Header

Jag fick en fråga av @smaxi och hon undrar om hon får fråga vad som hände med min lillebror - och självklart så får man fråga, det ska ni inte vara rädda för. Skulle det vara något som jag inte vill svara på så säger jag det isåfall, så det är bara o fråga på. Jag har redan gjort ett inlägg om detta, gjorde ett inlägg om det samma dag som jag skulle åka till sjukhuset i Trollhättan för o hälsa på honom en dag innan han somnade in. Men eftersom att jag har fått lite fler läsare så kan jag ta o göra ett till inlägg där jag förklarar.

Min lillebror föddes med en grov hjärnskada, en odiagnostiserad hjärnsjukdom. Av någon konstig anledning så såg dem inget fel på ultraljudet förrän det var ungefär 3 veckor tills det var beräknat att han skulle födas, så dem fick pga det starta igång förlossningen 3 veckor för tidigt. Det var väldigt oklart redan då om han skulle överleva, då trodde dem att han kanske bara skulle klara sig i en vecka. Så vi syskon fick komma dit för o hinna träffa honom då dem som jobbar där var helt säkra på att han inte skulle klara sig så länge. Det var verkligen hemskt och tårarna sprutade ut. Det där kom som en chock för oss alla eftersom att dem av någon konstig anledning inte såg något fel förrän det var ungefär 3 veckor kvar. Men han kämpade och han bevisade för oss alla att han visst skulle klara sig, för det gjorde han och vi hann få nästan 7 år tillsammans med honom. Men några dagar innan nyår 2016 så får jag en kväll reda på att han ligger på sjukhuset och att det är allvarligt. Då hade han fått en dubbelsidig lunginflammation + ett virus. Lunginflammation är något som han haft väldigt mycket, men tidigare så har det inte varit en dubbelsidig som det var denna gången - och med tanke på hjärnskadan så hade han väldigt dåligt immunförsvar så han blev jätte sjuk. Jag satte mig sedan dagen efter på ett tåg för o åka över 20 mil för o kunna vara med vid min lillebrors sida men då var allt någorlunda stabilt, så när jag hade varit på sjukhuset en stund så gick jag iväg för o möta upp Cecilia där jag skulle sova, för jag ville ha nära till sjukhuset och eftersom att Cecilia bor i Trollhättan så skulle jag få sova hemma hos henne. Men på kvällen fick jag sedan ett telefonsamtal av pappa att läget hade blivit ostabilt igen, så jag kom då dit igen tillsammans med mina andra syskon. Så vi satt där hela natten tillsammans med våran pappa och pappas fru, han har inte samma mamma som oss nämligen, däremot samma pappa. På natten fick han sedan ett andningsuppehåll men han kom tillbaks någorlunda fort igen. Men sedan på morgonen den 29 december två dagar innan nyår så får han ett till andningsuppehåll och vi riktigt ser hur han slutar andas mer och mer och rätt som det var så sa läkarna att hjärtat hade stannat och där och då så bröt vi alla ihop totalt - för mardrömmen hade precis blivit till verklighet och det var så hemskt. Så anledningen till hans död var pga den där dubbelsidiga lugninflammationen och viruset som han fick, hans kropp klarade inte av det när han dessutom redan var sjuk, så hade det inte varit för det så hade han förmodligen fortfarande funnits kvar här med oss i livet och det är verkligen fruktansvärt hemskt vad sjukdomar kan göra. Vi har varit medvetna sedan han föddes att detta kan hända, men när det väl händer så är man verkligen inte beredd på det och jag saknar honom så det gör ont. Jag saknar honom så mycket så att det känns som hjärtat ska gå i tusen bitar. Men jag vill iallafall tro att han nu har det bra och att han slipper lida mer, för han har verkligen haft det riktigt svårt enda från då när han föddes och han har verkligen varit en riktig kämpe min älskade lillebror. <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments