Min lilla gata där jag bor, på Lambrook Terrace i Fulham

Nu har jag bott i London i lite drygt en månad. Det har gått en månad sedan jag reste från Landvetter till Heathrow med två stora väskor, livrädd, lycklig och ovetandes på samma gång. Att lämna Sverige var egentligen ganska lätt, min kropp skrek efter nya utmaningar och jag var i stort behov av förändring i mitt liv. När jag i vintras satt och funderade på vad jag skulle göra till sommaren och drömmen om London återigen väcktes till liv, var det en sak som skiljde sig från alla gånger jag tänkt tanken att flytta. Det fanns inget som stoppade mig. Jag gick inte i skolan längre, jag skulle heller inte börja plugga igen inom en överskådlig framtid, jag ville sluta på mitt jobb och jag hade sparat undan tillräckligt med pengar. Började googla runt på hur man skulle gå till väga, la ut en kontaktannons om mig själv och att jag sökte boende på Facebookgruppen Londonsvenskar och fick förvånansvärt mycket respons. Det var någonstans här som jag började inse att jag verkligen ville göra detta, fick tusen fjärilar i magen varje gång jag tänkte på det och började alltmer ofta berätta min plan för folk i min omgivning. Dagarna sprang iväg och plötligt var dagen kommen, dagen D, dagen jag flyttade själv till London utan att känna någon.
To be continued...

Älskar den här bilden. På Landvetter. Helt ovetandes om vad som väntar mig två timmar bort.

Likes

Comments