginlägg, och det tog mig 3 timmar att skriva det, har snart slut på batteri i telefonen. (Började 15.. Klockan är nu 20:30, jag har pysslat på med bilderna i inlägget) Det var det nog ändå värt. För nu har ni fått läsa om den hittills bästa veckan i mitt liv. När man äntligen fått ledigt en vecka för att åka hem, jag har sån hemlängtan redan nu så det går inte förstå. Bara 14 dagar kvar och nästa vecka är fylld med nervositet men det får vi ta då. 😂🙈😍

Tack min älskade Jesper för den bästa veckan i mitt liv. Och tack alla andra, det var riktigt skönt att se er, varenda en av er! 🙊🌸💖

Likes

Comments

Hallådär. 🙊🌸

(Jag kommer att tjata om min älskade Jepser i det här inlägget, men han tar ju upp rätt mycket av mina tankar och han är ju så fantastisk)
😇😍🙈

Och till alla er som gnäller över att jag "Gått vidare för fort". Fyra dagar eller fyra månader vad spelar det för roll egentligen. Livet är för kort för att inte prova sig fram och testa nya saker. Jag är huvudpersonen i mitt liv, det är jag som ska leva det så länge jag är lycklig så är allt som det ska. Jag är lycklig med honom. Och det är jag glad för.
😅

Jag insåg häromdagen att jag inte bloggat sen jag var hos min käresta i Åre. Men jag har då inte haft tid, jag har hållit på med flytten, med körkortet och jobbat mest hela tiden. Och när jag är ledig då har jag umgåtts med familjen, solat, det blev en dag på stan och i övrigt pratar jag och min älskling i telefonen varje dag, det brukar bli några timmar. Så jag har oftast ingen tid över till att blogga. 🙆🏽💕

Vi fick ju några trevliga dagar på stranden tillsammans.
🌸


Det blev även en vinkväll med Fanny, riktigt härligt.
🌸🙊

Det blev en dag på stan med shopping och lite sånt. Riktig spontanshopping när jag tänker efter. Jag köpte rätt mycket men det bästa köpet var ju en Odd Molly kofta, som jag är riktigt kär i, den är hur härlig som helst.
🙆🏽

Familjen spelade lite freesbygolf. 🌎🙈

Vi firade låtsasfarmor som fyllde år, då blev det ett riktigt kakkalas. 🤗😇

Inte fick jag då fortsätta blogga. Kan det ha att göra med att min telefon inte funkar alla längre? Vad vet jag. Fortsätter i ett nytt inlägg, puss! 😘

  • 609 readers

Likes

Comments

Hej igen. Här kommer fortsättningen. 🤗🙈

Då det inte händer något speciellt i mitt liv tills vidare så är det kanske lika bra. I söndags åkte alla i familjen hem, jag kommer sakna dom så och det har varit så härligt att ha dom här. Att dom åker hem är inget negativt heller, det innebär att det närmar sig allt med för uppskrivning och uppkörning, resan till Östersund min lediga vecka, det närmar sig tills jag få träffa Jesper också. 😍

Jag bor hos Ola och Bittan nu, jag är kattvakt då dom inte är hemma. Jag trivs bra i det här huset faktiskt.

Jag har bokat en tågresa hem den 25 juli. Då får jag äntligen träffa mina efterlängtade vänner, det är yranveckan och det känns riktigt roligt. Längtar ihjäl mig efter att få komma hem, jag ska träffa massa vänner (ingen nämn ingen glömd), det blir nog en och annan vinkväll, och hitta på något skoj, sen blir det förhoppningsvis lite stråket. Och många pussar och kramar på min älskade Jesper givetvis. En riktigt rolig och välbehövlig vecka.
💁🏽🌅🌈🎆

Bildbomb från tidigare yran år.
💕

Sista bilden var dock inte från yran. 🙊🌸

Jag längtar ihjäl mig efter att få träffa min älskade Jesper också, efter att vi varit ifrån varandra allt för länge kommer vara fantastiskt. Jag kan dock inte tänka på när jag kliver av tåget och den biten för jag kommer få så många fjärilar i magen att alla inte kommer få plats, jag kommer inte veta vart jag ska ta vägen och när jag ser honom då kommer jag le tills mina musklerna i ansiktet krampar. Jag kommer nog mest troligt hoppa upp i hans famn, kyssa honom och bara vara så lycklig med varenda cell i min kropp. 😅😍🙈🙆🏽🎉

Men just nu sitter jag här i Robertsfors, vi har haft så fint väder de senaste dagarna och jag har jobbat, men det gör ingenting. Jag trivs ju så bra på jobbet. Och man kan ju inte annat än att vara lycklig när sommaren äntligen har kommit, värme, jordgubbar och ett enda stort lyckorus egentligen. 😋😍

Minns inte om jag berättade om min trisslottslycka. Jag fick en trisslott då jag fyllde år, jag vann fyra nya, och på dom så vann jag sammanlagt sju nya. Jag har inte skrapat alla än men jag lär då ändå inte vinna eftersom jag hittat min kärlek men jag har några lotter kvar att skrapa. 😝

Bildbomb på familjen mitt i allt. 🙊😘


I övrigt så har jag ju en ljusare nyans i mitt hår och jag kan ärligt säga det att jag aldrig har saknat mitt långa hår så mycket som jag gör just nu. Nu blir det till att spara ut håret.
🙆🏽

Jag har blivit faster igen också, till en lite flicka flicka som ska komma att heta Melinda. Längar ihjäl mig efter att få träffa mina båda brorsdöttrar. Har ingen bild på lilltösen, men Angelina har vi ju här och hon är fasters ängel. 😇💕

Så ja, det är mitt liv just nu. Jag är nykär, lycklig och älskar mitt liv. Även om jag har fullt upp varje dag nästan. Men jag har så mycket att längta till, och jag är världens lyckligaste tjej just nu. 🌸😀

  • 601 readers

Likes

Comments